En flaska cognac från Napoleons tid bjuds i dagarna ut på marknaden för i storleksordningen en miljon kronor. Tvåhundra år gammalt får sägas vara hors d'âge om något, och som den erkänt stora cognacskonnässör jag är så skall jag göra allt som står i min makt för att bli dess nya ägare.
Tyvärr är tydligen den nederländske säljaren helt inställt på att fokusera sina säljinsatser på de ryska och kinesiska marknaderna. Utsikterna till ett högt försäljningspris har uppenbarligen helt fått honom att glömma att det är en europeisk kulturskatt det handlar om. Detta innebär dessvärre inte bara att mina egna möjligheter att få ta del av dessa ädla droppar minskar, det innebär också att cognacen riskerar att hamna hos någon kappvändare till före detta kommunistöverlöpare.
Tanken på att de ädla dropparna kan komma att drickas upp av någon vulgär och nyrik individ, som ej förstår att uppskatta de dyra dropparnas rika palett av smaker, gör mig direkt illa till mods!
DN, SvD, EK, GP, ÖC, SMP, HD, VK, NT, NLT
lördag 18 februari 2012
tisdag 14 februari 2012
Snart öppnar de socialkonservativa daghemmen sina portar
Att Ylva Myrdals socialistiska projekt med storbarnkammare har slagit fullständigt slint torde idag stå klart för varje tänkande människa. Över en lunch bestående av hummer garnerad med rysk kaviar uppmärksammade Friherren idag mig och Bankmannen på förskolan Egalia. På denna förskola tvingas tydligen barnen i något slags radikalfeministiskt försök till hjärntvätt att säga "hen" istället för "han" eller "hon".
Att storbarnkamrarna fullständigt slagit sönder kärnfamiljens vardag är ett väletablerat faktum. Barnen förvägras under sina viktiga uppväxtår sina mödrars omsorg, och mödrarna själva tvingas i sin tur ut i arbetslivet för att göra allehanda manssysslor. Det är inte långsökt att förmoda att detta är en av de främsta orsakerna till att skilsmässor blir allt vanligare, men de radikala grupperna har nu uppenbarligen bestämt sig för att trots detta ta det hela ett steg längre. Barnens könstillhörighet skall nu uppenbarligen helt utplånas, och jag vågar knappt tänka på vad som kommer att ske när dessa osäkra och förvirrade människor en dag skall gå ut i arbetslivet.
Själva lät jag och Grevinnan våra barn inte komma i närheten av något daghem. Som hemmafru lade Grevinnan stor möda vid att fostra barnen i sunda värderingar, och som hjälp vid lek och blöjbyte hade vi självfallet barnflickor. Som den socialt engagerade man jag är är jag emellertid fullt medveten om att delar av arbetarklassen inte har råd att anställa en barnflicka, men jag tror att de finns en lösning även för dessa. Jag är nämligen övertygad om att en motreaktion i form av socialkonservativa daghem snart kommer att bli verklighet.
På "Cajsa Wargs förskola" skulle flickorna såväl kunna få leka med sina dockor som lära sig grunderna i hushållsarbete. Pojkarna på "Förskolan Christopher Polhem" å sin sida skulle, utan att störas av feministiska galningar, få leka med sina modellbilar och lära sig grunderna i mer manliga sysselsättningar som mekanik och fabriksarbete.
DN 1, 2, 3, 4
Att storbarnkamrarna fullständigt slagit sönder kärnfamiljens vardag är ett väletablerat faktum. Barnen förvägras under sina viktiga uppväxtår sina mödrars omsorg, och mödrarna själva tvingas i sin tur ut i arbetslivet för att göra allehanda manssysslor. Det är inte långsökt att förmoda att detta är en av de främsta orsakerna till att skilsmässor blir allt vanligare, men de radikala grupperna har nu uppenbarligen bestämt sig för att trots detta ta det hela ett steg längre. Barnens könstillhörighet skall nu uppenbarligen helt utplånas, och jag vågar knappt tänka på vad som kommer att ske när dessa osäkra och förvirrade människor en dag skall gå ut i arbetslivet.
Själva lät jag och Grevinnan våra barn inte komma i närheten av något daghem. Som hemmafru lade Grevinnan stor möda vid att fostra barnen i sunda värderingar, och som hjälp vid lek och blöjbyte hade vi självfallet barnflickor. Som den socialt engagerade man jag är är jag emellertid fullt medveten om att delar av arbetarklassen inte har råd att anställa en barnflicka, men jag tror att de finns en lösning även för dessa. Jag är nämligen övertygad om att en motreaktion i form av socialkonservativa daghem snart kommer att bli verklighet.
