Offer för varglobbyn

Efter att ha ägnat dagen åt avancerad skatteplanering tillsammans med min gode vän Revisorn kände jag att vi var förtjänta av en belöning för vårt hårda arbete. Vi satte oss i biblioteket, bad tjänstepersonalen att tända en brasa och komma in med cognac och en bricka med gåsleverkanapéer och andra läckra hors d'oeuvres. Stämningen var på topp, men förbyttes snabbt i obehag då jag tog fram min käcka lilla iPhonemanick för att ögna igenom nyheterna. En kvinna visade sig ha blivit dödad i en vargattack!

Som två vana jägare har vi flera gånger varit med om att vi fått gå tomhämta hem efter en jakt då mordiska vargar redan länsat skogen på byten, och Advokaten har också berättat hur en bekant till hans kusin en gång för 20 år var med i samma jaktlag som en gentleman vars hund blev tagen av en varg!

Detta hindrar förstås inte varglobbyn från att fortsätta sin sanslösa kampanj för att sprida detta skadedjur i våra svenska skogar. En viktig del av denna kampanj går ut på att tvinga våra zoologiska parker att föda upp stora mängder vargar, vilka därefter sedan i hemlighet sätts ut i de svenska skogarna.

Så länge konsekvenserna begränsat sig till massakrerade hundar, torterade älgar och godsägare och andra jägare på som blivit berövade på sina rättmätiga troféer, har varglobbyn kunnat komma undan med detta skamliga beteende. Men när nu kampanjen också börjar kräva människooffer visar sig varglobbyns verkliga ansikte. Jag hoppas att de skäms en dag som denna!

---

SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6, SR7, SR8, Exp, Ab1, Ab2, Ab3, GP1, GP2, GP3, GP4, GP5

Majestätsbrotten fortsätter!

Majestätsbrotten fortsätter med oförminskad styrka. De republikanska rabulisternas senaste tilltag är förfalskade enkronor, på vilka Konungens motto har ersatts med en vulgär anklagelse om kungliga äktenskapsbrott.

Antirojalisterna med sin skeva verklighetsuppfattning finner säkerligen företeelsen lustig. Förutom att skada bilden av kungahuset undergräver man på detta viss också den svenska valutan genom att pumpa ut förfalskade mynt på marknaden. Någonting som, trots att det rör sig om allvarlig ekonomisk brottslighet, naturligtvis går hem i socialistiska kretsar.

Som jag skrivit tidigare: Den svenska avundsjukan är en vulgär avart, som sedan länge har försökt krossa adeln och överklassen med höga skatter och en arvsrätt utformad i syfte att ta ifrån oss våra familjegods. Nu drabbar den även vårt svenska kungahus; när uppkomlingarna inte släpps in i de fina salongerna försöker de att hämnas genom att måla upp en bild av hur självaste Konungen har sjunkit till samma låga nivå som de själva krälar runt på. Detta är ingen annat än majestätsbrott - sea you in corte, som Advokaten brukar säga!

---

SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, Exp1, Exp2, Ab1, Ab2, GP, DB, GD

Vänsterns arbetsvägran - ett samhällsfarligt vågspel

Personalen på svenska restauranger och hotell ämnar tydligen börja arbetsvägra i morgon, en så kallad "strejk" som det tydligen heter med en modern eufemism. Förhoppningen är med allra största sannolikhet att på detta gangstervis pressa de svenska arbetsgivarna att höja lönen för okvalificerat arbete ännu mer, trots de rådande stora ekonomiska problemen.

Personligen kan detta drabba mig så till vida att jag får ställa in morgondagens planerade lunch med Mäklarens son, inför vilken vi hade sett fram emot snittar med rysk kaviar, kobebiff och champagne. Som tur är har jag en egen husa som är mycket händig i köket, så jag och Mäklarens son får i värsta fall ta en droska hem till residenset och äta hemmavid istället. I dagens Sverige har emellertid som alla vet många människor inte den ekonomiska framsynthet som krävs för att få råd med att anställa tjänstepersonal, och för dessa är restaurangerna en livsviktig livlina.

Vänsterns utpressningsförsök med denna arbetsvägran kan därför mycket väl komma att slå tillbaka på dem själva. Om miljontals arbetare runtom i Sverige i morgon finner sin lokala lunchrestaurang stängd så betvivlar jag djupt att vänsterns tilltag kommer att vinna folkets sympatier. Vem vet, kanske detta till och med leder till någonting positivt i förlängningen? En hälsosam diskussion om det tilltagande problemet med samhällsfarlig arbetsvägran skulle göra det svenska samhället gott!

Uppdatering: Mäklarens son och jag kunde luncha som planerat, som tur var. Faran är dock långtifrån över, vänsterns arbetsvägran sköts tydligen upp till på måndag. Nu är det måndagens cognacsflamberade Mainehummer med Advokaten, Friherren och Revisorn som ligger i farozonen.

---

DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, GP, SR

Vi firar som karoliner hemma hos Friherren

Idag är det den svenska nationaldagen, i sanning en dag att fira! Redan som liten lärde mig min fader, den framlidne Greven, vikten av fosterlandskärlek. Jag har i min tur fört denna ädla tradition vidare till mina barn och barnbarn, och kommer därför självfallet föregå med gott exempel genom att fira ordentligt idag.

