Visar inlägg med etikett Hummer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hummer. Visa alla inlägg

torsdag 7 juni 2012

Vänsterns arbetsvägran - ett samhällsfarligt vågspel

Personalen på svenska restauranger och hotell ämnar tydligen börja arbetsvägra i morgon, en så kallad "strejk" som det tydligen heter med en modern eufemism. Förhoppningen är med allra största sannolikhet att på detta gangstervis pressa de svenska arbetsgivarna att höja lönen för okvalificerat arbete ännu mer, trots de rådande stora ekonomiska problemen.

Personligen kan detta drabba mig så till vida att jag får ställa in morgondagens planerade lunch med Mäklarens son, inför vilken vi hade sett fram emot snittar med rysk kaviar, kobebiff och champagne. Som tur är har jag en egen husa som är mycket händig i köket, så jag och Mäklarens son får i värsta fall ta en droska hem till residenset och äta hemmavid istället. I dagens Sverige har emellertid som alla vet många människor inte den ekonomiska framsynthet som krävs för att få råd med att anställa tjänstepersonal, och för dessa är restaurangerna en livsviktig livlina.

Vänsterns utpressningsförsök med denna arbetsvägran kan därför mycket väl komma att slå tillbaka på dem själva. Om miljontals arbetare runtom i Sverige i morgon finner sin lokala lunchrestaurang stängd så betvivlar jag djupt att vänsterns tilltag kommer att vinna folkets sympatier. Vem vet, kanske detta till och med leder till någonting positivt i förlängningen? En hälsosam diskussion om det tilltagande problemet med samhällsfarlig arbetsvägran skulle göra det svenska samhället gott!

Uppdatering: Mäklarens son och jag kunde luncha som planerat, som tur var. Faran är dock långtifrån över, vänsterns arbetsvägran sköts tydligen upp till på måndag. Nu är det måndagens cognacsflamberade Mainehummer med Advokaten, Friherren och Revisorn som ligger i farozonen.

DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, GP, SR

Spanjorerna vilse efter Francos död

Träffade Diplomaten och Bankmannen på lunchen idag över hummer och gåsleverpaté, och ämnet för dagen var såklart Spanien. Med Diplomatens utrikeskunskaper, Bankmannens ekonomiska expertis och min stora allmänbildning så tog det oss inte lång tid att sätta fingret på de verkliga orsakerna till Spaniens kris.

Glöm alla pseudovetenskapliga teorier som sprids av kryptosocialistiska amatörekonomer som SvD:s Cervenka. Dessa uppkomlingar bortser totalt från en månghundraårig ekonomisk-filosofisk tradition då de gör sina analyser, och pratar självupptaget om inbillade bostadsbubblor och en påstådd bristfällig kapitalisering av banksystemet. Problemets orsaker finns istället att finna någon helt annanstans.

I Spaniens fall så beror den uppkomna situationen på den ideologiska vilsenhet som följde på den store Francisco Francos död, och de farliga socialistiska experiment som detta ledde till. Århundraden av stolta värderingar och traditioner kastades överbord på en natt, och i stället så skulle ett "progressivt samhälle" byggas. Resultatet av detta ser vi idag: Spanien är på väg att ställa in betalningarna, landets en gång så stolta folk får tigga om nödlån och som om detta inte vore illa nog i sig så har idag det spanska folket fått se sin stolthet sargats ännu mer, eftersom landets kreditbetyg nu har sänkts.

Jag hoppas verkligen att resten av världen lär sig läxan av det spanska misslyckandet, och upphör med de så kallade "progressiva experimenten" som slagit sönder såväl moralen som de sociala stratifieringarna och hierarkierna. Det stolta land som en gång inspirerade Hemingway till Den gamle och havet finns inte längre. Folk känner helt enkelt inte längre sin plats, och resultaten har inte låtit vänta på sig. Den spanska radikala urholkningen av de socialkonservativa värderingarna är ett varnande exempel för oss alla!

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6, SR7, GP1, DI1, DI2, Di3, DI4, DI5, Exp

Så undviker du bisfenolen

Bra mat måste få kosta sade alltid min kloka moder, den framlidna Grevinnan. Själv har jag alltid levt och ätit efter detta motto, och jag försäkrar mig alltid om att till exempel den gåslever och kobebiff jag äter håller högsta kvalitet. Tyvärr är detta inte ett budskap som har nått ut i breda samhällslager, och i synnerhet inte bland de lägre skikten av populasen.

