Efter att ha ägnat dagen åt avancerad skatteplanering tillsammans med min gode vän Revisorn kände jag att vi var förtjänta av en belöning för vårt hårda arbete. Vi satte oss i biblioteket, bad tjänstepersonalen att tända en brasa och komma in med cognac och en bricka med gåsleverkanapéer och andra läckra hors d'oeuvres. Stämningen var på topp, men förbyttes snabbt i obehag då jag tog fram min käcka lilla iPhonemanick för att ögna igenom nyheterna. En kvinna visade sig ha blivit dödad i en vargattack!
Som två vana jägare har vi flera gånger varit med om att vi fått gå tomhämta hem efter en jakt då mordiska vargar redan länsat skogen på byten, och Advokaten har också berättat hur en bekant till hans kusin en gång för 20 år var med i samma jaktlag som en gentleman vars hund blev tagen av en varg!
Detta hindrar förstås inte varglobbyn från att fortsätta sin sanslösa kampanj för att sprida detta skadedjur i våra svenska skogar. En viktig del av denna kampanj går ut på att tvinga våra zoologiska parker att föda upp stora mängder vargar, vilka därefter sedan i hemlighet sätts ut i de svenska skogarna.
Så länge konsekvenserna begränsat sig till massakrerade hundar, torterade älgar och godsägare och andra jägare på som blivit berövade på sina rättmätiga troféer, har varglobbyn kunnat komma undan med detta skamliga beteende. Men när nu kampanjen också börjar kräva människooffer visar sig varglobbyns verkliga ansikte. Jag hoppas att de skäms en dag som denna!
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
SvD6,
SvD7,
SvD8,
SvD9,
SvD10,
SvD11,
SvD12,
SvD13,
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
DN6,
DN7,
DN8,
DN9,
DN10,
DN11,
SR1,
SR2,
SR3,
SR4,
SR5,
SR6,
SR7,
SR8,
Exp,
Ab1,
Ab2,
Ab3,
GP1,
GP2,
GP3,
GP4,
GP5
Visar inlägg med etikett Gåslever. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gåslever. Visa alla inlägg
söndag 17 juni 2012
måndag 11 juni 2012
Nobelbanketten måste räddas!
Som jag tidigare påpekat är jag väldigt förtjust i Nobelfestligheterna. Nobelfesten är ett tillfälle då Sverige visar upp sig från sin bästa sida, med Konungen i fokus och med landets övriga elit i hans släptåg. Samtidigt passar man också på att belöna några av de driftiga uppfinnare som tjänat våra företag bäst, och på så sätt möjliggjort de nya maskiner och produktserier som skall garantera framtidens kapitalanskaffning. Själv så skulle jag inte bli förvånad om det i år blir upptäckten av Higgs-brosomen som belönas med fysiologipriset.
Nobelfestens unika ställning inom Sveriges societet är dock hotad. Förra året förekom stora demonstrationer mot tillställningen och den socialistiske rabulisten Mikael Wiehe sjöng protestsånger i TV. Nu visar det sig också att arrangemangets budget är i fara, prissummorna kommer att sänkas och bli inte förvånad om vi framöver får höra att man även tvingas tumma på kvaliteten på den champagne, cognac och gåslever som skall serveras på själva banketten.
Givetvis är det den svenska statens skyldighet att under dessa omständigheter göra allt för att Nobelbankettens betydelse inte undergrävs. En elegant lösning vore till exempel att under några månader sänka de ekonomiskt tvivelaktiga bostadsbidragen med, säg, tio procent. På så sätt skulle man säkerställa att de medel som behövs finns tillgängliga, utan att någon allvarligt behövde drabbas av detta.
DN, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, GP1, GP2, SydSv1, SydSv2, SVT, SR, HD, UNT, NSD, VK, NK, ÖC, SN
Nobelfestens unika ställning inom Sveriges societet är dock hotad. Förra året förekom stora demonstrationer mot tillställningen och den socialistiske rabulisten Mikael Wiehe sjöng protestsånger i TV. Nu visar det sig också att arrangemangets budget är i fara, prissummorna kommer att sänkas och bli inte förvånad om vi framöver får höra att man även tvingas tumma på kvaliteten på den champagne, cognac och gåslever som skall serveras på själva banketten.
