Hade en pratstund med Mäklarens son över cigarr och cognac häromdagen, under det nationalromatiska midsommarfirandet hemma hos Bankmannen. Han berättade hur hans fader Mäklaren just nu håller på att avsluta ett köp i Spanien. Går allting bara väl är Mäklarens son snart stolt ägare till en alldeles nybyggd strandvilla i i södra Spanien.
Själv har jag ju min villa på Rivieran och är för egen del inte så värst intresserad av någon sommarvilla i Spanien, men för en fattig Handelsstudent som Mäklarens son är en villa i Spanien det perfekta alternativet. Det rapporteras ju så deprimerande om krisen därnere, men man får inte glömma att den också är en möjlighet. Huspriserna är ytterst förmånliga idag!
Mäklaren har också förklarat att även om läget ser mörkt ut idag, så har fastighetsbranschen framtiden för sig - folk måste ju alltid ha någonstans att bo! Får klimatfundamentalisterna rätt i sina förutsägelser om att det blir regnigare i Sverige framöver kommer dessutom behovet av villor i soliga länder att öka exponetiellt. Mäklaren gick till och med så långt som att förutspå att det är fastighetsbranschen som kommer att lyfta Europa ur den ekonomiska kris som förlamar vår kontinent idag, med krismöten som avlöser varandra!
Får han rätt utnyttjar i så fall inte bara Mäklarens son dagens låga prisnivåer för att göra en god affär, utan han gör också en hjältemodig insats för att återställa vår kontinents ekonomiska kompass. Med dagens prisnivåer kan även samhällets mindre bemedlade få denna möjlighet - när regnet öser ned över Fäderneslandet tar man helt enkelt bara flyget ned till solskenet vid strandvillan!
Jag tror att Mäklarens son kommer att stortrivas med sin spanska villa. Känner jag honom rätt så kommer han ägna dagarna åt poolpartyn med stiliga damer och sådant där colombianskt luktsnus han är så förtjust i. Jag hoppas bara att han inte trivs så bra att han inte hinner komma och besöker mig och Grevinnan på Rivieran en weekend eller två. Vi brukar alltid tycka det är så trevligt när den käcke gossen kommer på besök.
DN1,
DN2,
DN3,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SR
Visar inlägg med etikett Mäklaren. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mäklaren. Visa alla inlägg
söndag 24 juni 2012
lördag 16 juni 2012
Mäklarens tips för att klara krisen
Mäklaren är hemma i Fäderneslandet över helgen och som den sociala och levnadsglada människa jag är kände jag direkt att detta måste firas. Tillsammans med Mäklarens son och Diplomaten mötte jag upp Mäklaren vid marinan, varpå vi steg ombord på min mahognyskönhet från 20-talet. Destinationen var såklart Sandhamn, där en exklusiv middag väntade oss.
Att Mäklaren numera har sin bas i Schweiz är en tragisk följd av den ekonomiska krisen. De stillastående priserna på bostäder och de långa försäljningstiderna har drabbat honom hårt. Det hade till och med gått så långt att han för en tid övervägde att sälja sin villa i San Remo, men turligt nog öppnade sig en möjlighet i Schweiz som tillät honom att behålla sin livsstil. Dessutom är ju, som han flera gånger påpekade över ostronen idag, de schweiziska bank- och taxeringsbestämmelserna en fröjd för oss stackars sönderbeskattade svenska höginkomsttagare.
Jag imponerades av hur Mäklaren, trots alla sina motgångar, hade bibehållit det goda humör som han har gjort sig känd för bland oss grabbar. Inte heller har han blivit bitter eller desillusionerad, utan han förklarade upprepade gånger att han tror på bostadsmarknaden. "Visst har vi drabbats av en motgång i den ekonomiska krisens spår", tillstod han, "men det handlar bara om en tillfällig svacka. Snart kommer bostadspriserna att skjuta i höjden igen".
Hans kloka ord fick mig att fundera på hur svenskarna bäst skall klara sig genom den europeiska krisen, i synnerhet i dessa orostider då en bolsjevikisk valvinst i Grekland är ett skrämmande och fullt möjligt framtidsscenario. Mäklarens ord inger här hopp inför framtiden! Om svenskarna helt enkelt håller fast vid sina bostäder eller kanske till och med passar på att byta upp sig så kommer de inom några år, då krisen sedan länge är över, ha tjänat stora pengar på detta. Bostadsmarknaden är framtiden, och som Mäklarens son så klokt inflikade över champagne och cigarr, "även arbetarklassen måste ju ha någonstans att bo!"
Mäklaren förklarade också att bostadsmarknaden förmodligen blir vad som snart kommer bryta den olustiga ekonomiska osäkerheten och lyfta oss ut ur krisen. "Om vi bara kan få priserna på bostäder att öka igen", förklarade han, "så kommer folket återigen tvingas ta större och större lån för att finansiera sitt boende. På så sätt kommer inflödet av kapital till bankerna igång igen, och deras kloka investeringar kan då återigen få hjulen att snurra".
Det var som vanligt en fröjd att få höra Mäklarens analys av den för ekonomin så viktiga bostadsmarknaden. Insikterna som följer av många års erfarenhet är en viktig motvikt till de ytliga och alarmistiska analyser som vänstermedia dagligen förser oss med. Mitt råd till alla är därför att fortsätta investera i bostäder. Det är en klok investering inför framtiden, och ju fortare vi med gemensamma krafter kan få priserna att öka igen desto fortare kommer vår sargade ekonomin börja repa sig.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SvD14, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5
Att Mäklaren numera har sin bas i Schweiz är en tragisk följd av den ekonomiska krisen. De stillastående priserna på bostäder och de långa försäljningstiderna har drabbat honom hårt. Det hade till och med gått så långt att han för en tid övervägde att sälja sin villa i San Remo, men turligt nog öppnade sig en möjlighet i Schweiz som tillät honom att behålla sin livsstil. Dessutom är ju, som han flera gånger påpekade över ostronen idag, de schweiziska bank- och taxeringsbestämmelserna en fröjd för oss stackars sönderbeskattade svenska höginkomsttagare.
Jag imponerades av hur Mäklaren, trots alla sina motgångar, hade bibehållit det goda humör som han har gjort sig känd för bland oss grabbar. Inte heller har han blivit bitter eller desillusionerad, utan han förklarade upprepade gånger att han tror på bostadsmarknaden. "Visst har vi drabbats av en motgång i den ekonomiska krisens spår", tillstod han, "men det handlar bara om en tillfällig svacka. Snart kommer bostadspriserna att skjuta i höjden igen".
Hans kloka ord fick mig att fundera på hur svenskarna bäst skall klara sig genom den europeiska krisen, i synnerhet i dessa orostider då en bolsjevikisk valvinst i Grekland är ett skrämmande och fullt möjligt framtidsscenario. Mäklarens ord inger här hopp inför framtiden! Om svenskarna helt enkelt håller fast vid sina bostäder eller kanske till och med passar på att byta upp sig så kommer de inom några år, då krisen sedan länge är över, ha tjänat stora pengar på detta. Bostadsmarknaden är framtiden, och som Mäklarens son så klokt inflikade över champagne och cigarr, "även arbetarklassen måste ju ha någonstans att bo!"
Mäklaren förklarade också att bostadsmarknaden förmodligen blir vad som snart kommer bryta den olustiga ekonomiska osäkerheten och lyfta oss ut ur krisen. "Om vi bara kan få priserna på bostäder att öka igen", förklarade han, "så kommer folket återigen tvingas ta större och större lån för att finansiera sitt boende. På så sätt kommer inflödet av kapital till bankerna igång igen, och deras kloka investeringar kan då återigen få hjulen att snurra".
Det var som vanligt en fröjd att få höra Mäklarens analys av den för ekonomin så viktiga bostadsmarknaden. Insikterna som följer av många års erfarenhet är en viktig motvikt till de ytliga och alarmistiska analyser som vänstermedia dagligen förser oss med. Mitt råd till alla är därför att fortsätta investera i bostäder. Det är en klok investering inför framtiden, och ju fortare vi med gemensamma krafter kan få priserna att öka igen desto fortare kommer vår sargade ekonomin börja repa sig.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SvD14, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5
tisdag 12 juni 2012
Därför får överklassen välskapta barn
Träffade Bankmannen, Diplomaten och Mäklaren över en tallrik utsökt hajfensoppa på lunchen idag. Under vårt samtal, som så ofta rörde sig kring vetenskapliga frågor, så informerade Diplomaten oss om en mycket spännande medicinsk upptäckt. Ett forskarlag har tydligen bevisat att män bör vänta tills de har kommit lite längre upp i livet med att skaffa barn, för barnens hälsas skull. Men, som Mäklaren så klokt påpekade, detta kom egentligen inte som en överraskning för någon av oss.