Förr om åren brukade jag patriotiskt fira dagen på Skansen. Dessvärre har detta firande för varje år blivit alltmer urvattnat och vulgariserat, och i år har firandet nått någon sorts lågvattenmärke med uppträdanden av moderna schlagerartister, TV-personligheter och burleskartister. Under sådana omständigheter finner jag evenemanget min närvaro ovärdig, men jag lider med Konungen som förväntas genomlida allt detta med ett leende på läpparna.

Istället så firar jag med Mäklarens son, Friherren, Diplomten och Advokaten. Vi har samlats hemma hos Friherren, stilfullt klädda i handsydda karolinuniformer. Advokaten mumlade syrligt om hur min nyinköpta Jaeger-LeCoultre ej var en tidstypisk accessoar för en karolin, men jag tror bara han är avundsjuk. Jag, Friherren och Diplomaten kom nämligen gemensamt fram till att det vore olämpligt om Mäklarens son som är ung och Bankmannen som ej är adlig fick bära officersuniformer. Mäklarens son som är en väldigt klok gosse såg med en gång det rimliga i detta, men Advokaten har osportsligt knorrat från och till.

En utsökt buffé med läkerheter som gåslever, hummer, rysk kaviar, löjrom, kobebiff och givetvis ett generöst utbud av cognac hors d'âge står uppdukat. Efter maten har Mäklarens son övertalat mig att recitera patriotiska pärlor av Verner von Heidenstam. Efter många år som gift tror jag mig känna Grevinnan så väl att jag misstänker att detta kommer få henne att fälla en tår eller två, där hon står i sin traditionella dalkulladräkt. Sedan samlas vi karlar för oss själva och diskuterar nya bonusupplägg och utbyter minnen från våra glada ungdomsdagar på Sigtuna.

---

Till min glädje ser jag att en del patriotiska traditioner av den gamla skolan ännu lever kvar. Sveriges egentlige kronarvinge, prins Carl Philip, har idag delat ut medaljer till svenska krigsveteraner. Att det, förutom oss själva i våra kostymer, ännu finns tappra svenskar som får arvet från karolinernas tid att leva vidare är en nyhet som värmer en Greves hjärta så här på Fosterlandets egen dag.

---

DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, AB, GP1, GP2, GP3, SR

Dags att avskaffa järnvägen!

Jag är av den starka övertygelsen att uppfriskande vinterkyla har en sund och härdande effekt på arbetarklassen. För oss män av börd kan den vara emellertid vara direkt skadlig i längden, våra finlemmade finanshänder riskerar till exempel att förfrysa i den stränga kylan. "Något måste göras!", tänkte jag i veckan för mig själv, och bjöd därför in Friherren, Mäklaren, Advokaten, Bankmannen och Mäklarens son på en av mina traditionsenliga "värmekvällar".

Grevens värmekvällar är alltid väldigt uppskattade tillställningar i vinterkylan, vi samlas i jaktstugan där tjänstefolket har tänt en värmande brasa i öppna spisen. Där sitter vi i varsin sekelskiftesfåtölj och värmer oss med cognac och exklusivt schweizisk glühwein, och diskuterar världsläget gentlemen emellan. "Bros before hoes" som Mäklarens son brukar säga, jag är inte helt på det klara med vad det betyder men jag tror det är en broderskapsfras som härstammar från brittiska internatskolor.

Igår diskuterade vi såklart den här svetsaren Löfven som tagit över ledningen för socialisterna efter landsortstidningsreportern Juholt. Vi var alla överens om att han kan bli en farlig motståndare, men han är kärnkraftsanhängare och antifeminist vilket åtminstone är positiva tecken. Därefter gled diskussionen för en stund in på min Jaeger-LeCoultre, fruarnas kläder och pälsar, men det var när vårt samtal kom in på järnvägen som det blev riktigt intressant.

Efter att ha diskuterat för- och nackdelar med detta föråldrade transportmedel så kom vi fram till att det inte har någon framtid i vår moderna värld. Järnvägen var en fantastisk uppfinning under den tidiga industriella revolutionen, men teknikutvecklingen har idag sprungit ifrån denna en gång så viktiga innovation. Järnvägen kan kanske för en tid fortsätta att spela en mindre roll i varma länders transportsystem. Där växlar inte kan frysa och spår inte snöa igen kan måhända tågen fortsätta att rulla i ytterligare några årtionden, men i Sverige är järnvägen idag ingenting annat än en teknisk återvändsgränd.

Lastbilar, supertankers och flygplan är framtiden, konstaterade vi enhälligt. Dessa pålitliga maskiner låter sig inte stoppas av lite snö, utan gör vad de är byggda för oavsett årstid och är inte beroende av opålitlig infrastruktur. Tack vare Kanadas fantastiska oljesandstillgångar är inte heller drivmedelsförsörjningen hotad, utan vi kan hålla dem rullande för evigt.

Som en passionerad naturvän är jag heller inte sen med att se de miljömässiga fördelarna med detta, de stora ingrepp i naturen som järnvägarnas framfart har inneburit kan med järnvägens avskaffande bli ett minne blott. Och glöm inte heller de stora mängder järn som kommer att frigöras då rälsen bryts upp. Banverket kan bli ett nytt Kiruna!

