Mäklaren är hemma i Fäderneslandet över helgen och som den sociala och levnadsglada människa jag är kände jag direkt att detta måste firas. Tillsammans med Mäklarens son och Diplomaten mötte jag upp Mäklaren vid marinan, varpå vi steg ombord på min mahognyskönhet från 20-talet. Destinationen var såklart Sandhamn, där en exklusiv middag väntade oss.
Att Mäklaren numera har sin bas i Schweiz är en tragisk följd av den ekonomiska krisen. De stillastående priserna på bostäder och de långa försäljningstiderna har drabbat honom hårt. Det hade till och med gått så långt att han för en tid övervägde att sälja sin villa i San Remo, men turligt nog öppnade sig en möjlighet i Schweiz som tillät honom att behålla sin livsstil. Dessutom är ju, som han flera gånger påpekade över ostronen idag, de schweiziska bank- och taxeringsbestämmelserna en fröjd för oss stackars sönderbeskattade svenska höginkomsttagare.
Jag imponerades av hur Mäklaren, trots alla sina motgångar, hade bibehållit det goda humör som han har gjort sig känd för bland oss grabbar. Inte heller har han blivit bitter eller desillusionerad, utan han förklarade upprepade gånger att han tror på bostadsmarknaden. "Visst har vi drabbats av en motgång i den ekonomiska krisens spår", tillstod han, "men det handlar bara om en tillfällig svacka. Snart kommer bostadspriserna att skjuta i höjden igen".
Hans kloka ord fick mig att fundera på hur svenskarna bäst skall klara sig genom den europeiska krisen, i synnerhet i dessa orostider då en bolsjevikisk valvinst i Grekland är ett skrämmande och fullt möjligt framtidsscenario. Mäklarens ord inger här hopp inför framtiden! Om svenskarna helt enkelt håller fast vid sina bostäder eller kanske till och med passar på att byta upp sig så kommer de inom några år, då krisen sedan länge är över, ha tjänat stora pengar på detta. Bostadsmarknaden är framtiden, och som Mäklarens son så klokt inflikade över champagne och cigarr, "även arbetarklassen måste ju ha någonstans att bo!"
Mäklaren förklarade också att bostadsmarknaden förmodligen blir vad som snart kommer bryta den olustiga ekonomiska osäkerheten och lyfta oss ut ur krisen. "Om vi bara kan få priserna på bostäder att öka igen", förklarade han, "så kommer folket återigen tvingas ta större och större lån för att finansiera sitt boende. På så sätt kommer inflödet av kapital till bankerna igång igen, och deras kloka investeringar kan då återigen få hjulen att snurra".
Det var som vanligt en fröjd att få höra Mäklarens analys av den för ekonomin så viktiga bostadsmarknaden. Insikterna som följer av många års erfarenhet är en viktig motvikt till de ytliga och alarmistiska analyser som vänstermedia dagligen förser oss med. Mitt råd till alla är därför att fortsätta investera i bostäder. Det är en klok investering inför framtiden, och ju fortare vi med gemensamma krafter kan få priserna att öka igen desto fortare kommer vår sargade ekonomin börja repa sig.
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
DN6,
DN7,
DN8,
DN9,
DN10,
DN11,
DN12,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
SvD6,
SvD7,
SvD8,
SvD9,
SvD10,
SvD11,
SvD12,
SvD13,
SvD14,
SR1,
SR2,
SR3,
SR4,
SR5
Visar inlägg med etikett Champagne. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Champagne. Visa alla inlägg
lördag 16 juni 2012
måndag 11 juni 2012
Nobelbanketten måste räddas!
Som jag tidigare påpekat är jag väldigt förtjust i Nobelfestligheterna. Nobelfesten är ett tillfälle då Sverige visar upp sig från sin bästa sida, med Konungen i fokus och med landets övriga elit i hans släptåg. Samtidigt passar man också på att belöna några av de driftiga uppfinnare som tjänat våra företag bäst, och på så sätt möjliggjort de nya maskiner och produktserier som skall garantera framtidens kapitalanskaffning. Själv så skulle jag inte bli förvånad om det i år blir upptäckten av Higgs-brosomen som belönas med fysiologipriset.
Nobelfestens unika ställning inom Sveriges societet är dock hotad. Förra året förekom stora demonstrationer mot tillställningen och den socialistiske rabulisten Mikael Wiehe sjöng protestsånger i TV. Nu visar det sig också att arrangemangets budget är i fara, prissummorna kommer att sänkas och bli inte förvånad om vi framöver får höra att man även tvingas tumma på kvaliteten på den champagne, cognac och gåslever som skall serveras på själva banketten.
Givetvis är det den svenska statens skyldighet att under dessa omständigheter göra allt för att Nobelbankettens betydelse inte undergrävs. En elegant lösning vore till exempel att under några månader sänka de ekonomiskt tvivelaktiga bostadsbidragen med, säg, tio procent. På så sätt skulle man säkerställa att de medel som behövs finns tillgängliga, utan att någon allvarligt behövde drabbas av detta.