Som män av börd och klass hade vi alla tre glada och aktiva ungdomsår, då vi efter de vilda Sigtunaåren såg oss om i världen och bekantade oss med såväl det norra som det södra halvklotets lyxhotell och gourmetrestauranger. Jag minns särskilt en fantastisk resort på den Sydafrikanska atlantkusten från vilken jag har fantastiska minnen, dessvärre berättade Advokaten häromåret att den nya regimens repressiva lagar gjorde vidare drift omöjlig och denna klassiska gentlemannainstitution tvingades slå igen portarna.
Nåväl, nog av gamla minnen. Hur som helst fann vi oss alla till slut några år äldre, vi hade spridit vår vildhavre och nu var det dags att göra vår plikt för våra ätters fortlevnad. När vi så till slut stadgade oss föll det sig såklart naturligt att dett skedde tillsammans med yngre och tjusiga fruar värdiga våra efternamn, till exempel några av de flygvärdinnor vi hade träffat under våra resor. Och se - vi har alla avlat synnerligen välskapta barn, liksom alla våra övriga bekanta av betydelse har. Att det nu även vetenskapligt har bevisats att detta leverne garanterar en frisk och sund avkomma är därför bara en bekräftelse på vad vi egentligen redan visste.
I bjärt kontrast till detta står dessvärre arbetarklassens dekadenta leverne, där det inte är ovanligt att karlarna har hunnit avla flera barn - i regel oäkta sådana dessutom - redan i den tidiga tjugoårsåldern. Därför är det heller inte konstigt att individer från denna samhällsklass får det så svårt att ta sig uppåt i tillvaron. Deras ansvarslösa föräldrar sköt helt enkelt deras strävanden i sank redan före de föddes!
DN
Som män av börd och klass hade vi alla tre glada och aktiva ungdomsår, då vi efter de vilda Sigtunaåren såg oss om i världen och bekantade oss med såväl det norra som det södra halvklotets lyxhotell och gourmetrestauranger. Jag minns särskilt en fantastisk resort på den Sydafrikanska atlantkusten från vilken jag har fantastiska minnen, dessvärre berättade Advokaten häromåret att den nya regimens repressiva lagar gjorde vidare drift omöjlig och denna klassiska gentlemannainstitution tvingades slå igen portarna.
Nåväl, nog av gamla minnen. Hur som helst fann vi oss alla till slut några år äldre, vi hade spridit vår vildhavre och nu var det dags att göra vår plikt för våra ätters fortlevnad. När vi så till slut stadgade oss föll det sig såklart naturligt att dett skedde tillsammans med yngre och tjusiga fruar värdiga våra efternamn, till exempel några av de flygvärdinnor vi hade träffat under våra resor. Och se - vi har alla avlat synnerligen välskapta barn, liksom alla våra övriga bekanta av betydelse har. Att det nu även vetenskapligt har bevisats att detta leverne garanterar en frisk och sund avkomma är därför bara en bekräftelse på vad vi egentligen redan visste.
I bjärt kontrast till detta står dessvärre arbetarklassens dekadenta leverne, där det inte är ovanligt att karlarna har hunnit avla flera barn - i regel oäkta sådana dessutom - redan i den tidiga tjugoårsåldern. Därför är det heller inte konstigt att individer från denna samhällsklass får det så svårt att ta sig uppåt i tillvaron. Deras ansvarslösa föräldrar sköt helt enkelt deras strävanden i sank redan före de föddes!
DN
onsdag 6 juni 2012
Den populistiska retoriken får kapitalet att fly Europa
Efter nationaldagsfirandet så bjöd jag in Mäklarens son och Bankmannen för en liten champagnekvällsvard i bästa nationaldagsanda. Över en mer än 60 år gammal Veuve Clicquot, cigarrer och kallskuret så diskuterade vi de rådande finansiella problemen, gentlemän emellan.
Mäklarens son - fortfarande iförd karolinuniform - berättade om hur hans far Mäklaren trivs väldigt bra i Schweiz, där han befunnit sig sedan en tid för att expandera sin internationella verksamhet. Han överväger tydligen att bli kvar i detta upplysta vackra land på grund av dess förmånliga beskattningsregler, någonting som blir allt vanligare bland oss i eliten. Inte minst då effekterna av den slarvigt hanterade eurokrisen tar sig uttryck i allt mer populistisk och kapitalfientlig retorik från de ledande europeiska politikernas sida. Någonting som, enligt Mäklarens son, är en växande källa till oro bland hans kamrater på Handels, dessa käcka gossar som utgör vårt konungarikes framtid och borde veta bättre än några andra.
Bankmannen instämde till fullo, och berättade för oss om EU:s senaste påfund. I korthet går detta ut på att de europeiska skattebetalana skall befrias från sin solidariska plikt att hjälpa kontinentens krisande banker. EU:s senaste påfund går tydligen ut på att bankerna själva skall finansiera de räddningsfonder snarare än att hjälpas av skattebetalarna. Ett populistiskt påfund som endast tjänar till att ge de populistiska politikerna billiga poänger, snarare än att ta ansvar för vår gemensamma framtid. För att inte tala om vilket svek det är mot våra fina banker, som i så många år självuppoffrande slitit för det allmännas bästa.
Bankerna, förklarade Bankmannen observant, är källan till vårt välstånd, de har i århundraden tillhandahållit såväl riskkapital till våra flitiga företagare som generösa lån till de mindre bemedlade klasserna i samhället som ej haft råd att betala sina bostäder kontant. Men efter att i alla år på detta sätt ha tjänat samhällets bästa har bankerna i spåren av kriser blivit ett lätt mål för vänsterjournalister och populistiska politiker. De har således i krisens spår under år efter år fått finna sig i att utpekas som syndabockar för allt som är dåligt i samhället. En ytterst skrämmande anledning, med ytterst obehagliga historiska paralleller!
Efter en så oroväckande diskussion kanske du, gode läsare, tror att kvällen slutade med dyster stämning, men om det är något jag är känd för så är det att alltid kunna se det positiva i varje given situation. Efter alla dystra ord så utbrast jag till slut i sann optimistisk anda att jag trots allt trodde att allting skulle lösa sig till det bästa. Innan någon hann protestera kallade jag därefter genast in min butler, sade till honom att spela upp Jussi Björlings klassiska tolkning av Kungssången för oss och därefter komma in till oss med mer champagne, cognac och löjromssnittar. Stämningen förändrades därefter snabbt till en anda av optimism och patriotism, och resten av kvällen förlöpte i en väldigt angenäm anda!
DN1, DN2, DN3, SvD, SR
Mäklarens son - fortfarande iförd karolinuniform - berättade om hur hans far Mäklaren trivs väldigt bra i Schweiz, där han befunnit sig sedan en tid för att expandera sin internationella verksamhet. Han överväger tydligen att bli kvar i detta upplysta vackra land på grund av dess förmånliga beskattningsregler, någonting som blir allt vanligare bland oss i eliten. Inte minst då effekterna av den slarvigt hanterade eurokrisen tar sig uttryck i allt mer populistisk och kapitalfientlig retorik från de ledande europeiska politikernas sida. Någonting som, enligt Mäklarens son, är en växande källa till oro bland hans kamrater på Handels, dessa käcka gossar som utgör vårt konungarikes framtid och borde veta bättre än några andra.
Bankmannen instämde till fullo, och berättade för oss om EU:s senaste påfund. I korthet går detta ut på att de europeiska skattebetalana skall befrias från sin solidariska plikt att hjälpa kontinentens krisande banker. EU:s senaste påfund går tydligen ut på att bankerna själva skall finansiera de räddningsfonder snarare än att hjälpas av skattebetalarna. Ett populistiskt påfund som endast tjänar till att ge de populistiska politikerna billiga poänger, snarare än att ta ansvar för vår gemensamma framtid. För att inte tala om vilket svek det är mot våra fina banker, som i så många år självuppoffrande slitit för det allmännas bästa.
Bankerna, förklarade Bankmannen observant, är källan till vårt välstånd, de har i århundraden tillhandahållit såväl riskkapital till våra flitiga företagare som generösa lån till de mindre bemedlade klasserna i samhället som ej haft råd att betala sina bostäder kontant. Men efter att i alla år på detta sätt ha tjänat samhällets bästa har bankerna i spåren av kriser blivit ett lätt mål för vänsterjournalister och populistiska politiker. De har således i krisens spår under år efter år fått finna sig i att utpekas som syndabockar för allt som är dåligt i samhället. En ytterst skrämmande anledning, med ytterst obehagliga historiska paralleller!
