Kooperationen har i över hundra år försökt konkurrera ut de hårt arbetande specerihandlarna i sin envisa naivistiska strävan att bevisa de socialistiska teoriernas ekonomiska riktighet. Till en början skedde detta i regelrätta konsumentstrejker, där socialistiska arbetare med tveksam moral sökte försätta de riktiga specerihandlare som i alla år tjänat dem så väl i konkurs, via juridiskt och etiskt högst tvivelaktiga bojkotter.
När därefter den socialistiska revolutionen i Sverige hade fullbordats utgick ett dekret om massivt stöd till kooperationen, samtidigt som lagar, förordningar och skatter med det uttalade målet att krossa de privata specerihandlarna klubbades i Riksdagen. Under en tid gick det tack vare denna snedvridning av konkurrenser bra för kooperationen. Med tiden visade det sig emellertid att det inte ens med massiva statliga subventioner gick att bedriva kooperativ handel. Den osynliga handens grepp kunde inte neutraliseras ens av den mest socialistiska av regeringar väster om järnridån - de privata alternativen visade sig vara överlägsna!
Bankmannen - som i sin yrkesroll är van vid att verka utan stöd eller påverkan från samhället - upplyste mig idag över vår lunch bestående av cognacsflamberad kobebiff i tryffelsås att kooperationen idag står vid konkursens brant. En god nyhet för landets i motvind kämpande specerihandlare såklart, men också en tragisk nyhet för de arbetare som med löften om guld och gröna skogar lurats till att investera i kooperationen. Socialisternas ohållbara löften om återbäring riskerar att lämna en bitter eftersmak i munnen, då kooperationen inom kort tvingas krypa till konkursförvaltaren med bössan i hand.
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
SvD
Visar inlägg med etikett Socialism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Socialism. Visa alla inlägg
måndag 25 juni 2012
onsdag 13 juni 2012
Antipetroleumlobbyn skyr inga medel!
Efter att deras tidigare försök att sabotera för våra fina oljeföretag med ogrundade påståenden om "klimatförändringar" blev ett fiasko då den så kallade Climate Gateskandalen avslöjade deras omfattande forskningsfusk, så vädrar den socialistiska antipetroleumlobbyn återigen morgonluft.
Av talet om koldioxid återstår den här gången intet, man har lärt sig sin läxa och förstått att folk inte går på samma lögn två gånger. Den här gången har man istället kokat ihop en historia om att diesel skulle orsaka cancer, men deras motiv blir vid närmare granskning sorgligt genomskinliga.
Diesel är ju som vi alla vet det bränsle som driver de lastbilar som är ekonomins livsblod. Utan lastbilar omöjliggörs den snabba spedition av varor som har möjliggjort vår moderna ekonomi. Utan detta viktiga transportmedel skulle våra fina företag snabbt tvingas dra ned på produktionen och i ett desperat försök att få sina produkter sålda tvingas vända till föråldrade och primitiva långsamma transportmedel så som järnvägen.
Detta är naturligtvis precis vad antipetroleumfundamentalisterna är ute efter. I sin iver att ruinera våra driftiga svenska företagare skyr de inte längre några medel. Att offra våra anrika svenska företag och de arbetstillfällen de skapar tycks inte bekomma miljöfundamentalisterna. Enligt devisen helgamålet ändar medlen så offrar de gärna till och med sina sina arbetarklassbröders försörjningsmöjligheter, bara de tar en Direktör eller två med sig i fallet.
Att denna så kallade nyhet släpps samtidigt som det meddelas att den anrika automobilföretaget Saab tas över av några nyavågare som försöker framställa elbilar är såklart inte ett sammanträffande. Med elbilsutspelet hoppas man ge ytterligare tyngd åt all denna missvisande petroleumfientliga propaganda. Med naivistisk enögdhet försöker man därmed skapa osäkerhet kring petroleumindustrins framtidsutsikter, och på så sätt äventyra de injektioner av riskkapital som behövs för att säkerställa den prospektering som skall finna framtidens olja.
Finansmarknaderna styrs emellertid av kloka män som inte låter sig påverkas av dagssländor till kvasinyheter, utan är förmögna att ta långsiktiga och ansvarsfulla beslut. Just därför kommer antipetroleumslobbyns strategi inte lyckas den här gången heller. Alla med någon erfarenhet av branschen vet redan att även om de tidiga automobilernas framdrivning skedde med elektricitet, så övergavs denna föråldrade teknologi snabbt efter uppfinningen av den genialiska förbränningsmotorn.
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, SR1, SR2, SR3,
Av talet om koldioxid återstår den här gången intet, man har lärt sig sin läxa och förstått att folk inte går på samma lögn två gånger. Den här gången har man istället kokat ihop en historia om att diesel skulle orsaka cancer, men deras motiv blir vid närmare granskning sorgligt genomskinliga.
Diesel är ju som vi alla vet det bränsle som driver de lastbilar som är ekonomins livsblod. Utan lastbilar omöjliggörs den snabba spedition av varor som har möjliggjort vår moderna ekonomi. Utan detta viktiga transportmedel skulle våra fina företag snabbt tvingas dra ned på produktionen och i ett desperat försök att få sina produkter sålda tvingas vända till föråldrade och primitiva långsamma transportmedel så som järnvägen.
Detta är naturligtvis precis vad antipetroleumfundamentalisterna är ute efter. I sin iver att ruinera våra driftiga svenska företagare skyr de inte längre några medel. Att offra våra anrika svenska företag och de arbetstillfällen de skapar tycks inte bekomma miljöfundamentalisterna. Enligt devisen helgamålet ändar medlen så offrar de gärna till och med sina sina arbetarklassbröders försörjningsmöjligheter, bara de tar en Direktör eller två med sig i fallet.
Att denna så kallade nyhet släpps samtidigt som det meddelas att den anrika automobilföretaget Saab tas över av några nyavågare som försöker framställa elbilar är såklart inte ett sammanträffande. Med elbilsutspelet hoppas man ge ytterligare tyngd åt all denna missvisande petroleumfientliga propaganda. Med naivistisk enögdhet försöker man därmed skapa osäkerhet kring petroleumindustrins framtidsutsikter, och på så sätt äventyra de injektioner av riskkapital som behövs för att säkerställa den prospektering som skall finna framtidens olja.
Finansmarknaderna styrs emellertid av kloka män som inte låter sig påverkas av dagssländor till kvasinyheter, utan är förmögna att ta långsiktiga och ansvarsfulla beslut. Just därför kommer antipetroleumslobbyns strategi inte lyckas den här gången heller. Alla med någon erfarenhet av branschen vet redan att även om de tidiga automobilernas framdrivning skedde med elektricitet, så övergavs denna föråldrade teknologi snabbt efter uppfinningen av den genialiska förbränningsmotorn.
