Diplomaten och jag hade precis avslutat vår långlunch och satt i lugn och ro med varsin cognac och cigarr, när Friherren plötsligt ringde. Vår irritation över att ha blivit störda mitt i lunchen förbyttes dock snabbt i chock och vrede när vi hörde vad Friherren hade att berätta: Lundsberg hade stängts!
Någon klåfingrig medelklassbyråkrat hade uppenbarligen ansett sig ha rätten att lägga sig i vad som definitivt inte angår någon med en så obetydlig ställning. Beslutet är en direkt skymf mot överklassen och våra ungdomars rätt till en förstklassig utbildning.
Som min fader, den framlidne Greven, alltid brukade påpeka är ungdomen den viktigaste resurs vi har. Att de på detta sätt störs i sin skolgång är fullständigt oacceptabelt. Direktörskan Klingspor från föräldraföreningen sade också någonting väldigt kärnfullt, klokt och insiktsfullt i radion idag:
"Förr skrämde man barnen med vargar, nu skrämmer man Lundsbergsbarnen med Skolinspektionen!"
Hur har dessa medelklassbyråkrater – som uppenbarligen inte vet sin plats – tänkt sig att Lundsbergseleverna skall kunna fullfölja sin skolgång under dessa förfärliga och förnedrande omständigheter? Planerar de att sätta våra unga i någon kommunal skola tillsammans med proletariatets barn?!
Vad som har hänt idag är är en direkt krigsförklaring mot samhällets stöttepelare. Men sista ordet i den här historien är ännu inte sagt, var så säkra!
DN1,
DN2,
SR1,
SR2,
SR3,
SR4,
SR5,
SR6,
SR7,
SR8,
SR9,
SR10,
SR11,
SR12,
SR13,
SR14,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
SvD6,
SvD7,
SvD8,
SvD9,
SvD10,
SvD11,
SvD12,
SvD13,
SvD14,
SvD15,
SvD16,
SvD17,
SvD18,
SvD19
Visar inlägg med etikett Diplomaten. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Diplomaten. Visa alla inlägg
onsdag 28 augusti 2013
tisdag 5 februari 2013
MP och Fölster för näringslivet!
Jag har inte haft så mycket tid för bloggandet på sistone, då byggandet av mitt nya och synnerligen lukrativa asylboende tagit all min tid. Nu när dammet har lagt sig och pengarna börjat rulla in så finns det emellertid goda chanser att min trogna skara av adepter återigen skall kunna få ta del av grevliga visdomsord!
Hur som helst hade jag Diplomaten över ikväll på cognac och cigarr, och vi kom att tala om Miljöpartiet. Vi såg båda under lång tid med fasa på hur detta gröna ogräs fick fäste i den svenska politiken, och hur deras industrifientliga "miljöregleringar" riskerade att förlama det svenska näringslivet.
På senare tid - vi var synnerligen överens på denna punkt - har partiet dock överraskande nog kommit att bli en positiv och konstruktiv kraft i den svenska politiken. Deras idoga kamp för ökad invandring har kommit att bli en lukrativ affär för oss näringsidkare, särskilt då denna tenderar att justera löneläget mot en rimligare basnivå. Därtill har det blivit mycket lättare att få tag på driftigt tjänstefolk av den gamla hederliga sorten, som inte efterfrågar kollektivavtal och annat socialistiskt nonsens.
Därför tycker jag den här käcke gossen Fridolin och hans kvinnliga medarbetare gör helt rätt som å det kraftigaste kritiserar de oroväckande tendenser till att vilja införa socialistiska regleringar av arbetskraften, som Högern på sistone börjat uppvisa.
Regeringen borde istället ta till sig av den driftige gossen Fölsters förslag om en mer flexibel lönsesättning och slopade transfereringar av monetära medel till outvecklade landsändar. Med lägre löner skulle företagens vinster öka, vilket i sin tur skulle göra alla rikare via den så kallade trickle down-effekten.
I kombination med en ökad invandring - som skapar näringstillfällen för driftiga entreprenörer inom till exempel asylnäringen - samt minskade fattigbidrag, skulle detta effektivt förhindra de svenska lönerna att fortsätta skena. Kanske skulle vi rentav kunna uppnåt en välbehövlig justering nedåt, vilket som jag nyss påpekade skulle komma hela Sverige till del.
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SR1, SR2, SR3, SR4
Hur som helst hade jag Diplomaten över ikväll på cognac och cigarr, och vi kom att tala om Miljöpartiet. Vi såg båda under lång tid med fasa på hur detta gröna ogräs fick fäste i den svenska politiken, och hur deras industrifientliga "miljöregleringar" riskerade att förlama det svenska näringslivet.
På senare tid - vi var synnerligen överens på denna punkt - har partiet dock överraskande nog kommit att bli en positiv och konstruktiv kraft i den svenska politiken. Deras idoga kamp för ökad invandring har kommit att bli en lukrativ affär för oss näringsidkare, särskilt då denna tenderar att justera löneläget mot en rimligare basnivå. Därtill har det blivit mycket lättare att få tag på driftigt tjänstefolk av den gamla hederliga sorten, som inte efterfrågar kollektivavtal och annat socialistiskt nonsens.
Därför tycker jag den här käcke gossen Fridolin och hans kvinnliga medarbetare gör helt rätt som å det kraftigaste kritiserar de oroväckande tendenser till att vilja införa socialistiska regleringar av arbetskraften, som Högern på sistone börjat uppvisa.
Regeringen borde istället ta till sig av den driftige gossen Fölsters förslag om en mer flexibel lönsesättning och slopade transfereringar av monetära medel till outvecklade landsändar. Med lägre löner skulle företagens vinster öka, vilket i sin tur skulle göra alla rikare via den så kallade trickle down-effekten.
I kombination med en ökad invandring - som skapar näringstillfällen för driftiga entreprenörer inom till exempel asylnäringen - samt minskade fattigbidrag, skulle detta effektivt förhindra de svenska lönerna att fortsätta skena. Kanske skulle vi rentav kunna uppnåt en välbehövlig justering nedåt, vilket som jag nyss påpekade skulle komma hela Sverige till del.
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SR1, SR2, SR3, SR4
lördag 16 juni 2012
Mäklarens tips för att klara krisen
Mäklaren är hemma i Fäderneslandet över helgen och som den sociala och levnadsglada människa jag är kände jag direkt att detta måste firas. Tillsammans med Mäklarens son och Diplomaten mötte jag upp Mäklaren vid marinan, varpå vi steg ombord på min mahognyskönhet från 20-talet. Destinationen var såklart Sandhamn, där en exklusiv middag väntade oss.
