Jag är av den starka övertygelsen att uppfriskande vinterkyla har en sund och härdande effekt på arbetarklassen. För oss män av börd kan den vara emellertid vara direkt skadlig i längden, våra finlemmade finanshänder riskerar till exempel att förfrysa i den stränga kylan. "Något måste göras!", tänkte jag i veckan för mig själv, och bjöd därför in Friherren, Mäklaren, Advokaten, Bankmannen och Mäklarens son på en av mina traditionsenliga "värmekvällar".
Grevens värmekvällar är alltid väldigt uppskattade tillställningar i vinterkylan, vi samlas i jaktstugan där tjänstefolket har tänt en värmande brasa i öppna spisen. Där sitter vi i varsin sekelskiftesfåtölj och värmer oss med cognac och exklusivt schweizisk glühwein, och diskuterar världsläget gentlemen emellan. "Bros before hoes" som Mäklarens son brukar säga, jag är inte helt på det klara med vad det betyder men jag tror det är en broderskapsfras som härstammar från brittiska internatskolor.
Igår diskuterade vi såklart den här svetsaren Löfven som tagit över ledningen för socialisterna efter landsortstidningsreportern Juholt. Vi var alla överens om att han kan bli en farlig motståndare, men han är kärnkraftsanhängare och antifeminist vilket åtminstone är positiva tecken. Därefter gled diskussionen för en stund in på min Jaeger-LeCoultre, fruarnas kläder och pälsar, men det var när vårt samtal kom in på järnvägen som det blev riktigt intressant.
Efter att ha diskuterat för- och nackdelar med detta föråldrade transportmedel så kom vi fram till att det inte har någon framtid i vår moderna värld. Järnvägen var en fantastisk uppfinning under den tidiga industriella revolutionen, men teknikutvecklingen har idag sprungit ifrån denna en gång så viktiga innovation. Järnvägen kan kanske för en tid fortsätta att spela en mindre roll i varma länders transportsystem. Där växlar inte kan frysa och spår inte snöa igen kan måhända tågen fortsätta att rulla i ytterligare några årtionden, men i Sverige är järnvägen idag ingenting annat än en teknisk återvändsgränd.
Lastbilar, supertankers och flygplan är framtiden, konstaterade vi enhälligt. Dessa pålitliga maskiner låter sig inte stoppas av lite snö, utan gör vad de är byggda för oavsett årstid och är inte beroende av opålitlig infrastruktur. Tack vare Kanadas fantastiska oljesandstillgångar är inte heller drivmedelsförsörjningen hotad, utan vi kan hålla dem rullande för evigt.
Som en passionerad naturvän är jag heller inte sen med att se de miljömässiga fördelarna med detta, de stora ingrepp i naturen som järnvägarnas framfart har inneburit kan med järnvägens avskaffande bli ett minne blott. Och glöm inte heller de stora mängder järn som kommer att frigöras då rälsen bryts upp. Banverket kan bli ett nytt Kiruna!
DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Ab, SR, SR, SVT, SVT
Visar inlägg med etikett Juholt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Juholt. Visa alla inlägg
lördag 4 februari 2012
lördag 21 januari 2012
Landsortstidningsreporterns fall
Vi hade samlats hemma hos Friherren - Mäklaren, Bankmannen, Diplomaten, Mäklarens son, Friherren själv och jag. Vi hade laddat upp med cognac och gåsleversnittar, men vi var alla för nervösa för att annat än att smutta förstött på cognacen. Jag höll nervöst blicken på min Jaeger-LeCoultre och räknade ned sekunderna som återstod till vi skulle få besked om landsortstidningsreporterns framtid.
Vi undvek som vanligt det statliga organet för socialistisk etermediepropaganda och därför dök Juholt upp i rutan på utsatt tid, punktlig som ett schweiziskt armbandsur. När han meddelade sin avgång var det inte bara landsortsborna i Oskarshamn som ropade "nej!", även hemma hos Friherren hördes de besvikna utropen i kör, och Friherrens tjänare tittade förundrat på oss.
Vi var alldeles för sent ute då vi i torsdags inledde operation Rädda Landsortstidningsreportern. Jag är rädd att inte bara vi utan hela Sverige nu kan få betala dyrt för denna vår senfärdighet, om inte förr så i 2014 års val. Vi kom därför överens om att genast påbörja arbetet med att få den okarismatiske Sven-Erik Österberg vald till hans efterträdare, så att vi även fortsättningsvis kan slippa oroa oss för fler bakåtsträvande återsocialiseringar inom till exempel vård och skola.
Ab, Ab, Ab, Ab, Exp, Exp, Exp, SvD, Exp, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SR, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD
Vi undvek som vanligt det statliga organet för socialistisk etermediepropaganda och därför dök Juholt upp i rutan på utsatt tid, punktlig som ett schweiziskt armbandsur. När han meddelade sin avgång var det inte bara landsortsborna i Oskarshamn som ropade "nej!", även hemma hos Friherren hördes de besvikna utropen i kör, och Friherrens tjänare tittade förundrat på oss.
Vi var alldeles för sent ute då vi i torsdags inledde operation Rädda Landsortstidningsreportern. Jag är rädd att inte bara vi utan hela Sverige nu kan få betala dyrt för denna vår senfärdighet, om inte förr så i 2014 års val. Vi kom därför överens om att genast påbörja arbetet med att få den okarismatiske Sven-Erik Österberg vald till hans efterträdare, så att vi även fortsättningsvis kan slippa oroa oss för fler bakåtsträvande återsocialiseringar inom till exempel vård och skola.
Ab, Ab, Ab, Ab, Exp, Exp, Exp, SvD, Exp, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SR, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD
torsdag 19 januari 2012
Landsortstidningsreportern Juholts sista strid?
Var på Lux och åt kungskrabba med Advokaten och Friherren idag. På vägen dit hade jag passat på att köpa mig ett armbandsur från Bvlgari, efter att Mäklarens son hade övertygad mig om det riktiga i detta igår. Eftersom jag inte ville gå till kontoret utan någon som helst klassmarkör på handleden hade jag på morgonen tagit på mig min Jaeger-LeCoultre. Till det samlade sällskapets stora förnöjsamhet var det således klädd i två stycken armbandsur som jag dramatiskt gjorde entré på restaurangen!
"Om jag någonsin befarade att du hade gått över till Den Röda Sidan och inte längre var en av oss så har du en gång för alla motbevisat mig nu", sade Friherren skämtsamt apropå vår diskussion häromdagen. Detta förde oss osökt in på de alltmer äventyrliga turerna kring landsortstidningsreportern Juholt och hans vapendragare postiljonen Waidelich.