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, SR1, SR2, SR3,
måndag 11 juni 2012
Nobelbanketten måste räddas!
Som jag tidigare påpekat är jag väldigt förtjust i Nobelfestligheterna. Nobelfesten är ett tillfälle då Sverige visar upp sig från sin bästa sida, med Konungen i fokus och med landets övriga elit i hans släptåg. Samtidigt passar man också på att belöna några av de driftiga uppfinnare som tjänat våra företag bäst, och på så sätt möjliggjort de nya maskiner och produktserier som skall garantera framtidens kapitalanskaffning. Själv så skulle jag inte bli förvånad om det i år blir upptäckten av Higgs-brosomen som belönas med fysiologipriset.
Nobelfestens unika ställning inom Sveriges societet är dock hotad. Förra året förekom stora demonstrationer mot tillställningen och den socialistiske rabulisten Mikael Wiehe sjöng protestsånger i TV. Nu visar det sig också att arrangemangets budget är i fara, prissummorna kommer att sänkas och bli inte förvånad om vi framöver får höra att man även tvingas tumma på kvaliteten på den champagne, cognac och gåslever som skall serveras på själva banketten.
Givetvis är det den svenska statens skyldighet att under dessa omständigheter göra allt för att Nobelbankettens betydelse inte undergrävs. En elegant lösning vore till exempel att under några månader sänka de ekonomiskt tvivelaktiga bostadsbidragen med, säg, tio procent. På så sätt skulle man säkerställa att de medel som behövs finns tillgängliga, utan att någon allvarligt behövde drabbas av detta.
DN, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, GP1, GP2, SydSv1, SydSv2, SVT, SR, HD, UNT, NSD, VK, NK, ÖC, SN
Nobelfestens unika ställning inom Sveriges societet är dock hotad. Förra året förekom stora demonstrationer mot tillställningen och den socialistiske rabulisten Mikael Wiehe sjöng protestsånger i TV. Nu visar det sig också att arrangemangets budget är i fara, prissummorna kommer att sänkas och bli inte förvånad om vi framöver får höra att man även tvingas tumma på kvaliteten på den champagne, cognac och gåslever som skall serveras på själva banketten.
Givetvis är det den svenska statens skyldighet att under dessa omständigheter göra allt för att Nobelbankettens betydelse inte undergrävs. En elegant lösning vore till exempel att under några månader sänka de ekonomiskt tvivelaktiga bostadsbidragen med, säg, tio procent. På så sätt skulle man säkerställa att de medel som behövs finns tillgängliga, utan att någon allvarligt behövde drabbas av detta.
DN, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, GP1, GP2, SydSv1, SydSv2, SVT, SR, HD, UNT, NSD, VK, NK, ÖC, SN
söndag 10 juni 2012
Frankrike har fallit - socialisterna tar över
Noterar med fasa hur nu även det stolta Frankrike tycks ha fallit för socialismens frestelser. Frankrikes egen Lenin heter François Hollande, och har med samhällsfarliga populistiska och subversiva löften om "broderskap, jämlikhet och frihet" lovat att styra in Frankrike på den röda vägen.
Hollande har redan gjort klart att pensionersåldern skall sänkas och bidragen höjas, trots att det är i tider som dessa är varje ansvarsfull politikers pedagogiska uppgift att förklara att det är endast genom uppoffringar man kan klara sig genom krisen. Vad Hollandes vidlyftiga löften betyder för min villa på Rivieran vågar jag inte ens tänka på.
I bästa fall kanske jag kommer undan med kraftigt höjd fastighetsskatt, men det är inte otroligt att det kan gå så långt som till en regelrätt expropriering. Jag har redan vidtagit försiktighetsåtgärder för denna möjlighet, en speditionsfirma står beredd att med kort varsel föra såväl min konstsamling som innehållet i min vinkällare ut ur landet.
Fransmännen borde istället liksom spanjorerna insett det visa i att låta en högerregering tryggt styra landet genom krisen. Spanjorerna må vara vilse efter Francos död, men genom det kloka sätt på vilket de lade sina röster i senaste parlamentsvalet visade de att de ännu inte helt glömt bort sin stolta bakgrund. Den spanska regeringens snabba och resoluta sätt att lösa problemen i landets bankväsende på är ett oomtvistligt bevis på att det spanska folket också valde rätt.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, SR1, SR2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, GP1, GP2
Hollande har redan gjort klart att pensionersåldern skall sänkas och bidragen höjas, trots att det är i tider som dessa är varje ansvarsfull politikers pedagogiska uppgift att förklara att det är endast genom uppoffringar man kan klara sig genom krisen. Vad Hollandes vidlyftiga löften betyder för min villa på Rivieran vågar jag inte ens tänka på.
I bästa fall kanske jag kommer undan med kraftigt höjd fastighetsskatt, men det är inte otroligt att det kan gå så långt som till en regelrätt expropriering. Jag har redan vidtagit försiktighetsåtgärder för denna möjlighet, en speditionsfirma står beredd att med kort varsel föra såväl min konstsamling som innehållet i min vinkällare ut ur landet.
Fransmännen borde istället liksom spanjorerna insett det visa i att låta en högerregering tryggt styra landet genom krisen. Spanjorerna må vara vilse efter Francos död, men genom det kloka sätt på vilket de lade sina röster i senaste parlamentsvalet visade de att de ännu inte helt glömt bort sin stolta bakgrund. Den spanska regeringens snabba och resoluta sätt att lösa problemen i landets bankväsende på är ett oomtvistligt bevis på att det spanska folket också valde rätt.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, SR1, SR2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, GP1, GP2
torsdag 7 juni 2012
Vänsterns arbetsvägran - ett samhällsfarligt vågspel
Personalen på svenska restauranger och hotell ämnar tydligen börja arbetsvägra i morgon, en så kallad "strejk" som det tydligen heter med en modern eufemism. Förhoppningen är med allra största sannolikhet att på detta gangstervis pressa de svenska arbetsgivarna att höja lönen för okvalificerat arbete ännu mer, trots de rådande stora ekonomiska problemen.
Personligen kan detta drabba mig så till vida att jag får ställa in morgondagens planerade lunch med Mäklarens son, inför vilken vi hade sett fram emot snittar med rysk kaviar, kobebiff och champagne. Som tur är har jag en egen husa som är mycket händig i köket, så jag och Mäklarens son får i värsta fall ta en droska hem till residenset och äta hemmavid istället. I dagens Sverige har emellertid som alla vet många människor inte den ekonomiska framsynthet som krävs för att få råd med att anställa tjänstepersonal, och för dessa är restaurangerna en livsviktig livlina.