Att Mäklaren numera har sin bas i Schweiz är en tragisk följd av den ekonomiska krisen. De stillastående priserna på bostäder och de långa försäljningstiderna har drabbat honom hårt. Det hade till och med gått så långt att han för en tid övervägde att sälja sin villa i San Remo, men turligt nog öppnade sig en möjlighet i Schweiz som tillät honom att behålla sin livsstil. Dessutom är ju, som han flera gånger påpekade över ostronen idag, de schweiziska bank- och taxeringsbestämmelserna en fröjd för oss stackars sönderbeskattade svenska höginkomsttagare.
Jag imponerades av hur Mäklaren, trots alla sina motgångar, hade bibehållit det goda humör som han har gjort sig känd för bland oss grabbar. Inte heller har han blivit bitter eller desillusionerad, utan han förklarade upprepade gånger att han tror på bostadsmarknaden. "Visst har vi drabbats av en motgång i den ekonomiska krisens spår", tillstod han, "men det handlar bara om en tillfällig svacka. Snart kommer bostadspriserna att skjuta i höjden igen".
Hans kloka ord fick mig att fundera på hur svenskarna bäst skall klara sig genom den europeiska krisen, i synnerhet i dessa orostider då en bolsjevikisk valvinst i Grekland är ett skrämmande och fullt möjligt framtidsscenario. Mäklarens ord inger här hopp inför framtiden! Om svenskarna helt enkelt håller fast vid sina bostäder eller kanske till och med passar på att byta upp sig så kommer de inom några år, då krisen sedan länge är över, ha tjänat stora pengar på detta. Bostadsmarknaden är framtiden, och som Mäklarens son så klokt inflikade över champagne och cigarr, "även arbetarklassen måste ju ha någonstans att bo!"
Mäklaren förklarade också att bostadsmarknaden förmodligen blir vad som snart kommer bryta den olustiga ekonomiska osäkerheten och lyfta oss ut ur krisen. "Om vi bara kan få priserna på bostäder att öka igen", förklarade han, "så kommer folket återigen tvingas ta större och större lån för att finansiera sitt boende. På så sätt kommer inflödet av kapital till bankerna igång igen, och deras kloka investeringar kan då återigen få hjulen att snurra".
Det var som vanligt en fröjd att få höra Mäklarens analys av den för ekonomin så viktiga bostadsmarknaden. Insikterna som följer av många års erfarenhet är en viktig motvikt till de ytliga och alarmistiska analyser som vänstermedia dagligen förser oss med. Mitt råd till alla är därför att fortsätta investera i bostäder. Det är en klok investering inför framtiden, och ju fortare vi med gemensamma krafter kan få priserna att öka igen desto fortare kommer vår sargade ekonomin börja repa sig.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SvD14, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5
Att Mäklaren numera har sin bas i Schweiz är en tragisk följd av den ekonomiska krisen. De stillastående priserna på bostäder och de långa försäljningstiderna har drabbat honom hårt. Det hade till och med gått så långt att han för en tid övervägde att sälja sin villa i San Remo, men turligt nog öppnade sig en möjlighet i Schweiz som tillät honom att behålla sin livsstil. Dessutom är ju, som han flera gånger påpekade över ostronen idag, de schweiziska bank- och taxeringsbestämmelserna en fröjd för oss stackars sönderbeskattade svenska höginkomsttagare.
Jag imponerades av hur Mäklaren, trots alla sina motgångar, hade bibehållit det goda humör som han har gjort sig känd för bland oss grabbar. Inte heller har han blivit bitter eller desillusionerad, utan han förklarade upprepade gånger att han tror på bostadsmarknaden. "Visst har vi drabbats av en motgång i den ekonomiska krisens spår", tillstod han, "men det handlar bara om en tillfällig svacka. Snart kommer bostadspriserna att skjuta i höjden igen".
Hans kloka ord fick mig att fundera på hur svenskarna bäst skall klara sig genom den europeiska krisen, i synnerhet i dessa orostider då en bolsjevikisk valvinst i Grekland är ett skrämmande och fullt möjligt framtidsscenario. Mäklarens ord inger här hopp inför framtiden! Om svenskarna helt enkelt håller fast vid sina bostäder eller kanske till och med passar på att byta upp sig så kommer de inom några år, då krisen sedan länge är över, ha tjänat stora pengar på detta. Bostadsmarknaden är framtiden, och som Mäklarens son så klokt inflikade över champagne och cigarr, "även arbetarklassen måste ju ha någonstans att bo!"
Mäklaren förklarade också att bostadsmarknaden förmodligen blir vad som snart kommer bryta den olustiga ekonomiska osäkerheten och lyfta oss ut ur krisen. "Om vi bara kan få priserna på bostäder att öka igen", förklarade han, "så kommer folket återigen tvingas ta större och större lån för att finansiera sitt boende. På så sätt kommer inflödet av kapital till bankerna igång igen, och deras kloka investeringar kan då återigen få hjulen att snurra".
Det var som vanligt en fröjd att få höra Mäklarens analys av den för ekonomin så viktiga bostadsmarknaden. Insikterna som följer av många års erfarenhet är en viktig motvikt till de ytliga och alarmistiska analyser som vänstermedia dagligen förser oss med. Mitt råd till alla är därför att fortsätta investera i bostäder. Det är en klok investering inför framtiden, och ju fortare vi med gemensamma krafter kan få priserna att öka igen desto fortare kommer vår sargade ekonomin börja repa sig.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SvD14, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5
tisdag 12 juni 2012
Därför får överklassen välskapta barn
Träffade Bankmannen, Diplomaten och Mäklaren över en tallrik utsökt hajfensoppa på lunchen idag. Under vårt samtal, som så ofta rörde sig kring vetenskapliga frågor, så informerade Diplomaten oss om en mycket spännande medicinsk upptäckt. Ett forskarlag har tydligen bevisat att män bör vänta tills de har kommit lite längre upp i livet med att skaffa barn, för barnens hälsas skull. Men, som Mäklaren så klokt påpekade, detta kom egentligen inte som en överraskning för någon av oss.
Som män av börd och klass hade vi alla tre glada och aktiva ungdomsår, då vi efter de vilda Sigtunaåren såg oss om i världen och bekantade oss med såväl det norra som det södra halvklotets lyxhotell och gourmetrestauranger. Jag minns särskilt en fantastisk resort på den Sydafrikanska atlantkusten från vilken jag har fantastiska minnen, dessvärre berättade Advokaten häromåret att den nya regimens repressiva lagar gjorde vidare drift omöjlig och denna klassiska gentlemannainstitution tvingades slå igen portarna.