---

DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Ab, SR, SR, SVT, SVT

Landsortstidningsreportern Juholts sista strid?

Var på Lux och åt kungskrabba med Advokaten och Friherren idag. På vägen dit hade jag passat på att köpa mig ett armbandsur från Bvlgari, efter att Mäklarens son hade övertygad mig om det riktiga i detta igår. Eftersom jag inte ville gå till kontoret utan någon som helst klassmarkör på handleden hade jag på morgonen tagit på mig min Jaeger-LeCoultre. Till det samlade sällskapets stora förnöjsamhet var det således klädd i två stycken armbandsur som jag dramatiskt gjorde entré på restaurangen!

"Om jag någonsin befarade att du hade gått över till Den Röda Sidan och inte längre var en av oss så har du en gång för alla motbevisat mig nu", sade Friherren skämtsamt apropå vår diskussion häromdagen. Detta förde oss osökt in på de alltmer äventyrliga turerna kring landsortstidningsreportern Juholt och hans vapendragare postiljonen Waidelich.

Landsortstidningsreporterns fortsatta karriär som socialistisk partiledare tycks nu vara en mycket öppen fråga, och eftersom vi alla är mycket samhällsintresserade fortsatte samtalet även efter att såväl löjromen och kungskrabban som de lingonkaramelliserade frostade päronen var uppätna. Vi beställde in mer vin och fortsatte att diskutera, och även om vi stundom var riktigt oeniga och samtalstonen vid ett tillfälle blev närmast agiterad till sin karaktär då Friherren läxade upp den aningen lågborne Advokaten om adelns hårda villkor, slutade emellertid diskussionen med att vi var rörande eniga om vad som nu behövde göras.

Vi hade kommit fram till att det var nu var av högsta vikt att i en koordinerad operation utnyttja våra kontakter inom media för att tillfälligtvis lindra Juholts just nu mycket utsatta situation. Som Advokaten så klokt uttryckte det hela, "ingen av oss har något att tjäna på att landsortstidningsreportern tvingas avgå. Om han gör det kommer efterträdaren bortom varje rimligt tvivel bli någon mer lämpad för uppdraget, och om så sker kan vi inte längre vara säkra på en valseger 2014."

Vi skålade i årgångsvin för detta innan vi skildes åt igen.

---

DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Exp, Ab, Ab, SVT, SVT, SVT, SVT, SR

Ouijabordet förutspådde katastrofen?

Gårdagens seans blev en succé! Jag själv, Friherren, Avokaten och Diplomaten samlades i salongen med endast ett ouijabord, en låda cigarrer och några flaskor cognac som sällskap. Vi var alla överens om att detta var en sysselsättning som krävde starka nerver, så Grevinnan bjöd in Friherinnan, Advokatskan och Diplomatskan till matsalen för ett föredrag om sitt välgörenhetsarbete över en flaska dessertvin istället.

Ouijabordets svar verkade aningen vaga vid tidpunkten i fråga, men ett av de första budskapen var CN0GC, vilket jag tolkade som ett tydlig uppmaning från andevärlden om att en generös påfyllning av våra cognacsglas var på sin plats. Därefter gav oss ouijabordet vid ett flertal tillfällen budskap på ett maritimt tema, så som VTN, MS och LXYKRS. Bland dessa smög sig också ett flertal andra budskap in som vi vid tillfället i fråga inte kunde tolka, som till exempel TNIC, ANDRIA och XERGHJHQ.

Vi förstod inte mycket av detta vid tidpunkten i fråga, så efter någon timme packade vi ned ouijabordet och samlades i biljardrummet istället. Diplomaten vann överlägset, men jag själv kom på en god tredjeplats och hade antagligen vunnit om det inte vore för att jag hade oturen att få en dålig kö.

När jag idag läser om hur en lyxkryssare gått på grund i Italien blir det emellertid uppenbart vad det egentligen var som skedde igår. Andarna försökte varna oss för vad som komma skulle, och budskapen TNIC och ANDRIA var såklart syftningar på Titanic och Andrea Doria, andra lyxfartyg som råkat i sjönöd. Tyvärr så förstod vi inte detta igår och kunde därför inte varna kaptenen i tid.

I dessa moderna tider glömmer vi ofta bort vilken källa till visdom de mer ockulta vetenskaperna är, och jag kan inte låta bli att undra om inte många katastrofer hade kunnat undvikas om vi, likt polisen kostade på oss att vara lite mer öppensinnade. Vem vet, kanske till och med forskarna på CERN skulle kunna ta hjälp av andevärlden i sitt sökande efter Higgs-brosomen?

---

SvD 1, 2, 3, 4
DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7
AB
SVT 1, 2, 3, 4
SR 1, 2, 3

Seanser och överklassafari

Gårdagens spännande diskussion om hur polisen anlitar sierskor fick mig att tänka på hur min salige farfar Greven och Advokatens farfar den salige Advokaten brukade hålla seanser här hemma. Efter att jag hade skrivit om detta kunde jag inte låta bli att skicka upp min butler på vinden för att hämta ned den framlidne Grevens ouijabord, och efter att han hade dammat av det och överlämnat det till mig satt jag länge och tittade drömskt framför mig. Jag kunde inte sluta tänka på hur ouijabordet en gång hjälpte min farfar att hitta den framlidna Grevinnans försvunna diamantring.