Efter en så oroväckande diskussion kanske du, gode läsare, tror att kvällen slutade med dyster stämning, men om det är något jag är känd för så är det att alltid kunna se det positiva i varje given situation. Efter alla dystra ord så utbrast jag till slut i sann optimistisk anda att jag trots allt trodde att allting skulle lösa sig till det bästa. Innan någon hann protestera kallade jag därefter genast in min butler, sade till honom att spela upp Jussi Björlings klassiska tolkning av Kungssången för oss och därefter komma in till oss med mer champagne, cognac och löjromssnittar. Stämningen förändrades därefter snabbt till en anda av optimism och patriotism, och resten av kvällen förlöpte i en väldigt angenäm anda!
DN1, DN2, DN3, SvD, SR
torsdag 9 februari 2012
Pensionärerna skor sig på mäklarnas bekostnad
Statsministern övergav häromdagen för ovanlighetens skull vänsterretoriken, och visade svenskarna att någonstans bakom hans billiga kostym finns det fortfarande en Högerman värd namnet. Pensionsåldern bör höjas till 75 år menar Reinfeldt, så att Sverige inte riskerar att bli ett nytt Grekland.
Jag diskuterade detta med Friherren och Mäklaren idag över en trerätters middag med en utsökt gåsleverpaté som höjdpunkt, och vi var rörande eniga om att Statsministern här var inne på helt rätt linje. Sverige har inte längre råd att försörja en allt större skada oproduktiva pensionärer, och när blev det egentligen en självklarhet att den som inte satt undan pengar för sin ålders höst skall kunna förvänta sig att försörjas av staten? Min fader, den salige Greven, jobbade hårt i hela sitt liv och hade inte bara avsatt delar av familjeförmögenheten för sin ålderdom, utan fortsatte dessutom att jobba i familjeföretaget i hela sitt liv!
Mäklaren berättade hur han och hans kollegor har det svårt i dessa dagar, de fallande huspriserna och den av alltför många regleringar orsakade lågkonjunkturen har slagit hårt mot hela bostadsbranschen. Mäklaren förklarade hur de hårda tiderna har fått honom och och hans kollegor att överväga att ta betalt för sina omkostnader även i de fall då deras arbete inte leder till någon försäljning. "Varför", frågade sig Mäklaren retoriskt, "skall vi jobba gratis medan staten låter de skattepengar vi tvingas betala regna ned över lata 65-åringar?" Efter några sekunders dramatisk paus tillade han, som för att understryka situationens allvar, "själv har jag inte haft råd att köpa mig en ny Rolex på flera månader!"
Mäklaren gav därmed verkligen såväl mig själv som Friherren någonting att fundera över. "Du har ju helt rätt", utbrast Friherren efter en stunds häpen tystnad, "pensionärerna skor sig ju på hela mäklarkårens bekostnad!" Jag och Friherren nickade instämmande och vi åt därefter efterrätten under kontemplativ tystnad. Det var inte förrän under avecen - en utsökt cognac hors d'âge från 1943 - som samtalet riktigt kom igång igen, så tagna blev vi av situationens allvar. Före vi skildes åt så dunkade både jag själv och Friherren Mäklaren i ryggen, och önskade honom all lycka med införandet av de nya arvodena.
DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SR, Ab, Ab, Ab, Ab, Ab
Jag diskuterade detta med Friherren och Mäklaren idag över en trerätters middag med en utsökt gåsleverpaté som höjdpunkt, och vi var rörande eniga om att Statsministern här var inne på helt rätt linje. Sverige har inte längre råd att försörja en allt större skada oproduktiva pensionärer, och när blev det egentligen en självklarhet att den som inte satt undan pengar för sin ålders höst skall kunna förvänta sig att försörjas av staten? Min fader, den salige Greven, jobbade hårt i hela sitt liv och hade inte bara avsatt delar av familjeförmögenheten för sin ålderdom, utan fortsatte dessutom att jobba i familjeföretaget i hela sitt liv!
Mäklaren berättade hur han och hans kollegor har det svårt i dessa dagar, de fallande huspriserna och den av alltför många regleringar orsakade lågkonjunkturen har slagit hårt mot hela bostadsbranschen. Mäklaren förklarade hur de hårda tiderna har fått honom och och hans kollegor att överväga att ta betalt för sina omkostnader även i de fall då deras arbete inte leder till någon försäljning. "Varför", frågade sig Mäklaren retoriskt, "skall vi jobba gratis medan staten låter de skattepengar vi tvingas betala regna ned över lata 65-åringar?" Efter några sekunders dramatisk paus tillade han, som för att understryka situationens allvar, "själv har jag inte haft råd att köpa mig en ny Rolex på flera månader!"
Mäklaren gav därmed verkligen såväl mig själv som Friherren någonting att fundera över. "Du har ju helt rätt", utbrast Friherren efter en stunds häpen tystnad, "pensionärerna skor sig ju på hela mäklarkårens bekostnad!" Jag och Friherren nickade instämmande och vi åt därefter efterrätten under kontemplativ tystnad. Det var inte förrän under avecen - en utsökt cognac hors d'âge från 1943 - som samtalet riktigt kom igång igen, så tagna blev vi av situationens allvar. Före vi skildes åt så dunkade både jag själv och Friherren Mäklaren i ryggen, och önskade honom all lycka med införandet av de nya arvodena.
DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SR, Ab, Ab, Ab, Ab, Ab
lördag 4 februari 2012
Dags att avskaffa järnvägen!
Jag är av den starka övertygelsen att uppfriskande vinterkyla har en sund och härdande effekt på arbetarklassen. För oss män av börd kan den vara emellertid vara direkt skadlig i längden, våra finlemmade finanshänder riskerar till exempel att förfrysa i den stränga kylan. "Något måste göras!", tänkte jag i veckan för mig själv, och bjöd därför in Friherren, Mäklaren, Advokaten, Bankmannen och Mäklarens son på en av mina traditionsenliga "värmekvällar".
Grevens värmekvällar är alltid väldigt uppskattade tillställningar i vinterkylan, vi samlas i jaktstugan där tjänstefolket har tänt en värmande brasa i öppna spisen. Där sitter vi i varsin sekelskiftesfåtölj och värmer oss med cognac och exklusivt schweizisk glühwein, och diskuterar världsläget gentlemen emellan. "Bros before hoes" som Mäklarens son brukar säga, jag är inte helt på det klara med vad det betyder men jag tror det är en broderskapsfras som härstammar från brittiska internatskolor.
Igår diskuterade vi såklart den här svetsaren Löfven som tagit över ledningen för socialisterna efter landsortstidningsreportern Juholt. Vi var alla överens om att han kan bli en farlig motståndare, men han är kärnkraftsanhängare och antifeminist vilket åtminstone är positiva tecken. Därefter gled diskussionen för en stund in på min Jaeger-LeCoultre, fruarnas kläder och pälsar, men det var när vårt samtal kom in på järnvägen som det blev riktigt intressant.
Efter att ha diskuterat för- och nackdelar med detta föråldrade transportmedel så kom vi fram till att det inte har någon framtid i vår moderna värld. Järnvägen var en fantastisk uppfinning under den tidiga industriella revolutionen, men teknikutvecklingen har idag sprungit ifrån denna en gång så viktiga innovation. Järnvägen kan kanske för en tid fortsätta att spela en mindre roll i varma länders transportsystem. Där växlar inte kan frysa och spår inte snöa igen kan måhända tågen fortsätta att rulla i ytterligare några årtionden, men i Sverige är järnvägen idag ingenting annat än en teknisk återvändsgränd.
Lastbilar, supertankers och flygplan är framtiden, konstaterade vi enhälligt. Dessa pålitliga maskiner låter sig inte stoppas av lite snö, utan gör vad de är byggda för oavsett årstid och är inte beroende av opålitlig infrastruktur. Tack vare Kanadas fantastiska oljesandstillgångar är inte heller drivmedelsförsörjningen hotad, utan vi kan hålla dem rullande för evigt.
Som en passionerad naturvän är jag heller inte sen med att se de miljömässiga fördelarna med detta, de stora ingrepp i naturen som järnvägarnas framfart har inneburit kan med järnvägens avskaffande bli ett minne blott. Och glöm inte heller de stora mängder järn som kommer att frigöras då rälsen bryts upp. Banverket kan bli ett nytt Kiruna!
DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Ab, SR, SR, SVT, SVT
Grevens värmekvällar är alltid väldigt uppskattade tillställningar i vinterkylan, vi samlas i jaktstugan där tjänstefolket har tänt en värmande brasa i öppna spisen. Där sitter vi i varsin sekelskiftesfåtölj och värmer oss med cognac och exklusivt schweizisk glühwein, och diskuterar världsläget gentlemen emellan. "Bros before hoes" som Mäklarens son brukar säga, jag är inte helt på det klara med vad det betyder men jag tror det är en broderskapsfras som härstammar från brittiska internatskolor.
Igår diskuterade vi såklart den här svetsaren Löfven som tagit över ledningen för socialisterna efter landsortstidningsreportern Juholt. Vi var alla överens om att han kan bli en farlig motståndare, men han är kärnkraftsanhängare och antifeminist vilket åtminstone är positiva tecken. Därefter gled diskussionen för en stund in på min Jaeger-LeCoultre, fruarnas kläder och pälsar, men det var när vårt samtal kom in på järnvägen som det blev riktigt intressant.
Efter att ha diskuterat för- och nackdelar med detta föråldrade transportmedel så kom vi fram till att det inte har någon framtid i vår moderna värld. Järnvägen var en fantastisk uppfinning under den tidiga industriella revolutionen, men teknikutvecklingen har idag sprungit ifrån denna en gång så viktiga innovation. Järnvägen kan kanske för en tid fortsätta att spela en mindre roll i varma länders transportsystem. Där växlar inte kan frysa och spår inte snöa igen kan måhända tågen fortsätta att rulla i ytterligare några årtionden, men i Sverige är järnvägen idag ingenting annat än en teknisk återvändsgränd.
Lastbilar, supertankers och flygplan är framtiden, konstaterade vi enhälligt. Dessa pålitliga maskiner låter sig inte stoppas av lite snö, utan gör vad de är byggda för oavsett årstid och är inte beroende av opålitlig infrastruktur. Tack vare Kanadas fantastiska oljesandstillgångar är inte heller drivmedelsförsörjningen hotad, utan vi kan hålla dem rullande för evigt.
Som en passionerad naturvän är jag heller inte sen med att se de miljömässiga fördelarna med detta, de stora ingrepp i naturen som järnvägarnas framfart har inneburit kan med järnvägens avskaffande bli ett minne blott. Och glöm inte heller de stora mängder järn som kommer att frigöras då rälsen bryts upp. Banverket kan bli ett nytt Kiruna!
DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Ab, SR, SR, SVT, SVT
tisdag 31 januari 2012
Underklassafarin kombinerar nytta med nöje!
Jag förstår att min långa tids tystnad på denna uppskattade blogg har väckt frågor, och kanske också oro, bland mina trogna läsare. Låt mig därför försäkra er alla att jag mår utsökt, jag har varit borta på vildsvinsjakt. Friherren bjöd in mig, Mäklaren och Diplomaten till sitt skånska lantslott, och som den passionerade naturvän jag är så tackade jag givetvis ja direkt.
Vi har haft en fantastisk tillsammans bara vi pojkar och jakten gick fantastiskt. Vi fällde ett stort antal viltsvin, men fråga mig inte hur de smakade. Som mina trogna läsare vet föredrar min gom mer sofistikerade smaker, som till exempel kobebiff, så vi gjorde oss av med kadavren i en mindre insjö utanför Friherrens ägor. Som den stora miljövän jag är så tyckte jag det var viktigt att låta köttet gå tillbaka till naturen.
Jag har ju tidigare skrivit om det förskräckliga nya fenomenet med överklassafari, men till min stora glädje så kunde jag i limousinen på väg tillbaka till den kungliga Huvudstaden läsa på min käcka lilla iPhone-manick om hur arbetet för att komma till rätta med detta problem nu är i full gång. Kristdemokraternas Patric Rylander visar med all önskvärd tydlighet att partimedlemmarna inte tänker låta den värdekonservative Mats Odells olyckliga nederlag i partiledarvalet stoppa deras hårda arbete för fosterlandets moraliskt uppvaknande. Rylander har nämligen fått den genialiska idén att ge kommunisterna svar på tal genom att arrangera underklassafari!
Den driftige Rylander hoppas genom att visa upp "socialbidragstagare" och "vanartiga skrikande ungdomar" i sin naturliga miljö bland nedklottrade "hyresrätter i miljonprogrammet" belysa den obehagliga verkligheten bakom de stundom romantiserade kommunistiska slagorden. På så sätt hoppas Rylander kunna såväl underhålla som utbilda deltagarna. Utöver den lättsamma och mer underhållande aspekten av resorna kommer den, ofta naiva allmänheten, på så sätt ges en chans att se den kommunustiska valmanskårens rätta ansikten. En vaccination mot Jonas Sjöstedts budskap som heter duga!
DN, DN, DN, SvD, Ab, SVT, SVT
Vi har haft en fantastisk tillsammans bara vi pojkar och jakten gick fantastiskt. Vi fällde ett stort antal viltsvin, men fråga mig inte hur de smakade. Som mina trogna läsare vet föredrar min gom mer sofistikerade smaker, som till exempel kobebiff, så vi gjorde oss av med kadavren i en mindre insjö utanför Friherrens ägor. Som den stora miljövän jag är så tyckte jag det var viktigt att låta köttet gå tillbaka till naturen.
Jag har ju tidigare skrivit om det förskräckliga nya fenomenet med överklassafari, men till min stora glädje så kunde jag i limousinen på väg tillbaka till den kungliga Huvudstaden läsa på min käcka lilla iPhone-manick om hur arbetet för att komma till rätta med detta problem nu är i full gång. Kristdemokraternas Patric Rylander visar med all önskvärd tydlighet att partimedlemmarna inte tänker låta den värdekonservative Mats Odells olyckliga nederlag i partiledarvalet stoppa deras hårda arbete för fosterlandets moraliskt uppvaknande. Rylander har nämligen fått den genialiska idén att ge kommunisterna svar på tal genom att arrangera underklassafari!
Den driftige Rylander hoppas genom att visa upp "socialbidragstagare" och "vanartiga skrikande ungdomar" i sin naturliga miljö bland nedklottrade "hyresrätter i miljonprogrammet" belysa den obehagliga verkligheten bakom de stundom romantiserade kommunistiska slagorden. På så sätt hoppas Rylander kunna såväl underhålla som utbilda deltagarna. Utöver den lättsamma och mer underhållande aspekten av resorna kommer den, ofta naiva allmänheten, på så sätt ges en chans att se den kommunustiska valmanskårens rätta ansikten. En vaccination mot Jonas Sjöstedts budskap som heter duga!
DN, DN, DN, SvD, Ab, SVT, SVT
lördag 21 januari 2012
Landsortstidningsreporterns fall
Vi hade samlats hemma hos Friherren - Mäklaren, Bankmannen, Diplomaten, Mäklarens son, Friherren själv och jag. Vi hade laddat upp med cognac och gåsleversnittar, men vi var alla för nervösa för att annat än att smutta förstött på cognacen. Jag höll nervöst blicken på min Jaeger-LeCoultre och räknade ned sekunderna som återstod till vi skulle få besked om landsortstidningsreporterns framtid.
Vi undvek som vanligt det statliga organet för socialistisk etermediepropaganda och därför dök Juholt upp i rutan på utsatt tid, punktlig som ett schweiziskt armbandsur. När han meddelade sin avgång var det inte bara landsortsborna i Oskarshamn som ropade "nej!", även hemma hos Friherren hördes de besvikna utropen i kör, och Friherrens tjänare tittade förundrat på oss.
Vi var alldeles för sent ute då vi i torsdags inledde operation Rädda Landsortstidningsreportern. Jag är rädd att inte bara vi utan hela Sverige nu kan få betala dyrt för denna vår senfärdighet, om inte förr så i 2014 års val. Vi kom därför överens om att genast påbörja arbetet med att få den okarismatiske Sven-Erik Österberg vald till hans efterträdare, så att vi även fortsättningsvis kan slippa oroa oss för fler bakåtsträvande återsocialiseringar inom till exempel vård och skola.
Ab, Ab, Ab, Ab, Exp, Exp, Exp, SvD, Exp, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SR, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD
Vi undvek som vanligt det statliga organet för socialistisk etermediepropaganda och därför dök Juholt upp i rutan på utsatt tid, punktlig som ett schweiziskt armbandsur. När han meddelade sin avgång var det inte bara landsortsborna i Oskarshamn som ropade "nej!", även hemma hos Friherren hördes de besvikna utropen i kör, och Friherrens tjänare tittade förundrat på oss.