DN, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, GP1, GP2, SydSv1, SydSv2, SVT, SR, HD, UNT, NSD, VK, NK, ÖC, SN
Nobelfestens unika ställning inom Sveriges societet är dock hotad. Förra året förekom stora demonstrationer mot tillställningen och den socialistiske rabulisten Mikael Wiehe sjöng protestsånger i TV. Nu visar det sig också att arrangemangets budget är i fara, prissummorna kommer att sänkas och bli inte förvånad om vi framöver får höra att man även tvingas tumma på kvaliteten på den champagne, cognac och gåslever som skall serveras på själva banketten.
Givetvis är det den svenska statens skyldighet att under dessa omständigheter göra allt för att Nobelbankettens betydelse inte undergrävs. En elegant lösning vore till exempel att under några månader sänka de ekonomiskt tvivelaktiga bostadsbidragen med, säg, tio procent. På så sätt skulle man säkerställa att de medel som behövs finns tillgängliga, utan att någon allvarligt behövde drabbas av detta.
DN, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, GP1, GP2, SydSv1, SydSv2, SVT, SR, HD, UNT, NSD, VK, NK, ÖC, SN
torsdag 7 juni 2012
Vänsterns arbetsvägran - ett samhällsfarligt vågspel
Personalen på svenska restauranger och hotell ämnar tydligen börja arbetsvägra i morgon, en så kallad "strejk" som det tydligen heter med en modern eufemism. Förhoppningen är med allra största sannolikhet att på detta gangstervis pressa de svenska arbetsgivarna att höja lönen för okvalificerat arbete ännu mer, trots de rådande stora ekonomiska problemen.
Personligen kan detta drabba mig så till vida att jag får ställa in morgondagens planerade lunch med Mäklarens son, inför vilken vi hade sett fram emot snittar med rysk kaviar, kobebiff och champagne. Som tur är har jag en egen husa som är mycket händig i köket, så jag och Mäklarens son får i värsta fall ta en droska hem till residenset och äta hemmavid istället. I dagens Sverige har emellertid som alla vet många människor inte den ekonomiska framsynthet som krävs för att få råd med att anställa tjänstepersonal, och för dessa är restaurangerna en livsviktig livlina.
Vänsterns utpressningsförsök med denna arbetsvägran kan därför mycket väl komma att slå tillbaka på dem själva. Om miljontals arbetare runtom i Sverige i morgon finner sin lokala lunchrestaurang stängd så betvivlar jag djupt att vänsterns tilltag kommer att vinna folkets sympatier. Vem vet, kanske detta till och med leder till någonting positivt i förlängningen? En hälsosam diskussion om det tilltagande problemet med samhällsfarlig arbetsvägran skulle göra det svenska samhället gott!
Uppdatering: Mäklarens son och jag kunde luncha som planerat, som tur var. Faran är dock långtifrån över, vänsterns arbetsvägran sköts tydligen upp till på måndag. Nu är det måndagens cognacsflamberade Mainehummer med Advokaten, Friherren och Revisorn som ligger i farozonen.
DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, GP, SR
Personligen kan detta drabba mig så till vida att jag får ställa in morgondagens planerade lunch med Mäklarens son, inför vilken vi hade sett fram emot snittar med rysk kaviar, kobebiff och champagne. Som tur är har jag en egen husa som är mycket händig i köket, så jag och Mäklarens son får i värsta fall ta en droska hem till residenset och äta hemmavid istället. I dagens Sverige har emellertid som alla vet många människor inte den ekonomiska framsynthet som krävs för att få råd med att anställa tjänstepersonal, och för dessa är restaurangerna en livsviktig livlina.
Vänsterns utpressningsförsök med denna arbetsvägran kan därför mycket väl komma att slå tillbaka på dem själva. Om miljontals arbetare runtom i Sverige i morgon finner sin lokala lunchrestaurang stängd så betvivlar jag djupt att vänsterns tilltag kommer att vinna folkets sympatier. Vem vet, kanske detta till och med leder till någonting positivt i förlängningen? En hälsosam diskussion om det tilltagande problemet med samhällsfarlig arbetsvägran skulle göra det svenska samhället gott!
Uppdatering: Mäklarens son och jag kunde luncha som planerat, som tur var. Faran är dock långtifrån över, vänsterns arbetsvägran sköts tydligen upp till på måndag. Nu är det måndagens cognacsflamberade Mainehummer med Advokaten, Friherren och Revisorn som ligger i farozonen.
DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, GP, SR
onsdag 6 juni 2012
Den populistiska retoriken får kapitalet att fly Europa
Efter nationaldagsfirandet så bjöd jag in Mäklarens son och Bankmannen för en liten champagnekvällsvard i bästa nationaldagsanda. Över en mer än 60 år gammal Veuve Clicquot, cigarrer och kallskuret så diskuterade vi de rådande finansiella problemen, gentlemän emellan.
Mäklarens son - fortfarande iförd karolinuniform - berättade om hur hans far Mäklaren trivs väldigt bra i Schweiz, där han befunnit sig sedan en tid för att expandera sin internationella verksamhet. Han överväger tydligen att bli kvar i detta upplysta vackra land på grund av dess förmånliga beskattningsregler, någonting som blir allt vanligare bland oss i eliten. Inte minst då effekterna av den slarvigt hanterade eurokrisen tar sig uttryck i allt mer populistisk och kapitalfientlig retorik från de ledande europeiska politikernas sida. Någonting som, enligt Mäklarens son, är en växande källa till oro bland hans kamrater på Handels, dessa käcka gossar som utgör vårt konungarikes framtid och borde veta bättre än några andra.
Bankmannen instämde till fullo, och berättade för oss om EU:s senaste påfund. I korthet går detta ut på att de europeiska skattebetalana skall befrias från sin solidariska plikt att hjälpa kontinentens krisande banker. EU:s senaste påfund går tydligen ut på att bankerna själva skall finansiera de räddningsfonder snarare än att hjälpas av skattebetalarna. Ett populistiskt påfund som endast tjänar till att ge de populistiska politikerna billiga poänger, snarare än att ta ansvar för vår gemensamma framtid. För att inte tala om vilket svek det är mot våra fina banker, som i så många år självuppoffrande slitit för det allmännas bästa.
Bankerna, förklarade Bankmannen observant, är källan till vårt välstånd, de har i århundraden tillhandahållit såväl riskkapital till våra flitiga företagare som generösa lån till de mindre bemedlade klasserna i samhället som ej haft råd att betala sina bostäder kontant. Men efter att i alla år på detta sätt ha tjänat samhällets bästa har bankerna i spåren av kriser blivit ett lätt mål för vänsterjournalister och populistiska politiker. De har således i krisens spår under år efter år fått finna sig i att utpekas som syndabockar för allt som är dåligt i samhället. En ytterst skrämmande anledning, med ytterst obehagliga historiska paralleller!
Efter en så oroväckande diskussion kanske du, gode läsare, tror att kvällen slutade med dyster stämning, men om det är något jag är känd för så är det att alltid kunna se det positiva i varje given situation. Efter alla dystra ord så utbrast jag till slut i sann optimistisk anda att jag trots allt trodde att allting skulle lösa sig till det bästa. Innan någon hann protestera kallade jag därefter genast in min butler, sade till honom att spela upp Jussi Björlings klassiska tolkning av Kungssången för oss och därefter komma in till oss med mer champagne, cognac och löjromssnittar. Stämningen förändrades därefter snabbt till en anda av optimism och patriotism, och resten av kvällen förlöpte i en väldigt angenäm anda!
DN1, DN2, DN3, SvD, SR
Mäklarens son - fortfarande iförd karolinuniform - berättade om hur hans far Mäklaren trivs väldigt bra i Schweiz, där han befunnit sig sedan en tid för att expandera sin internationella verksamhet. Han överväger tydligen att bli kvar i detta upplysta vackra land på grund av dess förmånliga beskattningsregler, någonting som blir allt vanligare bland oss i eliten. Inte minst då effekterna av den slarvigt hanterade eurokrisen tar sig uttryck i allt mer populistisk och kapitalfientlig retorik från de ledande europeiska politikernas sida. Någonting som, enligt Mäklarens son, är en växande källa till oro bland hans kamrater på Handels, dessa käcka gossar som utgör vårt konungarikes framtid och borde veta bättre än några andra.
Bankmannen instämde till fullo, och berättade för oss om EU:s senaste påfund. I korthet går detta ut på att de europeiska skattebetalana skall befrias från sin solidariska plikt att hjälpa kontinentens krisande banker. EU:s senaste påfund går tydligen ut på att bankerna själva skall finansiera de räddningsfonder snarare än att hjälpas av skattebetalarna. Ett populistiskt påfund som endast tjänar till att ge de populistiska politikerna billiga poänger, snarare än att ta ansvar för vår gemensamma framtid. För att inte tala om vilket svek det är mot våra fina banker, som i så många år självuppoffrande slitit för det allmännas bästa.
Bankerna, förklarade Bankmannen observant, är källan till vårt välstånd, de har i århundraden tillhandahållit såväl riskkapital till våra flitiga företagare som generösa lån till de mindre bemedlade klasserna i samhället som ej haft råd att betala sina bostäder kontant. Men efter att i alla år på detta sätt ha tjänat samhällets bästa har bankerna i spåren av kriser blivit ett lätt mål för vänsterjournalister och populistiska politiker. De har således i krisens spår under år efter år fått finna sig i att utpekas som syndabockar för allt som är dåligt i samhället. En ytterst skrämmande anledning, med ytterst obehagliga historiska paralleller!