Efter en stund så kunde jag inte hålla mig längre utan bad min butler att telefonera Friherren, Avokaten, Diplomaten och Revisorn och bjuda in dem till seans här i salongen i kväll. Till min glädje tackade alla ja utom Revisorn, som tydligen hade fått en ny spännande ekonomibok av Revisorskan som han ville ägna kvällen åt att fördjupa sig i. Jag har tagit fram mina finaste cigarrer och låtit inhandla rökelse och en extra fin cognac, för att rama in kvällens spännande tilldragelse i en angenäm och gemytlig klärvoajant atmosfär. Att det är fredagen den trettonde skadar förstås inte heller! Jag lovar återkomma om resultatet, med lite tur kanske andarna hjälper oss hitta Grevinnans försvunna minkpäls eller min framlidne fader Grevens cigarrgiljotin i silver, som jag har letat efter i flera år nu.

För övrigt så såg jag igår från droskan på väg såväl till som från Advokaten hur ovanligt många taffligt klädda människor rörde sig i områden där de definitivt inte hörde hemma. Jag tänkte att det kanske handlade om hantverkare som skulle reparera någons jacuzzi eller liknande och reflekterade sedan inte mer över saken. Mina tankar var förstås vid tidpunkten i fråga därtill alltför upptagna med alla besvär som uppkomlingen von Wolffhaupt hade åsamkat mig med sina absurda anklagelser om insideraffärer.

Friherren uppmärksannade mig emellertid över dagens lunch med cigarr och champagne på att sanningen var något mycket obehagligare än så. De många blåjeansklädda personerna utan känsla för stils närvaro visade sig bero på ett nytt och vulgärt fenomen, som tydligen kallas för "överklassafari". Socialistiska elektriker och andra fackanslutna flockas nu tydligen till stadens mer exklusiva adresser i drivor, för att titta in genom sina arbetsgivares fönster och skapa dålig stämning och otrygghet bland våra kvinnor och barn.

Jag kan mycket väl tänka mig att kommunisternas ledare, den här nye gossen Sjöstedt, ägnade en del av den kongress som kommunisterna nyligen höll till att uppmuntra sina revolutionära anhängare till dåligt beteende av detta slag. När den ekonomiska krisen nu åsamkar så många svenska företagare miljardförluster ser Sjöstedt sin chans att bedriga psykologisk krigsföring mot de till synes försvagade företrädarna för det svenska näringslivet.

När därtill den moraliska kris som utspelar sig parallellt med den ekonomiska nu även börjar försvaga det tidigare så värdekonservativa föredömet kristdemokraterna (även om eldsjälar som Sacrédeus fortfarande håller fanan högt) hoppas Sjöstedt komma undan med detta demoraliserande prickskytte mot de svenska arbetsgivarna, men skrattar bäst som skrattar sist! När jag skummade igenom tidningsrubrikerna på min käcka lilla iPhone-manick tidigare idag erfor jag att fenomenet i fråga nu är polisanmält! Med lite tur får Sjöstedts förtrupper inom kort skaka galler och vi som bor här kommer återigen kunna känna oss säkra på våra egna gator.

Landsortstidningsreportern Juholt är ju för övrigt ett utmärkt exempel på varför man skall hålla sig till sina egna, snarare att haka på dagsflugor som klassresor och överklassafari. Juholt gjorde säkert ett bra jobb med att rapportera om bortsprungna katter i Oskarshamnsbladet, men se hur det har gått för honom nu när han har kommit till den stora världen och fått tillgång till pengar.

På samma sätt har eliterna inget bland vanliga människor att göra. Vilka är vi att bestämma över hur till exempel deras simpla men folkliga innebandyturneringar skall organiseras? Min fader den framlidne Greven sade alltid att man skall tala med bönder på bönders vis, och när nu kultureliten från sina långa elfenbenshorn vill tala om för allmogen hur deras enkla men uppenbarligen uppskattade folknöjen skall organiseras så är detta precis vad man då inte gör!

Postiljonen Waidelich, prinsessan och rivalen

Jag fick idag veta hur von Wolffhaupt understått sig att polisanmäla mig för den uppdiktade insideraffär han så hatiskt anklagat mig för sedan i november. Att ätten Wolffhaupt i generationer har bedrivit prickskytte mot oss Grijshufvuden är allmänt känt så jag är självfallet ändå inte orolig för utfallet av en eventuell rättegång. Jag köpte såklart aktierna först efter att noga informerat mig om möjligheten till en framtida flygplansförsäljning till schweizarna, så det fanns över huvud taget inga ohederliga avsikter med affären.

von Wolffhaupt verkar dock mena allvar med sina misunsamma avsikter den här gången, inte minst sedan jag lyckades stoppa hans sons försök att bli antagen till såväl Sigtuna som Lundsberg. Ack ljuva minne, jag minns fortfarande som igår det lyckorus jag kände efter att ha iscensatt denna storartade bedrift. Jag firade natten lång med en hel flaska cognac hors d'âge och trots att jag morgonen efter vaknade med en sprängande huvudvärk så vaknade jag ändå lycklig!

Hur som helst verkar von Wolffhaupt som sagt mena allvar den här gången, så jag har under dagen arbetat hårt tillsammans med Advokaten för att kunna bemöta alla anklagelser. Vi har för avsikt att inte bara krossa hans absurda anklagelser, utan att även inleda ett förtalsmål mot honom baserat på såväl dessa plumpa anklagelser som ett flertal andra som jag skrivit om tidigare.