Givetvis är det den svenska statens skyldighet att under dessa omständigheter göra allt för att Nobelbankettens betydelse inte undergrävs. En elegant lösning vore till exempel att under några månader sänka de ekonomiskt tvivelaktiga bostadsbidragen med, säg, tio procent. På så sätt skulle man säkerställa att de medel som behövs finns tillgängliga, utan att någon allvarligt behövde drabbas av detta.
DN, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, GP1, GP2, SydSv1, SydSv2, SVT, SR, HD, UNT, NSD, VK, NK, ÖC, SN
torsdag 7 juni 2012
Spanjorerna vilse efter Francos död
Träffade Diplomaten och Bankmannen på lunchen idag över hummer och gåsleverpaté, och ämnet för dagen var såklart Spanien. Med Diplomatens utrikeskunskaper, Bankmannens ekonomiska expertis och min stora allmänbildning så tog det oss inte lång tid att sätta fingret på de verkliga orsakerna till Spaniens kris.
Glöm alla pseudovetenskapliga teorier som sprids av kryptosocialistiska amatörekonomer som SvD:s Cervenka. Dessa uppkomlingar bortser totalt från en månghundraårig ekonomisk-filosofisk tradition då de gör sina analyser, och pratar självupptaget om inbillade bostadsbubblor och en påstådd bristfällig kapitalisering av banksystemet. Problemets orsaker finns istället att finna någon helt annanstans.
I Spaniens fall så beror den uppkomna situationen på den ideologiska vilsenhet som följde på den store Francisco Francos död, och de farliga socialistiska experiment som detta ledde till. Århundraden av stolta värderingar och traditioner kastades överbord på en natt, och i stället så skulle ett "progressivt samhälle" byggas. Resultatet av detta ser vi idag: Spanien är på väg att ställa in betalningarna, landets en gång så stolta folk får tigga om nödlån och som om detta inte vore illa nog i sig så har idag det spanska folket fått se sin stolthet sargats ännu mer, eftersom landets kreditbetyg nu har sänkts.
Jag hoppas verkligen att resten av världen lär sig läxan av det spanska misslyckandet, och upphör med de så kallade "progressiva experimenten" som slagit sönder såväl moralen som de sociala stratifieringarna och hierarkierna. Det stolta land som en gång inspirerade Hemingway till Den gamle och havet finns inte längre. Folk känner helt enkelt inte längre sin plats, och resultaten har inte låtit vänta på sig. Den spanska radikala urholkningen av de socialkonservativa värderingarna är ett varnande exempel för oss alla!
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6, SR7, GP1, DI1, DI2, Di3, DI4, DI5, Exp
Glöm alla pseudovetenskapliga teorier som sprids av kryptosocialistiska amatörekonomer som SvD:s Cervenka. Dessa uppkomlingar bortser totalt från en månghundraårig ekonomisk-filosofisk tradition då de gör sina analyser, och pratar självupptaget om inbillade bostadsbubblor och en påstådd bristfällig kapitalisering av banksystemet. Problemets orsaker finns istället att finna någon helt annanstans.
I Spaniens fall så beror den uppkomna situationen på den ideologiska vilsenhet som följde på den store Francisco Francos död, och de farliga socialistiska experiment som detta ledde till. Århundraden av stolta värderingar och traditioner kastades överbord på en natt, och i stället så skulle ett "progressivt samhälle" byggas. Resultatet av detta ser vi idag: Spanien är på väg att ställa in betalningarna, landets en gång så stolta folk får tigga om nödlån och som om detta inte vore illa nog i sig så har idag det spanska folket fått se sin stolthet sargats ännu mer, eftersom landets kreditbetyg nu har sänkts.
Jag hoppas verkligen att resten av världen lär sig läxan av det spanska misslyckandet, och upphör med de så kallade "progressiva experimenten" som slagit sönder såväl moralen som de sociala stratifieringarna och hierarkierna. Det stolta land som en gång inspirerade Hemingway till Den gamle och havet finns inte längre. Folk känner helt enkelt inte längre sin plats, och resultaten har inte låtit vänta på sig. Den spanska radikala urholkningen av de socialkonservativa värderingarna är ett varnande exempel för oss alla!
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6, SR7, GP1, DI1, DI2, Di3, DI4, DI5, Exp
Så undviker du bisfenolen
Bra mat måste få kosta sade alltid min kloka moder, den framlidna Grevinnan. Själv har jag alltid levt och ätit efter detta motto, och jag försäkrar mig alltid om att till exempel den gåslever och kobebiff jag äter håller högsta kvalitet. Tyvärr är detta inte ett budskap som har nått ut i breda samhällslager, och i synnerhet inte bland de lägre skikten av populasen.