Efter en så oroväckande diskussion kanske du, gode läsare, tror att kvällen slutade med dyster stämning, men om det är något jag är känd för så är det att alltid kunna se det positiva i varje given situation. Efter alla dystra ord så utbrast jag till slut i sann optimistisk anda att jag trots allt trodde att allting skulle lösa sig till det bästa. Innan någon hann protestera kallade jag därefter genast in min butler, sade till honom att spela upp Jussi Björlings klassiska tolkning av Kungssången för oss och därefter komma in till oss med mer champagne, cognac och löjromssnittar. Stämningen förändrades därefter snabbt till en anda av optimism och patriotism, och resten av kvällen förlöpte i en väldigt angenäm anda!
DN1, DN2, DN3, SvD, SR
fredag 13 januari 2012
Seanser och överklassafari
Gårdagens spännande diskussion om hur polisen anlitar sierskor fick mig att tänka på hur min salige farfar Greven och Advokatens farfar den salige Advokaten brukade hålla seanser här hemma. Efter att jag hade skrivit om detta kunde jag inte låta bli att skicka upp min butler på vinden för att hämta ned den framlidne Grevens ouijabord, och efter att han hade dammat av det och överlämnat det till mig satt jag länge och tittade drömskt framför mig. Jag kunde inte sluta tänka på hur ouijabordet en gång hjälpte min farfar att hitta den framlidna Grevinnans försvunna diamantring.
Efter en stund så kunde jag inte hålla mig längre utan bad min butler att telefonera Friherren, Avokaten, Diplomaten och Revisorn och bjuda in dem till seans här i salongen i kväll. Till min glädje tackade alla ja utom Revisorn, som tydligen hade fått en ny spännande ekonomibok av Revisorskan som han ville ägna kvällen åt att fördjupa sig i. Jag har tagit fram mina finaste cigarrer och låtit inhandla rökelse och en extra fin cognac, för att rama in kvällens spännande tilldragelse i en angenäm och gemytlig klärvoajant atmosfär. Att det är fredagen den trettonde skadar förstås inte heller! Jag lovar återkomma om resultatet, med lite tur kanske andarna hjälper oss hitta Grevinnans försvunna minkpäls eller min framlidne fader Grevens cigarrgiljotin i silver, som jag har letat efter i flera år nu.
För övrigt så såg jag igår från droskan på väg såväl till som från Advokaten hur ovanligt många taffligt klädda människor rörde sig i områden där de definitivt inte hörde hemma. Jag tänkte att det kanske handlade om hantverkare som skulle reparera någons jacuzzi eller liknande och reflekterade sedan inte mer över saken. Mina tankar var förstås vid tidpunkten i fråga därtill alltför upptagna med alla besvär som uppkomlingen von Wolffhaupt hade åsamkat mig med sina absurda anklagelser om insideraffärer.
Friherren uppmärksannade mig emellertid över dagens lunch med cigarr och champagne på att sanningen var något mycket obehagligare än så. De många blåjeansklädda personerna utan känsla för stils närvaro visade sig bero på ett nytt och vulgärt fenomen, som tydligen kallas för "överklassafari". Socialistiska elektriker och andra fackanslutna flockas nu tydligen till stadens mer exklusiva adresser i drivor, för att titta in genom sina arbetsgivares fönster och skapa dålig stämning och otrygghet bland våra kvinnor och barn.
Jag kan mycket väl tänka mig att kommunisternas ledare, den här nye gossen Sjöstedt, ägnade en del av den kongress som kommunisterna nyligen höll till att uppmuntra sina revolutionära anhängare till dåligt beteende av detta slag. När den ekonomiska krisen nu åsamkar så många svenska företagare miljardförluster ser Sjöstedt sin chans att bedriga psykologisk krigsföring mot de till synes försvagade företrädarna för det svenska näringslivet.
När därtill den moraliska kris som utspelar sig parallellt med den ekonomiska nu även börjar försvaga det tidigare så värdekonservativa föredömet kristdemokraterna (även om eldsjälar som Sacrédeus fortfarande håller fanan högt) hoppas Sjöstedt komma undan med detta demoraliserande prickskytte mot de svenska arbetsgivarna, men skrattar bäst som skrattar sist! När jag skummade igenom tidningsrubrikerna på min käcka lilla iPhone-manick tidigare idag erfor jag att fenomenet i fråga nu är polisanmält! Med lite tur får Sjöstedts förtrupper inom kort skaka galler och vi som bor här kommer återigen kunna känna oss säkra på våra egna gator.