Nåväl, nog av gamla minnen. Hur som helst fann vi oss alla till slut några år äldre, vi hade spridit vår vildhavre och nu var det dags att göra vår plikt för våra ätters fortlevnad. När vi så till slut stadgade oss föll det sig såklart naturligt att dett skedde tillsammans med yngre och tjusiga fruar värdiga våra efternamn, till exempel några av de flygvärdinnor vi hade träffat under våra resor. Och se - vi har alla avlat synnerligen välskapta barn, liksom alla våra övriga bekanta av betydelse har. Att det nu även vetenskapligt har bevisats att detta leverne garanterar en frisk och sund avkomma är därför bara en bekräftelse på vad vi egentligen redan visste.
I bjärt kontrast till detta står dessvärre arbetarklassens dekadenta leverne, där det inte är ovanligt att karlarna har hunnit avla flera barn - i regel oäkta sådana dessutom - redan i den tidiga tjugoårsåldern. Därför är det heller inte konstigt att individer från denna samhällsklass får det så svårt att ta sig uppåt i tillvaron. Deras ansvarslösa föräldrar sköt helt enkelt deras strävanden i sank redan före de föddes!
DN
Som män av börd och klass hade vi alla tre glada och aktiva ungdomsår, då vi efter de vilda Sigtunaåren såg oss om i världen och bekantade oss med såväl det norra som det södra halvklotets lyxhotell och gourmetrestauranger. Jag minns särskilt en fantastisk resort på den Sydafrikanska atlantkusten från vilken jag har fantastiska minnen, dessvärre berättade Advokaten häromåret att den nya regimens repressiva lagar gjorde vidare drift omöjlig och denna klassiska gentlemannainstitution tvingades slå igen portarna.
Nåväl, nog av gamla minnen. Hur som helst fann vi oss alla till slut några år äldre, vi hade spridit vår vildhavre och nu var det dags att göra vår plikt för våra ätters fortlevnad. När vi så till slut stadgade oss föll det sig såklart naturligt att dett skedde tillsammans med yngre och tjusiga fruar värdiga våra efternamn, till exempel några av de flygvärdinnor vi hade träffat under våra resor. Och se - vi har alla avlat synnerligen välskapta barn, liksom alla våra övriga bekanta av betydelse har. Att det nu även vetenskapligt har bevisats att detta leverne garanterar en frisk och sund avkomma är därför bara en bekräftelse på vad vi egentligen redan visste.
I bjärt kontrast till detta står dessvärre arbetarklassens dekadenta leverne, där det inte är ovanligt att karlarna har hunnit avla flera barn - i regel oäkta sådana dessutom - redan i den tidiga tjugoårsåldern. Därför är det heller inte konstigt att individer från denna samhällsklass får det så svårt att ta sig uppåt i tillvaron. Deras ansvarslösa föräldrar sköt helt enkelt deras strävanden i sank redan före de föddes!
DN
torsdag 7 juni 2012
Spanjorerna vilse efter Francos död
Träffade Diplomaten och Bankmannen på lunchen idag över hummer och gåsleverpaté, och ämnet för dagen var såklart Spanien. Med Diplomatens utrikeskunskaper, Bankmannens ekonomiska expertis och min stora allmänbildning så tog det oss inte lång tid att sätta fingret på de verkliga orsakerna till Spaniens kris.
Glöm alla pseudovetenskapliga teorier som sprids av kryptosocialistiska amatörekonomer som SvD:s Cervenka. Dessa uppkomlingar bortser totalt från en månghundraårig ekonomisk-filosofisk tradition då de gör sina analyser, och pratar självupptaget om inbillade bostadsbubblor och en påstådd bristfällig kapitalisering av banksystemet. Problemets orsaker finns istället att finna någon helt annanstans.
I Spaniens fall så beror den uppkomna situationen på den ideologiska vilsenhet som följde på den store Francisco Francos död, och de farliga socialistiska experiment som detta ledde till. Århundraden av stolta värderingar och traditioner kastades överbord på en natt, och i stället så skulle ett "progressivt samhälle" byggas. Resultatet av detta ser vi idag: Spanien är på väg att ställa in betalningarna, landets en gång så stolta folk får tigga om nödlån och som om detta inte vore illa nog i sig så har idag det spanska folket fått se sin stolthet sargats ännu mer, eftersom landets kreditbetyg nu har sänkts.
Jag hoppas verkligen att resten av världen lär sig läxan av det spanska misslyckandet, och upphör med de så kallade "progressiva experimenten" som slagit sönder såväl moralen som de sociala stratifieringarna och hierarkierna. Det stolta land som en gång inspirerade Hemingway till Den gamle och havet finns inte längre. Folk känner helt enkelt inte längre sin plats, och resultaten har inte låtit vänta på sig. Den spanska radikala urholkningen av de socialkonservativa värderingarna är ett varnande exempel för oss alla!
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6, SR7, GP1, DI1, DI2, Di3, DI4, DI5, Exp
Glöm alla pseudovetenskapliga teorier som sprids av kryptosocialistiska amatörekonomer som SvD:s Cervenka. Dessa uppkomlingar bortser totalt från en månghundraårig ekonomisk-filosofisk tradition då de gör sina analyser, och pratar självupptaget om inbillade bostadsbubblor och en påstådd bristfällig kapitalisering av banksystemet. Problemets orsaker finns istället att finna någon helt annanstans.
I Spaniens fall så beror den uppkomna situationen på den ideologiska vilsenhet som följde på den store Francisco Francos död, och de farliga socialistiska experiment som detta ledde till. Århundraden av stolta värderingar och traditioner kastades överbord på en natt, och i stället så skulle ett "progressivt samhälle" byggas. Resultatet av detta ser vi idag: Spanien är på väg att ställa in betalningarna, landets en gång så stolta folk får tigga om nödlån och som om detta inte vore illa nog i sig så har idag det spanska folket fått se sin stolthet sargats ännu mer, eftersom landets kreditbetyg nu har sänkts.
Jag hoppas verkligen att resten av världen lär sig läxan av det spanska misslyckandet, och upphör med de så kallade "progressiva experimenten" som slagit sönder såväl moralen som de sociala stratifieringarna och hierarkierna. Det stolta land som en gång inspirerade Hemingway till Den gamle och havet finns inte längre. Folk känner helt enkelt inte längre sin plats, och resultaten har inte låtit vänta på sig. Den spanska radikala urholkningen av de socialkonservativa värderingarna är ett varnande exempel för oss alla!