Vi har ju länge fått höra om problemen med sockersjuka och övervikt som kommer i spåren av arbetarklassens förkärlek för dålig snabbmat, och i dagarna uppmärksammade mig min gode vän Diplomaten på ett nytt fenomen som diskuteras livligt nuförtiden, nämligen den så kallade bisfenolen. Detta är för den oinsatte en kemisk partikel som till exempel finns i konserver, och som nu påstås vara skadlig för hälsan.
Personligen förhåller jag mig alltid misstänksam till den här sortens alarmistisk matjournalistik. Våra fina mat- och kemiföretag anstränger sig självfallet till det yttersta att endast leverera säkra produkter till sina kunder - allt annat vore såklart att såga av den gren de själva sitter på. De allmänt spridda konspirationsteorierna om att de skulle leverera produkter som inte är ordentligt testade förefaller mig därför ytterst osannolika, så som konspirationsteorier nästan alltid är.
För den som vill vara på den säkra sidan finns hur som helst endast en sak att göra, och det är att följa det råd min moder, den framlidna Grevinnan, en gång gav - låt maten få kosta! På så sätt försäkrar du dig inte bara att din hummer, gåslever och ryska kaviar är ofarlig, utan också att den blir till en kulinarisk höjdpunkt!
DN, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, Exp, AB1, AB2
Vi har ju länge fått höra om problemen med sockersjuka och övervikt som kommer i spåren av arbetarklassens förkärlek för dålig snabbmat, och i dagarna uppmärksammade mig min gode vän Diplomaten på ett nytt fenomen som diskuteras livligt nuförtiden, nämligen den så kallade bisfenolen. Detta är för den oinsatte en kemisk partikel som till exempel finns i konserver, och som nu påstås vara skadlig för hälsan.
Personligen förhåller jag mig alltid misstänksam till den här sortens alarmistisk matjournalistik. Våra fina mat- och kemiföretag anstränger sig självfallet till det yttersta att endast leverera säkra produkter till sina kunder - allt annat vore såklart att såga av den gren de själva sitter på. De allmänt spridda konspirationsteorierna om att de skulle leverera produkter som inte är ordentligt testade förefaller mig därför ytterst osannolika, så som konspirationsteorier nästan alltid är.
För den som vill vara på den säkra sidan finns hur som helst endast en sak att göra, och det är att följa det råd min moder, den framlidna Grevinnan, en gång gav - låt maten få kosta! På så sätt försäkrar du dig inte bara att din hummer, gåslever och ryska kaviar är ofarlig, utan också att den blir till en kulinarisk höjdpunkt!
DN, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, Exp, AB1, AB2
onsdag 6 juni 2012
Vi firar som karoliner hemma hos Friherren
Idag är det den svenska nationaldagen, i sanning en dag att fira! Redan som liten lärde mig min fader, den framlidne Greven, vikten av fosterlandskärlek. Jag har i min tur fört denna ädla tradition vidare till mina barn och barnbarn, och kommer därför självfallet föregå med gott exempel genom att fira ordentligt idag.
Förr om åren brukade jag patriotiskt fira dagen på Skansen. Dessvärre har detta firande för varje år blivit alltmer urvattnat och vulgariserat, och i år har firandet nått någon sorts lågvattenmärke med uppträdanden av moderna schlagerartister, TV-personligheter och burleskartister. Under sådana omständigheter finner jag evenemanget min närvaro ovärdig, men jag lider med Konungen som förväntas genomlida allt detta med ett leende på läpparna.
Istället så firar jag med Mäklarens son, Friherren, Diplomten och Advokaten. Vi har samlats hemma hos Friherren, stilfullt klädda i handsydda karolinuniformer. Advokaten mumlade syrligt om hur min nyinköpta Jaeger-LeCoultre ej var en tidstypisk accessoar för en karolin, men jag tror bara han är avundsjuk. Jag, Friherren och Diplomaten kom nämligen gemensamt fram till att det vore olämpligt om Mäklarens son som är ung och Bankmannen som ej är adlig fick bära officersuniformer. Mäklarens son som är en väldigt klok gosse såg med en gång det rimliga i detta, men Advokaten har osportsligt knorrat från och till.