Landsortstidningsreporterns fortsatta karriär som socialistisk partiledare tycks nu vara en mycket öppen fråga, och eftersom vi alla är mycket samhällsintresserade fortsatte samtalet även efter att såväl löjromen och kungskrabban som de lingonkaramelliserade frostade päronen var uppätna. Vi beställde in mer vin och fortsatte att diskutera, och även om vi stundom var riktigt oeniga och samtalstonen vid ett tillfälle blev närmast agiterad till sin karaktär då Friherren läxade upp den aningen lågborne Advokaten om adelns hårda villkor, slutade emellertid diskussionen med att vi var rörande eniga om vad som nu behövde göras.
Vi hade kommit fram till att det var nu var av högsta vikt att i en koordinerad operation utnyttja våra kontakter inom media för att tillfälligtvis lindra Juholts just nu mycket utsatta situation. Som Advokaten så klokt uttryckte det hela, "ingen av oss har något att tjäna på att landsortstidningsreportern tvingas avgå. Om han gör det kommer efterträdaren bortom varje rimligt tvivel bli någon mer lämpad för uppdraget, och om så sker kan vi inte längre vara säkra på en valseger 2014."
Vi skålade i årgångsvin för detta innan vi skildes åt igen.
DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Exp, Ab, Ab, SVT, SVT, SVT, SVT, SR
"Om jag någonsin befarade att du hade gått över till Den Röda Sidan och inte längre var en av oss så har du en gång för alla motbevisat mig nu", sade Friherren skämtsamt apropå vår diskussion häromdagen. Detta förde oss osökt in på de alltmer äventyrliga turerna kring landsortstidningsreportern Juholt och hans vapendragare postiljonen Waidelich.
Landsortstidningsreporterns fortsatta karriär som socialistisk partiledare tycks nu vara en mycket öppen fråga, och eftersom vi alla är mycket samhällsintresserade fortsatte samtalet även efter att såväl löjromen och kungskrabban som de lingonkaramelliserade frostade päronen var uppätna. Vi beställde in mer vin och fortsatte att diskutera, och även om vi stundom var riktigt oeniga och samtalstonen vid ett tillfälle blev närmast agiterad till sin karaktär då Friherren läxade upp den aningen lågborne Advokaten om adelns hårda villkor, slutade emellertid diskussionen med att vi var rörande eniga om vad som nu behövde göras.
Vi hade kommit fram till att det var nu var av högsta vikt att i en koordinerad operation utnyttja våra kontakter inom media för att tillfälligtvis lindra Juholts just nu mycket utsatta situation. Som Advokaten så klokt uttryckte det hela, "ingen av oss har något att tjäna på att landsortstidningsreportern tvingas avgå. Om han gör det kommer efterträdaren bortom varje rimligt tvivel bli någon mer lämpad för uppdraget, och om så sker kan vi inte längre vara säkra på en valseger 2014."
Vi skålade i årgångsvin för detta innan vi skildes åt igen.
DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Exp, Ab, Ab, SVT, SVT, SVT, SVT, SR
tisdag 17 januari 2012
Kvinnor och barn först tycks inte gälla längre
I min iver att redogöra för dagens diskussioner kring landsortstidningsjournalisten Juholt tycks jag ha glömt bort att upplysa mina läsare om det andra stora samtalsämnet för dagens lunch, nämligen Costa Concordias tragiska förlisning. Efter att jag själv och Diplomaten någonstans halvvägs genom kobebiffen hade uppdaterat Revisorn och Bankmannen om den mindre roll vi själva spelat i dramat, övergick diskussionen till att röra sig kring manskapets bedrövliga beteende.
Vi var alla djupt chockerande över de uppgifter som hade framkommit om att fartygets kapten lämnat fartyget långt före evakueringen av förstaklasspassagerarna var över. Den gamla fina maritima hederskodexen som så kort och koncist sammanfattas i "kvinnor och barn först" tycks i dagens principlösa samhälle ha blivit kastad på historiens sophög. Fartygets kvinnliga passagerare tycks ha fått kämpa sig fram till nödutgångar och livbåtar utan hjälp från fartygets högre befäl.
Kvinnorna i första klass har troligtvis, som så många gånger förr, drabbats hårdast av detta. Ovana vid fysiska strapatser och hårt arbete har de i eleganta högklackade skor och pälsar fått kämpa sig fram genom de panikslagna folkmassorna på egen hand. Flera av de befäl vilkas plikt det var att vara behjälpliga vid denna sorts incidenter hade då uppenbarligen redan lämnat skeppet.
Kaptenen, till synes en kvinnokarl utan börd, hade måhända blivit berusad av den makt och prestige hans titel har gett honom till skänks, och helt enkelt glömt att med den högtidligt klingande kaptenstiteln följer också ett stort ansvar. I ett samhälle i vilket klasstrukturerna bryts ned mer och mer är detta ett växande socialt problem.
DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Ab1, Ab2, SVT1, SVT2, SVT3,
Vi var alla djupt chockerande över de uppgifter som hade framkommit om att fartygets kapten lämnat fartyget långt före evakueringen av förstaklasspassagerarna var över. Den gamla fina maritima hederskodexen som så kort och koncist sammanfattas i "kvinnor och barn först" tycks i dagens principlösa samhälle ha blivit kastad på historiens sophög. Fartygets kvinnliga passagerare tycks ha fått kämpa sig fram till nödutgångar och livbåtar utan hjälp från fartygets högre befäl.
Kvinnorna i första klass har troligtvis, som så många gånger förr, drabbats hårdast av detta. Ovana vid fysiska strapatser och hårt arbete har de i eleganta högklackade skor och pälsar fått kämpa sig fram genom de panikslagna folkmassorna på egen hand. Flera av de befäl vilkas plikt det var att vara behjälpliga vid denna sorts incidenter hade då uppenbarligen redan lämnat skeppet.
Kaptenen, till synes en kvinnokarl utan börd, hade måhända blivit berusad av den makt och prestige hans titel har gett honom till skänks, och helt enkelt glömt att med den högtidligt klingande kaptenstiteln följer också ett stort ansvar. I ett samhälle i vilket klasstrukturerna bryts ned mer och mer är detta ett växande socialt problem.
DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Ab1, Ab2, SVT1, SVT2, SVT3,
Sympatin för landsortstidningsreportern Juholt blev kortvarig
Efter gårdagens inlägg i vilket jag uttryckte en viss sympati för landsortstidningsreportern Juholt så gick telefonerna varma här hemma må ni tro. Revisorn, Bankmannen, Diplomaten och Kamrern ringde samtliga upp och undrade hur det stod till med mig egentligen.