Nåväl, nog om dessa tråkigheter, jag tänker förstås inte låta von Wolffhaupts avundsjuka beröva mina trogna läsare de grevliga samtidsreflektioner de har väntat på hela dagen! Socialisternas Tommy Waidelich gör nu till exempel allt i sin makt för att sabotera den för Sverige så kritiska europakten. Att finanskrisen därmed tillåts fortsätta med oförminskad styrka tycks inte bekymra den plumpe postiljonen Waidelich, vars ekonomiska politik nu allt mer påminner om någonting från Nordkorea. Föga förvånande börjar också konsekvenserna av detta ansvarslösa beteende blir nu allt mer uppenbara.

I år till exempel de svenska kommuner som höjer skattetrycket rekordhöga tio gånger fler än de som sänker det, och allt fler tvingas gå från hus och hem i de sjunkande fastighetsprisernas spår. Jazzsångerskan Pernilla Wahlgren har till exempel tvingats sälja sin bekväma villa med miljonförlust och flytta till ett enkelt radhus som en simpel kassörska. Precis som i Storbritannien under åren före Margaret Thatcher har nu dessutom till och med avfallshanteringen upphört att fungera!

I detta svåra läge hade såklart Kungen kunnat vara en samlande gestalt för svenskarna, men efter vänstermedias karaktärsmord på kungafamiljen betvivlar jag att han längre är upplagd för denna sorts uppoffringar. Kanske önskar han att han istället fötts till Kung i Tyskland, där man uppenbarligen fortfarande har vett att veta sin plats och respektera sina auktoriteter. En ny undersökning visar att det ansvarskännande tyska folket har utsett Victoria till sin favoritprinsessa, vilket bevisar hur vi fortfarande har mycket att lära av detta kulturfolk.

Spännande när polisen utforskar andevärlden

Jag tycker att polisen gör helt rätt när den tar hjälp av sierskor. Den klärvoajanta vetenskapen har helt klart mycket att erbjuda oss människor, man hör ju ofta om hur polisen har löst svåra brott på liknande sätt. Jag tycker att det är synd att det inte forskas mer i frågan, men det tycks som frågan helt omotiverat är känslig ute på landets universitet. De självupptagna naturalistforskarna tycks se sina priviligerade positioner på universitetens långa elfenbenshorn hotade av de nya och mer öppensinnade vetenskaperna.

Jag minns hur min farfar, den framlidne greven, tillsammans med Advokatens farfar den framlidne Advokaten och några andra vänner brukade hålla seanser i salongen när jag var en liten gosse. En gång lyckades de till och med hitta min farmors, den framlidna Grevinnans, försvunna diamantring, endast med hjälp från ouijabordet. Det är inte utan att jag drabbas av gåshud när jag tänker tillbaka på denna fascinerande tilldragelse!

Sjöstedt och Slussenvänstern hotar demokratin

Det var Friherren som till sist sade de kloka orden jag sent skall glömma. "De här lymlarna hotar ju demokratin!" utbrast han, och slog näven i bordet så att cognacsglasen skallrade och han nästan krossade glaset på sitt nya Rolexur. Men låt mig börja från början.

Vid tiotiden ringde Friherren och frågade om vi skulle äta lunch tillsammans. Jag hade redan kommit överens med Advokaten och Revisorn att träffas över en rejäl bit Kobebiff, men jag förklarade för Friherren att han självklart var välkommen att ansluta sig. Sagt och gjort, vi unnade oss en trerätters lunch bestående av snittar med rysk kaviar, direktinflugen nyslaktad Kobebiff (ingen sån där smaklös variant som har frysts ned och transporterats på något smutsigt fartyg) i tryffelsås och som avslutning en gâteau au chocolat, bakad på finaste grand cru-kakao.

Till efterrätten unnade vi oss varsitt glas cognac och började diskutera den skamlösa behandling av aktiemäklare som nu breder ut sig i spåren av Anders Borgs hets mot bankerna. Så småningom kom diskussionen in på den här nye kommunistordföranden Jonas Sjöstedt. Vi var rörande eniga om att hans idéer är djupt i otakt med vår samtid. Hans förslag om minskad arbetstid är ett steg i helt fel riktning nu när vi behöver jobba mer, inte mindre och han skulle bara få höra vad Grevinnan har att säga om hans krav på delad föräldraledighet!

Hans hets mot riskkapitalbolagen är förstås också en oroväckande utveckling, liksom hans vanvettiga förslag om att förbjuda vinster för vård och skolföretag. "Vem", sade jag retoriskt till de andra kring lunchbordet, "skulle vilja driva våra skolor och ålderdomshem under sådana omständigheter? Är herr Sjöstedts mål att våra gamla och unga skall få klara sig på egen hand, utan vare sig lokaler eller tillsyn?"

Det var dock när diskussionen kom in på motståndet mot ombyggnationen av Slussen som Friherren kände hur han hade fått nog av den vänsterhegemoni som har lagt sig som en kvävande dimma över vårt land. "Beslutet är taget i demokratisk ordning", dundrade Friherren. "Vilka är dessa försupna rödvinspoeter att sätta sig över den svenska demokratin?" Advokaten nämnde då hur den så kallade Kulturslussen nu försöker få till en folkomröstning i frågan, och det var något brast för den vanligtvis så sansade Friherren och han drämde näven i bordet.