En utsökt buffé med läkerheter som gåslever, hummer, rysk kaviar, löjrom, kobebiff och givetvis ett generöst utbud av cognac hors d'âge står uppdukat. Efter maten har Mäklarens son övertalat mig att recitera patriotiska pärlor av Verner von Heidenstam. Efter många år som gift tror jag mig känna Grevinnan så väl att jag misstänker att detta kommer få henne att fälla en tår eller två, där hon står i sin traditionella dalkulladräkt. Sedan samlas vi karlar för oss själva och diskuterar nya bonusupplägg och utbyter minnen från våra glada ungdomsdagar på Sigtuna.
Till min glädje ser jag att en del patriotiska traditioner av den gamla skolan ännu lever kvar. Sveriges egentlige kronarvinge, prins Carl Philip, har idag delat ut medaljer till svenska krigsveteraner. Att det, förutom oss själva i våra kostymer, ännu finns tappra svenskar som får arvet från karolinernas tid att leva vidare är en nyhet som värmer en Greves hjärta så här på Fosterlandets egen dag.
DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, AB, GP1, GP2, GP3, SR
Förr om åren brukade jag patriotiskt fira dagen på Skansen. Dessvärre har detta firande för varje år blivit alltmer urvattnat och vulgariserat, och i år har firandet nått någon sorts lågvattenmärke med uppträdanden av moderna schlagerartister, TV-personligheter och burleskartister. Under sådana omständigheter finner jag evenemanget min närvaro ovärdig, men jag lider med Konungen som förväntas genomlida allt detta med ett leende på läpparna.
Istället så firar jag med Mäklarens son, Friherren, Diplomten och Advokaten. Vi har samlats hemma hos Friherren, stilfullt klädda i handsydda karolinuniformer. Advokaten mumlade syrligt om hur min nyinköpta Jaeger-LeCoultre ej var en tidstypisk accessoar för en karolin, men jag tror bara han är avundsjuk. Jag, Friherren och Diplomaten kom nämligen gemensamt fram till att det vore olämpligt om Mäklarens son som är ung och Bankmannen som ej är adlig fick bära officersuniformer. Mäklarens son som är en väldigt klok gosse såg med en gång det rimliga i detta, men Advokaten har osportsligt knorrat från och till.
En utsökt buffé med läkerheter som gåslever, hummer, rysk kaviar, löjrom, kobebiff och givetvis ett generöst utbud av cognac hors d'âge står uppdukat. Efter maten har Mäklarens son övertalat mig att recitera patriotiska pärlor av Verner von Heidenstam. Efter många år som gift tror jag mig känna Grevinnan så väl att jag misstänker att detta kommer få henne att fälla en tår eller två, där hon står i sin traditionella dalkulladräkt. Sedan samlas vi karlar för oss själva och diskuterar nya bonusupplägg och utbyter minnen från våra glada ungdomsdagar på Sigtuna.
Till min glädje ser jag att en del patriotiska traditioner av den gamla skolan ännu lever kvar. Sveriges egentlige kronarvinge, prins Carl Philip, har idag delat ut medaljer till svenska krigsveteraner. Att det, förutom oss själva i våra kostymer, ännu finns tappra svenskar som får arvet från karolinernas tid att leva vidare är en nyhet som värmer en Greves hjärta så här på Fosterlandets egen dag.
DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, AB, GP1, GP2, GP3, SR
torsdag 9 februari 2012
Pensionärerna skor sig på mäklarnas bekostnad
Statsministern övergav häromdagen för ovanlighetens skull vänsterretoriken, och visade svenskarna att någonstans bakom hans billiga kostym finns det fortfarande en Högerman värd namnet. Pensionsåldern bör höjas till 75 år menar Reinfeldt, så att Sverige inte riskerar att bli ett nytt Grekland.
Jag diskuterade detta med Friherren och Mäklaren idag över en trerätters middag med en utsökt gåsleverpaté som höjdpunkt, och vi var rörande eniga om att Statsministern här var inne på helt rätt linje. Sverige har inte längre råd att försörja en allt större skada oproduktiva pensionärer, och när blev det egentligen en självklarhet att den som inte satt undan pengar för sin ålders höst skall kunna förvänta sig att försörjas av staten? Min fader, den salige Greven, jobbade hårt i hela sitt liv och hade inte bara avsatt delar av familjeförmögenheten för sin ålderdom, utan fortsatte dessutom att jobba i familjeföretaget i hela sitt liv!