Landsortstidningsreportern Juholt är ju för övrigt ett utmärkt exempel på varför man skall hålla sig till sina egna, snarare att haka på dagsflugor som klassresor och överklassafari. Juholt gjorde säkert ett bra jobb med att rapportera om bortsprungna katter i Oskarshamnsbladet, men se hur det har gått för honom nu när han har kommit till den stora världen och fått tillgång till pengar.
På samma sätt har eliterna inget bland vanliga människor att göra. Vilka är vi att bestämma över hur till exempel deras simpla men folkliga innebandyturneringar skall organiseras? Min fader den framlidne Greven sade alltid att man skall tala med bönder på bönders vis, och när nu kultureliten från sina långa elfenbenshorn vill tala om för allmogen hur deras enkla men uppenbarligen uppskattade folknöjen skall organiseras så är detta precis vad man då inte gör!
Efter en stund så kunde jag inte hålla mig längre utan bad min butler att telefonera Friherren, Avokaten, Diplomaten och Revisorn och bjuda in dem till seans här i salongen i kväll. Till min glädje tackade alla ja utom Revisorn, som tydligen hade fått en ny spännande ekonomibok av Revisorskan som han ville ägna kvällen åt att fördjupa sig i. Jag har tagit fram mina finaste cigarrer och låtit inhandla rökelse och en extra fin cognac, för att rama in kvällens spännande tilldragelse i en angenäm och gemytlig klärvoajant atmosfär. Att det är fredagen den trettonde skadar förstås inte heller! Jag lovar återkomma om resultatet, med lite tur kanske andarna hjälper oss hitta Grevinnans försvunna minkpäls eller min framlidne fader Grevens cigarrgiljotin i silver, som jag har letat efter i flera år nu.
För övrigt så såg jag igår från droskan på väg såväl till som från Advokaten hur ovanligt många taffligt klädda människor rörde sig i områden där de definitivt inte hörde hemma. Jag tänkte att det kanske handlade om hantverkare som skulle reparera någons jacuzzi eller liknande och reflekterade sedan inte mer över saken. Mina tankar var förstås vid tidpunkten i fråga därtill alltför upptagna med alla besvär som uppkomlingen von Wolffhaupt hade åsamkat mig med sina absurda anklagelser om insideraffärer.
Friherren uppmärksannade mig emellertid över dagens lunch med cigarr och champagne på att sanningen var något mycket obehagligare än så. De många blåjeansklädda personerna utan känsla för stils närvaro visade sig bero på ett nytt och vulgärt fenomen, som tydligen kallas för "överklassafari". Socialistiska elektriker och andra fackanslutna flockas nu tydligen till stadens mer exklusiva adresser i drivor, för att titta in genom sina arbetsgivares fönster och skapa dålig stämning och otrygghet bland våra kvinnor och barn.
Jag kan mycket väl tänka mig att kommunisternas ledare, den här nye gossen Sjöstedt, ägnade en del av den kongress som kommunisterna nyligen höll till att uppmuntra sina revolutionära anhängare till dåligt beteende av detta slag. När den ekonomiska krisen nu åsamkar så många svenska företagare miljardförluster ser Sjöstedt sin chans att bedriga psykologisk krigsföring mot de till synes försvagade företrädarna för det svenska näringslivet.
När därtill den moraliska kris som utspelar sig parallellt med den ekonomiska nu även börjar försvaga det tidigare så värdekonservativa föredömet kristdemokraterna (även om eldsjälar som Sacrédeus fortfarande håller fanan högt) hoppas Sjöstedt komma undan med detta demoraliserande prickskytte mot de svenska arbetsgivarna, men skrattar bäst som skrattar sist! När jag skummade igenom tidningsrubrikerna på min käcka lilla iPhone-manick tidigare idag erfor jag att fenomenet i fråga nu är polisanmält! Med lite tur får Sjöstedts förtrupper inom kort skaka galler och vi som bor här kommer återigen kunna känna oss säkra på våra egna gator.
Landsortstidningsreportern Juholt är ju för övrigt ett utmärkt exempel på varför man skall hålla sig till sina egna, snarare att haka på dagsflugor som klassresor och överklassafari. Juholt gjorde säkert ett bra jobb med att rapportera om bortsprungna katter i Oskarshamnsbladet, men se hur det har gått för honom nu när han har kommit till den stora världen och fått tillgång till pengar.
På samma sätt har eliterna inget bland vanliga människor att göra. Vilka är vi att bestämma över hur till exempel deras simpla men folkliga innebandyturneringar skall organiseras? Min fader den framlidne Greven sade alltid att man skall tala med bönder på bönders vis, och när nu kultureliten från sina långa elfenbenshorn vill tala om för allmogen hur deras enkla men uppenbarligen uppskattade folknöjen skall organiseras så är detta precis vad man då inte gör!
söndag 8 januari 2012
Idrottsföräldrarna förtjänar vårt stöd
Jag var precis över hos Advokaten för att gå igenom några detaljer kring Caymanöarnas beskattningsbestämmelser. Efter några timmars mycket givande arbete med siffrorna - den här ockraren till landsortsekonom Anders Borg får räkna med att sätta skrattet i halsen! - så belönade vi oss själva med varsitt glas årgångschampagne och en rejäl cigarr, och slappnade av med att minnas de glada dagarna på Sigtuna i vår vilda ungdom.