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6, SR7, GP1, DI1, DI2, Di3, DI4, DI5, Exp
Så undviker du bisfenolen
Bra mat måste få kosta sade alltid min kloka moder, den framlidna Grevinnan. Själv har jag alltid levt och ätit efter detta motto, och jag försäkrar mig alltid om att till exempel den gåslever och kobebiff jag äter håller högsta kvalitet. Tyvärr är detta inte ett budskap som har nått ut i breda samhällslager, och i synnerhet inte bland de lägre skikten av populasen.
Vi har ju länge fått höra om problemen med sockersjuka och övervikt som kommer i spåren av arbetarklassens förkärlek för dålig snabbmat, och i dagarna uppmärksammade mig min gode vän Diplomaten på ett nytt fenomen som diskuteras livligt nuförtiden, nämligen den så kallade bisfenolen. Detta är för den oinsatte en kemisk partikel som till exempel finns i konserver, och som nu påstås vara skadlig för hälsan.
Personligen förhåller jag mig alltid misstänksam till den här sortens alarmistisk matjournalistik. Våra fina mat- och kemiföretag anstränger sig självfallet till det yttersta att endast leverera säkra produkter till sina kunder - allt annat vore såklart att såga av den gren de själva sitter på. De allmänt spridda konspirationsteorierna om att de skulle leverera produkter som inte är ordentligt testade förefaller mig därför ytterst osannolika, så som konspirationsteorier nästan alltid är.
För den som vill vara på den säkra sidan finns hur som helst endast en sak att göra, och det är att följa det råd min moder, den framlidna Grevinnan, en gång gav - låt maten få kosta! På så sätt försäkrar du dig inte bara att din hummer, gåslever och ryska kaviar är ofarlig, utan också att den blir till en kulinarisk höjdpunkt!
DN, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, Exp, AB1, AB2
Vi har ju länge fått höra om problemen med sockersjuka och övervikt som kommer i spåren av arbetarklassens förkärlek för dålig snabbmat, och i dagarna uppmärksammade mig min gode vän Diplomaten på ett nytt fenomen som diskuteras livligt nuförtiden, nämligen den så kallade bisfenolen. Detta är för den oinsatte en kemisk partikel som till exempel finns i konserver, och som nu påstås vara skadlig för hälsan.
Personligen förhåller jag mig alltid misstänksam till den här sortens alarmistisk matjournalistik. Våra fina mat- och kemiföretag anstränger sig självfallet till det yttersta att endast leverera säkra produkter till sina kunder - allt annat vore såklart att såga av den gren de själva sitter på. De allmänt spridda konspirationsteorierna om att de skulle leverera produkter som inte är ordentligt testade förefaller mig därför ytterst osannolika, så som konspirationsteorier nästan alltid är.
För den som vill vara på den säkra sidan finns hur som helst endast en sak att göra, och det är att följa det råd min moder, den framlidna Grevinnan, en gång gav - låt maten få kosta! På så sätt försäkrar du dig inte bara att din hummer, gåslever och ryska kaviar är ofarlig, utan också att den blir till en kulinarisk höjdpunkt!
DN, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, Exp, AB1, AB2
onsdag 6 juni 2012
Vi firar som karoliner hemma hos Friherren
Idag är det den svenska nationaldagen, i sanning en dag att fira! Redan som liten lärde mig min fader, den framlidne Greven, vikten av fosterlandskärlek. Jag har i min tur fört denna ädla tradition vidare till mina barn och barnbarn, och kommer därför självfallet föregå med gott exempel genom att fira ordentligt idag.
Förr om åren brukade jag patriotiskt fira dagen på Skansen. Dessvärre har detta firande för varje år blivit alltmer urvattnat och vulgariserat, och i år har firandet nått någon sorts lågvattenmärke med uppträdanden av moderna schlagerartister, TV-personligheter och burleskartister. Under sådana omständigheter finner jag evenemanget min närvaro ovärdig, men jag lider med Konungen som förväntas genomlida allt detta med ett leende på läpparna.
Istället så firar jag med Mäklarens son, Friherren, Diplomten och Advokaten. Vi har samlats hemma hos Friherren, stilfullt klädda i handsydda karolinuniformer. Advokaten mumlade syrligt om hur min nyinköpta Jaeger-LeCoultre ej var en tidstypisk accessoar för en karolin, men jag tror bara han är avundsjuk. Jag, Friherren och Diplomaten kom nämligen gemensamt fram till att det vore olämpligt om Mäklarens son som är ung och Bankmannen som ej är adlig fick bära officersuniformer. Mäklarens son som är en väldigt klok gosse såg med en gång det rimliga i detta, men Advokaten har osportsligt knorrat från och till.
En utsökt buffé med läkerheter som gåslever, hummer, rysk kaviar, löjrom, kobebiff och givetvis ett generöst utbud av cognac hors d'âge står uppdukat. Efter maten har Mäklarens son övertalat mig att recitera patriotiska pärlor av Verner von Heidenstam. Efter många år som gift tror jag mig känna Grevinnan så väl att jag misstänker att detta kommer få henne att fälla en tår eller två, där hon står i sin traditionella dalkulladräkt. Sedan samlas vi karlar för oss själva och diskuterar nya bonusupplägg och utbyter minnen från våra glada ungdomsdagar på Sigtuna.
Till min glädje ser jag att en del patriotiska traditioner av den gamla skolan ännu lever kvar. Sveriges egentlige kronarvinge, prins Carl Philip, har idag delat ut medaljer till svenska krigsveteraner. Att det, förutom oss själva i våra kostymer, ännu finns tappra svenskar som får arvet från karolinernas tid att leva vidare är en nyhet som värmer en Greves hjärta så här på Fosterlandets egen dag.
DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, AB, GP1, GP2, GP3, SR
Förr om åren brukade jag patriotiskt fira dagen på Skansen. Dessvärre har detta firande för varje år blivit alltmer urvattnat och vulgariserat, och i år har firandet nått någon sorts lågvattenmärke med uppträdanden av moderna schlagerartister, TV-personligheter och burleskartister. Under sådana omständigheter finner jag evenemanget min närvaro ovärdig, men jag lider med Konungen som förväntas genomlida allt detta med ett leende på läpparna.
Istället så firar jag med Mäklarens son, Friherren, Diplomten och Advokaten. Vi har samlats hemma hos Friherren, stilfullt klädda i handsydda karolinuniformer. Advokaten mumlade syrligt om hur min nyinköpta Jaeger-LeCoultre ej var en tidstypisk accessoar för en karolin, men jag tror bara han är avundsjuk. Jag, Friherren och Diplomaten kom nämligen gemensamt fram till att det vore olämpligt om Mäklarens son som är ung och Bankmannen som ej är adlig fick bära officersuniformer. Mäklarens son som är en väldigt klok gosse såg med en gång det rimliga i detta, men Advokaten har osportsligt knorrat från och till.