Vänsterns utpressningsförsök med denna arbetsvägran kan därför mycket väl komma att slå tillbaka på dem själva. Om miljontals arbetare runtom i Sverige i morgon finner sin lokala lunchrestaurang stängd så betvivlar jag djupt att vänsterns tilltag kommer att vinna folkets sympatier. Vem vet, kanske detta till och med leder till någonting positivt i förlängningen? En hälsosam diskussion om det tilltagande problemet med samhällsfarlig arbetsvägran skulle göra det svenska samhället gott!
Uppdatering: Mäklarens son och jag kunde luncha som planerat, som tur var. Faran är dock långtifrån över, vänsterns arbetsvägran sköts tydligen upp till på måndag. Nu är det måndagens cognacsflamberade Mainehummer med Advokaten, Friherren och Revisorn som ligger i farozonen.
DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, GP, SR
Personligen kan detta drabba mig så till vida att jag får ställa in morgondagens planerade lunch med Mäklarens son, inför vilken vi hade sett fram emot snittar med rysk kaviar, kobebiff och champagne. Som tur är har jag en egen husa som är mycket händig i köket, så jag och Mäklarens son får i värsta fall ta en droska hem till residenset och äta hemmavid istället. I dagens Sverige har emellertid som alla vet många människor inte den ekonomiska framsynthet som krävs för att få råd med att anställa tjänstepersonal, och för dessa är restaurangerna en livsviktig livlina.
Vänsterns utpressningsförsök med denna arbetsvägran kan därför mycket väl komma att slå tillbaka på dem själva. Om miljontals arbetare runtom i Sverige i morgon finner sin lokala lunchrestaurang stängd så betvivlar jag djupt att vänsterns tilltag kommer att vinna folkets sympatier. Vem vet, kanske detta till och med leder till någonting positivt i förlängningen? En hälsosam diskussion om det tilltagande problemet med samhällsfarlig arbetsvägran skulle göra det svenska samhället gott!
Uppdatering: Mäklarens son och jag kunde luncha som planerat, som tur var. Faran är dock långtifrån över, vänsterns arbetsvägran sköts tydligen upp till på måndag. Nu är det måndagens cognacsflamberade Mainehummer med Advokaten, Friherren och Revisorn som ligger i farozonen.
DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, GP, SR
måndag 4 juni 2012
Skatteåterbäringens fröjder!
Skatteåterbäringen är här, vilket är strålande nyheter för många av mina landsmän i dessa ekonomiska orostider. Skatteåterbäringen kommer förhoppningsvis få konsumtionen att stiga igen, vilket skulle gynna våra driftiga svenska företagare och därmed även hela landets finanser.
Personligen får jag tyvärr knappt något skatteåterbäring länge, men i händelse att detta faktum skulle göra någon av mina trogna läsare orolig för min skull så har jag lugnande besked. Anledningen till att jag inte får någon skatteåterbäring är nämligen att jag knappt betalat någon skatt till att börja med!
Med alla fiffiga avdrag och kryphål som finns i skattelagstiftningen för samhällets bättre bemedlade så behöver jag knappt betala någon skatt. När Socialistpartiet på min farfars, den framlidne Grevens, tid tog makten i landet så var de visa nog att inse att deras experimentella socialistiska reformer aldrig skulle lyckas om de gjorde sig till ovänner med överklassen.
Skattereglerna är därför utformade så att det är främst medelklassen som behöver betala skatt. För samhällets elit finns det gott om kryphål och fiffiga avdrag och arbetarklassen har ju sina bidrag. Men medelklassens ingenjörer och andra tjänstemän jobbar flitigt på, betalar patriotiskt sin skatt, och möjliggör på så sätt såväl fortsatta utbetalningar från de generösa bidragssystemen som ansamlandet av kapital bland oss som har vett att förvalta det på bästa sätt. Det senare kommer såklart i förlängningen hela samhället till del via den så kallade trickle down-effekten.
Själv så har jag såklart alltid röstat på Högern, men jag är den förste att erkänna att det av Socialisterna framtagna nya systemet fungerar förvånansvärt väl. För hela Sverige!
DN1, DN2, DN3
Personligen får jag tyvärr knappt något skatteåterbäring länge, men i händelse att detta faktum skulle göra någon av mina trogna läsare orolig för min skull så har jag lugnande besked. Anledningen till att jag inte får någon skatteåterbäring är nämligen att jag knappt betalat någon skatt till att börja med!
Med alla fiffiga avdrag och kryphål som finns i skattelagstiftningen för samhällets bättre bemedlade så behöver jag knappt betala någon skatt. När Socialistpartiet på min farfars, den framlidne Grevens, tid tog makten i landet så var de visa nog att inse att deras experimentella socialistiska reformer aldrig skulle lyckas om de gjorde sig till ovänner med överklassen.
Skattereglerna är därför utformade så att det är främst medelklassen som behöver betala skatt. För samhällets elit finns det gott om kryphål och fiffiga avdrag och arbetarklassen har ju sina bidrag. Men medelklassens ingenjörer och andra tjänstemän jobbar flitigt på, betalar patriotiskt sin skatt, och möjliggör på så sätt såväl fortsatta utbetalningar från de generösa bidragssystemen som ansamlandet av kapital bland oss som har vett att förvalta det på bästa sätt. Det senare kommer såklart i förlängningen hela samhället till del via den så kallade trickle down-effekten.
Själv så har jag såklart alltid röstat på Högern, men jag är den förste att erkänna att det av Socialisterna framtagna nya systemet fungerar förvånansvärt väl. För hela Sverige!
DN1, DN2, DN3
tisdag 14 februari 2012
Snart öppnar de socialkonservativa daghemmen sina portar
Att Ylva Myrdals socialistiska projekt med storbarnkammare har slagit fullständigt slint torde idag stå klart för varje tänkande människa. Över en lunch bestående av hummer garnerad med rysk kaviar uppmärksammade Friherren idag mig och Bankmannen på förskolan Egalia. På denna förskola tvingas tydligen barnen i något slags radikalfeministiskt försök till hjärntvätt att säga "hen" istället för "han" eller "hon".