På Sigtuna fick vi såväl leva ut vårt stora intresse för gentlemannasporter som lära oss disciplin, och denna fostran bidrog oss till att göra oss till de framgångsrika män vi är idag. Detta framgångsrecept tegs dock ihjäl när drevet mot Lundsberg pågick som värst, istället fokuserade media på ett fåtal negativa incidenter och blåste upp dem till löjeväckande stora dimensioner. Att media inte har lärt sig någonting av detta illustreras av hur vänstermedia idag går nu till attack mot en fader, som bestraffade sin son med att låta honom promenera hem efter att ha svikit sina lagkramrater under en innebandyturnering.
Den här sortens artiklar är typiska för dagens flumpedagogiska Sverige. Fadern ville naturligvis endast sin sons bästa, och gjorde allt som stod i sin makt för att ge sonen en bra uppfostran. Som en god fader ville han förbereda sin son för det hårda livet utanför barndomsvillans trygga väggar, så att denne fick möjligheten till ett framgångsrikt liv. Hur, frågar jag mig, skulle vi annars kunna få fram toppidrottsmän som kan försvara rikets fana och ära? Tror någon att den Svenska triumfen i junior-VM hade varit möjlig utan hård träning och engagerade föräldrar?
Därtill är det såklart varje barns skyldighet att göra sina föräldrar stolta. Föräldrarna har inte bara satt barnet till världen, de har också såväl fostrat det som investerat avsevärda belopp i dess uppväxt.
Läser för övrigt om en skrämmande utveckling där leopardattackerna nu ökar kraftigt i världen. Här i Sverige har vi ju såklart inga leoparder, om man inte räknar Grevinnans pälsar förstås, men vi kan ändå få en liknande utveckling tack vare de vargar som med myndigheternas beskydd härjar fritt i landet. När Jägarnas Riksförbund nu så modigt föreslår att vargen skall utrotas i Sverige gör de oss alla en stor tjänst. Tyvärr lär som vanligt deras förslag bemötas av miljöfundamentalisternas kompakta motstånd, och därefter kommer debatten effektivt att tystas i den politiska korrekthetens namn.
På Sigtuna fick vi såväl leva ut vårt stora intresse för gentlemannasporter som lära oss disciplin, och denna fostran bidrog oss till att göra oss till de framgångsrika män vi är idag. Detta framgångsrecept tegs dock ihjäl när drevet mot Lundsberg pågick som värst, istället fokuserade media på ett fåtal negativa incidenter och blåste upp dem till löjeväckande stora dimensioner. Att media inte har lärt sig någonting av detta illustreras av hur vänstermedia idag går nu till attack mot en fader, som bestraffade sin son med att låta honom promenera hem efter att ha svikit sina lagkramrater under en innebandyturnering.
Den här sortens artiklar är typiska för dagens flumpedagogiska Sverige. Fadern ville naturligvis endast sin sons bästa, och gjorde allt som stod i sin makt för att ge sonen en bra uppfostran. Som en god fader ville han förbereda sin son för det hårda livet utanför barndomsvillans trygga väggar, så att denne fick möjligheten till ett framgångsrikt liv. Hur, frågar jag mig, skulle vi annars kunna få fram toppidrottsmän som kan försvara rikets fana och ära? Tror någon att den Svenska triumfen i junior-VM hade varit möjlig utan hård träning och engagerade föräldrar?
Därtill är det såklart varje barns skyldighet att göra sina föräldrar stolta. Föräldrarna har inte bara satt barnet till världen, de har också såväl fostrat det som investerat avsevärda belopp i dess uppväxt.
Läser för övrigt om en skrämmande utveckling där leopardattackerna nu ökar kraftigt i världen. Här i Sverige har vi ju såklart inga leoparder, om man inte räknar Grevinnans pälsar förstås, men vi kan ändå få en liknande utveckling tack vare de vargar som med myndigheternas beskydd härjar fritt i landet. När Jägarnas Riksförbund nu så modigt föreslår att vargen skall utrotas i Sverige gör de oss alla en stor tjänst. Tyvärr lär som vanligt deras förslag bemötas av miljöfundamentalisternas kompakta motstånd, och därefter kommer debatten effektivt att tystas i den politiska korrekthetens namn.
fredag 6 januari 2012
En eftermiddag på skytteklubben
Som mina trogna läsare vet är jag något av en renässansmänniska som inte bara intresserar mig för vår samtid, utan dessutom är en varm naturvän och hyser ett starkt idrottsintresse. Det var till exempel med passionerat intresse som jag följde nattens junior-VM-final och min glädje över att se våra svenska framtidshopp slå de ryska bolsjevikerna kände inga gränser!