Jag förklarade skrockande hur ryktet om mitt klassförräderi var kraftigt överdrivet. Vad jag hade menat med mitt inlägg, förklarade jag tålmodigt, var bara att offentligt luftade min starka oro över vad värnpliktssystemet avskaffande skulle leda till. Både landets och de unga männens framtid äventyras som bekant å det grövsta av den här sortens liberala samhällsexperiment, och landsortstidningsreportern Juholt tycktes i sitt tal igår dela min oro.
Vid dagens frukost var det därför nära att jag satte mitt frukostkaffe (en kopp exklusivt Kopi Luwak) i vrångstrupen, när jag i tidningen kunde läsa om hur landsortstidningsreportern hade ljugit för att vinna min och andra försvarsintresserades sympati. Talet om ett underfinansierat försvar visade sig nämligen endast vara spel för gallerierna. Inte nog med att Juholt inte verkar ha några som helst planer på att återinföra den fina gamla traditionen med värnplikt, han vill tydligen inte ens tillföra försvaret några nya resurser.
Jag kom överens med Bankmannen, Revisorn och Diplomaten i går kväll om att träffas på lunchen idag, så att vi i lugn och ro skulle kunna utreda gårdagens missförstånd över en bit cognacsflamberad kobebiff och ett glass rött årgångsvin eller två. Gårdagens spända stämning kom dock helt av sig när jag berättade om min uppenbarelse vid frukostbordet, och vi kunde i bästa vänskap skratta åt det inträffade.
Diplomaten som genom sin yrkesroll utvecklat en träffsäker fingertoppskänsla för politikens subtiliteter påpekade dessutom någonting mycket intressant, över cognacen vi unnade oss efter maten var uppäten. Att landsortstidningsreportern Juholt nu har anlitat den här landsortslektorn Urban Ahlin som problemlösare, förklarade Diplomaten, är ett tecken på att till och med Juholt själv inser hur han gick för långt den här gången.
Detta fick dock i sin tur den annars så försynte Revisorn att gå igång på alla tolv cylindrarna. Urban Ahlin, påminde Revisorn oss, var mannen bakom de rödgrönas närmast bolsjevikiska vallöfte att kräva att USA skulle lämna alla sina baser runt om i världen. Hur kan någon som vill lämna Europa oskyddat för kommunistisk agression, frågade sig Revisorn retorisk, vara rätt man på posten som problemlösare?
Att min sympati för landsortstidningsreportern Juholt blev kortvarig kommer därför knappast få någon av mina trogna läsare att rynka på ögonbrynen.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, SVT1, SVT2, SVT3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5
Jag förklarade skrockande hur ryktet om mitt klassförräderi var kraftigt överdrivet. Vad jag hade menat med mitt inlägg, förklarade jag tålmodigt, var bara att offentligt luftade min starka oro över vad värnpliktssystemet avskaffande skulle leda till. Både landets och de unga männens framtid äventyras som bekant å det grövsta av den här sortens liberala samhällsexperiment, och landsortstidningsreportern Juholt tycktes i sitt tal igår dela min oro.
Vid dagens frukost var det därför nära att jag satte mitt frukostkaffe (en kopp exklusivt Kopi Luwak) i vrångstrupen, när jag i tidningen kunde läsa om hur landsortstidningsreportern hade ljugit för att vinna min och andra försvarsintresserades sympati. Talet om ett underfinansierat försvar visade sig nämligen endast vara spel för gallerierna. Inte nog med att Juholt inte verkar ha några som helst planer på att återinföra den fina gamla traditionen med värnplikt, han vill tydligen inte ens tillföra försvaret några nya resurser.
Jag kom överens med Bankmannen, Revisorn och Diplomaten i går kväll om att träffas på lunchen idag, så att vi i lugn och ro skulle kunna utreda gårdagens missförstånd över en bit cognacsflamberad kobebiff och ett glass rött årgångsvin eller två. Gårdagens spända stämning kom dock helt av sig när jag berättade om min uppenbarelse vid frukostbordet, och vi kunde i bästa vänskap skratta åt det inträffade.
Diplomaten som genom sin yrkesroll utvecklat en träffsäker fingertoppskänsla för politikens subtiliteter påpekade dessutom någonting mycket intressant, över cognacen vi unnade oss efter maten var uppäten. Att landsortstidningsreportern Juholt nu har anlitat den här landsortslektorn Urban Ahlin som problemlösare, förklarade Diplomaten, är ett tecken på att till och med Juholt själv inser hur han gick för långt den här gången.
Detta fick dock i sin tur den annars så försynte Revisorn att gå igång på alla tolv cylindrarna. Urban Ahlin, påminde Revisorn oss, var mannen bakom de rödgrönas närmast bolsjevikiska vallöfte att kräva att USA skulle lämna alla sina baser runt om i världen. Hur kan någon som vill lämna Europa oskyddat för kommunistisk agression, frågade sig Revisorn retorisk, vara rätt man på posten som problemlösare?
Att min sympati för landsortstidningsreportern Juholt blev kortvarig kommer därför knappast få någon av mina trogna läsare att rynka på ögonbrynen.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, SVT1, SVT2, SVT3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5
måndag 16 januari 2012
Landsortstidningsreportern Juholt har en poäng!
Mäklaren ringde mig i förmiddags på min lilla käcka iPhone-manick och föreslog att vi skulle äta hummer på lunchen. Eftersom det var måndag och jag vid ett flertal tidigare tillfällen praktiserat den här nya traditionen med köttfria måndagar tyckte jag detta var en utmärkt idé. Vi bjöd även in Friherren och Mäklarens son, som också gärna ville passa på att låta sig väl smaka av havets vegetariska läckerheter.
Ett givet samtalsämne var såklart hur landsortstidningsreportern Håkan Juholt bara någon dag efter sin återkomst till Sverige lyckades med konststycket att ånyo göra bort sig rejält idag. Jag försöker dock i regel inta en nyanserad syn på vad som skrivs i tidningarna, och påpekade att för ovanlighetens skull så höll jag här med landsortstidningsreportern. Att Sverige inte bara närmast har avskaffat sitt försvar, utan dessutom avskaffat den fina traditionen med värnplikt är inget annat än skandal!
Värnplikten är en fin gammal tradition som i årtionden har såväl garanterat rikets oberoende som gjort pojkar till män. Jag kan bara beklaga att min vid tidpunkten i fråga svaga konstitution förhindrade mig från att själv delta, jag tror jag annars hade kunnat bli ett mycket bra befäl för till exempel ett jägarförband. Att det därtill är under en så kallad "borgerlig" regering som värnplikten har avskaffats gör såklart det hela ännu mer tragiskt. I dessa finansiella orostider är ett starkt försvar viktigare än någonsin, inte minst för att försvara riket mot de uppretade folkmobbar som kan uppstå om till exempel arbetslösheten skulle stiga ytterligare.