En utsökt buffé med läkerheter som gåslever, hummer, rysk kaviar, löjrom, kobebiff och givetvis ett generöst utbud av cognac hors d'âge står uppdukat. Efter maten har Mäklarens son övertalat mig att recitera patriotiska pärlor av Verner von Heidenstam. Efter många år som gift tror jag mig känna Grevinnan så väl att jag misstänker att detta kommer få henne att fälla en tår eller två, där hon står i sin traditionella dalkulladräkt. Sedan samlas vi karlar för oss själva och diskuterar nya bonusupplägg och utbyter minnen från våra glada ungdomsdagar på Sigtuna.
Till min glädje ser jag att en del patriotiska traditioner av den gamla skolan ännu lever kvar. Sveriges egentlige kronarvinge, prins Carl Philip, har idag delat ut medaljer till svenska krigsveteraner. Att det, förutom oss själva i våra kostymer, ännu finns tappra svenskar som får arvet från karolinernas tid att leva vidare är en nyhet som värmer en Greves hjärta så här på Fosterlandets egen dag.
DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, AB, GP1, GP2, GP3, SR
tisdag 31 januari 2012
Underklassafarin kombinerar nytta med nöje!
Jag förstår att min långa tids tystnad på denna uppskattade blogg har väckt frågor, och kanske också oro, bland mina trogna läsare. Låt mig därför försäkra er alla att jag mår utsökt, jag har varit borta på vildsvinsjakt. Friherren bjöd in mig, Mäklaren och Diplomaten till sitt skånska lantslott, och som den passionerade naturvän jag är så tackade jag givetvis ja direkt.
Vi har haft en fantastisk tillsammans bara vi pojkar och jakten gick fantastiskt. Vi fällde ett stort antal viltsvin, men fråga mig inte hur de smakade. Som mina trogna läsare vet föredrar min gom mer sofistikerade smaker, som till exempel kobebiff, så vi gjorde oss av med kadavren i en mindre insjö utanför Friherrens ägor. Som den stora miljövän jag är så tyckte jag det var viktigt att låta köttet gå tillbaka till naturen.
Jag har ju tidigare skrivit om det förskräckliga nya fenomenet med överklassafari, men till min stora glädje så kunde jag i limousinen på väg tillbaka till den kungliga Huvudstaden läsa på min käcka lilla iPhone-manick om hur arbetet för att komma till rätta med detta problem nu är i full gång. Kristdemokraternas Patric Rylander visar med all önskvärd tydlighet att partimedlemmarna inte tänker låta den värdekonservative Mats Odells olyckliga nederlag i partiledarvalet stoppa deras hårda arbete för fosterlandets moraliskt uppvaknande. Rylander har nämligen fått den genialiska idén att ge kommunisterna svar på tal genom att arrangera underklassafari!
Den driftige Rylander hoppas genom att visa upp "socialbidragstagare" och "vanartiga skrikande ungdomar" i sin naturliga miljö bland nedklottrade "hyresrätter i miljonprogrammet" belysa den obehagliga verkligheten bakom de stundom romantiserade kommunistiska slagorden. På så sätt hoppas Rylander kunna såväl underhålla som utbilda deltagarna. Utöver den lättsamma och mer underhållande aspekten av resorna kommer den, ofta naiva allmänheten, på så sätt ges en chans att se den kommunustiska valmanskårens rätta ansikten. En vaccination mot Jonas Sjöstedts budskap som heter duga!
DN, DN, DN, SvD, Ab, SVT, SVT
Vi har haft en fantastisk tillsammans bara vi pojkar och jakten gick fantastiskt. Vi fällde ett stort antal viltsvin, men fråga mig inte hur de smakade. Som mina trogna läsare vet föredrar min gom mer sofistikerade smaker, som till exempel kobebiff, så vi gjorde oss av med kadavren i en mindre insjö utanför Friherrens ägor. Som den stora miljövän jag är så tyckte jag det var viktigt att låta köttet gå tillbaka till naturen.
Jag har ju tidigare skrivit om det förskräckliga nya fenomenet med överklassafari, men till min stora glädje så kunde jag i limousinen på väg tillbaka till den kungliga Huvudstaden läsa på min käcka lilla iPhone-manick om hur arbetet för att komma till rätta med detta problem nu är i full gång. Kristdemokraternas Patric Rylander visar med all önskvärd tydlighet att partimedlemmarna inte tänker låta den värdekonservative Mats Odells olyckliga nederlag i partiledarvalet stoppa deras hårda arbete för fosterlandets moraliskt uppvaknande. Rylander har nämligen fått den genialiska idén att ge kommunisterna svar på tal genom att arrangera underklassafari!
Den driftige Rylander hoppas genom att visa upp "socialbidragstagare" och "vanartiga skrikande ungdomar" i sin naturliga miljö bland nedklottrade "hyresrätter i miljonprogrammet" belysa den obehagliga verkligheten bakom de stundom romantiserade kommunistiska slagorden. På så sätt hoppas Rylander kunna såväl underhålla som utbilda deltagarna. Utöver den lättsamma och mer underhållande aspekten av resorna kommer den, ofta naiva allmänheten, på så sätt ges en chans att se den kommunustiska valmanskårens rätta ansikten. En vaccination mot Jonas Sjöstedts budskap som heter duga!
DN, DN, DN, SvD, Ab, SVT, SVT
lördag 21 januari 2012
Landsortstidningsreporterns fall
Vi hade samlats hemma hos Friherren - Mäklaren, Bankmannen, Diplomaten, Mäklarens son, Friherren själv och jag. Vi hade laddat upp med cognac och gåsleversnittar, men vi var alla för nervösa för att annat än att smutta förstött på cognacen. Jag höll nervöst blicken på min Jaeger-LeCoultre och räknade ned sekunderna som återstod till vi skulle få besked om landsortstidningsreporterns framtid.
Vi undvek som vanligt det statliga organet för socialistisk etermediepropaganda och därför dök Juholt upp i rutan på utsatt tid, punktlig som ett schweiziskt armbandsur. När han meddelade sin avgång var det inte bara landsortsborna i Oskarshamn som ropade "nej!", även hemma hos Friherren hördes de besvikna utropen i kör, och Friherrens tjänare tittade förundrat på oss.