Själv utövar jag såväl golf som tennis och, om jag får säga det själv, därtill ganska framgånsrikt! Tyvärr har jag på senare tid haft stora problem med defekt utrustning, vilket förstås har grumlat glädjen en smula. Nåväl, efter förmiddagens tennis och ett restaurangbesök med gåslever, kobebiff, champagne och såklart cognac för att ladda våra energireserver så fortsatte vi till pistolskytteklubben. Där anslöt sig även Diplomaten och Mäklarens son till vår gentlemannaskara.
Själv finner jag pistolskytte fantastiskt roligt och ädelt, och jag är av den fasta övertygelsen att om fler svenskar hade ett vapen hemma så skulle våra gator vara betydligt säkrare, trots att det motsatta så ofta hävdas av den så politiskt korrekta vänstern.
I droskan på väg hem läser jag till exempel nu på min käcka lilla iPhone-manick om den modiga 18-åriga änkan Sarah McKinley som i självförsvar så resolut dödade en inbrottstjuv. Detta borde väl överbevisa även den mest inskränkta vänsteraktivist att en mer uppluckrad vapenlag minskar kriminaliteten. Tjuven i fråga lär aldrig någonsin råna någon igen!
Själv utövar jag såväl golf som tennis och, om jag får säga det själv, därtill ganska framgånsrikt! Tyvärr har jag på senare tid haft stora problem med defekt utrustning, vilket förstås har grumlat glädjen en smula. Nåväl, efter förmiddagens tennis och ett restaurangbesök med gåslever, kobebiff, champagne och såklart cognac för att ladda våra energireserver så fortsatte vi till pistolskytteklubben. Där anslöt sig även Diplomaten och Mäklarens son till vår gentlemannaskara.
Själv finner jag pistolskytte fantastiskt roligt och ädelt, och jag är av den fasta övertygelsen att om fler svenskar hade ett vapen hemma så skulle våra gator vara betydligt säkrare, trots att det motsatta så ofta hävdas av den så politiskt korrekta vänstern.
I droskan på väg hem läser jag till exempel nu på min käcka lilla iPhone-manick om den modiga 18-åriga änkan Sarah McKinley som i självförsvar så resolut dödade en inbrottstjuv. Detta borde väl överbevisa även den mest inskränkta vänsteraktivist att en mer uppluckrad vapenlag minskar kriminaliteten. Tjuven i fråga lär aldrig någonsin råna någon igen!
tisdag 3 januari 2012
Mäklarna är vår tids hjältar
Har precis kommit hem efter att ha träffat min goda vänner Mäklaren och Grosshandlare Drygh över en exklusiv flaska after workchampagne. Efter att ha diskuterat min nyårsresa till Thailand, Grosshandlarens planerade prisökningar och Mäklarens senaste arvoden så var det inte utan att vi kände att vi kunde slå oss en smula för bröstet. Det är tack vare män som oss som Sverige kunde överleva under alla år av socialistisk politik. Utan de arbeten vi har skapat, utan de arbetsgivaravgifter vi har betalat in och utan de bolagsskatter vi vi av strategiska skäl vi tvingades bokföra här hemma och inte Liechtenstein eller Caymanöarna hade Sverige aldrig överlevt alla dessa år av radikal och experimentell socialistisk politik.
Ta Mäklaren och Bankmannen till exempel. Mäklarna får ofta klä skott för samhällets avundsjuka, misstänksamhet och kritik, och deras viktiga arbete försvåras ständigt av nya statliga regleringar. Detta har emellertid inte hindrat dem från att utföra sitt viktiga värv med bravur. Med hjälp av lockpriser, aggressiv marknadsföring har fastighetspriserna gått stadigt uppåt, och i samarbete med Bankmannen och hans kollegors genialiska uppfinning med amorteringsfria lån har priserna kunnat pressat uppåt ytterligare. På så sätt har miljoner svenskar fått se sina villor öka i värde, de har kunnat höja sina lån och på så sätt kunnat konsumera mer, vilket skapat mängder med nya arbetstillfällen.
I Amerika skapade en liknande situation en lång och framgångsrik period av högkonjunktur, och så länge bostadspriserna fortsatte att stiga gick allting som på räls. Tyvärr fick den olyckliga finanskrisen priserna att sjunka igen, och det var då som problemen uppstod. Det är därför av avgörande betydelse att vi inte försvårar mäklarnas arbete eller inför fler regleringar av bankernas utlåning; stigande bostadspriser är av nytta för oss alla!
Tänk på det nästa gång du har med en mäklare att göra. Skaka hjärtligt hans hand och kom ihåg att det är en hjälte som står framför dig!