Apropå finanskrisen så är det för övrigt inte utan att jag börjar bli lite orolig vad denna skall leda till härnäst. Att krisen nu börjar slå hårt även mot samhällets övre skikt blir allt mer tydligt, inte minst när jag nu läser om hur anrika Cartier introducerar en produktlinje med budgetur. Detta kan med tiden komma att vara förödande för företagets varumärke, men uppenbarligen finner man nu att man inte längre har något val. På lunchen berättade också Mäklarens son apropå armbandsur hur han hade köpt ett Rolexklockor på exekutiv auktion häromdagen, vilket tydligen börjar bli vanligare och vanligare.
Att Mäklarens son som fattig Handelsstudent gladdes åt ett billigt begagnat Rolexur är fullt förståeligt, men personligen fann jag denna utveckling en aning oroande. I mina affärskontakter är det av högsta vikt att utstråla förtroende, och blotta misstanken att jag skulle bära ett begagnat armbandsur kan därför vara förödande i samband med att exempelvis ett kontrakt skall skrivas på. På väg hem från lunchen passade jag därför på att investera i en Jaeger-LeCoultre, bara för att vara på den säkra sidan.
Ett givet samtalsämne var såklart hur landsortstidningsreportern Håkan Juholt bara någon dag efter sin återkomst till Sverige lyckades med konststycket att ånyo göra bort sig rejält idag. Jag försöker dock i regel inta en nyanserad syn på vad som skrivs i tidningarna, och påpekade att för ovanlighetens skull så höll jag här med landsortstidningsreportern. Att Sverige inte bara närmast har avskaffat sitt försvar, utan dessutom avskaffat den fina traditionen med värnplikt är inget annat än skandal!
Värnplikten är en fin gammal tradition som i årtionden har såväl garanterat rikets oberoende som gjort pojkar till män. Jag kan bara beklaga att min vid tidpunkten i fråga svaga konstitution förhindrade mig från att själv delta, jag tror jag annars hade kunnat bli ett mycket bra befäl för till exempel ett jägarförband. Att det därtill är under en så kallad "borgerlig" regering som värnplikten har avskaffats gör såklart det hela ännu mer tragiskt. I dessa finansiella orostider är ett starkt försvar viktigare än någonsin, inte minst för att försvara riket mot de uppretade folkmobbar som kan uppstå om till exempel arbetslösheten skulle stiga ytterligare.
Apropå finanskrisen så är det för övrigt inte utan att jag börjar bli lite orolig vad denna skall leda till härnäst. Att krisen nu börjar slå hårt även mot samhällets övre skikt blir allt mer tydligt, inte minst när jag nu läser om hur anrika Cartier introducerar en produktlinje med budgetur. Detta kan med tiden komma att vara förödande för företagets varumärke, men uppenbarligen finner man nu att man inte längre har något val. På lunchen berättade också Mäklarens son apropå armbandsur hur han hade köpt ett Rolexklockor på exekutiv auktion häromdagen, vilket tydligen börjar bli vanligare och vanligare.
Att Mäklarens son som fattig Handelsstudent gladdes åt ett billigt begagnat Rolexur är fullt förståeligt, men personligen fann jag denna utveckling en aning oroande. I mina affärskontakter är det av högsta vikt att utstråla förtroende, och blotta misstanken att jag skulle bära ett begagnat armbandsur kan därför vara förödande i samband med att exempelvis ett kontrakt skall skrivas på. På väg hem från lunchen passade jag därför på att investera i en Jaeger-LeCoultre, bara för att vara på den säkra sidan.
fredag 13 januari 2012
Seanser och överklassafari
Gårdagens spännande diskussion om hur polisen anlitar sierskor fick mig att tänka på hur min salige farfar Greven och Advokatens farfar den salige Advokaten brukade hålla seanser här hemma. Efter att jag hade skrivit om detta kunde jag inte låta bli att skicka upp min butler på vinden för att hämta ned den framlidne Grevens ouijabord, och efter att han hade dammat av det och överlämnat det till mig satt jag länge och tittade drömskt framför mig. Jag kunde inte sluta tänka på hur ouijabordet en gång hjälpte min farfar att hitta den framlidna Grevinnans försvunna diamantring.
Efter en stund så kunde jag inte hålla mig längre utan bad min butler att telefonera Friherren, Avokaten, Diplomaten och Revisorn och bjuda in dem till seans här i salongen i kväll. Till min glädje tackade alla ja utom Revisorn, som tydligen hade fått en ny spännande ekonomibok av Revisorskan som han ville ägna kvällen åt att fördjupa sig i. Jag har tagit fram mina finaste cigarrer och låtit inhandla rökelse och en extra fin cognac, för att rama in kvällens spännande tilldragelse i en angenäm och gemytlig klärvoajant atmosfär. Att det är fredagen den trettonde skadar förstås inte heller! Jag lovar återkomma om resultatet, med lite tur kanske andarna hjälper oss hitta Grevinnans försvunna minkpäls eller min framlidne fader Grevens cigarrgiljotin i silver, som jag har letat efter i flera år nu.
För övrigt så såg jag igår från droskan på väg såväl till som från Advokaten hur ovanligt många taffligt klädda människor rörde sig i områden där de definitivt inte hörde hemma. Jag tänkte att det kanske handlade om hantverkare som skulle reparera någons jacuzzi eller liknande och reflekterade sedan inte mer över saken. Mina tankar var förstås vid tidpunkten i fråga därtill alltför upptagna med alla besvär som uppkomlingen von Wolffhaupt hade åsamkat mig med sina absurda anklagelser om insideraffärer.
Friherren uppmärksannade mig emellertid över dagens lunch med cigarr och champagne på att sanningen var något mycket obehagligare än så. De många blåjeansklädda personerna utan känsla för stils närvaro visade sig bero på ett nytt och vulgärt fenomen, som tydligen kallas för "överklassafari". Socialistiska elektriker och andra fackanslutna flockas nu tydligen till stadens mer exklusiva adresser i drivor, för att titta in genom sina arbetsgivares fönster och skapa dålig stämning och otrygghet bland våra kvinnor och barn.
Jag kan mycket väl tänka mig att kommunisternas ledare, den här nye gossen Sjöstedt, ägnade en del av den kongress som kommunisterna nyligen höll till att uppmuntra sina revolutionära anhängare till dåligt beteende av detta slag. När den ekonomiska krisen nu åsamkar så många svenska företagare miljardförluster ser Sjöstedt sin chans att bedriga psykologisk krigsföring mot de till synes försvagade företrädarna för det svenska näringslivet.