Att storbarnkamrarna fullständigt slagit sönder kärnfamiljens vardag är ett väletablerat faktum. Barnen förvägras under sina viktiga uppväxtår sina mödrars omsorg, och mödrarna själva tvingas i sin tur ut i arbetslivet för att göra allehanda manssysslor. Det är inte långsökt att förmoda att detta är en av de främsta orsakerna till att skilsmässor blir allt vanligare, men de radikala grupperna har nu uppenbarligen bestämt sig för att trots detta ta det hela ett steg längre. Barnens könstillhörighet skall nu uppenbarligen helt utplånas, och jag vågar knappt tänka på vad som kommer att ske när dessa osäkra och förvirrade människor en dag skall gå ut i arbetslivet.
Själva lät jag och Grevinnan våra barn inte komma i närheten av något daghem. Som hemmafru lade Grevinnan stor möda vid att fostra barnen i sunda värderingar, och som hjälp vid lek och blöjbyte hade vi självfallet barnflickor. Som den socialt engagerade man jag är är jag emellertid fullt medveten om att delar av arbetarklassen inte har råd att anställa en barnflicka, men jag tror att de finns en lösning även för dessa. Jag är nämligen övertygad om att en motreaktion i form av socialkonservativa daghem snart kommer att bli verklighet.
På "Cajsa Wargs förskola" skulle flickorna såväl kunna få leka med sina dockor som lära sig grunderna i hushållsarbete. Pojkarna på "Förskolan Christopher Polhem" å sin sida skulle, utan att störas av feministiska galningar, få leka med sina modellbilar och lära sig grunderna i mer manliga sysselsättningar som mekanik och fabriksarbete.
DN 1, 2, 3, 4
Att storbarnkamrarna fullständigt slagit sönder kärnfamiljens vardag är ett väletablerat faktum. Barnen förvägras under sina viktiga uppväxtår sina mödrars omsorg, och mödrarna själva tvingas i sin tur ut i arbetslivet för att göra allehanda manssysslor. Det är inte långsökt att förmoda att detta är en av de främsta orsakerna till att skilsmässor blir allt vanligare, men de radikala grupperna har nu uppenbarligen bestämt sig för att trots detta ta det hela ett steg längre. Barnens könstillhörighet skall nu uppenbarligen helt utplånas, och jag vågar knappt tänka på vad som kommer att ske när dessa osäkra och förvirrade människor en dag skall gå ut i arbetslivet.
Själva lät jag och Grevinnan våra barn inte komma i närheten av något daghem. Som hemmafru lade Grevinnan stor möda vid att fostra barnen i sunda värderingar, och som hjälp vid lek och blöjbyte hade vi självfallet barnflickor. Som den socialt engagerade man jag är är jag emellertid fullt medveten om att delar av arbetarklassen inte har råd att anställa en barnflicka, men jag tror att de finns en lösning även för dessa. Jag är nämligen övertygad om att en motreaktion i form av socialkonservativa daghem snart kommer att bli verklighet.
På "Cajsa Wargs förskola" skulle flickorna såväl kunna få leka med sina dockor som lära sig grunderna i hushållsarbete. Pojkarna på "Förskolan Christopher Polhem" å sin sida skulle, utan att störas av feministiska galningar, få leka med sina modellbilar och lära sig grunderna i mer manliga sysselsättningar som mekanik och fabriksarbete.
DN 1, 2, 3, 4
lördag 4 februari 2012
Förtalet av Apple börjar bli löjligt
Applefientliga artiklar börjar bli ett allt vanligare fenomen i media. Efter en våg av personangrepp mot Steve Jobs, företagets framlidne ledare, så har man ny bytt fokus. Man väljer nu att sprida ogrundade rykten om att arbetarna hos företagets underleverantörer skulle behandlas dåligt!
Jag äger själv en sån här liten käck iPhone-manick, även om Mäklarens son brukar kalla den för min pimpPhone eftersom det är en modifierad variant med diamantinlägg som Grevinnan köpte till mig i Dubai. Den fungerar alldeles utmärkt, det går till och med att blogga på den. Och som min fader, den framlidne Greven alltid brukade säga, ett väl utfört arbete är ett kvitto på att arbetarna är nöjda och sluppit bli störda i sitt förvärv av rabulistiska fackliga agitatorer. Av detta kan jag inte dra någon annan slutsats att de kinesiska arbetarna trivs lika utmärkt på sina jobb!
Att journalisterna inte förstår att Kina är ett tillväxtland, som valt att inte infört de socialistiska regleringar av arbetsmarknaden som så länge har förlamat det svenska arbetslivet, är knappast Apples problem. Så småningom, när marknaden, tillväxten och den osynliga handen har låtit sin magi flöda över det kinesiska näringslivet några årtionden till så kommer kanske även de kinesiska flitiga arbetarna kunna åtnjuta förmåner som demokrati, yttrandefrihet och betald semester. Under tiden så är det dock av högsta vikt att de välmenande men naiva världsförbättrarnas iver inte tillåts att stå i vägen för den kinesiska utvecklingen. Ett sådant ansvarslöst agerande kan utlösa en djup global recession.
SvD, E24, E24
Jag äger själv en sån här liten käck iPhone-manick, även om Mäklarens son brukar kalla den för min pimpPhone eftersom det är en modifierad variant med diamantinlägg som Grevinnan köpte till mig i Dubai. Den fungerar alldeles utmärkt, det går till och med att blogga på den. Och som min fader, den framlidne Greven alltid brukade säga, ett väl utfört arbete är ett kvitto på att arbetarna är nöjda och sluppit bli störda i sitt förvärv av rabulistiska fackliga agitatorer. Av detta kan jag inte dra någon annan slutsats att de kinesiska arbetarna trivs lika utmärkt på sina jobb!
Att journalisterna inte förstår att Kina är ett tillväxtland, som valt att inte infört de socialistiska regleringar av arbetsmarknaden som så länge har förlamat det svenska arbetslivet, är knappast Apples problem. Så småningom, när marknaden, tillväxten och den osynliga handen har låtit sin magi flöda över det kinesiska näringslivet några årtionden till så kommer kanske även de kinesiska flitiga arbetarna kunna åtnjuta förmåner som demokrati, yttrandefrihet och betald semester. Under tiden så är det dock av högsta vikt att de välmenande men naiva världsförbättrarnas iver inte tillåts att stå i vägen för den kinesiska utvecklingen. Ett sådant ansvarslöst agerande kan utlösa en djup global recession.
SvD, E24, E24
torsdag 19 januari 2012
Landsortstidningsreportern Juholts sista strid?
Var på Lux och åt kungskrabba med Advokaten och Friherren idag. På vägen dit hade jag passat på att köpa mig ett armbandsur från Bvlgari, efter att Mäklarens son hade övertygad mig om det riktiga i detta igår. Eftersom jag inte ville gå till kontoret utan någon som helst klassmarkör på handleden hade jag på morgonen tagit på mig min Jaeger-LeCoultre. Till det samlade sällskapets stora förnöjsamhet var det således klädd i två stycken armbandsur som jag dramatiskt gjorde entré på restaurangen!