Vi har ju länge fått höra om problemen med sockersjuka och övervikt som kommer i spåren av arbetarklassens förkärlek för dålig snabbmat, och i dagarna uppmärksammade mig min gode vän Diplomaten på ett nytt fenomen som diskuteras livligt nuförtiden, nämligen den så kallade bisfenolen. Detta är för den oinsatte en kemisk partikel som till exempel finns i konserver, och som nu påstås vara skadlig för hälsan.

Personligen förhåller jag mig alltid misstänksam till den här sortens alarmistisk matjournalistik. Våra fina mat- och kemiföretag anstränger sig självfallet till det yttersta att endast leverera säkra produkter till sina kunder - allt annat vore såklart att såga av den gren de själva sitter på. De allmänt spridda konspirationsteorierna om att de skulle leverera produkter som inte är ordentligt testade förefaller mig därför ytterst osannolika, så som konspirationsteorier nästan alltid är.

För den som vill vara på den säkra sidan finns hur som helst endast en sak att göra, och det är att följa det råd min moder, den framlidna Grevinnan, en gång gav - låt maten få kosta! På så sätt försäkrar du dig inte bara att din hummer, gåslever och ryska kaviar är ofarlig, utan också att den blir till en kulinarisk höjdpunkt!

DN, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, Exp, AB1, AB2

onsdag 6 juni 2012

Vi firar som karoliner hemma hos Friherren

Idag är det den svenska nationaldagen, i sanning en dag att fira! Redan som liten lärde mig min fader, den framlidne Greven, vikten av fosterlandskärlek. Jag har i min tur fört denna ädla tradition vidare till mina barn och barnbarn, och kommer därför självfallet föregå med gott exempel genom att fira ordentligt idag.

Förr om åren brukade jag patriotiskt fira dagen på Skansen. Dessvärre har detta firande för varje år blivit alltmer urvattnat och vulgariserat, och i år har firandet nått någon sorts lågvattenmärke med uppträdanden av moderna schlagerartister, TV-personligheter och burleskartister. Under sådana omständigheter finner jag evenemanget min närvaro ovärdig, men jag lider med Konungen som förväntas genomlida allt detta med ett leende på läpparna.

Istället så firar jag med Mäklarens son, Friherren, Diplomten och Advokaten. Vi har samlats hemma hos Friherren, stilfullt klädda i handsydda karolinuniformer. Advokaten mumlade syrligt om hur min nyinköpta Jaeger-LeCoultre ej var en tidstypisk accessoar för en karolin, men jag tror bara han är avundsjuk. Jag, Friherren och Diplomaten kom nämligen gemensamt fram till att det vore olämpligt om Mäklarens son som är ung och Bankmannen som ej är adlig fick bära officersuniformer. Mäklarens son som är en väldigt klok gosse såg med en gång det rimliga i detta, men Advokaten har osportsligt knorrat från och till.

En utsökt buffé med läkerheter som gåslever, hummer, rysk kaviar, löjrom, kobebiff och givetvis ett generöst utbud av cognac hors d'âge står uppdukat. Efter maten har Mäklarens son övertalat mig att recitera patriotiska pärlor av Verner von Heidenstam. Efter många år som gift tror jag mig känna Grevinnan så väl att jag misstänker att detta kommer få henne att fälla en tår eller två, där hon står i sin traditionella dalkulladräkt. Sedan samlas vi karlar för oss själva och diskuterar nya bonusupplägg och utbyter minnen från våra glada ungdomsdagar på Sigtuna.

Till min glädje ser jag att en del patriotiska traditioner av den gamla skolan ännu lever kvar. Sveriges egentlige kronarvinge, prins Carl Philip, har idag delat ut medaljer till svenska krigsveteraner. Att det, förutom oss själva i våra kostymer, ännu finns tappra svenskar som får arvet från karolinernas tid att leva vidare är en nyhet som värmer en Greves hjärta så här på Fosterlandets egen dag.

DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, AB, GP1, GP2, GP3, SR

tisdag 14 februari 2012

Snart öppnar de socialkonservativa daghemmen sina portar

Att Ylva Myrdals socialistiska projekt med storbarnkammare har slagit fullständigt slint torde idag stå klart för varje tänkande människa. Över en lunch bestående av hummer garnerad med rysk kaviar uppmärksammade Friherren idag mig och Bankmannen på förskolan Egalia. På denna förskola tvingas tydligen barnen i något slags radikalfeministiskt försök till hjärntvätt att säga "hen" istället för "han" eller "hon".