Jag fann det såklart en smula komiskt vid tidpunkten, inte minst eftersom hans plötsliga utbrott skrämde en servitris så till den grad att hon tappade ut en silverbricka full med löjromsmousse på golvet och porslinskålarna gick i småbitar. Efter att munterheten lagt sig och jag började fundera på vad Friherren egentligen hade sagt var det dock inte utan att jag fick en klump i halsen. Vilka är egentligen dessa kommunistiska rabulister att sätta sig över demokratiskt tagna beslut, oavsett om de rör våra fina friskolor, Carema eller som i det aktuella fallet Slussen? Efter att under många år ha vant sig vid att få precis som de vill, har de nu börjat anse sig stå över till och med demokratiskt tagna beslut. Det är en skrämmande framtid för Sverige som man skönjas i deras attityd!

Idrottsföräldrarna förtjänar vårt stöd

Jag var precis över hos Advokaten för att gå igenom några detaljer kring Caymanöarnas beskattningsbestämmelser. Efter några timmars mycket givande arbete med siffrorna - den här ockraren till landsortsekonom Anders Borg får räkna med att sätta skrattet i halsen! - så belönade vi oss själva med varsitt glas årgångschampagne och en rejäl cigarr, och slappnade av med att minnas de glada dagarna på Sigtuna i vår vilda ungdom.

På Sigtuna fick vi såväl leva ut vårt stora intresse för gentlemannasporter som lära oss disciplin, och denna fostran bidrog oss till att göra oss till de framgångsrika män vi är idag. Detta framgångsrecept tegs dock ihjäl när drevet mot Lundsberg pågick som värst, istället fokuserade media på ett fåtal negativa incidenter och blåste upp dem till löjeväckande stora dimensioner. Att media inte har lärt sig någonting av detta illustreras av hur vänstermedia idag går nu till attack mot en fader, som bestraffade sin son med att låta honom promenera hem efter att ha svikit sina lagkramrater under en innebandyturnering.

Den här sortens artiklar är typiska för dagens flumpedagogiska Sverige. Fadern ville naturligvis endast sin sons bästa, och gjorde allt som stod i sin makt för att ge sonen en bra uppfostran. Som en god fader ville han förbereda sin son för det hårda livet utanför barndomsvillans trygga väggar, så att denne fick möjligheten till ett framgångsrikt liv. Hur, frågar jag mig, skulle vi annars kunna få fram toppidrottsmän som kan försvara rikets fana och ära? Tror någon att den Svenska triumfen i junior-VM hade varit möjlig utan hård träning och engagerade föräldrar?

Därtill är det såklart varje barns skyldighet att göra sina föräldrar stolta. Föräldrarna har inte bara satt barnet till världen, de har också såväl fostrat det som investerat avsevärda belopp i dess uppväxt.

Läser för övrigt om en skrämmande utveckling där leopardattackerna nu ökar kraftigt i världen. Här i Sverige har vi ju såklart inga leoparder, om man inte räknar Grevinnans pälsar förstås, men vi kan ändå få en liknande utveckling tack vare de vargar som med myndigheternas beskydd härjar fritt i landet. När Jägarnas Riksförbund nu så modigt föreslår att vargen skall utrotas i Sverige gör de oss alla en stor tjänst. Tyvärr lär som vanligt deras förslag bemötas av miljöfundamentalisternas kompakta motstånd, och därefter kommer debatten effektivt att tystas i den politiska korrekthetens namn.

Prinsen tar hand om nötterna

Prins Carl Philip - Sveriges rättmätige arvfurste - har i dagarna tagit examen och blivit legitimerad lantmästare. Prinsen uppges särskilt ha inriktad sig på nötproduktion, för att kunna sköta driften av Konungens avel av prisbelönta nötboskap på Stenhammars slott. Det är driftigt av Prinsen att på detta sätt välja en utbildning som kommer hela kungahuset till del, på så sätt kan han göra en insats för familjen trots att den extremistiska jämställdhetspolitiken har berövat honom på sin framtida roll som statschef. Och för att skoja till det lite, kunskap i nöthantering kan ju komma väl till pass i dessa tider då de republikanska skandaljournalisterna ständigt hetsar mot hans store fader.

Nötter är ju annars populära såhär i juletider, och tidningarna är så att säga fulla av julklappar idag. Advokatens kollega Guy Lofalk kommer belönas med 51 välförtjänta miljoner för sitt hårda arbete för att rädda Saab, en nätt liten summa som säkert kommer väl till pass i julfirandet. De svenska låntagarna får sig också en julklapp, då de så förtalade bankerna går ut med en massiv räntesänkning och en gång för alla bevisar att de visst inte skor sig på sina kunders bekostnad. Till och med den lömska klimatlobbyn får sig en julklapp till skänks, då nya grödor nu visar sig kunna sänka kolmonoxidhalten i atmosfären till förindustriella nivåer, vilket torde stilla deras närmast vidskepliga oro för klimatförändringar.