Vi var alldeles för sent ute då vi i torsdags inledde operation Rädda Landsortstidningsreportern. Jag är rädd att inte bara vi utan hela Sverige nu kan få betala dyrt för denna vår senfärdighet, om inte förr så i 2014 års val. Vi kom därför överens om att genast påbörja arbetet med att få den okarismatiske Sven-Erik Österberg vald till hans efterträdare, så att vi även fortsättningsvis kan slippa oroa oss för fler bakåtsträvande återsocialiseringar inom till exempel vård och skola.
Ab, Ab, Ab, Ab, Exp, Exp, Exp, SvD, Exp, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SR, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD
måndag 16 januari 2012
Landsortstidningsreportern Juholt har en poäng!
Mäklaren ringde mig i förmiddags på min lilla käcka iPhone-manick och föreslog att vi skulle äta hummer på lunchen. Eftersom det var måndag och jag vid ett flertal tidigare tillfällen praktiserat den här nya traditionen med köttfria måndagar tyckte jag detta var en utmärkt idé. Vi bjöd även in Friherren och Mäklarens son, som också gärna ville passa på att låta sig väl smaka av havets vegetariska läckerheter.
Ett givet samtalsämne var såklart hur landsortstidningsreportern Håkan Juholt bara någon dag efter sin återkomst till Sverige lyckades med konststycket att ånyo göra bort sig rejält idag. Jag försöker dock i regel inta en nyanserad syn på vad som skrivs i tidningarna, och påpekade att för ovanlighetens skull så höll jag här med landsortstidningsreportern. Att Sverige inte bara närmast har avskaffat sitt försvar, utan dessutom avskaffat den fina traditionen med värnplikt är inget annat än skandal!
Värnplikten är en fin gammal tradition som i årtionden har såväl garanterat rikets oberoende som gjort pojkar till män. Jag kan bara beklaga att min vid tidpunkten i fråga svaga konstitution förhindrade mig från att själv delta, jag tror jag annars hade kunnat bli ett mycket bra befäl för till exempel ett jägarförband. Att det därtill är under en så kallad "borgerlig" regering som värnplikten har avskaffats gör såklart det hela ännu mer tragiskt. I dessa finansiella orostider är ett starkt försvar viktigare än någonsin, inte minst för att försvara riket mot de uppretade folkmobbar som kan uppstå om till exempel arbetslösheten skulle stiga ytterligare.
Apropå finanskrisen så är det för övrigt inte utan att jag börjar bli lite orolig vad denna skall leda till härnäst. Att krisen nu börjar slå hårt även mot samhällets övre skikt blir allt mer tydligt, inte minst när jag nu läser om hur anrika Cartier introducerar en produktlinje med budgetur. Detta kan med tiden komma att vara förödande för företagets varumärke, men uppenbarligen finner man nu att man inte längre har något val. På lunchen berättade också Mäklarens son apropå armbandsur hur han hade köpt ett Rolexklockor på exekutiv auktion häromdagen, vilket tydligen börjar bli vanligare och vanligare.
Att Mäklarens son som fattig Handelsstudent gladdes åt ett billigt begagnat Rolexur är fullt förståeligt, men personligen fann jag denna utveckling en aning oroande. I mina affärskontakter är det av högsta vikt att utstråla förtroende, och blotta misstanken att jag skulle bära ett begagnat armbandsur kan därför vara förödande i samband med att exempelvis ett kontrakt skall skrivas på. På väg hem från lunchen passade jag därför på att investera i en Jaeger-LeCoultre, bara för att vara på den säkra sidan.
Ett givet samtalsämne var såklart hur landsortstidningsreportern Håkan Juholt bara någon dag efter sin återkomst till Sverige lyckades med konststycket att ånyo göra bort sig rejält idag. Jag försöker dock i regel inta en nyanserad syn på vad som skrivs i tidningarna, och påpekade att för ovanlighetens skull så höll jag här med landsortstidningsreportern. Att Sverige inte bara närmast har avskaffat sitt försvar, utan dessutom avskaffat den fina traditionen med värnplikt är inget annat än skandal!
Värnplikten är en fin gammal tradition som i årtionden har såväl garanterat rikets oberoende som gjort pojkar till män. Jag kan bara beklaga att min vid tidpunkten i fråga svaga konstitution förhindrade mig från att själv delta, jag tror jag annars hade kunnat bli ett mycket bra befäl för till exempel ett jägarförband. Att det därtill är under en så kallad "borgerlig" regering som värnplikten har avskaffats gör såklart det hela ännu mer tragiskt. I dessa finansiella orostider är ett starkt försvar viktigare än någonsin, inte minst för att försvara riket mot de uppretade folkmobbar som kan uppstå om till exempel arbetslösheten skulle stiga ytterligare.
Apropå finanskrisen så är det för övrigt inte utan att jag börjar bli lite orolig vad denna skall leda till härnäst. Att krisen nu börjar slå hårt även mot samhällets övre skikt blir allt mer tydligt, inte minst när jag nu läser om hur anrika Cartier introducerar en produktlinje med budgetur. Detta kan med tiden komma att vara förödande för företagets varumärke, men uppenbarligen finner man nu att man inte längre har något val. På lunchen berättade också Mäklarens son apropå armbandsur hur han hade köpt ett Rolexklockor på exekutiv auktion häromdagen, vilket tydligen börjar bli vanligare och vanligare.
Att Mäklarens son som fattig Handelsstudent gladdes åt ett billigt begagnat Rolexur är fullt förståeligt, men personligen fann jag denna utveckling en aning oroande. I mina affärskontakter är det av högsta vikt att utstråla förtroende, och blotta misstanken att jag skulle bära ett begagnat armbandsur kan därför vara förödande i samband med att exempelvis ett kontrakt skall skrivas på. På väg hem från lunchen passade jag därför på att investera i en Jaeger-LeCoultre, bara för att vara på den säkra sidan.
måndag 9 januari 2012
Kärnkraften är framtiden
Jag diskuterade det spännande ämnet energipolitik med Bankmannen och Mäklaren över dagens lunch. Vi kände alla tre att efter julens alla överdådiga måltider och fina flaskor cognac så var det dags att ta det lite försiktigt med ätandet och drickandet. Vi nöjde oss därför med med en tvårätters lunch och att dela en flaska vitt årgångsvin. Till förrätt åt jag en sallad med jätteräkor och löjrom, och till varmrätt lät jag mig väl smaka av smörstekt fasan med vaktelägg och importerad färskpotatis.
Nåväl, vi diskuterade energipolitiken som sagt, och vi var rörande eniga om att med dagens rekordhöga el- och oljepriset så är det av avgörande betydelse att vi bygger ut vår elproduktion. Kärnkraften är såklart det idealiska valet, fusionsreaktorn är en välbeprövad teknik för att producera de stora mängder energi vår svenska basindustri behöver. Bränslet uran finns i rikliga mängder här hemma i Sverige, och kan till glädje för mig som den varma naturvän jag är brytas med endast minimal miljöpåverkan.
Att kärnkraften inte skulle vara säker är en myt som envist biter sig fast, men incidenten i japanska Tofushima häromåret torde ju ha motbevisat även skeptikerna en gång för alla. För det första har inte en enda människa skadats av radioaktiv strålning efter händelsen, för det andra krävdes det såväl en jordbävning som en tsunami för att olyckan skulle kunna ske, och sådana har vi ju som bekant inte här i Sverige.
Tyvärr väljer regeringen att gå den precis motsatta vägen när man nu satsar stora belopp på en utbyggnad av vindkraften istället. Formellt så sker detta såklart genom privata initiativ, men det är naturligtvis endast efter stora subventioner som dessa satsningar blivit möjliga. Som om inte detta vore illa nog så ökar nu stödet för det fundamentalistiska Miljöpartiet, vilket gör att vi riskerar att få se ännu mer slöseri med skattebetalarnas pengar av denna typ framöver.
Nåväl, nog med dystra framtidsvisioner. Efter Carl Bildts framgångsrika år som statsminister tog ju som bekant socialisten Göran Persson över. I sann socialistisk anda förde kommunalpolitikern Persson en marknadsfientlig politik i flera år, ända tills Högern tog över makten igen och Persson blev ersätt av först den här chokladkonfektskvinnan Sahlin och sedan landsortstidningsreportern Juholt.
Persson verkar dock ha blivit omvänd på äldre dagar, härtill måhända inspirerad av sin nya roll som godsägare, och berättar idag om sitt passionerade stöd för euron! Det är uppmuntrande att se att även en socialist på detta sätt kan komma på bättre tankar. Om fler politiker skulle komma till samma insikt som Persson så skulle kanske den kris som idag slår så förödande mot många europeiska näringsidkare redan varit löst!