Att storbarnkamrarna fullständigt slagit sönder kärnfamiljens vardag är ett väletablerat faktum. Barnen förvägras under sina viktiga uppväxtår sina mödrars omsorg, och mödrarna själva tvingas i sin tur ut i arbetslivet för att göra allehanda manssysslor. Det är inte långsökt att förmoda att detta är en av de främsta orsakerna till att skilsmässor blir allt vanligare, men de radikala grupperna har nu uppenbarligen bestämt sig för att trots detta ta det hela ett steg längre. Barnens könstillhörighet skall nu uppenbarligen helt utplånas, och jag vågar knappt tänka på vad som kommer att ske när dessa osäkra och förvirrade människor en dag skall gå ut i arbetslivet.

Själva lät jag och Grevinnan våra barn inte komma i närheten av något daghem. Som hemmafru lade Grevinnan stor möda vid att fostra barnen i sunda värderingar, och som hjälp vid lek och blöjbyte hade vi självfallet barnflickor. Som den socialt engagerade man jag är är jag emellertid fullt medveten om att delar av arbetarklassen inte har råd att anställa en barnflicka, men jag tror att de finns en lösning även för dessa. Jag är nämligen övertygad om att en motreaktion i form av socialkonservativa daghem snart kommer att bli verklighet.

På "Cajsa Wargs förskola" skulle flickorna såväl kunna få leka med sina dockor som lära sig grunderna i hushållsarbete. Pojkarna på "Förskolan Christopher Polhem" å sin sida skulle, utan att störas av feministiska galningar, få leka med sina modellbilar och lära sig grunderna i mer manliga sysselsättningar som mekanik och fabriksarbete.

DN 1, 2, 3, 4

måndag 16 januari 2012

Landsortstidningsreportern Juholt har en poäng!

Mäklaren ringde mig i förmiddags på min lilla käcka iPhone-manick och föreslog att vi skulle äta hummer på lunchen. Eftersom det var måndag och jag vid ett flertal tidigare tillfällen praktiserat den här nya traditionen med köttfria måndagar tyckte jag detta var en utmärkt idé. Vi bjöd även in Friherren och Mäklarens son, som också gärna ville passa på att låta sig väl smaka av havets vegetariska läckerheter.

Ett givet samtalsämne var såklart hur landsortstidningsreportern Håkan Juholt bara någon dag efter sin återkomst till Sverige lyckades med konststycket att ånyo göra bort sig rejält idag. Jag försöker dock i regel inta en nyanserad syn på vad som skrivs i tidningarna, och påpekade att för ovanlighetens skull så höll jag här med landsortstidningsreportern. Att Sverige inte bara närmast har avskaffat sitt försvar, utan dessutom avskaffat den fina traditionen med värnplikt är inget annat än skandal!

Värnplikten är en fin gammal tradition som i årtionden har såväl garanterat rikets oberoende som gjort pojkar till män. Jag kan bara beklaga att min vid tidpunkten i fråga svaga konstitution förhindrade mig från att själv delta, jag tror jag annars hade kunnat bli ett mycket bra befäl för till exempel ett jägarförband. Att det därtill är under en så kallad "borgerlig" regering som värnplikten har avskaffats gör såklart det hela ännu mer tragiskt. I dessa finansiella orostider är ett starkt försvar viktigare än någonsin, inte minst för att försvara riket mot de uppretade folkmobbar som kan uppstå om till exempel arbetslösheten skulle stiga ytterligare.

Apropå finanskrisen så är det för övrigt inte utan att jag börjar bli lite orolig vad denna skall leda till härnäst. Att krisen nu börjar slå hårt även mot samhällets övre skikt blir allt mer tydligt, inte minst när jag nu läser om hur anrika Cartier introducerar en produktlinje med budgetur. Detta kan med tiden komma att vara förödande för företagets varumärke, men uppenbarligen finner man nu att man inte längre har något val. På lunchen berättade också Mäklarens son apropå armbandsur hur han hade köpt ett Rolexklockor på exekutiv auktion häromdagen, vilket tydligen börjar bli vanligare och vanligare.

Att Mäklarens son som fattig Handelsstudent gladdes åt ett billigt begagnat Rolexur är fullt förståeligt, men personligen fann jag denna utveckling en aning oroande. I mina affärskontakter är det av högsta vikt att utstråla förtroende, och blotta misstanken att jag skulle bära ett begagnat armbandsur kan därför vara förödande i samband med att exempelvis ett kontrakt skall skrivas på. På väg hem från lunchen passade jag därför på att investera i en Jaeger-LeCoultre, bara för att vara på den säkra sidan.

tisdag 3 januari 2012

Sätt inte det naturliga urvalet ur spel

Har precis varit och lunchat med Friherren, Diplomaten, Kamrern och Bankmannen. Det blev, precis som under den köttfria måndagen direktinflugen Mainehummer med rysk kaviar, och en cognac hors d'âge till avec. Diplomaten berättade om hur det nu i Australien, ett land som han under sin yrkesbana lärt känna väl, uppstår nya nya varianter av hajar. Detta som en följd av att havsvattnet har blivit varmare på grund av den ökade solutstrålningen, och alltså inte som miljöfundamentalisterna försöker göra gällande, på grund av kolmonoxidutsläppen.