"Om jag någonsin befarade att du hade gått över till Den Röda Sidan och inte längre var en av oss så har du en gång för alla motbevisat mig nu", sade Friherren skämtsamt apropå vår diskussion häromdagen. Detta förde oss osökt in på de alltmer äventyrliga turerna kring landsortstidningsreportern Juholt och hans vapendragare postiljonen Waidelich.
Landsortstidningsreporterns fortsatta karriär som socialistisk partiledare tycks nu vara en mycket öppen fråga, och eftersom vi alla är mycket samhällsintresserade fortsatte samtalet även efter att såväl löjromen och kungskrabban som de lingonkaramelliserade frostade päronen var uppätna. Vi beställde in mer vin och fortsatte att diskutera, och även om vi stundom var riktigt oeniga och samtalstonen vid ett tillfälle blev närmast agiterad till sin karaktär då Friherren läxade upp den aningen lågborne Advokaten om adelns hårda villkor, slutade emellertid diskussionen med att vi var rörande eniga om vad som nu behövde göras.
Vi hade kommit fram till att det var nu var av högsta vikt att i en koordinerad operation utnyttja våra kontakter inom media för att tillfälligtvis lindra Juholts just nu mycket utsatta situation. Som Advokaten så klokt uttryckte det hela, "ingen av oss har något att tjäna på att landsortstidningsreportern tvingas avgå. Om han gör det kommer efterträdaren bortom varje rimligt tvivel bli någon mer lämpad för uppdraget, och om så sker kan vi inte längre vara säkra på en valseger 2014."
Vi skålade i årgångsvin för detta innan vi skildes åt igen.
DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Exp, Ab, Ab, SVT, SVT, SVT, SVT, SR
"Om jag någonsin befarade att du hade gått över till Den Röda Sidan och inte längre var en av oss så har du en gång för alla motbevisat mig nu", sade Friherren skämtsamt apropå vår diskussion häromdagen. Detta förde oss osökt in på de alltmer äventyrliga turerna kring landsortstidningsreportern Juholt och hans vapendragare postiljonen Waidelich.
Landsortstidningsreporterns fortsatta karriär som socialistisk partiledare tycks nu vara en mycket öppen fråga, och eftersom vi alla är mycket samhällsintresserade fortsatte samtalet även efter att såväl löjromen och kungskrabban som de lingonkaramelliserade frostade päronen var uppätna. Vi beställde in mer vin och fortsatte att diskutera, och även om vi stundom var riktigt oeniga och samtalstonen vid ett tillfälle blev närmast agiterad till sin karaktär då Friherren läxade upp den aningen lågborne Advokaten om adelns hårda villkor, slutade emellertid diskussionen med att vi var rörande eniga om vad som nu behövde göras.
Vi hade kommit fram till att det var nu var av högsta vikt att i en koordinerad operation utnyttja våra kontakter inom media för att tillfälligtvis lindra Juholts just nu mycket utsatta situation. Som Advokaten så klokt uttryckte det hela, "ingen av oss har något att tjäna på att landsortstidningsreportern tvingas avgå. Om han gör det kommer efterträdaren bortom varje rimligt tvivel bli någon mer lämpad för uppdraget, och om så sker kan vi inte längre vara säkra på en valseger 2014."
Vi skålade i årgångsvin för detta innan vi skildes åt igen.
DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Exp, Ab, Ab, SVT, SVT, SVT, SVT, SR
torsdag 5 januari 2012
Kommunisten Ohlys avgång - en anledning att fira
Att kommunisten Lars Ohly nu försvinner från den politiska scenen är en synnerligen god nyhet för Kungariket Sverige. Risken för höjda skatter och bidrag, exproprieringar och annan bakåtsträvande sovjetliknande politik minskar nu avsevärt. Utbildningsväsendet kan också andas ut, inte bara för att risken för avskaffade av betyg och skolkredovisning nu minskar, utan även för att våra svenska toppuniversitet nu lämnas i fred. Mäklarens son som är en mycket flitig och engagerad Handelsstudent säger att Lars Ohly i sin iver att förstöra det svenska näringslivet helst skulle vilja se att denna viktiga svenska nationalklenod stängdes.
Kanske kan kommunisten Ohly nu ägna sin tid åt något konstruktivt, istället för att försöka förstöra för det svenska näringslivet. Vem vet, han kanske till och med återgår till sitt gamla arbete som tågkonduktör? Det finns fortfarande många svenskar som inte har råd att köpa bil och därför tvingas åka kollektivt. Där tror jag att järnvägen fortfarande har en funktion att fylla, i synnerhet med tanke på dagens höga bensinpriser.
Att priset på olja ökar har emellertid inte bara dåliga konsekvenser. Om det får fler att åka kollektivt så minskar trafikköerna och vi som verkligen behöver åka bil slipper ägna en så stor del av vår värdefulla tid åt att att ta oss till och från kontoret.
Jag vill här dock passa på att jag inte för ett ögonblick tror på teorierna om att de höga oljepriserna skulle bero på att oljan är på väg att ta slut! Detta är någonting som har hävdats snart i hundra år, men ändå producerar vi bara mer och mer för varje år som går. Om oljan är på väg att ta slut, frågar jag mig retoriskt, hur kommer det sig då att produktionen ändå ständigt ökas?
Personligen tror jag att det mest handlar om ett rykte som sprids av miljöfundamentalisterna, deras ovetenskapliga tro på att utsläppen av kolmonoxid påverkar klimatet gör att de inte längre skyr några medel för att förstöra för vår fina och viktiga oljeindustri.
Kanske kan kommunisten Ohly nu ägna sin tid åt något konstruktivt, istället för att försöka förstöra för det svenska näringslivet. Vem vet, han kanske till och med återgår till sitt gamla arbete som tågkonduktör? Det finns fortfarande många svenskar som inte har råd att köpa bil och därför tvingas åka kollektivt. Där tror jag att järnvägen fortfarande har en funktion att fylla, i synnerhet med tanke på dagens höga bensinpriser.
Att priset på olja ökar har emellertid inte bara dåliga konsekvenser. Om det får fler att åka kollektivt så minskar trafikköerna och vi som verkligen behöver åka bil slipper ägna en så stor del av vår värdefulla tid åt att att ta oss till och från kontoret.
Jag vill här dock passa på att jag inte för ett ögonblick tror på teorierna om att de höga oljepriserna skulle bero på att oljan är på väg att ta slut! Detta är någonting som har hävdats snart i hundra år, men ändå producerar vi bara mer och mer för varje år som går. Om oljan är på väg att ta slut, frågar jag mig retoriskt, hur kommer det sig då att produktionen ändå ständigt ökas?