När därtill den moraliska kris som utspelar sig parallellt med den ekonomiska nu även börjar försvaga det tidigare så värdekonservativa föredömet kristdemokraterna (även om eldsjälar som Sacrédeus fortfarande håller fanan högt) hoppas Sjöstedt komma undan med detta demoraliserande prickskytte mot de svenska arbetsgivarna, men skrattar bäst som skrattar sist! När jag skummade igenom tidningsrubrikerna på min käcka lilla iPhone-manick tidigare idag erfor jag att fenomenet i fråga nu är polisanmält! Med lite tur får Sjöstedts förtrupper inom kort skaka galler och vi som bor här kommer återigen kunna känna oss säkra på våra egna gator.
Landsortstidningsreportern Juholt är ju för övrigt ett utmärkt exempel på varför man skall hålla sig till sina egna, snarare att haka på dagsflugor som klassresor och överklassafari. Juholt gjorde säkert ett bra jobb med att rapportera om bortsprungna katter i Oskarshamnsbladet, men se hur det har gått för honom nu när han har kommit till den stora världen och fått tillgång till pengar.
På samma sätt har eliterna inget bland vanliga människor att göra. Vilka är vi att bestämma över hur till exempel deras simpla men folkliga innebandyturneringar skall organiseras? Min fader den framlidne Greven sade alltid att man skall tala med bönder på bönders vis, och när nu kultureliten från sina långa elfenbenshorn vill tala om för allmogen hur deras enkla men uppenbarligen uppskattade folknöjen skall organiseras så är detta precis vad man då inte gör!
Efter en stund så kunde jag inte hålla mig längre utan bad min butler att telefonera Friherren, Avokaten, Diplomaten och Revisorn och bjuda in dem till seans här i salongen i kväll. Till min glädje tackade alla ja utom Revisorn, som tydligen hade fått en ny spännande ekonomibok av Revisorskan som han ville ägna kvällen åt att fördjupa sig i. Jag har tagit fram mina finaste cigarrer och låtit inhandla rökelse och en extra fin cognac, för att rama in kvällens spännande tilldragelse i en angenäm och gemytlig klärvoajant atmosfär. Att det är fredagen den trettonde skadar förstås inte heller! Jag lovar återkomma om resultatet, med lite tur kanske andarna hjälper oss hitta Grevinnans försvunna minkpäls eller min framlidne fader Grevens cigarrgiljotin i silver, som jag har letat efter i flera år nu.
För övrigt så såg jag igår från droskan på väg såväl till som från Advokaten hur ovanligt många taffligt klädda människor rörde sig i områden där de definitivt inte hörde hemma. Jag tänkte att det kanske handlade om hantverkare som skulle reparera någons jacuzzi eller liknande och reflekterade sedan inte mer över saken. Mina tankar var förstås vid tidpunkten i fråga därtill alltför upptagna med alla besvär som uppkomlingen von Wolffhaupt hade åsamkat mig med sina absurda anklagelser om insideraffärer.
Friherren uppmärksannade mig emellertid över dagens lunch med cigarr och champagne på att sanningen var något mycket obehagligare än så. De många blåjeansklädda personerna utan känsla för stils närvaro visade sig bero på ett nytt och vulgärt fenomen, som tydligen kallas för "överklassafari". Socialistiska elektriker och andra fackanslutna flockas nu tydligen till stadens mer exklusiva adresser i drivor, för att titta in genom sina arbetsgivares fönster och skapa dålig stämning och otrygghet bland våra kvinnor och barn.
Jag kan mycket väl tänka mig att kommunisternas ledare, den här nye gossen Sjöstedt, ägnade en del av den kongress som kommunisterna nyligen höll till att uppmuntra sina revolutionära anhängare till dåligt beteende av detta slag. När den ekonomiska krisen nu åsamkar så många svenska företagare miljardförluster ser Sjöstedt sin chans att bedriga psykologisk krigsföring mot de till synes försvagade företrädarna för det svenska näringslivet.
När därtill den moraliska kris som utspelar sig parallellt med den ekonomiska nu även börjar försvaga det tidigare så värdekonservativa föredömet kristdemokraterna (även om eldsjälar som Sacrédeus fortfarande håller fanan högt) hoppas Sjöstedt komma undan med detta demoraliserande prickskytte mot de svenska arbetsgivarna, men skrattar bäst som skrattar sist! När jag skummade igenom tidningsrubrikerna på min käcka lilla iPhone-manick tidigare idag erfor jag att fenomenet i fråga nu är polisanmält! Med lite tur får Sjöstedts förtrupper inom kort skaka galler och vi som bor här kommer återigen kunna känna oss säkra på våra egna gator.
Landsortstidningsreportern Juholt är ju för övrigt ett utmärkt exempel på varför man skall hålla sig till sina egna, snarare att haka på dagsflugor som klassresor och överklassafari. Juholt gjorde säkert ett bra jobb med att rapportera om bortsprungna katter i Oskarshamnsbladet, men se hur det har gått för honom nu när han har kommit till den stora världen och fått tillgång till pengar.
På samma sätt har eliterna inget bland vanliga människor att göra. Vilka är vi att bestämma över hur till exempel deras simpla men folkliga innebandyturneringar skall organiseras? Min fader den framlidne Greven sade alltid att man skall tala med bönder på bönders vis, och när nu kultureliten från sina långa elfenbenshorn vill tala om för allmogen hur deras enkla men uppenbarligen uppskattade folknöjen skall organiseras så är detta precis vad man då inte gör!
måndag 9 januari 2012
Kärnkraften är framtiden
Jag diskuterade det spännande ämnet energipolitik med Bankmannen och Mäklaren över dagens lunch. Vi kände alla tre att efter julens alla överdådiga måltider och fina flaskor cognac så var det dags att ta det lite försiktigt med ätandet och drickandet. Vi nöjde oss därför med med en tvårätters lunch och att dela en flaska vitt årgångsvin. Till förrätt åt jag en sallad med jätteräkor och löjrom, och till varmrätt lät jag mig väl smaka av smörstekt fasan med vaktelägg och importerad färskpotatis.
Nåväl, vi diskuterade energipolitiken som sagt, och vi var rörande eniga om att med dagens rekordhöga el- och oljepriset så är det av avgörande betydelse att vi bygger ut vår elproduktion. Kärnkraften är såklart det idealiska valet, fusionsreaktorn är en välbeprövad teknik för att producera de stora mängder energi vår svenska basindustri behöver. Bränslet uran finns i rikliga mängder här hemma i Sverige, och kan till glädje för mig som den varma naturvän jag är brytas med endast minimal miljöpåverkan.