På "Cajsa Wargs förskola" skulle flickorna såväl kunna få leka med sina dockor som lära sig grunderna i hushållsarbete. Pojkarna på "Förskolan Christopher Polhem" å sin sida skulle, utan att störas av feministiska galningar, få leka med sina modellbilar och lära sig grunderna i mer manliga sysselsättningar som mekanik och fabriksarbete.
DN 1, 2, 3, 4
torsdag 9 februari 2012
Pensionärerna skor sig på mäklarnas bekostnad
Statsministern övergav häromdagen för ovanlighetens skull vänsterretoriken, och visade svenskarna att någonstans bakom hans billiga kostym finns det fortfarande en Högerman värd namnet. Pensionsåldern bör höjas till 75 år menar Reinfeldt, så att Sverige inte riskerar att bli ett nytt Grekland.
Jag diskuterade detta med Friherren och Mäklaren idag över en trerätters middag med en utsökt gåsleverpaté som höjdpunkt, och vi var rörande eniga om att Statsministern här var inne på helt rätt linje. Sverige har inte längre råd att försörja en allt större skada oproduktiva pensionärer, och när blev det egentligen en självklarhet att den som inte satt undan pengar för sin ålders höst skall kunna förvänta sig att försörjas av staten? Min fader, den salige Greven, jobbade hårt i hela sitt liv och hade inte bara avsatt delar av familjeförmögenheten för sin ålderdom, utan fortsatte dessutom att jobba i familjeföretaget i hela sitt liv!
Mäklaren berättade hur han och hans kollegor har det svårt i dessa dagar, de fallande huspriserna och den av alltför många regleringar orsakade lågkonjunkturen har slagit hårt mot hela bostadsbranschen. Mäklaren förklarade hur de hårda tiderna har fått honom och och hans kollegor att överväga att ta betalt för sina omkostnader även i de fall då deras arbete inte leder till någon försäljning. "Varför", frågade sig Mäklaren retoriskt, "skall vi jobba gratis medan staten låter de skattepengar vi tvingas betala regna ned över lata 65-åringar?" Efter några sekunders dramatisk paus tillade han, som för att understryka situationens allvar, "själv har jag inte haft råd att köpa mig en ny Rolex på flera månader!"
Mäklaren gav därmed verkligen såväl mig själv som Friherren någonting att fundera över. "Du har ju helt rätt", utbrast Friherren efter en stunds häpen tystnad, "pensionärerna skor sig ju på hela mäklarkårens bekostnad!" Jag och Friherren nickade instämmande och vi åt därefter efterrätten under kontemplativ tystnad. Det var inte förrän under avecen - en utsökt cognac hors d'âge från 1943 - som samtalet riktigt kom igång igen, så tagna blev vi av situationens allvar. Före vi skildes åt så dunkade både jag själv och Friherren Mäklaren i ryggen, och önskade honom all lycka med införandet av de nya arvodena.
DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SR, Ab, Ab, Ab, Ab, Ab
Jag diskuterade detta med Friherren och Mäklaren idag över en trerätters middag med en utsökt gåsleverpaté som höjdpunkt, och vi var rörande eniga om att Statsministern här var inne på helt rätt linje. Sverige har inte längre råd att försörja en allt större skada oproduktiva pensionärer, och när blev det egentligen en självklarhet att den som inte satt undan pengar för sin ålders höst skall kunna förvänta sig att försörjas av staten? Min fader, den salige Greven, jobbade hårt i hela sitt liv och hade inte bara avsatt delar av familjeförmögenheten för sin ålderdom, utan fortsatte dessutom att jobba i familjeföretaget i hela sitt liv!
Mäklaren berättade hur han och hans kollegor har det svårt i dessa dagar, de fallande huspriserna och den av alltför många regleringar orsakade lågkonjunkturen har slagit hårt mot hela bostadsbranschen. Mäklaren förklarade hur de hårda tiderna har fått honom och och hans kollegor att överväga att ta betalt för sina omkostnader även i de fall då deras arbete inte leder till någon försäljning. "Varför", frågade sig Mäklaren retoriskt, "skall vi jobba gratis medan staten låter de skattepengar vi tvingas betala regna ned över lata 65-åringar?" Efter några sekunders dramatisk paus tillade han, som för att understryka situationens allvar, "själv har jag inte haft råd att köpa mig en ny Rolex på flera månader!"