Vi var alldeles för sent ute då vi i torsdags inledde operation Rädda Landsortstidningsreportern. Jag är rädd att inte bara vi utan hela Sverige nu kan få betala dyrt för denna vår senfärdighet, om inte förr så i 2014 års val. Vi kom därför överens om att genast påbörja arbetet med att få den okarismatiske Sven-Erik Österberg vald till hans efterträdare, så att vi även fortsättningsvis kan slippa oroa oss för fler bakåtsträvande återsocialiseringar inom till exempel vård och skola.
Ab, Ab, Ab, Ab, Exp, Exp, Exp, SvD, Exp, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SR, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD
Vi undvek som vanligt det statliga organet för socialistisk etermediepropaganda och därför dök Juholt upp i rutan på utsatt tid, punktlig som ett schweiziskt armbandsur. När han meddelade sin avgång var det inte bara landsortsborna i Oskarshamn som ropade "nej!", även hemma hos Friherren hördes de besvikna utropen i kör, och Friherrens tjänare tittade förundrat på oss.
Vi var alldeles för sent ute då vi i torsdags inledde operation Rädda Landsortstidningsreportern. Jag är rädd att inte bara vi utan hela Sverige nu kan få betala dyrt för denna vår senfärdighet, om inte förr så i 2014 års val. Vi kom därför överens om att genast påbörja arbetet med att få den okarismatiske Sven-Erik Österberg vald till hans efterträdare, så att vi även fortsättningsvis kan slippa oroa oss för fler bakåtsträvande återsocialiseringar inom till exempel vård och skola.
Ab, Ab, Ab, Ab, Exp, Exp, Exp, SvD, Exp, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SR, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD
tisdag 17 januari 2012
Kvinnor och barn först tycks inte gälla längre
I min iver att redogöra för dagens diskussioner kring landsortstidningsjournalisten Juholt tycks jag ha glömt bort att upplysa mina läsare om det andra stora samtalsämnet för dagens lunch, nämligen Costa Concordias tragiska förlisning. Efter att jag själv och Diplomaten någonstans halvvägs genom kobebiffen hade uppdaterat Revisorn och Bankmannen om den mindre roll vi själva spelat i dramat, övergick diskussionen till att röra sig kring manskapets bedrövliga beteende.
Vi var alla djupt chockerande över de uppgifter som hade framkommit om att fartygets kapten lämnat fartyget långt före evakueringen av förstaklasspassagerarna var över. Den gamla fina maritima hederskodexen som så kort och koncist sammanfattas i "kvinnor och barn först" tycks i dagens principlösa samhälle ha blivit kastad på historiens sophög. Fartygets kvinnliga passagerare tycks ha fått kämpa sig fram till nödutgångar och livbåtar utan hjälp från fartygets högre befäl.
Kvinnorna i första klass har troligtvis, som så många gånger förr, drabbats hårdast av detta. Ovana vid fysiska strapatser och hårt arbete har de i eleganta högklackade skor och pälsar fått kämpa sig fram genom de panikslagna folkmassorna på egen hand. Flera av de befäl vilkas plikt det var att vara behjälpliga vid denna sorts incidenter hade då uppenbarligen redan lämnat skeppet.
Kaptenen, till synes en kvinnokarl utan börd, hade måhända blivit berusad av den makt och prestige hans titel har gett honom till skänks, och helt enkelt glömt att med den högtidligt klingande kaptenstiteln följer också ett stort ansvar. I ett samhälle i vilket klasstrukturerna bryts ned mer och mer är detta ett växande socialt problem.
DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Ab1, Ab2, SVT1, SVT2, SVT3,
Vi var alla djupt chockerande över de uppgifter som hade framkommit om att fartygets kapten lämnat fartyget långt före evakueringen av förstaklasspassagerarna var över. Den gamla fina maritima hederskodexen som så kort och koncist sammanfattas i "kvinnor och barn först" tycks i dagens principlösa samhälle ha blivit kastad på historiens sophög. Fartygets kvinnliga passagerare tycks ha fått kämpa sig fram till nödutgångar och livbåtar utan hjälp från fartygets högre befäl.
Kvinnorna i första klass har troligtvis, som så många gånger förr, drabbats hårdast av detta. Ovana vid fysiska strapatser och hårt arbete har de i eleganta högklackade skor och pälsar fått kämpa sig fram genom de panikslagna folkmassorna på egen hand. Flera av de befäl vilkas plikt det var att vara behjälpliga vid denna sorts incidenter hade då uppenbarligen redan lämnat skeppet.
Kaptenen, till synes en kvinnokarl utan börd, hade måhända blivit berusad av den makt och prestige hans titel har gett honom till skänks, och helt enkelt glömt att med den högtidligt klingande kaptenstiteln följer också ett stort ansvar. I ett samhälle i vilket klasstrukturerna bryts ned mer och mer är detta ett växande socialt problem.
DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Ab1, Ab2, SVT1, SVT2, SVT3,
Sympatin för landsortstidningsreportern Juholt blev kortvarig
Efter gårdagens inlägg i vilket jag uttryckte en viss sympati för landsortstidningsreportern Juholt så gick telefonerna varma här hemma må ni tro. Revisorn, Bankmannen, Diplomaten och Kamrern ringde samtliga upp och undrade hur det stod till med mig egentligen.
Jag förklarade skrockande hur ryktet om mitt klassförräderi var kraftigt överdrivet. Vad jag hade menat med mitt inlägg, förklarade jag tålmodigt, var bara att offentligt luftade min starka oro över vad värnpliktssystemet avskaffande skulle leda till. Både landets och de unga männens framtid äventyras som bekant å det grövsta av den här sortens liberala samhällsexperiment, och landsortstidningsreportern Juholt tycktes i sitt tal igår dela min oro.
Vid dagens frukost var det därför nära att jag satte mitt frukostkaffe (en kopp exklusivt Kopi Luwak) i vrångstrupen, när jag i tidningen kunde läsa om hur landsortstidningsreportern hade ljugit för att vinna min och andra försvarsintresserades sympati. Talet om ett underfinansierat försvar visade sig nämligen endast vara spel för gallerierna. Inte nog med att Juholt inte verkar ha några som helst planer på att återinföra den fina gamla traditionen med värnplikt, han vill tydligen inte ens tillföra försvaret några nya resurser.
Jag kom överens med Bankmannen, Revisorn och Diplomaten i går kväll om att träffas på lunchen idag, så att vi i lugn och ro skulle kunna utreda gårdagens missförstånd över en bit cognacsflamberad kobebiff och ett glass rött årgångsvin eller två. Gårdagens spända stämning kom dock helt av sig när jag berättade om min uppenbarelse vid frukostbordet, och vi kunde i bästa vänskap skratta åt det inträffade.