Personligen tror jag att det mest handlar om ett rykte som sprids av miljöfundamentalisterna, deras ovetenskapliga tro på att utsläppen av kolmonoxid påverkar klimatet gör att de inte längre skyr några medel för att förstöra för vår fina och viktiga oljeindustri.
tisdag 20 december 2011
Folkhemmet i konkurs!
Det är inte utan förhoppning jag idag läser hur Folkhemmet gått i konkurs! När någonting låter för bra för att vara sant så är det emellertid i regel det också. Dessvärre rörde det sig inte om socialisternas monstrositet till skapelse utan en butikskedja. Det socialistiska folkhemmet frodas dessvärre fortfarande, till och med det otidsenliga LO vägrar att ge upp och skall i dagarna tydligen välja en ny ordförande.
Såhär dagen efter den glada nyheten om Kim Jong Ils död så kan man fråga sig varför LO fortfarande finns kvar, även såhär 20 år efter Sovjetunionens fall. Är det inte hög tid att LO, precis som Nordkorea, slängs på historiens soptipp?
Såhär dagen efter den glada nyheten om Kim Jong Ils död så kan man fråga sig varför LO fortfarande finns kvar, även såhär 20 år efter Sovjetunionens fall. Är det inte hög tid att LO, precis som Nordkorea, slängs på historiens soptipp?
måndag 19 december 2011
Även en greve kan ta sig en köttfri måndag!
Det här med köttfria måndagar kanske inte är så dumt ändå! Det sägs ju att köttproduktion skall vara miljöskadligt, och även om jag är skeptisk till att detta är vetenskapligt belagt så beslöt jag, Advokaten och Bankmannen oss för testa konceptet idag. På restaurangen beställde vi in varsin cognacsflamberad Mainehummer - alldeles färsk och direktinflugen från Staterna - med rysk kaviar och chilensk färskpotatis. Det var en riktig höjdarmåltid, trots att den var alldeles vegetarisk!
Som vanligt diskuterade vi dagens händelser över måltiden, som de kultiverade gentlemän vi är. Att Korea nu går mot en återförening efter Kim Jong den andres död är också en en väldigt positiv nyhet. De stora sydkoreanska företagen som Samsung kommer nu få tillgång till ett stort utbud av billig arbetskraft. Detta kan vara precis det som behövs för att få igång konjunkturen igen.
Dagens stora samtalsämne var dock inte Korea utan Saabkonkursen som så dominerat den svenska nyhetsrapporteringen idag. Advokaten tyckte synd om sin kollega Guy Lofalk som kämpat så hårt för att rädda företaget. Han nämnde också att det kunde bli svårt för de anställda, inte minst nu i juletider. Han föreslog att vi, som de samhällets ansvarsfulla stöttepelare vi är, kanske kunde arrangera ett soppkök för dem eller liknande, men då slog jag näven i bordet och sade ifrån!
Människorna i en liten avkrok på landsbygden kan inte räkna med att bli räddade av välgörare varenda gång någonting går snett. Istället kan säkert ett telemarketingföretag öppna ett call center. Som jag skrev om igår så hjälper dessa fina företag inte bara dessa landsortssamhällen att överleva, utan förser också dess ungdom med meningsfull sysselsättning och en känsla av yrkesstolthet. Det skulle inte förvåna mig om det visar sig att det blev telemarketingföretagen som blev räddningen för de före detta Saabanställda i Vänersborg!
Dessvärre finns det en risk att vår statsminister sätter stopp för det hela. En efter en så gör han nu vänsterns ståndpunkter till sina egna, och nu har han tydligen gått och blivit feminist också! Risken finns nu att även han börjar stämma in i den vänstervridna kritiken mot telemarketingföretagens verksamhet. Det är det som är problemet i Sverige idag, vi har blivit alldeles för veka!
Ett exempel på detta är hur tidningarna idag skriver om hårt idrottande barn som om detta vore någonting negativt. Själv minns jag med ett nostalgiskt skimmer all den glädje som idrotten gav mig under min ungdoms glada dagar på Sigtuna, och jag är än idag en aktiv utövare av tennis och min stora passion golfen. Men dagens ungdom har inte längre den 105-årige stålbankiren Irving Kahn som förebild, istället vill de bli som sina musikaliska hophip-idoler, och vägrar numera till och med att ta av sig kepsen inomhus! Jag är rädd att utan ett värdekonservativt uppvaknande riskerar Sverige att gå en mycket mörk framtid till mötes.
Som vanligt diskuterade vi dagens händelser över måltiden, som de kultiverade gentlemän vi är. Att Korea nu går mot en återförening efter Kim Jong den andres död är också en en väldigt positiv nyhet. De stora sydkoreanska företagen som Samsung kommer nu få tillgång till ett stort utbud av billig arbetskraft. Detta kan vara precis det som behövs för att få igång konjunkturen igen.
Dagens stora samtalsämne var dock inte Korea utan Saabkonkursen som så dominerat den svenska nyhetsrapporteringen idag. Advokaten tyckte synd om sin kollega Guy Lofalk som kämpat så hårt för att rädda företaget. Han nämnde också att det kunde bli svårt för de anställda, inte minst nu i juletider. Han föreslog att vi, som de samhällets ansvarsfulla stöttepelare vi är, kanske kunde arrangera ett soppkök för dem eller liknande, men då slog jag näven i bordet och sade ifrån!
Människorna i en liten avkrok på landsbygden kan inte räkna med att bli räddade av välgörare varenda gång någonting går snett. Istället kan säkert ett telemarketingföretag öppna ett call center. Som jag skrev om igår så hjälper dessa fina företag inte bara dessa landsortssamhällen att överleva, utan förser också dess ungdom med meningsfull sysselsättning och en känsla av yrkesstolthet. Det skulle inte förvåna mig om det visar sig att det blev telemarketingföretagen som blev räddningen för de före detta Saabanställda i Vänersborg!
Dessvärre finns det en risk att vår statsminister sätter stopp för det hela. En efter en så gör han nu vänsterns ståndpunkter till sina egna, och nu har han tydligen gått och blivit feminist också! Risken finns nu att även han börjar stämma in i den vänstervridna kritiken mot telemarketingföretagens verksamhet. Det är det som är problemet i Sverige idag, vi har blivit alldeles för veka!