Som den store naturvän jag är så kan jag inte låta bli att förundras över naturens fantastiska utvecklingsförmåga och hur evolutionen alltid finner en väg ut ur varje problem. Detta borde de fundamentalistiska vargvännerna fundera över, när de försöker sätta det naturliga urvalet ur spel genom restriktiva jaktkvoter och liknande. Hade naturen velat ha vargar i Sverige hade den funnit en utväg, men istället blir resultatet att till exempel uppfödningen av får nu drabbas hårt av vargarnas härjningar. Detta leder i sin tur till att staten får betala stora belopp i kompensation som följd; ett missbruk av skattemedel av sällan skådat slag!

Jag kan inte heller låta bli att återknyta till mitt resonemang igår, då jag pekade på likheterna mellan marknadskrafterna och det naturliga urvalet, när jag idag läser om hur bidragstagarna på Svenska filminstituetet förespråkar kvotering av kvinnliga regissörer. Personligen förstår jag inte vad kvinnor har i filmbranschen att göra, men om marknaden efterfrågar filmer av kvinnliga regissörer så kommer såklart "problemet" att lösa sig automatiskt. Ändå vill som vanligt radikalfeministerna sätta marknadens mekanismer ur spel även här.

Bankmannen och Kamrern var för övrigt väldigt nyfikna på mitt bloggande, och jag fick svara på många frågor om denna min nya hobby och varifrån jag får all inspiration. Jag svarade så gott jag kunde på deras frågor, och betonade vikten av att använda denna min nya mediala plattform som ett verktyg för att såväl undervisa som underhålla. Det finns så många oseriösa bloggare nu för tiden, och det kan ibland vara svårt att överrösta bruset. Därför tycker jag att landstinget i Örebro gör helt rätt när de censurerar den uppenbart fejkade blogg som "skrivs" av en katt.

Nåväl, efter den långa och magnifika lunchen är jag som sagt tillbaka på kontoret, där vi gör just nu jobbar för högtryck för att att kompensera för det produktionsbortfall den senaste tidens många helger har orsakat oss. Min sekreterare fröken Andersson tog helt spontant det genialiska initiativet att klä sig i kortkort kjol, för att inspirera oss att arbeta hårdare. Hon är framåt, fröken Andersson, jag funderar nästan på att ge henne påökt!

söndag 1 januari 2012

Mäklarens son drabbades av näsblod

Sitter i VIP-loungen på Bangkoks flygplats, mitt privatflygplan är på service så vi tvingades flyga reguljärt med kreti och pleti den här gången. Mäklarens son sitter och sover bredvid mig, han kom hem med näsblod efter nyårsaftons beach party och sade något osammanhängande om Coca Cola eller liknande, han hade tydligen ramlat och slagit sig under de vilda festligheterna. I väntan på planet så sitter jag här med min lilla käcka iPhone-manick (det heter tydligen inte e-Phone, som Mäklarens son så uppmärksamt påpekade för mig) och läser nyheterna hemifrån.

Det är inte utan att skrocka för mig själv som jag ser hur det tydligen stormar kring landsortstidningsreportern Juholt nu igen. Jag hoppas bara att han inte blir alltför hårt åtgången av sina egna, det vore ju synd om han tvingades avgå före valet 2014.

På tisdag räknar jag med att vara tillbaka på kontoret. Det skall bli väldigt trevligt att se min sekreterare fröken Andersson igen, och jag har lovat Friherren, Diplomaten och Bankmannen att vi skall gå ut och äta hummer på lunchen.

tisdag 20 december 2011

Kobebiff, tryffel, cognac och räntesänkning

Idag åt jag lunch med Mäklaren, Bankmannen och Mäklarens son. Efter gårdagens vegetariska hummermåltid tyckte jag mig förtjäna en rejäl köttbit, så jag beställde in en rejäl fyrahundragrams filet mignon gjord på Kobebiff, i en ytterst delikat tryffelsås. Till detta unnade jag mig ett glas årgångscognac från 1942. "Cognac collaborateur" vill jag minnas att den hette.