Diplomaten som genom sin yrkesroll utvecklat en träffsäker fingertoppskänsla för politikens subtiliteter påpekade dessutom någonting mycket intressant, över cognacen vi unnade oss efter maten var uppäten. Att landsortstidningsreportern Juholt nu har anlitat den här landsortslektorn Urban Ahlin som problemlösare, förklarade Diplomaten, är ett tecken på att till och med Juholt själv inser hur han gick för långt den här gången.
Detta fick dock i sin tur den annars så försynte Revisorn att gå igång på alla tolv cylindrarna. Urban Ahlin, påminde Revisorn oss, var mannen bakom de rödgrönas närmast bolsjevikiska vallöfte att kräva att USA skulle lämna alla sina baser runt om i världen. Hur kan någon som vill lämna Europa oskyddat för kommunistisk agression, frågade sig Revisorn retorisk, vara rätt man på posten som problemlösare?
Att min sympati för landsortstidningsreportern Juholt blev kortvarig kommer därför knappast få någon av mina trogna läsare att rynka på ögonbrynen.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, SVT1, SVT2, SVT3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5
Jag förklarade skrockande hur ryktet om mitt klassförräderi var kraftigt överdrivet. Vad jag hade menat med mitt inlägg, förklarade jag tålmodigt, var bara att offentligt luftade min starka oro över vad värnpliktssystemet avskaffande skulle leda till. Både landets och de unga männens framtid äventyras som bekant å det grövsta av den här sortens liberala samhällsexperiment, och landsortstidningsreportern Juholt tycktes i sitt tal igår dela min oro.
Vid dagens frukost var det därför nära att jag satte mitt frukostkaffe (en kopp exklusivt Kopi Luwak) i vrångstrupen, när jag i tidningen kunde läsa om hur landsortstidningsreportern hade ljugit för att vinna min och andra försvarsintresserades sympati. Talet om ett underfinansierat försvar visade sig nämligen endast vara spel för gallerierna. Inte nog med att Juholt inte verkar ha några som helst planer på att återinföra den fina gamla traditionen med värnplikt, han vill tydligen inte ens tillföra försvaret några nya resurser.
Jag kom överens med Bankmannen, Revisorn och Diplomaten i går kväll om att träffas på lunchen idag, så att vi i lugn och ro skulle kunna utreda gårdagens missförstånd över en bit cognacsflamberad kobebiff och ett glass rött årgångsvin eller två. Gårdagens spända stämning kom dock helt av sig när jag berättade om min uppenbarelse vid frukostbordet, och vi kunde i bästa vänskap skratta åt det inträffade.
Diplomaten som genom sin yrkesroll utvecklat en träffsäker fingertoppskänsla för politikens subtiliteter påpekade dessutom någonting mycket intressant, över cognacen vi unnade oss efter maten var uppäten. Att landsortstidningsreportern Juholt nu har anlitat den här landsortslektorn Urban Ahlin som problemlösare, förklarade Diplomaten, är ett tecken på att till och med Juholt själv inser hur han gick för långt den här gången.
Detta fick dock i sin tur den annars så försynte Revisorn att gå igång på alla tolv cylindrarna. Urban Ahlin, påminde Revisorn oss, var mannen bakom de rödgrönas närmast bolsjevikiska vallöfte att kräva att USA skulle lämna alla sina baser runt om i världen. Hur kan någon som vill lämna Europa oskyddat för kommunistisk agression, frågade sig Revisorn retorisk, vara rätt man på posten som problemlösare?
Att min sympati för landsortstidningsreportern Juholt blev kortvarig kommer därför knappast få någon av mina trogna läsare att rynka på ögonbrynen.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, SVT1, SVT2, SVT3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5
lördag 14 januari 2012
Ouijabordet förutspådde katastrofen?
Gårdagens seans blev en succé! Jag själv, Friherren, Avokaten och Diplomaten samlades i salongen med endast ett ouijabord, en låda cigarrer och några flaskor cognac som sällskap. Vi var alla överens om att detta var en sysselsättning som krävde starka nerver, så Grevinnan bjöd in Friherinnan, Advokatskan och Diplomatskan till matsalen för ett föredrag om sitt välgörenhetsarbete över en flaska dessertvin istället.
Ouijabordets svar verkade aningen vaga vid tidpunkten i fråga, men ett av de första budskapen var CN0GC, vilket jag tolkade som ett tydlig uppmaning från andevärlden om att en generös påfyllning av våra cognacsglas var på sin plats. Därefter gav oss ouijabordet vid ett flertal tillfällen budskap på ett maritimt tema, så som VTN, MS och LXYKRS. Bland dessa smög sig också ett flertal andra budskap in som vi vid tillfället i fråga inte kunde tolka, som till exempel TNIC, ANDRIA och XERGHJHQ.
Vi förstod inte mycket av detta vid tidpunkten i fråga, så efter någon timme packade vi ned ouijabordet och samlades i biljardrummet istället. Diplomaten vann överlägset, men jag själv kom på en god tredjeplats och hade antagligen vunnit om det inte vore för att jag hade oturen att få en dålig kö.
När jag idag läser om hur en lyxkryssare gått på grund i Italien blir det emellertid uppenbart vad det egentligen var som skedde igår. Andarna försökte varna oss för vad som komma skulle, och budskapen TNIC och ANDRIA var såklart syftningar på Titanic och Andrea Doria, andra lyxfartyg som råkat i sjönöd. Tyvärr så förstod vi inte detta igår och kunde därför inte varna kaptenen i tid.
I dessa moderna tider glömmer vi ofta bort vilken källa till visdom de mer ockulta vetenskaperna är, och jag kan inte låta bli att undra om inte många katastrofer hade kunnat undvikas om vi, likt polisen kostade på oss att vara lite mer öppensinnade. Vem vet, kanske till och med forskarna på CERN skulle kunna ta hjälp av andevärlden i sitt sökande efter Higgs-brosomen?
SvD 1, 2, 3, 4
DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7
AB
SVT 1, 2, 3, 4
SR 1, 2, 3
Ouijabordets svar verkade aningen vaga vid tidpunkten i fråga, men ett av de första budskapen var CN0GC, vilket jag tolkade som ett tydlig uppmaning från andevärlden om att en generös påfyllning av våra cognacsglas var på sin plats. Därefter gav oss ouijabordet vid ett flertal tillfällen budskap på ett maritimt tema, så som VTN, MS och LXYKRS. Bland dessa smög sig också ett flertal andra budskap in som vi vid tillfället i fråga inte kunde tolka, som till exempel TNIC, ANDRIA och XERGHJHQ.