Att kärnkraften inte skulle vara säker är en myt som envist biter sig fast, men incidenten i japanska Tofushima häromåret torde ju ha motbevisat även skeptikerna en gång för alla. För det första har inte en enda människa skadats av radioaktiv strålning efter händelsen, för det andra krävdes det såväl en jordbävning som en tsunami för att olyckan skulle kunna ske, och sådana har vi ju som bekant inte här i Sverige.
Tyvärr väljer regeringen att gå den precis motsatta vägen när man nu satsar stora belopp på en utbyggnad av vindkraften istället. Formellt så sker detta såklart genom privata initiativ, men det är naturligtvis endast efter stora subventioner som dessa satsningar blivit möjliga. Som om inte detta vore illa nog så ökar nu stödet för det fundamentalistiska Miljöpartiet, vilket gör att vi riskerar att få se ännu mer slöseri med skattebetalarnas pengar av denna typ framöver.
Nåväl, nog med dystra framtidsvisioner. Efter Carl Bildts framgångsrika år som statsminister tog ju som bekant socialisten Göran Persson över. I sann socialistisk anda förde kommunalpolitikern Persson en marknadsfientlig politik i flera år, ända tills Högern tog över makten igen och Persson blev ersätt av först den här chokladkonfektskvinnan Sahlin och sedan landsortstidningsreportern Juholt.
Persson verkar dock ha blivit omvänd på äldre dagar, härtill måhända inspirerad av sin nya roll som godsägare, och berättar idag om sitt passionerade stöd för euron! Det är uppmuntrande att se att även en socialist på detta sätt kan komma på bättre tankar. Om fler politiker skulle komma till samma insikt som Persson så skulle kanske den kris som idag slår så förödande mot många europeiska näringsidkare redan varit löst!
Nåväl, vi diskuterade energipolitiken som sagt, och vi var rörande eniga om att med dagens rekordhöga el- och oljepriset så är det av avgörande betydelse att vi bygger ut vår elproduktion. Kärnkraften är såklart det idealiska valet, fusionsreaktorn är en välbeprövad teknik för att producera de stora mängder energi vår svenska basindustri behöver. Bränslet uran finns i rikliga mängder här hemma i Sverige, och kan till glädje för mig som den varma naturvän jag är brytas med endast minimal miljöpåverkan.
Att kärnkraften inte skulle vara säker är en myt som envist biter sig fast, men incidenten i japanska Tofushima häromåret torde ju ha motbevisat även skeptikerna en gång för alla. För det första har inte en enda människa skadats av radioaktiv strålning efter händelsen, för det andra krävdes det såväl en jordbävning som en tsunami för att olyckan skulle kunna ske, och sådana har vi ju som bekant inte här i Sverige.
Tyvärr väljer regeringen att gå den precis motsatta vägen när man nu satsar stora belopp på en utbyggnad av vindkraften istället. Formellt så sker detta såklart genom privata initiativ, men det är naturligtvis endast efter stora subventioner som dessa satsningar blivit möjliga. Som om inte detta vore illa nog så ökar nu stödet för det fundamentalistiska Miljöpartiet, vilket gör att vi riskerar att få se ännu mer slöseri med skattebetalarnas pengar av denna typ framöver.
Nåväl, nog med dystra framtidsvisioner. Efter Carl Bildts framgångsrika år som statsminister tog ju som bekant socialisten Göran Persson över. I sann socialistisk anda förde kommunalpolitikern Persson en marknadsfientlig politik i flera år, ända tills Högern tog över makten igen och Persson blev ersätt av först den här chokladkonfektskvinnan Sahlin och sedan landsortstidningsreportern Juholt.
Persson verkar dock ha blivit omvänd på äldre dagar, härtill måhända inspirerad av sin nya roll som godsägare, och berättar idag om sitt passionerade stöd för euron! Det är uppmuntrande att se att även en socialist på detta sätt kan komma på bättre tankar. Om fler politiker skulle komma till samma insikt som Persson så skulle kanske den kris som idag slår så förödande mot många europeiska näringsidkare redan varit löst!
söndag 1 januari 2012
Mäklarens son drabbades av näsblod
Sitter i VIP-loungen på Bangkoks flygplats, mitt privatflygplan är på service så vi tvingades flyga reguljärt med kreti och pleti den här gången. Mäklarens son sitter och sover bredvid mig, han kom hem med näsblod efter nyårsaftons beach party och sade något osammanhängande om Coca Cola eller liknande, han hade tydligen ramlat och slagit sig under de vilda festligheterna. I väntan på planet så sitter jag här med min lilla käcka iPhone-manick (det heter tydligen inte e-Phone, som Mäklarens son så uppmärksamt påpekade för mig) och läser nyheterna hemifrån.
Det är inte utan att skrocka för mig själv som jag ser hur det tydligen stormar kring landsortstidningsreportern Juholt nu igen. Jag hoppas bara att han inte blir alltför hårt åtgången av sina egna, det vore ju synd om han tvingades avgå före valet 2014.
På tisdag räknar jag med att vara tillbaka på kontoret. Det skall bli väldigt trevligt att se min sekreterare fröken Andersson igen, och jag har lovat Friherren, Diplomaten och Bankmannen att vi skall gå ut och äta hummer på lunchen.
Det är inte utan att skrocka för mig själv som jag ser hur det tydligen stormar kring landsortstidningsreportern Juholt nu igen. Jag hoppas bara att han inte blir alltför hårt åtgången av sina egna, det vore ju synd om han tvingades avgå före valet 2014.
På tisdag räknar jag med att vara tillbaka på kontoret. Det skall bli väldigt trevligt att se min sekreterare fröken Andersson igen, och jag har lovat Friherren, Diplomaten och Bankmannen att vi skall gå ut och äta hummer på lunchen.
onsdag 7 december 2011
En bra dag att vara överklass
Även en hårt arbetande greve behöver ibland en paus från börsaffärerna. Jag tog precis fram min lilla käcka e-Phone-manick för att skumma igenom rubrikerna och konstaterade att onsdagen har alla utsikter till att att bli en förträfflig dag!
Stödet för socialisternas sovjetpolitik fortsätter att rasa. Landsortstidningsreportern Juholt försöker tydligen nu möta detta genom att surra som ett bi om någon sorts fjärilar. Jag hänger inte riktigt med i hans surrande, men det bådar gott inför valet 2014!
Samtidigt följer allt fler min uppmaning att komma med motbilder till det av avundsjuka präglade förtalet av riksinternaten. Som grädde på moset så läser jag också om hur vapenförsäljningen slår alla rekord. Som av en händelse skriver DN också idag om några av de svenska hjältar som har skapat anställningstillfällen och börsvärden till glädje för så många.