Nåväl, vi diskuterade energipolitiken som sagt, och vi var rörande eniga om att med dagens rekordhöga el- och oljepriset så är det av avgörande betydelse att vi bygger ut vår elproduktion. Kärnkraften är såklart det idealiska valet, fusionsreaktorn är en välbeprövad teknik för att producera de stora mängder energi vår svenska basindustri behöver. Bränslet uran finns i rikliga mängder här hemma i Sverige, och kan till glädje för mig som den varma naturvän jag är brytas med endast minimal miljöpåverkan.
Att kärnkraften inte skulle vara säker är en myt som envist biter sig fast, men incidenten i japanska Tofushima häromåret torde ju ha motbevisat även skeptikerna en gång för alla. För det första har inte en enda människa skadats av radioaktiv strålning efter händelsen, för det andra krävdes det såväl en jordbävning som en tsunami för att olyckan skulle kunna ske, och sådana har vi ju som bekant inte här i Sverige.
Tyvärr väljer regeringen att gå den precis motsatta vägen när man nu satsar stora belopp på en utbyggnad av vindkraften istället. Formellt så sker detta såklart genom privata initiativ, men det är naturligtvis endast efter stora subventioner som dessa satsningar blivit möjliga. Som om inte detta vore illa nog så ökar nu stödet för det fundamentalistiska Miljöpartiet, vilket gör att vi riskerar att få se ännu mer slöseri med skattebetalarnas pengar av denna typ framöver.
Nåväl, nog med dystra framtidsvisioner. Efter Carl Bildts framgångsrika år som statsminister tog ju som bekant socialisten Göran Persson över. I sann socialistisk anda förde kommunalpolitikern Persson en marknadsfientlig politik i flera år, ända tills Högern tog över makten igen och Persson blev ersätt av först den här chokladkonfektskvinnan Sahlin och sedan landsortstidningsreportern Juholt.
Persson verkar dock ha blivit omvänd på äldre dagar, härtill måhända inspirerad av sin nya roll som godsägare, och berättar idag om sitt passionerade stöd för euron! Det är uppmuntrande att se att även en socialist på detta sätt kan komma på bättre tankar. Om fler politiker skulle komma till samma insikt som Persson så skulle kanske den kris som idag slår så förödande mot många europeiska näringsidkare redan varit löst!
lördag 7 januari 2012
Värdekonservatismens återkomst
Efter gårdagens tennis och pistolskytte så bjöd jag in Revisorn, Diplomaten, Friherren och Mäklaren med fruar på en spontan trettondagsbjudning. Efter att vi ätit och druckit gott så delade vi upp oss, så som man så ofta gör i dessa sammanhang. Vi män samlades i biljardrummet över cigarr och cognac, medan kvinnorna samlades i salongen för att diskutera tjänstepersonal, kläder, barnbarn och allt det där som intresserar kvinnofolk nu för tiden.
Detta är ju trots allt ett naturligt och medfött mänskligt beteende, och jag kan därför inte låta bli att tänka på gårdagskvällen när jag nu på min käcka lilla iPhone-manick läser en debattartikel där företrädare för de borgerliga(!) partiernas kvinnoförbund nu föreslår ett antal åtgärder för att öka andelen kvinnor i bolagsstyrelserna. Att Folkpartiet skriver under detta förslag är knappast förvånande, detta parti präglas ju sedan länge av en naiv och idealistisk liberal verklighetsuppfattning.
Bondeförbundets medverkan förvånar mig inte heller, de är ju numera inne på sin tredje(!) kvinnliga partiledare. Att däremot Kristdemokraterna medverkar gör mig besviken, detta parti har ju annars historiskt präglats av sunda värdekonservativa värderingar. Kanske är även detta parti nu på väg att kapitulera för den politiska korrektheten.
Till min stora glädje har däremot Högern valt att inte medverka! Högern har ju allt sedan den här gossen Reinfeldt tog över partiet tagit oroväckande stora steg i socialistisk riktning, och den smygsocialdemokratiske landsortsekonomen till finansminister Anders Borg kallar ju sig till och med feminist! Att Högern nu trots detta vägrar att delta i denna feministiska cirkus är därför en väldigt positiv överraskning. Kanske finns det hopp för värdekonservatismen, trots allt.
Detta är ju trots allt ett naturligt och medfött mänskligt beteende, och jag kan därför inte låta bli att tänka på gårdagskvällen när jag nu på min käcka lilla iPhone-manick läser en debattartikel där företrädare för de borgerliga(!) partiernas kvinnoförbund nu föreslår ett antal åtgärder för att öka andelen kvinnor i bolagsstyrelserna. Att Folkpartiet skriver under detta förslag är knappast förvånande, detta parti präglas ju sedan länge av en naiv och idealistisk liberal verklighetsuppfattning.
Bondeförbundets medverkan förvånar mig inte heller, de är ju numera inne på sin tredje(!) kvinnliga partiledare. Att däremot Kristdemokraterna medverkar gör mig besviken, detta parti har ju annars historiskt präglats av sunda värdekonservativa värderingar. Kanske är även detta parti nu på väg att kapitulera för den politiska korrektheten.
Till min stora glädje har däremot Högern valt att inte medverka! Högern har ju allt sedan den här gossen Reinfeldt tog över partiet tagit oroväckande stora steg i socialistisk riktning, och den smygsocialdemokratiske landsortsekonomen till finansminister Anders Borg kallar ju sig till och med feminist! Att Högern nu trots detta vägrar att delta i denna feministiska cirkus är därför en väldigt positiv överraskning. Kanske finns det hopp för värdekonservatismen, trots allt.
tisdag 3 januari 2012
Mäklarna är vår tids hjältar
Har precis kommit hem efter att ha träffat min goda vänner Mäklaren och Grosshandlare Drygh över en exklusiv flaska after workchampagne. Efter att ha diskuterat min nyårsresa till Thailand, Grosshandlarens planerade prisökningar och Mäklarens senaste arvoden så var det inte utan att vi kände att vi kunde slå oss en smula för bröstet. Det är tack vare män som oss som Sverige kunde överleva under alla år av socialistisk politik. Utan de arbeten vi har skapat, utan de arbetsgivaravgifter vi har betalat in och utan de bolagsskatter vi vi av strategiska skäl vi tvingades bokföra här hemma och inte Liechtenstein eller Caymanöarna hade Sverige aldrig överlevt alla dessa år av radikal och experimentell socialistisk politik.
Ta Mäklaren och Bankmannen till exempel. Mäklarna får ofta klä skott för samhällets avundsjuka, misstänksamhet och kritik, och deras viktiga arbete försvåras ständigt av nya statliga regleringar. Detta har emellertid inte hindrat dem från att utföra sitt viktiga värv med bravur. Med hjälp av lockpriser, aggressiv marknadsföring har fastighetspriserna gått stadigt uppåt, och i samarbete med Bankmannen och hans kollegors genialiska uppfinning med amorteringsfria lån har priserna kunnat pressat uppåt ytterligare. På så sätt har miljoner svenskar fått se sina villor öka i värde, de har kunnat höja sina lån och på så sätt kunnat konsumera mer, vilket skapat mängder med nya arbetstillfällen.
I Amerika skapade en liknande situation en lång och framgångsrik period av högkonjunktur, och så länge bostadspriserna fortsatte att stiga gick allting som på räls. Tyvärr fick den olyckliga finanskrisen priserna att sjunka igen, och det var då som problemen uppstod. Det är därför av avgörande betydelse att vi inte försvårar mäklarnas arbete eller inför fler regleringar av bankernas utlåning; stigande bostadspriser är av nytta för oss alla!
Tänk på det nästa gång du har med en mäklare att göra. Skaka hjärtligt hans hand och kom ihåg att det är en hjälte som står framför dig!
Ta Mäklaren och Bankmannen till exempel. Mäklarna får ofta klä skott för samhällets avundsjuka, misstänksamhet och kritik, och deras viktiga arbete försvåras ständigt av nya statliga regleringar. Detta har emellertid inte hindrat dem från att utföra sitt viktiga värv med bravur. Med hjälp av lockpriser, aggressiv marknadsföring har fastighetspriserna gått stadigt uppåt, och i samarbete med Bankmannen och hans kollegors genialiska uppfinning med amorteringsfria lån har priserna kunnat pressat uppåt ytterligare. På så sätt har miljoner svenskar fått se sina villor öka i värde, de har kunnat höja sina lån och på så sätt kunnat konsumera mer, vilket skapat mängder med nya arbetstillfällen.
I Amerika skapade en liknande situation en lång och framgångsrik period av högkonjunktur, och så länge bostadspriserna fortsatte att stiga gick allting som på räls. Tyvärr fick den olyckliga finanskrisen priserna att sjunka igen, och det var då som problemen uppstod. Det är därför av avgörande betydelse att vi inte försvårar mäklarnas arbete eller inför fler regleringar av bankernas utlåning; stigande bostadspriser är av nytta för oss alla!