Då jag och Grevinnan de närmaste dagarna kommer jag vara upptagen med familjen, och kanske inte kommer hinna uppdatera min blogg, så vill jag passa på likt den sympatiske varuhusdirektören Tyko Jonsson faderligt önska alla mina trogna läsare en synnerligen god jul! Några extra medkännande julhälsningar skickar jag till landers riskkapitalister, särskilt de på Carema, som har fått utstå så mycket orättvist spott och spe det här året.

De vill beröva etiopierna chansen till ett bättre liv

Jag satte nyss nästan min födmiddagscognac i halsen, när jag tog upp min lilla e-Phone-manick och såg hur kulturvänstern nu så ensidigt och onyanserat fördömer domen mot de svenska kommunistjournalisterna i Etiopen.

Dessa herrar har utklädda till Che Guevara illegalt tagit sig in i Etiopien med det minst sagt tvivelaktiga syftet att sabotera landets oljeproduktion. Deras hat mot våra fina oljebolag känner inga gränser, och de drar sig inte för att frånta lokalbefolkningen deras enda möjlighet till tillväxt och ett bättre liv om det är vad som krävs för att uppnå sitt dubiösa syfte.

Nu talas det om att överklaga. Jag skall luncha med Advokaten och Kamrern om någon timme (vi bestämde oss för att vara lite mångkulturella och äta kinesiskt - själv tänker jag kosta på mig en hajfenssoppa) och jag skall höra med Advokaten om vi på något sätt kan ge juridiskt stöd till den etiopiska terrorbekämpningen. Som ett fattigt land så skall de inte behöva lägga stora belopp på juridikkonsulter, bara för att herrarna Schibbye och Persson behagar leka revolutionärer.

Även adeln drabbas av näthatet

Mäklarens son gjorde mig idag uppmärksam på att ett internetföretag erbjuden en karikatyr på mig själv till försäljning. Hett Gräshufvud "tycker inte om fysiskt arbete" påstås det, vilket förstås är helt absurt då jag jobbar hårt på börsen varje dag. Att karikatyren påstås gå "på pubben tillsammans med Greve Ärta och Advokat Tuva" är en uppenbar syftning på mig själv och min gode vän Advokaten, och hur vi ibland dricker årgångscognac tillsammans. Jag vill dock å det bestämdaste be att få tala om att jag aldrig skulle sätta mig fot på en simpel pub!

Detta är väl om något ett bevis på att FRA-lagen behövs, så att Internet kan övervakas för att se till att den här sortens näthat inte längre kan frodas. Andra exempel på riskerna med det otyglade fria informationsutbytet på Internet är den ryktesspridning kring Carema som florerar på nätet och som nu slår hårt mot landers riskkapitalister, förtalet av riksinternaten och hur landsförrädaren Bradley Manning släppte ut sekretessbelagd information på nätet. Denna sorts samhällsskadliga informationsläckage är någonting som när som helst även kan drabba det redan tilltufsade svenska försvaret.

Framför allt är dock ett otyglat Internet ett hot mot demokratin, vilket inte minst bevisas av hur revolutionära demonstranter har missbrukat det för uppvigling. Att detta är ett högst rellt hot mot demokratin framgår tydligt en dag som denna, då en folkvald före detta statschef som Jacques Chirac nu har blivit fälld för korruption, efter att illojala medarbetare ostört kunnat läcka sekretessbelagd information.


Den groteska karikatyren Herr "Gräshufvud", ett exempel på näthatet.

Lurkarna i Bondeförbundet äventyrar demokratin

Graverande uppgifter har idag framkommit som utpekar hemmansägaren Per Åsling från Bondeförbundet som den överlöpare som möjliggjorde onsdagens vänsterseger i Riksdagsomröstningen om "ökad insyn" i kungens privatekonomi.

Resultatet av denna votering - "cognacslagen" som jag, Advokaten, Bankmannen och Friherren har börjat kalla den för - utger sig för att ha de ädlaste av demokratiska syften. I själva handlar det såklart en republikansk komplott, påivrad av vänstervridna skvallerjournalister, för att undergräva monarkins ställning i Sverige. Att Bondeförbundets företrädare är opålitliga är ju allmänt känt, sedan deras svek i kärnkrafts- och EMU-frågorna, för att inte tala om Fälldins oförmåga att leda en borgerlig regering, men när de nu ger sig på självaste Konungen så har de passerat anständighetens gräns!

Hemmansägaren Per Åsling hävdar att det skulle röra sig om ett misstag från hans sida, men dessa floskler genomskådar jag med mitt skarpa intellekt direkt. Det hela var säkert sanktionerat av den här unga tösen Annie Lööf, bönderna har ju haft ett horn i sidan till monarkin i århundraden. Vi i överklassen överger dock inte vår vän Konungen bara för att det blåser revolutionära vindar, i värsta fall får jag hålla honom med kvalitetscognac och kaffeflickor på egen bekostnad. Lars Ohly och hans kommunistgäng kan få snoka i Kungens kvitton hur mycket de vill, vi kommer att ta hand om vår vän!

För övrigt så kan jag lugna alla som varit oroade för Advokaten att efter några glas cognac och lite övertalning så överkom han sin rädsla för cigarrer igår. Däremot så tycktes hans lösmustasch vara en smula opålitlig, för den började sitta betänksamt snett någon gång efter det andra glaset cognac. Som de skämtare vi är så sade varken jag, Friherren, Bankmannen eller Diplomaten någonting, och jag hann ta flera dråpliga bilder på den sneda mustaschen med min lilla käcka e-Phone-manick!