Mäklaren gav därmed verkligen såväl mig själv som Friherren någonting att fundera över. "Du har ju helt rätt", utbrast Friherren efter en stunds häpen tystnad, "pensionärerna skor sig ju på hela mäklarkårens bekostnad!" Jag och Friherren nickade instämmande och vi åt därefter efterrätten under kontemplativ tystnad. Det var inte förrän under avecen - en utsökt cognac hors d'âge från 1943 - som samtalet riktigt kom igång igen, så tagna blev vi av situationens allvar. Före vi skildes åt så dunkade både jag själv och Friherren Mäklaren i ryggen, och önskade honom all lycka med införandet av de nya arvodena.
DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SR, Ab, Ab, Ab, Ab, Ab
lördag 4 februari 2012
Dags att avskaffa järnvägen!
Jag är av den starka övertygelsen att uppfriskande vinterkyla har en sund och härdande effekt på arbetarklassen. För oss män av börd kan den vara emellertid vara direkt skadlig i längden, våra finlemmade finanshänder riskerar till exempel att förfrysa i den stränga kylan. "Något måste göras!", tänkte jag i veckan för mig själv, och bjöd därför in Friherren, Mäklaren, Advokaten, Bankmannen och Mäklarens son på en av mina traditionsenliga "värmekvällar".
Grevens värmekvällar är alltid väldigt uppskattade tillställningar i vinterkylan, vi samlas i jaktstugan där tjänstefolket har tänt en värmande brasa i öppna spisen. Där sitter vi i varsin sekelskiftesfåtölj och värmer oss med cognac och exklusivt schweizisk glühwein, och diskuterar världsläget gentlemen emellan. "Bros before hoes" som Mäklarens son brukar säga, jag är inte helt på det klara med vad det betyder men jag tror det är en broderskapsfras som härstammar från brittiska internatskolor.
Igår diskuterade vi såklart den här svetsaren Löfven som tagit över ledningen för socialisterna efter landsortstidningsreportern Juholt. Vi var alla överens om att han kan bli en farlig motståndare, men han är kärnkraftsanhängare och antifeminist vilket åtminstone är positiva tecken. Därefter gled diskussionen för en stund in på min Jaeger-LeCoultre, fruarnas kläder och pälsar, men det var när vårt samtal kom in på järnvägen som det blev riktigt intressant.
Efter att ha diskuterat för- och nackdelar med detta föråldrade transportmedel så kom vi fram till att det inte har någon framtid i vår moderna värld. Järnvägen var en fantastisk uppfinning under den tidiga industriella revolutionen, men teknikutvecklingen har idag sprungit ifrån denna en gång så viktiga innovation. Järnvägen kan kanske för en tid fortsätta att spela en mindre roll i varma länders transportsystem. Där växlar inte kan frysa och spår inte snöa igen kan måhända tågen fortsätta att rulla i ytterligare några årtionden, men i Sverige är järnvägen idag ingenting annat än en teknisk återvändsgränd.
Lastbilar, supertankers och flygplan är framtiden, konstaterade vi enhälligt. Dessa pålitliga maskiner låter sig inte stoppas av lite snö, utan gör vad de är byggda för oavsett årstid och är inte beroende av opålitlig infrastruktur. Tack vare Kanadas fantastiska oljesandstillgångar är inte heller drivmedelsförsörjningen hotad, utan vi kan hålla dem rullande för evigt.
Som en passionerad naturvän är jag heller inte sen med att se de miljömässiga fördelarna med detta, de stora ingrepp i naturen som järnvägarnas framfart har inneburit kan med järnvägens avskaffande bli ett minne blott. Och glöm inte heller de stora mängder järn som kommer att frigöras då rälsen bryts upp. Banverket kan bli ett nytt Kiruna!
DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Ab, SR, SR, SVT, SVT
Grevens värmekvällar är alltid väldigt uppskattade tillställningar i vinterkylan, vi samlas i jaktstugan där tjänstefolket har tänt en värmande brasa i öppna spisen. Där sitter vi i varsin sekelskiftesfåtölj och värmer oss med cognac och exklusivt schweizisk glühwein, och diskuterar världsläget gentlemen emellan. "Bros before hoes" som Mäklarens son brukar säga, jag är inte helt på det klara med vad det betyder men jag tror det är en broderskapsfras som härstammar från brittiska internatskolor.
Igår diskuterade vi såklart den här svetsaren Löfven som tagit över ledningen för socialisterna efter landsortstidningsreportern Juholt. Vi var alla överens om att han kan bli en farlig motståndare, men han är kärnkraftsanhängare och antifeminist vilket åtminstone är positiva tecken. Därefter gled diskussionen för en stund in på min Jaeger-LeCoultre, fruarnas kläder och pälsar, men det var när vårt samtal kom in på järnvägen som det blev riktigt intressant.