Idag är en bra dag att vara överklass! Nu skall jag telefonera Friherren och Bankmannen för att föreslå att vi firar med rysk kaviar och exklusiv utrotningshotad svärdfisk på lunchen! Det är något visst med att äta utrotningshotade arter, jag brukar med stort välbehag spisa hajfenssoppa varje gång jag är affärsresa i Asien för att utlokalisera någon fabrik, och varje gång jag är på besök i Norge brukar jag bjuda mina hundar på valbiff.
Stödet för socialisternas sovjetpolitik fortsätter att rasa. Landsortstidningsreportern Juholt försöker tydligen nu möta detta genom att surra som ett bi om någon sorts fjärilar. Jag hänger inte riktigt med i hans surrande, men det bådar gott inför valet 2014!
Samtidigt följer allt fler min uppmaning att komma med motbilder till det av avundsjuka präglade förtalet av riksinternaten. Som grädde på moset så läser jag också om hur vapenförsäljningen slår alla rekord. Som av en händelse skriver DN också idag om några av de svenska hjältar som har skapat anställningstillfällen och börsvärden till glädje för så många.
Idag är en bra dag att vara överklass! Nu skall jag telefonera Friherren och Bankmannen för att föreslå att vi firar med rysk kaviar och exklusiv utrotningshotad svärdfisk på lunchen! Det är något visst med att äta utrotningshotade arter, jag brukar med stort välbehag spisa hajfenssoppa varje gång jag är affärsresa i Asien för att utlokalisera någon fabrik, och varje gång jag är på besök i Norge brukar jag bjuda mina hundar på valbiff.
lördag 3 december 2011
En tragedi om Juholt skulle avgå
Samtidigt som landsortstidningsreporten Juholt agiterar inför socialistpartiets förtroenderåd kommer oroande uppgifter om att allt fler av partiets medlemmar helst skulle se att han avgår. Själv hoppas jag såklart att landsortstidningsreportern står på sig, hans avgång vore en tragedi för Sverige.
Nu undrar säkert många av mina läsare varför jag säger detta. "Har Grijshufvud blivit alldeles från vettet?!", undrar kanske en och annan. Inte alls, är mitt svar! Mina vätskor är lika sunda som den dag i min ungdom då jag examinerades från Sigtuna! Låt mig förklara.
Min gode vän Revisorn är en riktig hejare på det här med siffror och matematik. Han förklarade igår över ett glas årgångscognac hur det här med sannolikhetslära fungerar. Om Juholt skulle få gå, berättade Revisorn cognacsfryntligt, och socialisterna skulle välja en annan partiledare vore det högst sannolikt att efterträdaren skulle göra ett bättre jobb. En sämre partiledare än Juholt vore ytterst osannolikt, enligt Revisorn, i synnerhet då till och med den här chokladkonfektskvinnan Sahlin gjorde ett bättre jobb!
"Ah", tänker du kanske nu, "den där Grijshufvud, han är lika klok som alltid". Helt korrekt iakttaget! Ett partiledarbyte vore sannolikt till Högerns nackdel, alltså sätter vi vårt hopp till fortsatt förtroende till landsortstidningsreportern. Som jag tidigare skrivit, en bättre valarbetare kan Högern inte få!
Nu undrar säkert många av mina läsare varför jag säger detta. "Har Grijshufvud blivit alldeles från vettet?!", undrar kanske en och annan. Inte alls, är mitt svar! Mina vätskor är lika sunda som den dag i min ungdom då jag examinerades från Sigtuna! Låt mig förklara.
Min gode vän Revisorn är en riktig hejare på det här med siffror och matematik. Han förklarade igår över ett glas årgångscognac hur det här med sannolikhetslära fungerar. Om Juholt skulle få gå, berättade Revisorn cognacsfryntligt, och socialisterna skulle välja en annan partiledare vore det högst sannolikt att efterträdaren skulle göra ett bättre jobb. En sämre partiledare än Juholt vore ytterst osannolikt, enligt Revisorn, i synnerhet då till och med den här chokladkonfektskvinnan Sahlin gjorde ett bättre jobb!
"Ah", tänker du kanske nu, "den där Grijshufvud, han är lika klok som alltid". Helt korrekt iakttaget! Ett partiledarbyte vore sannolikt till Högerns nackdel, alltså sätter vi vårt hopp till fortsatt förtroende till landsortstidningsreportern. Som jag tidigare skrivit, en bättre valarbetare kan Högern inte få!
torsdag 1 december 2011
Juholt - Högerns bäste valarbetare
Landsortstidningsreporten Juholt recenserar idag sin insats som partiledare på följande vis:
Nu tycker ju omgivningen och partiet att jag är den bäste, och då tycker jag att de har rätt.
Själv så införskaffade jag idag några flaskor årgångschampagne à 40000 kronor för att fira valsegern 2014! Eventuellt så ger jag några av dem till Mäklarens son och hans vänner, de tycker i sin ungdomliga vildhet att det är så lustigt att spruta med dem!
Nu tycker ju omgivningen och partiet att jag är den bäste, och då tycker jag att de har rätt.
Själv så införskaffade jag idag några flaskor årgångschampagne à 40000 kronor för att fira valsegern 2014! Eventuellt så ger jag några av dem till Mäklarens son och hans vänner, de tycker i sin ungdomliga vildhet att det är så lustigt att spruta med dem!
söndag 27 november 2011
Kommunismens kvicksand
Håhå, när ett gäng käcka adelsmän samlas för välgörenhetsbal kan det gå vilt till vill jag lova! Idag vaknade jag väldigt sent och med en kraftig huvudvärk. Jag sitter här i min sidenpyjamas och skriver, men efter att ha tagit en liten tablett som jag fick av Mäklarens son - en väldigt käck gosse det där! - så är huvudvärkens som bortblåst, och jag känner mig väldigt frisk och stark! Mycket bättre än att gynna det socialistiska apoteksmonopolet, i synnerhet nu när jag tydligen ändå inte kan få ut något av vad min vän Doktorn har skrivit ut på recept.
I tidningen ser jag att det fortsätter gå dåligt för landsortstidningsreporten Juholt. Att det går dåligt för Socialisterna är alltid goda nyheter, men den smygsocialistiska duon Reinfeldt och Borg är inte så mycket bättre. Jag tycker att Carl Bildt borde bli statsminister igen, han är en man med en förtroendeingivande adelsbakgrund som lugnar folket i orostider. Att han dessutom bär på sunda värderingar torde bli uppenbart för alla och envar av detta lilla klipp med rörliga bilder och ljud:
I Svenska Dagbladet läser jag för övrigt någon raljerande sörja om inflationsbekämpning, och påstådd "demokratibrist". Om krisen kräver starka ledare så är detta självklart den väg man bör ta, istället för att låta kaoset breda ut sig. Det var ju till exempel så Spanien och Chile tog sig ur krisen då länderna hade gått ned sig i kommunismens kvicksand!
