Kooperationen har i över hundra år försökt konkurrera ut de hårt arbetande specerihandlarna i sin envisa naivistiska strävan att bevisa de socialistiska teoriernas ekonomiska riktighet. Till en början skedde detta i regelrätta konsumentstrejker, där socialistiska arbetare med tveksam moral sökte försätta de riktiga specerihandlare som i alla år tjänat dem så väl i konkurs, via juridiskt och etiskt högst tvivelaktiga bojkotter.
När därefter den socialistiska revolutionen i Sverige hade fullbordats utgick ett dekret om massivt stöd till kooperationen, samtidigt som lagar, förordningar och skatter med det uttalade målet att krossa de privata specerihandlarna klubbades i Riksdagen. Under en tid gick det tack vare denna snedvridning av konkurrenser bra för kooperationen. Med tiden visade det sig emellertid att det inte ens med massiva statliga subventioner gick att bedriva kooperativ handel. Den osynliga handens grepp kunde inte neutraliseras ens av den mest socialistiska av regeringar väster om järnridån - de privata alternativen visade sig vara överlägsna!
Bankmannen - som i sin yrkesroll är van vid att verka utan stöd eller påverkan från samhället - upplyste mig idag över vår lunch bestående av cognacsflamberad kobebiff i tryffelsås att kooperationen idag står vid konkursens brant. En god nyhet för landets i motvind kämpande specerihandlare såklart, men också en tragisk nyhet för de arbetare som med löften om guld och gröna skogar lurats till att investera i kooperationen. Socialisternas ohållbara löften om återbäring riskerar att lämna en bitter eftersmak i munnen, då kooperationen inom kort tvingas krypa till konkursförvaltaren med bössan i hand.
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
SvD