Ett exempel på detta är hur tidningarna idag skriver om hårt idrottande barn som om detta vore någonting negativt. Själv minns jag med ett nostalgiskt skimmer all den glädje som idrotten gav mig under min ungdoms glada dagar på Sigtuna, och jag är än idag en aktiv utövare av tennis och min stora passion golfen. Men dagens ungdom har inte längre den 105-årige stålbankiren Irving Kahn som förebild, istället vill de bli som sina musikaliska hophip-idoler, och vägrar numera till och med att ta av sig kepsen inomhus! Jag är rädd att utan ett värdekonservativt uppvaknande riskerar Sverige att gå en mycket mörk framtid till mötes.
söndag 4 december 2011
Socialisternas kris gynnar den svenska demokratin!
Tommy Möller, en gång patriotisk medlem av den borgerliga studentföreningen Heimdal, går nu socialisternas ärenden. I en debattartikel påstår han nu att socialisternas kris skulle hota den svenska demokratin!
Ingenting kunde såklart vara mer fel, tvärtom så gynnar socialisternas kris den svenska demokratin! Att ett parti som bekänner sig till den odjupt odemokratiska och näringsfientliga socialismen marginaliseras är strålande nyheter för det svenska folket. Om näringslivet får ro att verka utan hot om socialistiska regleringar, beskattningar och löntagarfonder kan Sverige gå mot helt nya höjder! Att socialisternas kris sammanträffar med att Sveriges ekonomi går bra när resten av världen befinner sig i en djup kris är ett övertygande bevis för detta!
Ingenting kunde såklart vara mer fel, tvärtom så gynnar socialisternas kris den svenska demokratin! Att ett parti som bekänner sig till den odjupt odemokratiska och näringsfientliga socialismen marginaliseras är strålande nyheter för det svenska folket. Om näringslivet får ro att verka utan hot om socialistiska regleringar, beskattningar och löntagarfonder kan Sverige gå mot helt nya höjder! Att socialisternas kris sammanträffar med att Sveriges ekonomi går bra när resten av världen befinner sig i en djup kris är ett övertygande bevis för detta!
Reformerna måste fortsätta
Stödet för regeringen är på topp, samtidigt som socialisterna fortsätter sin kräftgång. Goda nyheter kan tyckas, men situationen är farlig eftersom regeringen riskerar bli självbelåten och slå av på reformtakten.
Den orättvisa hetsen mot vårdbolaget Carema får inte användas som en ursäkt till att stoppa privatiseringarna. För att undvika en grekisk situation med alldeles för stora offentliga utgifter är det av avgörande betydelse att de så kallade "välfärdssystemen" som passiviserar folket och kedjar dem till staten avvecklas eller åtminstone bantas ned.
Det är också hög till att regeringens orättvisa och ensidiga skattesänkningar på arbetarklassen nu följs av skattesänkningar för överklassen. En överklass med tillgång till stora förmögenheter är avgörande för att klara finansieringen av framtidens investeringar, särskilt i tider som dessa då tillgången till krediter har sargats svårt av krav på offentlig redovisning och alltför stora statliga regleringar av banksystemet!
Den orättvisa hetsen mot vårdbolaget Carema får inte användas som en ursäkt till att stoppa privatiseringarna. För att undvika en grekisk situation med alldeles för stora offentliga utgifter är det av avgörande betydelse att de så kallade "välfärdssystemen" som passiviserar folket och kedjar dem till staten avvecklas eller åtminstone bantas ned.
Det är också hög till att regeringens orättvisa och ensidiga skattesänkningar på arbetarklassen nu följs av skattesänkningar för överklassen. En överklass med tillgång till stora förmögenheter är avgörande för att klara finansieringen av framtidens investeringar, särskilt i tider som dessa då tillgången till krediter har sargats svårt av krav på offentlig redovisning och alltför stora statliga regleringar av banksystemet!
lördag 3 december 2011
Rödvinsvänstern slår till igen
Murvlar, försupna vulgärpoeter, statsbidragsmjölkande författare och likasinnade försöker nu läxa upp såväl riksklenoden Ericsson som vår sympatiske och kunnige utrikesminister. Vad som nu sker i Syrien är en uppenbar kränkning av de mänskliga rättigheterna och företag som Ericsson är skyldiga att ta ställning till den saken hävdar man, som om det vore Ericssons sak att avgöra vad den utrustning de levererar används till.
Samma argument har man sedan länge genomskådat i Amerikas förenta stater, frihetens vagga, där landets skrikiga vänsterliberaler länge har argumenterat för en inskränkning i rätten att bära vapen. De vanliga medborgarna har dock för länge sedan punkterat detta resonemang. "Det inte vapen som dödar, det är skytten" säger den vanliga amerikanerna, och ingen lyssnar längre till extremisternas okonstitutionella klagosång.
På samma sätt punkterar Carl Bildt extremisternas argument här på hemmaplan. Att Bildt är en man av hög börd och klassisk bildning märks tydligt i hans nådastöt till motargument. Mobiltelefoni är viktigt för demokratikämparna säger Bildt, och bevisar således att Ericssons lönsamma verksamhet i själva verket hjälper det syriska folket. Härmed bevisar han även den gamla devisen att marknadsekonomi alltid är nyckeln till demokrati och frihet.
Samma argument har man sedan länge genomskådat i Amerikas förenta stater, frihetens vagga, där landets skrikiga vänsterliberaler länge har argumenterat för en inskränkning i rätten att bära vapen. De vanliga medborgarna har dock för länge sedan punkterat detta resonemang. "Det inte vapen som dödar, det är skytten" säger den vanliga amerikanerna, och ingen lyssnar längre till extremisternas okonstitutionella klagosång.
På samma sätt punkterar Carl Bildt extremisternas argument här på hemmaplan. Att Bildt är en man av hög börd och klassisk bildning märks tydligt i hans nådastöt till motargument. Mobiltelefoni är viktigt för demokratikämparna säger Bildt, och bevisar således att Ericssons lönsamma verksamhet i själva verket hjälper det syriska folket. Härmed bevisar han även den gamla devisen att marknadsekonomi alltid är nyckeln till demokrati och frihet.
Deltid - för arbetarnas bästa!
Socialister av alla de slag går nu ut i en koordinerad attack på visstidsanställningarna i Sverige. Som vanligt när dessa revolutionära agitatorer tar till orda så är sanningen det första offret. Jag skall visa detta med ett exempel från min egen vardag.