Det stora samtalsämnet under dagens lunch var såklart riksbankens räntesänkning. Mäklaren berättade förnöjsamt hur deras PR-avdelning hade fått den genialiska idén att lansera det hela som en "julklapp till landets bostadsägare". På så sätt, förklarade Mäklaren, kan rikets mäklare både lansera sig som bostadsägarnas förkämpar och samtidigt bryta den oroväckande utvecklingen med fallande huspriser som har drabbat Mäklaren och hans kollegor så hårt på senare tid. Nu öppnas, enligt Mäklaren, ett gyllene tillfälle att åter pressa upp fastighetspriserna!

Jag har på sistone tidvis varit orolig för ekonomins tillstånd. Gårdagens konkurs för det gamla Vänersborgsföretaget Saab, Scaniaaktiens avkastningsproblem, problemen för bankerna och kanske framför allt det hat mot företrädare för finansen vi idag ser breda ut sig har understundom fått mig att tvivla. Efter Mäklarens analys av räntesänkningen var det var dock fylld av hopp om en nytändning för ekonomin som jag lite senare tog droskan tillbaka till kontoret. Tyvärr hade jag varit tvungen att lämna halva min filet mignon oäten. Efter att ha ätit en rejäl frukost så orkade jag helt enkelt inte äta upp all mat.

onsdag 30 november 2011

Ikväll firar vi med vaktelägg, cognac och cigarr

Efter några strategiska tips* från Bankmannen så tjänade jag, Advokaten och Friherren idag några nätta miljarder på dagens kraftiga börsuppgång! Att investera pengar på börsen i dessa orostider är i regel inget jag sysslar med själv, utan överlåter till de okunniga småspararna. Med rätt information och några välplanerade punktinsatser så finns dock fortfarande stora pengar att tjäna, när man har ett informationsövertag. Pengar som i förlängningen kommer alla till del, genom den så kallade trickle down-effekten.

Att det därtill har varit en strålande dag för den svenska vapenindustrin, med såväl försäljning av JAS-plan som granatgevär gjorde onsdagen till en dag att fira! Att den svenska vapenindustrin överlever är av avgörande betydelse för vårt land, så att vi även i framtiden kan bekämpa kommunister och andra terrorister. Att vi därtill har kunnat bidra med teknologi till att störta tyrannen Saddam Hussein och bana vägen för den blomstrande demokrati vi idag ser i Irak kan göra vilken patriot som helst rörd till tårar! Att de Saabaktier som jag turligt nog köpte igår gick upp så kraftigt är ju inte fy skam det heller!

Dagens börsrörelser fick tyvärr till följd att jag och gossarna fick ställa in den planerade hummerlunchen. Istället fick jag nöja mig med någon simpel så kallad "take away" bestående av fågel (jag tror inte ens det var vaktel, utan endast en simpel kyckling) tillagad enligt recept från någon av de brittiska kolonierna, som jag åt samtidigt som jag satt upptagen med min e-Phone-manick med Bankmannen i andra ändan. För att kompensera för den inställda lunchen och fira dagens goda nyheter så skall jag, Advokaten, Bankmannen och Friherren dock samlas ikväll för en gammal hederlig "grabbkväll" med vakteläggröra, cognac och cigarr!

Det finns tyvärr smolk i glädjebägaren även en dag som denna. Att Högern nu har böjt sig för det populistiska opinionstrycket i frågan om partibidragen är djupt oroande. Traditionen att vi på toppen, enbart med Sveriges bästa för ögonen, diskret tillhandahåller stora summor till Högerns valkampanjer är en demokratisk grundsten! Att dessa summor nu skall redovisas öppet kommer bara leda till att den sensationslystna vänsterpressen kommer dränka den okunniga befolkningen i konspiratoriskt ifrågasättande rapportering.

Denna rapportering kommer sannolikt till stor del bygga på tesen att det skulle vara på grund av av någon form av egenintresse dessa pengar doneras, vilket självfallet endast är lögn och förtal! I förlängningen kommer detta leda till att antalet patrioter som självuppoffrande donerar pengar minskar. Advokaten har dessutom berättat att detta på sikt kommer leda till att valhemligheten urholkas. Journalisterna bara väntar på ett tillfälle att efter varje val få publicera långa listor på vilka som patriotiskt har röstat på Högern, i ett försök att ifrågasätta dessa.

* Att det skulle handla om insideraffärer (som von Wolffhaupt hade mage att påstå) är förstås endast förtal! Däremot kan jag inte riktigt förstå varför så kallade insideraffärer skall vara förbjudna - sedan när blev det ohederligt att vara välunderrättad?