Mäklaren berättade hur han och hans kollegor har det svårt i dessa dagar, de fallande huspriserna och den av alltför många regleringar orsakade lågkonjunkturen har slagit hårt mot hela bostadsbranschen. Mäklaren förklarade hur de hårda tiderna har fått honom och och hans kollegor att överväga att ta betalt för sina omkostnader även i de fall då deras arbete inte leder till någon försäljning. "Varför", frågade sig Mäklaren retoriskt, "skall vi jobba gratis medan staten låter de skattepengar vi tvingas betala regna ned över lata 65-åringar?" Efter några sekunders dramatisk paus tillade han, som för att understryka situationens allvar, "själv har jag inte haft råd att köpa mig en ny Rolex på flera månader!"
Mäklaren gav därmed verkligen såväl mig själv som Friherren någonting att fundera över. "Du har ju helt rätt", utbrast Friherren efter en stunds häpen tystnad, "pensionärerna skor sig ju på hela mäklarkårens bekostnad!" Jag och Friherren nickade instämmande och vi åt därefter efterrätten under kontemplativ tystnad. Det var inte förrän under avecen - en utsökt cognac hors d'âge från 1943 - som samtalet riktigt kom igång igen, så tagna blev vi av situationens allvar. Före vi skildes åt så dunkade både jag själv och Friherren Mäklaren i ryggen, och önskade honom all lycka med införandet av de nya arvodena.
DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SR, Ab, Ab, Ab, Ab, Ab
Jag diskuterade detta med Friherren och Mäklaren idag över en trerätters middag med en utsökt gåsleverpaté som höjdpunkt, och vi var rörande eniga om att Statsministern här var inne på helt rätt linje. Sverige har inte längre råd att försörja en allt större skada oproduktiva pensionärer, och när blev det egentligen en självklarhet att den som inte satt undan pengar för sin ålders höst skall kunna förvänta sig att försörjas av staten? Min fader, den salige Greven, jobbade hårt i hela sitt liv och hade inte bara avsatt delar av familjeförmögenheten för sin ålderdom, utan fortsatte dessutom att jobba i familjeföretaget i hela sitt liv!
Mäklaren berättade hur han och hans kollegor har det svårt i dessa dagar, de fallande huspriserna och den av alltför många regleringar orsakade lågkonjunkturen har slagit hårt mot hela bostadsbranschen. Mäklaren förklarade hur de hårda tiderna har fått honom och och hans kollegor att överväga att ta betalt för sina omkostnader även i de fall då deras arbete inte leder till någon försäljning. "Varför", frågade sig Mäklaren retoriskt, "skall vi jobba gratis medan staten låter de skattepengar vi tvingas betala regna ned över lata 65-åringar?" Efter några sekunders dramatisk paus tillade han, som för att understryka situationens allvar, "själv har jag inte haft råd att köpa mig en ny Rolex på flera månader!"
Mäklaren gav därmed verkligen såväl mig själv som Friherren någonting att fundera över. "Du har ju helt rätt", utbrast Friherren efter en stunds häpen tystnad, "pensionärerna skor sig ju på hela mäklarkårens bekostnad!" Jag och Friherren nickade instämmande och vi åt därefter efterrätten under kontemplativ tystnad. Det var inte förrän under avecen - en utsökt cognac hors d'âge från 1943 - som samtalet riktigt kom igång igen, så tagna blev vi av situationens allvar. Före vi skildes åt så dunkade både jag själv och Friherren Mäklaren i ryggen, och önskade honom all lycka med införandet av de nya arvodena.
DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SR, Ab, Ab, Ab, Ab, Ab
lördag 21 januari 2012
Landsortstidningsreporterns fall
Vi hade samlats hemma hos Friherren - Mäklaren, Bankmannen, Diplomaten, Mäklarens son, Friherren själv och jag. Vi hade laddat upp med cognac och gåsleversnittar, men vi var alla för nervösa för att annat än att smutta förstött på cognacen. Jag höll nervöst blicken på min Jaeger-LeCoultre och räknade ned sekunderna som återstod till vi skulle få besked om landsortstidningsreporterns framtid.
Vi undvek som vanligt det statliga organet för socialistisk etermediepropaganda och därför dök Juholt upp i rutan på utsatt tid, punktlig som ett schweiziskt armbandsur. När han meddelade sin avgång var det inte bara landsortsborna i Oskarshamn som ropade "nej!", även hemma hos Friherren hördes de besvikna utropen i kör, och Friherrens tjänare tittade förundrat på oss.