Nej, nu skall jag äta en snabb men dyr brunch och sedan kila iväg och spela tennis med Friherren på Kungliga tennishallen. Jag hoppas bara att stormen över de sydliga proviserna inte går allt för hårt åt mina omfattande skogsinnehav, men om den gör det så berättade Advokaten på välgörenhetsbalen igår att det finns omfattande bidrag att söka. Det är en bidragsform som passar mig, jag önskar bara att en avsevärt större del av bidragskakan hade samma målgrupp. Det som är bra för oss är bra för Sverige, det tål att upprepas!
I tidningen ser jag att det fortsätter gå dåligt för landsortstidningsreporten Juholt. Att det går dåligt för Socialisterna är alltid goda nyheter, men den smygsocialistiska duon Reinfeldt och Borg är inte så mycket bättre. Jag tycker att Carl Bildt borde bli statsminister igen, han är en man med en förtroendeingivande adelsbakgrund som lugnar folket i orostider. Att han dessutom bär på sunda värderingar torde bli uppenbart för alla och envar av detta lilla klipp med rörliga bilder och ljud:
I Svenska Dagbladet läser jag för övrigt någon raljerande sörja om inflationsbekämpning, och påstådd "demokratibrist". Om krisen kräver starka ledare så är detta självklart den väg man bör ta, istället för att låta kaoset breda ut sig. Det var ju till exempel så Spanien och Chile tog sig ur krisen då länderna hade gått ned sig i kommunismens kvicksand!
Nej, nu skall jag äta en snabb men dyr brunch och sedan kila iväg och spela tennis med Friherren på Kungliga tennishallen. Jag hoppas bara att stormen över de sydliga proviserna inte går allt för hårt åt mina omfattande skogsinnehav, men om den gör det så berättade Advokaten på välgörenhetsbalen igår att det finns omfattande bidrag att söka. Det är en bidragsform som passar mig, jag önskar bara att en avsevärt större del av bidragskakan hade samma målgrupp. Det som är bra för oss är bra för Sverige, det tål att upprepas!
tisdag 22 november 2011
Mäklarens son, en skärpt gosse!
Jag var över hos Mäklaren en stund på kvällskvisten, och vi diskuterade som vanligt det politiska läget över ett glas portvin. Den där landsortstidningsjournalisten Juholt har ju minst sagt fått det hett om öronen, hahaha. Mäklarens son - en väldigt trevlig gosse för övrigt, som studerar ekonomi på Handels - hade läst i tidningen om hur även den där chokladkonfektskvinnan Sahlin ifrågasätter honom nu.
Själv har jag såklart alltid röstat på Högern, men förr i tiden kunde man ändå lita på var man hade Socialisterna. Beskattningen lade de på de vulgära uppkomlingarna i medelklassen, men vi som drev Sverige framåt blev klokt nog undantagna från förmögenhetsskatt och fick förlängning på våra fideikommisser. Wallenbergarna fick till och med, med socialisternas tysta välsignelse, placera hela sitt företag i en, "forskningsfond" vill jag minnas att de kallar den. På detta sätt kunde det svenska näringslivet fortsätta att fungera även under socialistiskt styre och pengarna kunde stanna hos oss som visste att förvalta dem ordentligt.
Med den där Juholt vet man inte alls däremot, enligt Mäklarens son planerar han ett nytt Sovjet här i Sverige tillsammans med den där ynglingen Sjöstedt från kommunisterna. Nej, det är kanske lika bra att tömma vinkällaren och flytta till sommarvillan på Rivieran, som Advokatens bror har gjort. Jag skall nog ta och bjuda in Mäklarens son till helgens välgörenhetsbal, och passa på att fråga honom hur jag skall göra med det där. En väldigt skärpt gosse den där sonen, sanna mina ord, han kommer att gå långt! Kom ihåg att Greven sade det först.
Jag undrar förresten vad han skulle säga om Japan. De där tillverkarna av lågpriskameror har dragit på sig en statsskuld på över 200 procent av BNP säger Mäklaren, men det är tydligen främst folket själva som har lånat ut pengarna. Nu påstår en trader att de är på väg att gå i konkurs. Som vi vet sedan kriget är japaner dock av det rätta virket, och villiga att offra sig för sitt land när så krävs av dem. Jag tror att om bara kejsaren gör ett patriotiskt vädjande till sina undersåtar, så kommer allting att lösa sig till det bästa. Det är synd att vi inte har lite mer av den mentaliteten i Sverige. Det är precis som Friherren säger, all denna välfärd har gjort Sveriges folk alldeles för veka!
Själv har jag såklart alltid röstat på Högern, men förr i tiden kunde man ändå lita på var man hade Socialisterna. Beskattningen lade de på de vulgära uppkomlingarna i medelklassen, men vi som drev Sverige framåt blev klokt nog undantagna från förmögenhetsskatt och fick förlängning på våra fideikommisser. Wallenbergarna fick till och med, med socialisternas tysta välsignelse, placera hela sitt företag i en, "forskningsfond" vill jag minnas att de kallar den. På detta sätt kunde det svenska näringslivet fortsätta att fungera även under socialistiskt styre och pengarna kunde stanna hos oss som visste att förvalta dem ordentligt.
Med den där Juholt vet man inte alls däremot, enligt Mäklarens son planerar han ett nytt Sovjet här i Sverige tillsammans med den där ynglingen Sjöstedt från kommunisterna. Nej, det är kanske lika bra att tömma vinkällaren och flytta till sommarvillan på Rivieran, som Advokatens bror har gjort. Jag skall nog ta och bjuda in Mäklarens son till helgens välgörenhetsbal, och passa på att fråga honom hur jag skall göra med det där. En väldigt skärpt gosse den där sonen, sanna mina ord, han kommer att gå långt! Kom ihåg att Greven sade det först.
Jag undrar förresten vad han skulle säga om Japan. De där tillverkarna av lågpriskameror har dragit på sig en statsskuld på över 200 procent av BNP säger Mäklaren, men det är tydligen främst folket själva som har lånat ut pengarna. Nu påstår en trader att de är på väg att gå i konkurs. Som vi vet sedan kriget är japaner dock av det rätta virket, och villiga att offra sig för sitt land när så krävs av dem. Jag tror att om bara kejsaren gör ett patriotiskt vädjande till sina undersåtar, så kommer allting att lösa sig till det bästa. Det är synd att vi inte har lite mer av den mentaliteten i Sverige. Det är precis som Friherren säger, all denna välfärd har gjort Sveriges folk alldeles för veka!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)