Tänk på det nästa gång du har med en mäklare att göra. Skaka hjärtligt hans hand och kom ihåg att det är en hjälte som står framför dig!
lördag 10 december 2011
Fruarna brukar fälla en tår eller två
Inför omröstningen om EU-medlemskap var ett av vänsterns och de subversivt frikyrkligas starkaste argument att alkoholvanorna skulle förändras ev ett medlemskap. Nu visar en undersökning att samma förändrade alhoholvanor har bidragit positivt till bland annat minskat våld i samhället, precis som jag anade redan från början!
Den människa som ges möjlighet att dricka ett glas vitt årgångsvin till lunchens hummer, ett glas rött årgångsvin till middagens oxfilé och ett glas exklusiv cognac till kvällens cigarr i skinnfåtöljen framför öppna spisen i salongen blir en lyckligare människa! Våld å sin sina kostar samhället förfärliga summor, inte minst genom att arbetsgivarna drabbas av sjukskrivningar och annat elände.
För övrigt vaknade jag med en våldsam huvudvärk efter går gårdagens eskapader av att min lilla käcka e-Phone-manick ringde. Det var Mäklaren som ringde och frågade om jag visste vad som hade hänt hans sportbåt. Han skrattade gott när jag berättade om ekan som sjönk efter att vi körde på den och berättade att polisen hade varit där och förhört någon arbetarslusk i träningsoverall som nu tydligen var misstänkt för grov skadegörelse. Efter att jag hade lagt på tog jag mig en liten återställare, och i takt med att huvudvärken började lätta började jag föreställa sig den dråpliga scenen med polisens ankomst och allt. Det fick mig att börja skrocka förnöjt, vilket jag från och till har gjort hela förmiddagen sedan dess.
Idag är en stor dag för Konungariket Sverige då det är ikväll Nobelfesten går av stapeln. Höjdpunkten i denna ädla tilldragelse är självklart Hans Majestät Konungens medaljutdelning och jag noterar med förskräckelse hyckleriet i hur plötsligt Konungen passar som en symbol för Sverige, efter att blivit hudflängd och dragen i smutsen i flera månader. Egentligen skulle jag applådera Konungen om han protesterade mot denna opportunism genom att ikväll vägra att deltaga, men som den självuppoffrande och pliktskyldige patriot Hans Majestät Konungen är så har detta såklart inte föresvävat honom en sekund.
Tyvärr blev ingen i vårt lilla gäng förutom Bankmannen bjuden i år på grund av platsbrist, så vi firar istället traditionshemligt hemma hos Friherren. När Konungen delar ut medaljerna kommer vi högtidligt ställa oss upp och skåla i cognac. Då prisutdelningen är över stämmer vi män traditionsenligt upp i kungssången, det brukar alltid få fruarna att fälla en tår eller två!
Den människa som ges möjlighet att dricka ett glas vitt årgångsvin till lunchens hummer, ett glas rött årgångsvin till middagens oxfilé och ett glas exklusiv cognac till kvällens cigarr i skinnfåtöljen framför öppna spisen i salongen blir en lyckligare människa! Våld å sin sina kostar samhället förfärliga summor, inte minst genom att arbetsgivarna drabbas av sjukskrivningar och annat elände.
För övrigt vaknade jag med en våldsam huvudvärk efter går gårdagens eskapader av att min lilla käcka e-Phone-manick ringde. Det var Mäklaren som ringde och frågade om jag visste vad som hade hänt hans sportbåt. Han skrattade gott när jag berättade om ekan som sjönk efter att vi körde på den och berättade att polisen hade varit där och förhört någon arbetarslusk i träningsoverall som nu tydligen var misstänkt för grov skadegörelse. Efter att jag hade lagt på tog jag mig en liten återställare, och i takt med att huvudvärken började lätta började jag föreställa sig den dråpliga scenen med polisens ankomst och allt. Det fick mig att börja skrocka förnöjt, vilket jag från och till har gjort hela förmiddagen sedan dess.
Idag är en stor dag för Konungariket Sverige då det är ikväll Nobelfesten går av stapeln. Höjdpunkten i denna ädla tilldragelse är självklart Hans Majestät Konungens medaljutdelning och jag noterar med förskräckelse hyckleriet i hur plötsligt Konungen passar som en symbol för Sverige, efter att blivit hudflängd och dragen i smutsen i flera månader. Egentligen skulle jag applådera Konungen om han protesterade mot denna opportunism genom att ikväll vägra att deltaga, men som den självuppoffrande och pliktskyldige patriot Hans Majestät Konungen är så har detta såklart inte föresvävat honom en sekund.
Tyvärr blev ingen i vårt lilla gäng förutom Bankmannen bjuden i år på grund av platsbrist, så vi firar istället traditionshemligt hemma hos Friherren. När Konungen delar ut medaljerna kommer vi högtidligt ställa oss upp och skåla i cognac. Då prisutdelningen är över stämmer vi män traditionsenligt upp i kungssången, det brukar alltid få fruarna att fälla en tår eller två!
Hjälp bankerna istället för att sätta krokben på företagen
Som en del av er redan har hört talas om så var jag inblandad i en liten olycka ikväll. Jag vill härmed lugna alla genom att meddela att jag mår utmärkt. Vad som hände var att jag gick över till Mäklaren en stund för att låna en gammal adelskalender jag ville studera. Väl där träffade jag Mäklarens son, som föreslog att vi skulle dricka champage och röka cigarr. Då jag är något av en festprisse så tackade jag givetvis ja, och då Mäklaren själv ville lägga sig tidigt (oss emellan tycker jag han borde släppa loss lite mer ibland, mäklare är så stela ibland) så blev det bara jag och Mäklarens son.
Efter att han berättat om sina äventyr och studier på Handels och vi hade tömt några flaskor champagne (varav några på förbipassagerande sjaskigt klädda fotgängare, då Mäklarens son demonstrerade olika champagnesprutningstekniker) så fick vi för oss att ta en tur ut på fjärden i Mäklarens lilla sportbåt som fortfarande låg i vattnet. Vi kom dock inte mer än 50 meter förrän vi i mörkret råkade köra på en eka som någon galning hade placerat vid marinans inlopp. Ekan kapsejsade och sjönk och Mäklarens båt blev illa tilltygad, men vi lyckades ta oss i land nästan torrskodda. För att lugna våra nerver tog vi oss varsitt glas av mäklarens finaste cognac före vi skildes åt för kvällen.
Jag frös rejält då jag stod och väntade på droskan hem, vilket är ett tecken så gott som något på att det blir en vinter i år också, även om klimatgalningarna vill få oss att tro något annat. Just nu pågår tydligen någon sorts sammansvärjning i Afrika där vänsterlobbyisterna hoppas kunna genomdriva ett förbud för företag att släppa ut sina förbränningsgaser. Kostnaderna för dessa åtgärder är givetvis astronomiska och vore illavarslande nog i vanliga fall, men idag då staterna behöver lägga sina pengar på att skydda våra banker och finansinstitut från konkurs är detta ännu mer vansinnigt än det vore annars.
Efter att han berättat om sina äventyr och studier på Handels och vi hade tömt några flaskor champagne (varav några på förbipassagerande sjaskigt klädda fotgängare, då Mäklarens son demonstrerade olika champagnesprutningstekniker) så fick vi för oss att ta en tur ut på fjärden i Mäklarens lilla sportbåt som fortfarande låg i vattnet. Vi kom dock inte mer än 50 meter förrän vi i mörkret råkade köra på en eka som någon galning hade placerat vid marinans inlopp. Ekan kapsejsade och sjönk och Mäklarens båt blev illa tilltygad, men vi lyckades ta oss i land nästan torrskodda. För att lugna våra nerver tog vi oss varsitt glas av mäklarens finaste cognac före vi skildes åt för kvällen.
Jag frös rejält då jag stod och väntade på droskan hem, vilket är ett tecken så gott som något på att det blir en vinter i år också, även om klimatgalningarna vill få oss att tro något annat. Just nu pågår tydligen någon sorts sammansvärjning i Afrika där vänsterlobbyisterna hoppas kunna genomdriva ett förbud för företag att släppa ut sina förbränningsgaser. Kostnaderna för dessa åtgärder är givetvis astronomiska och vore illavarslande nog i vanliga fall, men idag då staterna behöver lägga sina pengar på att skydda våra banker och finansinstitut från konkurs är detta ännu mer vansinnigt än det vore annars.
tisdag 29 november 2011
Vi överger inte fotfolket!