Ta Mäklaren och Bankmannen till exempel. Mäklarna får ofta klä skott för samhällets avundsjuka, misstänksamhet och kritik, och deras viktiga arbete försvåras ständigt av nya statliga regleringar. Detta har emellertid inte hindrat dem från att utföra sitt viktiga värv med bravur. Med hjälp av lockpriser, aggressiv marknadsföring har fastighetspriserna gått stadigt uppåt, och i samarbete med Bankmannen och hans kollegors genialiska uppfinning med amorteringsfria lån har priserna kunnat pressat uppåt ytterligare. På så sätt har miljoner svenskar fått se sina villor öka i värde, de har kunnat höja sina lån och på så sätt kunnat konsumera mer, vilket skapat mängder med nya arbetstillfällen.
I Amerika skapade en liknande situation en lång och framgångsrik period av högkonjunktur, och så länge bostadspriserna fortsatte att stiga gick allting som på räls. Tyvärr fick den olyckliga finanskrisen priserna att sjunka igen, och det var då som problemen uppstod. Det är därför av avgörande betydelse att vi inte försvårar mäklarnas arbete eller inför fler regleringar av bankernas utlåning; stigande bostadspriser är av nytta för oss alla!
Tänk på det nästa gång du har med en mäklare att göra. Skaka hjärtligt hans hand och kom ihåg att det är en hjälte som står framför dig!
lördag 10 december 2011
Hjälp bankerna istället för att sätta krokben på företagen
Som en del av er redan har hört talas om så var jag inblandad i en liten olycka ikväll. Jag vill härmed lugna alla genom att meddela att jag mår utmärkt. Vad som hände var att jag gick över till Mäklaren en stund för att låna en gammal adelskalender jag ville studera. Väl där träffade jag Mäklarens son, som föreslog att vi skulle dricka champage och röka cigarr. Då jag är något av en festprisse så tackade jag givetvis ja, och då Mäklaren själv ville lägga sig tidigt (oss emellan tycker jag han borde släppa loss lite mer ibland, mäklare är så stela ibland) så blev det bara jag och Mäklarens son.
Efter att han berättat om sina äventyr och studier på Handels och vi hade tömt några flaskor champagne (varav några på förbipassagerande sjaskigt klädda fotgängare, då Mäklarens son demonstrerade olika champagnesprutningstekniker) så fick vi för oss att ta en tur ut på fjärden i Mäklarens lilla sportbåt som fortfarande låg i vattnet. Vi kom dock inte mer än 50 meter förrän vi i mörkret råkade köra på en eka som någon galning hade placerat vid marinans inlopp. Ekan kapsejsade och sjönk och Mäklarens båt blev illa tilltygad, men vi lyckades ta oss i land nästan torrskodda. För att lugna våra nerver tog vi oss varsitt glas av mäklarens finaste cognac före vi skildes åt för kvällen.
Jag frös rejält då jag stod och väntade på droskan hem, vilket är ett tecken så gott som något på att det blir en vinter i år också, även om klimatgalningarna vill få oss att tro något annat. Just nu pågår tydligen någon sorts sammansvärjning i Afrika där vänsterlobbyisterna hoppas kunna genomdriva ett förbud för företag att släppa ut sina förbränningsgaser. Kostnaderna för dessa åtgärder är givetvis astronomiska och vore illavarslande nog i vanliga fall, men idag då staterna behöver lägga sina pengar på att skydda våra banker och finansinstitut från konkurs är detta ännu mer vansinnigt än det vore annars.
Efter att han berättat om sina äventyr och studier på Handels och vi hade tömt några flaskor champagne (varav några på förbipassagerande sjaskigt klädda fotgängare, då Mäklarens son demonstrerade olika champagnesprutningstekniker) så fick vi för oss att ta en tur ut på fjärden i Mäklarens lilla sportbåt som fortfarande låg i vattnet. Vi kom dock inte mer än 50 meter förrän vi i mörkret råkade köra på en eka som någon galning hade placerat vid marinans inlopp. Ekan kapsejsade och sjönk och Mäklarens båt blev illa tilltygad, men vi lyckades ta oss i land nästan torrskodda. För att lugna våra nerver tog vi oss varsitt glas av mäklarens finaste cognac före vi skildes åt för kvällen.
Jag frös rejält då jag stod och väntade på droskan hem, vilket är ett tecken så gott som något på att det blir en vinter i år också, även om klimatgalningarna vill få oss att tro något annat. Just nu pågår tydligen någon sorts sammansvärjning i Afrika där vänsterlobbyisterna hoppas kunna genomdriva ett förbud för företag att släppa ut sina förbränningsgaser. Kostnaderna för dessa åtgärder är givetvis astronomiska och vore illavarslande nog i vanliga fall, men idag då staterna behöver lägga sina pengar på att skydda våra banker och finansinstitut från konkurs är detta ännu mer vansinnigt än det vore annars.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)