Efter att ha diskuterat för- och nackdelar med detta föråldrade transportmedel så kom vi fram till att det inte har någon framtid i vår moderna värld. Järnvägen var en fantastisk uppfinning under den tidiga industriella revolutionen, men teknikutvecklingen har idag sprungit ifrån denna en gång så viktiga innovation. Järnvägen kan kanske för en tid fortsätta att spela en mindre roll i varma länders transportsystem. Där växlar inte kan frysa och spår inte snöa igen kan måhända tågen fortsätta att rulla i ytterligare några årtionden, men i Sverige är järnvägen idag ingenting annat än en teknisk återvändsgränd.
Lastbilar, supertankers och flygplan är framtiden, konstaterade vi enhälligt. Dessa pålitliga maskiner låter sig inte stoppas av lite snö, utan gör vad de är byggda för oavsett årstid och är inte beroende av opålitlig infrastruktur. Tack vare Kanadas fantastiska oljesandstillgångar är inte heller drivmedelsförsörjningen hotad, utan vi kan hålla dem rullande för evigt.
Som en passionerad naturvän är jag heller inte sen med att se de miljömässiga fördelarna med detta, de stora ingrepp i naturen som järnvägarnas framfart har inneburit kan med järnvägens avskaffande bli ett minne blott. Och glöm inte heller de stora mängder järn som kommer att frigöras då rälsen bryts upp. Banverket kan bli ett nytt Kiruna!
DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Ab, SR, SR, SVT, SVT
Förtalet av Apple börjar bli löjligt
Applefientliga artiklar börjar bli ett allt vanligare fenomen i media. Efter en våg av personangrepp mot Steve Jobs, företagets framlidne ledare, så har man ny bytt fokus. Man väljer nu att sprida ogrundade rykten om att arbetarna hos företagets underleverantörer skulle behandlas dåligt!
Jag äger själv en sån här liten käck iPhone-manick, även om Mäklarens son brukar kalla den för min pimpPhone eftersom det är en modifierad variant med diamantinlägg som Grevinnan köpte till mig i Dubai. Den fungerar alldeles utmärkt, det går till och med att blogga på den. Och som min fader, den framlidne Greven alltid brukade säga, ett väl utfört arbete är ett kvitto på att arbetarna är nöjda och sluppit bli störda i sitt förvärv av rabulistiska fackliga agitatorer. Av detta kan jag inte dra någon annan slutsats att de kinesiska arbetarna trivs lika utmärkt på sina jobb!
Att journalisterna inte förstår att Kina är ett tillväxtland, som valt att inte infört de socialistiska regleringar av arbetsmarknaden som så länge har förlamat det svenska arbetslivet, är knappast Apples problem. Så småningom, när marknaden, tillväxten och den osynliga handen har låtit sin magi flöda över det kinesiska näringslivet några årtionden till så kommer kanske även de kinesiska flitiga arbetarna kunna åtnjuta förmåner som demokrati, yttrandefrihet och betald semester. Under tiden så är det dock av högsta vikt att de välmenande men naiva världsförbättrarnas iver inte tillåts att stå i vägen för den kinesiska utvecklingen. Ett sådant ansvarslöst agerande kan utlösa en djup global recession.
SvD, E24, E24
Jag äger själv en sån här liten käck iPhone-manick, även om Mäklarens son brukar kalla den för min pimpPhone eftersom det är en modifierad variant med diamantinlägg som Grevinnan köpte till mig i Dubai. Den fungerar alldeles utmärkt, det går till och med att blogga på den. Och som min fader, den framlidne Greven alltid brukade säga, ett väl utfört arbete är ett kvitto på att arbetarna är nöjda och sluppit bli störda i sitt förvärv av rabulistiska fackliga agitatorer. Av detta kan jag inte dra någon annan slutsats att de kinesiska arbetarna trivs lika utmärkt på sina jobb!
Att journalisterna inte förstår att Kina är ett tillväxtland, som valt att inte infört de socialistiska regleringar av arbetsmarknaden som så länge har förlamat det svenska arbetslivet, är knappast Apples problem. Så småningom, när marknaden, tillväxten och den osynliga handen har låtit sin magi flöda över det kinesiska näringslivet några årtionden till så kommer kanske även de kinesiska flitiga arbetarna kunna åtnjuta förmåner som demokrati, yttrandefrihet och betald semester. Under tiden så är det dock av högsta vikt att de välmenande men naiva världsförbättrarnas iver inte tillåts att stå i vägen för den kinesiska utvecklingen. Ett sådant ansvarslöst agerande kan utlösa en djup global recession.
SvD, E24, E24
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)