Jag har ingenting märkt av det stora datorhaveri som påstås ha drabbat Sverige. Som alla kan ses så uppdaterar denna Grefve sina datoriserade grubblerier i vanlig ordning, min lilla e-Phone-manick* fungerar som vanligt och börsen hålls öppen som sig bör. Jag tycker det är onödigt att på detta sätt riskera att skapa panik i samhället, bara för att ett och annat landsortsapotek inte har kunnat expediera sina kunder. Panik är skadligt och kan utmynna i irrationellt beteende, precis som Riksbanken förstod då de tillsåg att arbetarklassbanken Swedbank kunde räddas under diskreta former. Panik är aldrig bra för affärerna, som Bankmannen brukar säga!
Samma sak gäller förstås för den finansiella kris som råder idag. Så länge ingen kände till vad som gömde sig bakom athenarnas kreativa bokföring så snurrade enligt Mäklaren världsekonomin som ett väljoljat maskineri, men då den där socialisten Papandreou fick för sig att det var nödvändigt att offentliggöra alla finanstekniska detaljer tog det hela en ände med förskräckelse! Nu börjar effekterna sprida sig ända till Tyskland och ingenting är sig längre likt.
Vi som orkestrerar världsekonomin har lyckligtvis sett till att säkra våra tillgångar (fotfolket behöver inte oroa sig för att vi skall ta våra faderliga händer från dem!), men att överföra förlusterna på de lägre klasserna och deras småsparande har tagit ansenlig tid och kraft från vår sida att ordna. Tid och kraft som istället hade kunnat läggas på hedgefonder och att skatteplanera för landets bästa.
Till min sorg så ser jag slutligen att skandaliseringen av våra fina riksinternat fortsätter, och även här gäller förstås att panik är skadligt! Så länge skolan fick sköta sig själv så fungerade allting bra och folket höll sig lugnt. Nu har det hela gått så långt att den där ignoranta textilarbetarsonen till skolminister har mage att hota med att dra in tillståndet! - ungefär som om Lundsberg vore någon simpel kommunal förortsskola för kreti och pleti.
Att herr Björklunds tänder inte vet sin plats är allmänt känt, men nu vet vi också att han själv inte gör det heller! Herr Björklund behöver veta hut och lära sig att ej lägga sig i vad som icke angår honom!
* Någon sade mig att det stavas iPhone, vilket fick mig att skratta gott. Bokstaven e uttalas ju som i på det engelska språket!
Samma sak gäller förstås för den finansiella kris som råder idag. Så länge ingen kände till vad som gömde sig bakom athenarnas kreativa bokföring så snurrade enligt Mäklaren världsekonomin som ett väljoljat maskineri, men då den där socialisten Papandreou fick för sig att det var nödvändigt att offentliggöra alla finanstekniska detaljer tog det hela en ände med förskräckelse! Nu börjar effekterna sprida sig ända till Tyskland och ingenting är sig längre likt.
Vi som orkestrerar världsekonomin har lyckligtvis sett till att säkra våra tillgångar (fotfolket behöver inte oroa sig för att vi skall ta våra faderliga händer från dem!), men att överföra förlusterna på de lägre klasserna och deras småsparande har tagit ansenlig tid och kraft från vår sida att ordna. Tid och kraft som istället hade kunnat läggas på hedgefonder och att skatteplanera för landets bästa.
Till min sorg så ser jag slutligen att skandaliseringen av våra fina riksinternat fortsätter, och även här gäller förstås att panik är skadligt! Så länge skolan fick sköta sig själv så fungerade allting bra och folket höll sig lugnt. Nu har det hela gått så långt att den där ignoranta textilarbetarsonen till skolminister har mage att hota med att dra in tillståndet! - ungefär som om Lundsberg vore någon simpel kommunal förortsskola för kreti och pleti.
Att herr Björklunds tänder inte vet sin plats är allmänt känt, men nu vet vi också att han själv inte gör det heller! Herr Björklund behöver veta hut och lära sig att ej lägga sig i vad som icke angår honom!
* Någon sade mig att det stavas iPhone, vilket fick mig att skratta gott. Bokstaven e uttalas ju som i på det engelska språket!
tisdag 22 november 2011
Mäklarens son, en skärpt gosse!
Jag var över hos Mäklaren en stund på kvällskvisten, och vi diskuterade som vanligt det politiska läget över ett glas portvin. Den där landsortstidningsjournalisten Juholt har ju minst sagt fått det hett om öronen, hahaha. Mäklarens son - en väldigt trevlig gosse för övrigt, som studerar ekonomi på Handels - hade läst i tidningen om hur även den där chokladkonfektskvinnan Sahlin ifrågasätter honom nu.
Själv har jag såklart alltid röstat på Högern, men förr i tiden kunde man ändå lita på var man hade Socialisterna. Beskattningen lade de på de vulgära uppkomlingarna i medelklassen, men vi som drev Sverige framåt blev klokt nog undantagna från förmögenhetsskatt och fick förlängning på våra fideikommisser. Wallenbergarna fick till och med, med socialisternas tysta välsignelse, placera hela sitt företag i en, "forskningsfond" vill jag minnas att de kallar den. På detta sätt kunde det svenska näringslivet fortsätta att fungera även under socialistiskt styre och pengarna kunde stanna hos oss som visste att förvalta dem ordentligt.
Med den där Juholt vet man inte alls däremot, enligt Mäklarens son planerar han ett nytt Sovjet här i Sverige tillsammans med den där ynglingen Sjöstedt från kommunisterna. Nej, det är kanske lika bra att tömma vinkällaren och flytta till sommarvillan på Rivieran, som Advokatens bror har gjort. Jag skall nog ta och bjuda in Mäklarens son till helgens välgörenhetsbal, och passa på att fråga honom hur jag skall göra med det där. En väldigt skärpt gosse den där sonen, sanna mina ord, han kommer att gå långt! Kom ihåg att Greven sade det först.
Jag undrar förresten vad han skulle säga om Japan. De där tillverkarna av lågpriskameror har dragit på sig en statsskuld på över 200 procent av BNP säger Mäklaren, men det är tydligen främst folket själva som har lånat ut pengarna. Nu påstår en trader att de är på väg att gå i konkurs. Som vi vet sedan kriget är japaner dock av det rätta virket, och villiga att offra sig för sitt land när så krävs av dem. Jag tror att om bara kejsaren gör ett patriotiskt vädjande till sina undersåtar, så kommer allting att lösa sig till det bästa. Det är synd att vi inte har lite mer av den mentaliteten i Sverige. Det är precis som Friherren säger, all denna välfärd har gjort Sveriges folk alldeles för veka!
Själv har jag såklart alltid röstat på Högern, men förr i tiden kunde man ändå lita på var man hade Socialisterna. Beskattningen lade de på de vulgära uppkomlingarna i medelklassen, men vi som drev Sverige framåt blev klokt nog undantagna från förmögenhetsskatt och fick förlängning på våra fideikommisser. Wallenbergarna fick till och med, med socialisternas tysta välsignelse, placera hela sitt företag i en, "forskningsfond" vill jag minnas att de kallar den. På detta sätt kunde det svenska näringslivet fortsätta att fungera även under socialistiskt styre och pengarna kunde stanna hos oss som visste att förvalta dem ordentligt.
Med den där Juholt vet man inte alls däremot, enligt Mäklarens son planerar han ett nytt Sovjet här i Sverige tillsammans med den där ynglingen Sjöstedt från kommunisterna. Nej, det är kanske lika bra att tömma vinkällaren och flytta till sommarvillan på Rivieran, som Advokatens bror har gjort. Jag skall nog ta och bjuda in Mäklarens son till helgens välgörenhetsbal, och passa på att fråga honom hur jag skall göra med det där. En väldigt skärpt gosse den där sonen, sanna mina ord, han kommer att gå långt! Kom ihåg att Greven sade det först.
Jag undrar förresten vad han skulle säga om Japan. De där tillverkarna av lågpriskameror har dragit på sig en statsskuld på över 200 procent av BNP säger Mäklaren, men det är tydligen främst folket själva som har lånat ut pengarna. Nu påstår en trader att de är på väg att gå i konkurs. Som vi vet sedan kriget är japaner dock av det rätta virket, och villiga att offra sig för sitt land när så krävs av dem. Jag tror att om bara kejsaren gör ett patriotiskt vädjande till sina undersåtar, så kommer allting att lösa sig till det bästa. Det är synd att vi inte har lite mer av den mentaliteten i Sverige. Det är precis som Friherren säger, all denna välfärd har gjort Sveriges folk alldeles för veka!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)