Vi var alldeles för sent ute då vi i torsdags inledde operation Rädda Landsortstidningsreportern. Jag är rädd att inte bara vi utan hela Sverige nu kan få betala dyrt för denna vår senfärdighet, om inte förr så i 2014 års val. Vi kom därför överens om att genast påbörja arbetet med att få den okarismatiske Sven-Erik Österberg vald till hans efterträdare, så att vi även fortsättningsvis kan slippa oroa oss för fler bakåtsträvande återsocialiseringar inom till exempel vård och skola.
Ab, Ab, Ab, Ab, Exp, Exp, Exp, SvD, Exp, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SR, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD
Vi undvek som vanligt det statliga organet för socialistisk etermediepropaganda och därför dök Juholt upp i rutan på utsatt tid, punktlig som ett schweiziskt armbandsur. När han meddelade sin avgång var det inte bara landsortsborna i Oskarshamn som ropade "nej!", även hemma hos Friherren hördes de besvikna utropen i kör, och Friherrens tjänare tittade förundrat på oss.
Vi var alldeles för sent ute då vi i torsdags inledde operation Rädda Landsortstidningsreportern. Jag är rädd att inte bara vi utan hela Sverige nu kan få betala dyrt för denna vår senfärdighet, om inte förr så i 2014 års val. Vi kom därför överens om att genast påbörja arbetet med att få den okarismatiske Sven-Erik Österberg vald till hans efterträdare, så att vi även fortsättningsvis kan slippa oroa oss för fler bakåtsträvande återsocialiseringar inom till exempel vård och skola.
Ab, Ab, Ab, Ab, Exp, Exp, Exp, SvD, Exp, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SR, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD
fredag 6 januari 2012
En eftermiddag på skytteklubben
Som mina trogna läsare vet är jag något av en renässansmänniska som inte bara intresserar mig för vår samtid, utan dessutom är en varm naturvän och hyser ett starkt idrottsintresse. Det var till exempel med passionerat intresse som jag följde nattens junior-VM-final och min glädje över att se våra svenska framtidshopp slå de ryska bolsjevikerna kände inga gränser!
Själv utövar jag såväl golf som tennis och, om jag får säga det själv, därtill ganska framgånsrikt! Tyvärr har jag på senare tid haft stora problem med defekt utrustning, vilket förstås har grumlat glädjen en smula. Nåväl, efter förmiddagens tennis och ett restaurangbesök med gåslever, kobebiff, champagne och såklart cognac för att ladda våra energireserver så fortsatte vi till pistolskytteklubben. Där anslöt sig även Diplomaten och Mäklarens son till vår gentlemannaskara.
Själv finner jag pistolskytte fantastiskt roligt och ädelt, och jag är av den fasta övertygelsen att om fler svenskar hade ett vapen hemma så skulle våra gator vara betydligt säkrare, trots att det motsatta så ofta hävdas av den så politiskt korrekta vänstern.
I droskan på väg hem läser jag till exempel nu på min käcka lilla iPhone-manick om den modiga 18-åriga änkan Sarah McKinley som i självförsvar så resolut dödade en inbrottstjuv. Detta borde väl överbevisa även den mest inskränkta vänsteraktivist att en mer uppluckrad vapenlag minskar kriminaliteten. Tjuven i fråga lär aldrig någonsin råna någon igen!
Själv utövar jag såväl golf som tennis och, om jag får säga det själv, därtill ganska framgånsrikt! Tyvärr har jag på senare tid haft stora problem med defekt utrustning, vilket förstås har grumlat glädjen en smula. Nåväl, efter förmiddagens tennis och ett restaurangbesök med gåslever, kobebiff, champagne och såklart cognac för att ladda våra energireserver så fortsatte vi till pistolskytteklubben. Där anslöt sig även Diplomaten och Mäklarens son till vår gentlemannaskara.
Själv finner jag pistolskytte fantastiskt roligt och ädelt, och jag är av den fasta övertygelsen att om fler svenskar hade ett vapen hemma så skulle våra gator vara betydligt säkrare, trots att det motsatta så ofta hävdas av den så politiskt korrekta vänstern.
I droskan på väg hem läser jag till exempel nu på min käcka lilla iPhone-manick om den modiga 18-åriga änkan Sarah McKinley som i självförsvar så resolut dödade en inbrottstjuv. Detta borde väl överbevisa även den mest inskränkta vänsteraktivist att en mer uppluckrad vapenlag minskar kriminaliteten. Tjuven i fråga lär aldrig någonsin råna någon igen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)