Här på min egendom har jag en trädgårdsmästare som tar hand om vegetationen på ägorna. Klipper gräset, ansar ogräs, klipper häckarna och allt det där som vi fastighetsägare behöver få gjort men som verkligen inte anstår oss själva att utföra. På vintern, särskilt då snön lägger sig över landet, så är antalet uppgifter som min "boy" kan utföra förstås begränsat, det borde till och med en socialist kunna förstå. Vad skulle han göra hela dagarna om jag tvingades anställa honom på heltid? Vara ifrån sin familj flera timmar varje dag bara för att sitta här och rulla tummarna på min bekostnad? Vi skulle båda bli offer för en sådan lagstiftning!
Sanningen är förstås att jag hade fått avskeda honom, och istället tvingats anlita en polack svart. Detta vore en tragedi för min gamla trotjänare som tjänat mig så väl under alla dessa år.
Här på min egendom har jag en trädgårdsmästare som tar hand om vegetationen på ägorna. Klipper gräset, ansar ogräs, klipper häckarna och allt det där som vi fastighetsägare behöver få gjort men som verkligen inte anstår oss själva att utföra. På vintern, särskilt då snön lägger sig över landet, så är antalet uppgifter som min "boy" kan utföra förstås begränsat, det borde till och med en socialist kunna förstå. Vad skulle han göra hela dagarna om jag tvingades anställa honom på heltid? Vara ifrån sin familj flera timmar varje dag bara för att sitta här och rulla tummarna på min bekostnad? Vi skulle båda bli offer för en sådan lagstiftning!
Sanningen är förstås att jag hade fått avskeda honom, och istället tvingats anlita en polack svart. Detta vore en tragedi för min gamla trotjänare som tjänat mig så väl under alla dessa år.
torsdag 1 december 2011
För att parafrasera Marie Antoinette
Stort tidningsutrymme upptas idag av en snyfthistoria om hur en benlös man inte får någon permobil betald av landstinget. Landstingets motivering till avslaget är att det är "osäkert om funktionsnedsättningen är bestående".
Föga oväntat gör sig kulturvänstern lustig på landstingets tjänstemäns bekostnad, helt ovetande om de framsteg som görs inom till exempel stamcellsforskningen. Något av våra fina svenska läkemedelsföretag kan säkert inom bara några år erbjuda ett piller som får ben att växa ut igen, och ett förhastat permobilinköp skulle då framstå som det slöseri med skattemedel det är.
Nej, för att parafrasera Marie Antoinette: Om folket inte får åka permobil, varför åker de inte Mercedes istället?
Föga oväntat gör sig kulturvänstern lustig på landstingets tjänstemäns bekostnad, helt ovetande om de framsteg som görs inom till exempel stamcellsforskningen. Något av våra fina svenska läkemedelsföretag kan säkert inom bara några år erbjuda ett piller som får ben att växa ut igen, och ett förhastat permobilinköp skulle då framstå som det slöseri med skattemedel det är.
Nej, för att parafrasera Marie Antoinette: Om folket inte får åka permobil, varför åker de inte Mercedes istället?
tisdag 29 november 2011
Franco och gravfridens helgd
Francisco Franco räddade Spanien då landet - precis som idag - stod på ruinens brant efter socialistiskt vanstyre. Men en fast hand ledde han landet bort från avgrunden och skapade ett blomstrande samhälle i dess ställe. Som tack för denna självuppoffrande livsgärning föreslår nu spanska experter att gravfriden skall avskaffas så att hans kvarlevor kan grävas upp och, får man anta, kastas på historiens soptipp. Upprörande! Räcker det inte att man redan, i sin iver att vara politiskt korrekt, kliniskt rensat landet på statyer över denna landets räddare?
Franco ligger begravd i monumentet Valle de los Caídos, vilket enligt tidningarnas sensationslystna vänsterretorik byggdes av krigsfångar. Det finns absolut inga bevis för detta groteska påstående, tvärtom var syftet att monumentet skulle hedra alla som dog i det av vänstern framprovocerade grymma inbördeskriget. Francos grav är en symbol för försoning, och bör hedras som en sådan!
Franco ligger begravd i monumentet Valle de los Caídos, vilket enligt tidningarnas sensationslystna vänsterretorik byggdes av krigsfångar. Det finns absolut inga bevis för detta groteska påstående, tvärtom var syftet att monumentet skulle hedra alla som dog i det av vänstern framprovocerade grymma inbördeskriget. Francos grav är en symbol för försoning, och bör hedras som en sådan!
Vänstermedias kapitalförstörning
Professor Mårten Schultz, en av Advokatens bekanta, har skrivit en mycket intressant debattartikel om hur medias vänstervridna journalister hämningslöst svartmålar våra fina svenska företag. Professor Schultz anser att media bör kunna åtalas för så kallat ekonomiskt förtal, efter att ha farit med osanning om näringsverksamhet. Detta kan tyckas självklart, men är tyvärr omöjligt i Sverige efter alla år av företagarfientligt socialistiskt vanstyre. Enligt Advokaten beror detta på någon flumliberal förordning som kallas "yttrandefriheten".
Att professor Schultz ändå väcker frågan inger en strimma av hopp. Vänstermedias förtal av näringsverksamhet kostar enligt Bankmannen varje år de svenska aktieägarna miljardtals kronor, då börskurserna faller i den illvilliga ryktesspridningens spår. Min vän Friherren har till exempel nyligen drabbats hårt på detta sätt i det nu riksbekanta exemplet med den skandalösa svartmålningen av Carema.
Att professor Schultz ändå väcker frågan inger en strimma av hopp. Vänstermedias förtal av näringsverksamhet kostar enligt Bankmannen varje år de svenska aktieägarna miljardtals kronor, då börskurserna faller i den illvilliga ryktesspridningens spår. Min vän Friherren har till exempel nyligen drabbats hårt på detta sätt i det nu riksbekanta exemplet med den skandalösa svartmålningen av Carema.
fredag 25 november 2011
En dag att minnas!
Dagen började illa, med nya alarmerande rapporter om förföljelser av bankvärldens hårt arbetande trotjänare. Men sedan förbyttes natt till dag, molnen skingrades och solen tittade fram igen: Socialisterna forsätter falla mot nya bottennivåer!
Jag tog upp min käcka lilla telefonmanick - en sån här e-Phone som är så populära nuförtiden, fast med diamantinlägg, inköpt i Dubai av min kära hustru Grevinnan - och ringde min gode vän Advokaten. Vi kom överens om att fira detta ikväll med en rejäl cognac på hans inglasade punschveranda med utsikt över fjärden!
Jag tog upp min käcka lilla telefonmanick - en sån här e-Phone som är så populära nuförtiden, fast med diamantinlägg, inköpt i Dubai av min kära hustru Grevinnan - och ringde min gode vän Advokaten. Vi kom överens om att fira detta ikväll med en rejäl cognac på hans inglasade punschveranda med utsikt över fjärden!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)