Efteråt fick jag höra att Advokaten själv inte hade märkt någonting förrän han kom hem. Han hade tydligen inte berättat någonting om eldsvådan eller att han bar en lösmustasch för sin hustru, som är en rejäl madame men kanske lite väl bestämd mot Advokaten ibland. Hon hade tydligen skrikit i högan sky då hon såg honom med mustaschen på sniskan och Advokaten blev så illa tvungen att berätta hela sanningen om olyckan med cigarren. Jag grymtade gott när Advokaten berättade om detta, men själv såg den gamle rackaren en smula besvärad ut.

Skall kungen inte få unna sig en cognac längre?

Kungen är i tjänst dygnet runt, året om, ständigt beredd att rycka in för det svenska näringslivets bästa. Ständigt beredd att inviga en järnvägslinje eller ambassad, ständigt beredd att dela ut en medalj eller sprida ett kungligt skimmer över utrikesministerns utlandsresor.

Nu har socialisterna i Riksdagen röstat igenom att hovets ekonomi skall granskas hårdare. Socialister och kommunister skall sitta i något utskott och granska kungens inköp. Snart kanske Hans Majestät Konungen inte längre vågar unna sig en cognac efter en hård dag på jobbet, smärtsamt medveten om att Lars Ohly kommer lusläsa hans kvitton och ifrågasätta hans val av märke och årgång. Är det så vi vill belöna rikets statschef, efter att han gjort allt för sina undersåtar?

För att visa min sympati så skall jag själv dricka en rejäl cognac till Konungens ära ikväll, tillsammans med Friherren, Diplomaten, Advokaten och Bankmannen. Advokaten uttryckte viss tveksamhet till att röka cigarr till cognacen, gårdagens eldsvåda tycks ha skakat om honom en aning. Jag förklarade emellertid för honom att, precis som min framlidne fader Greven alltid brukade säga, så måste han fort komma upp i sadeln igen, annars tar rädslan överhanden! Vi träffades som hastigast i eftermiddags, han hade tagit på sig en lösmustasch i väntan på att den riktiga skall växa ut igen.

Advokatens mustasch brann som fnöske

Var över hos Advokaten en sväng för skatteplanering över cognac och cigarr. Det var en dråplig afton eftersom Advokatens vaxade mustasch tog eld när han skulle tända sin tredje cigarr, måhända något ostadig på handen efter alla glas cognac. Efter att Advokatens husa hade hämtat ett karaff vatten och släckt eldsvådan förlöpte skatteplaneringen hur som helst väl, jag lyckades spara några miljoner som annars hade gått till socialbidrag och liknande subversiv verksamhet.

Jag hade tänkt ta en styrkande promenad de 500 meterna hem, men efter att ha läst på min lilla käcka e-Phone-manick om hur vanligt folk inte längre går säkra på stan så tog jag en droska istället. Det är hög tid att vi börjar placera buset bakom lås och bom!

Therese Alshammar - en förebild för rikets ungdom

Jag har precis å ätten Grijshufvuds vägnar sänt gratulationstelegram till Therese Alshammar som idag utnämnts till Svenska Dagbladets guldmedaljörska för sina fantastiska idrottsprestationer! Sveriges ungdomar behöver förebilder som Therese, särskilt i dessa dagar då skolidrotten är så sorgligt eftersatt. Hur skall det gå med Sveriges försvar om ungdomen förklenas av att bara spela sådana där videovåldsspel hela dagarna? Jag brukar alltid säga att en sund själ i en sund kropp, det är det bästa för människan. Mandom, mod och morske män, som diktaren skrev, det är ett ideal för rikets ungdomar att sträva mot!

Själv har jag ett passionerat idrottsintresse sedan min ungdoms glada dagar på Sigtuna, och jag försöker vara en förebild för ungdomen genom att idrotta själv. Som jag tidigare skrivit om är jag något av en tennisfantast, men min stora passion är som sig bör golfen. Så fort vädret tillåter brukar jag, Advokaten och Friherren gå en runda. Tyvärr så har jag haft stora problem med defekt utrustning på senare år, och i somras så fick jag nog av defekta golfklubbor och kastade i vredesmod min golfbag i sjön.

Textilarbetarsonen hotar Sveriges framtid!

Den populistiske textilarbetarsonen Jan Björklund föreslår nu att riksinternatens statsbidrag skall halveras och deras möjlighet att ta ut en utbildningsavgift skall förbjudas. Herr Björklund hoppas härmed, får man anta, att populistiskt plocka hem några billiga politiska poäng, men vad denna lågborne tölp inte förstår är att förslaget hotar Sveriges framtid!

På riksinternaten utbildas Sveriges framtid, rikets crème de la crème, på vilkas axlar det tunga ansvaret för att en dag ta över skötseln av Sverige ligger. Nu vill herr Björklund beröva riksinternaten deras försörjningsmöjlighet, och därmed beröva vårt rike nästa generations ledare. Detta är en tragedi av ohyggliga mått för Sverige!

Jag skall be min gode vän Advokaten undersöka de juridiska aspekterna av herr Björklunds agerande. See you in court, som man säger!