Vi förstod inte mycket av detta vid tidpunkten i fråga, så efter någon timme packade vi ned ouijabordet och samlades i biljardrummet istället. Diplomaten vann överlägset, men jag själv kom på en god tredjeplats och hade antagligen vunnit om det inte vore för att jag hade oturen att få en dålig kö.
När jag idag läser om hur en lyxkryssare gått på grund i Italien blir det emellertid uppenbart vad det egentligen var som skedde igår. Andarna försökte varna oss för vad som komma skulle, och budskapen TNIC och ANDRIA var såklart syftningar på Titanic och Andrea Doria, andra lyxfartyg som råkat i sjönöd. Tyvärr så förstod vi inte detta igår och kunde därför inte varna kaptenen i tid.
I dessa moderna tider glömmer vi ofta bort vilken källa till visdom de mer ockulta vetenskaperna är, och jag kan inte låta bli att undra om inte många katastrofer hade kunnat undvikas om vi, likt polisen kostade på oss att vara lite mer öppensinnade. Vem vet, kanske till och med forskarna på CERN skulle kunna ta hjälp av andevärlden i sitt sökande efter Higgs-brosomen?
SvD 1, 2, 3, 4
DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7
AB
SVT 1, 2, 3, 4
SR 1, 2, 3
fredag 13 januari 2012
Seanser och överklassafari
Gårdagens spännande diskussion om hur polisen anlitar sierskor fick mig att tänka på hur min salige farfar Greven och Advokatens farfar den salige Advokaten brukade hålla seanser här hemma. Efter att jag hade skrivit om detta kunde jag inte låta bli att skicka upp min butler på vinden för att hämta ned den framlidne Grevens ouijabord, och efter att han hade dammat av det och överlämnat det till mig satt jag länge och tittade drömskt framför mig. Jag kunde inte sluta tänka på hur ouijabordet en gång hjälpte min farfar att hitta den framlidna Grevinnans försvunna diamantring.
Efter en stund så kunde jag inte hålla mig längre utan bad min butler att telefonera Friherren, Avokaten, Diplomaten och Revisorn och bjuda in dem till seans här i salongen i kväll. Till min glädje tackade alla ja utom Revisorn, som tydligen hade fått en ny spännande ekonomibok av Revisorskan som han ville ägna kvällen åt att fördjupa sig i. Jag har tagit fram mina finaste cigarrer och låtit inhandla rökelse och en extra fin cognac, för att rama in kvällens spännande tilldragelse i en angenäm och gemytlig klärvoajant atmosfär. Att det är fredagen den trettonde skadar förstås inte heller! Jag lovar återkomma om resultatet, med lite tur kanske andarna hjälper oss hitta Grevinnans försvunna minkpäls eller min framlidne fader Grevens cigarrgiljotin i silver, som jag har letat efter i flera år nu.
För övrigt så såg jag igår från droskan på väg såväl till som från Advokaten hur ovanligt många taffligt klädda människor rörde sig i områden där de definitivt inte hörde hemma. Jag tänkte att det kanske handlade om hantverkare som skulle reparera någons jacuzzi eller liknande och reflekterade sedan inte mer över saken. Mina tankar var förstås vid tidpunkten i fråga därtill alltför upptagna med alla besvär som uppkomlingen von Wolffhaupt hade åsamkat mig med sina absurda anklagelser om insideraffärer.
Friherren uppmärksannade mig emellertid över dagens lunch med cigarr och champagne på att sanningen var något mycket obehagligare än så. De många blåjeansklädda personerna utan känsla för stils närvaro visade sig bero på ett nytt och vulgärt fenomen, som tydligen kallas för "överklassafari". Socialistiska elektriker och andra fackanslutna flockas nu tydligen till stadens mer exklusiva adresser i drivor, för att titta in genom sina arbetsgivares fönster och skapa dålig stämning och otrygghet bland våra kvinnor och barn.
Jag kan mycket väl tänka mig att kommunisternas ledare, den här nye gossen Sjöstedt, ägnade en del av den kongress som kommunisterna nyligen höll till att uppmuntra sina revolutionära anhängare till dåligt beteende av detta slag. När den ekonomiska krisen nu åsamkar så många svenska företagare miljardförluster ser Sjöstedt sin chans att bedriga psykologisk krigsföring mot de till synes försvagade företrädarna för det svenska näringslivet.
När därtill den moraliska kris som utspelar sig parallellt med den ekonomiska nu även börjar försvaga det tidigare så värdekonservativa föredömet kristdemokraterna (även om eldsjälar som Sacrédeus fortfarande håller fanan högt) hoppas Sjöstedt komma undan med detta demoraliserande prickskytte mot de svenska arbetsgivarna, men skrattar bäst som skrattar sist! När jag skummade igenom tidningsrubrikerna på min käcka lilla iPhone-manick tidigare idag erfor jag att fenomenet i fråga nu är polisanmält! Med lite tur får Sjöstedts förtrupper inom kort skaka galler och vi som bor här kommer återigen kunna känna oss säkra på våra egna gator.
Landsortstidningsreportern Juholt är ju för övrigt ett utmärkt exempel på varför man skall hålla sig till sina egna, snarare att haka på dagsflugor som klassresor och överklassafari. Juholt gjorde säkert ett bra jobb med att rapportera om bortsprungna katter i Oskarshamnsbladet, men se hur det har gått för honom nu när han har kommit till den stora världen och fått tillgång till pengar.
På samma sätt har eliterna inget bland vanliga människor att göra. Vilka är vi att bestämma över hur till exempel deras simpla men folkliga innebandyturneringar skall organiseras? Min fader den framlidne Greven sade alltid att man skall tala med bönder på bönders vis, och när nu kultureliten från sina långa elfenbenshorn vill tala om för allmogen hur deras enkla men uppenbarligen uppskattade folknöjen skall organiseras så är detta precis vad man då inte gör!
Efter en stund så kunde jag inte hålla mig längre utan bad min butler att telefonera Friherren, Avokaten, Diplomaten och Revisorn och bjuda in dem till seans här i salongen i kväll. Till min glädje tackade alla ja utom Revisorn, som tydligen hade fått en ny spännande ekonomibok av Revisorskan som han ville ägna kvällen åt att fördjupa sig i. Jag har tagit fram mina finaste cigarrer och låtit inhandla rökelse och en extra fin cognac, för att rama in kvällens spännande tilldragelse i en angenäm och gemytlig klärvoajant atmosfär. Att det är fredagen den trettonde skadar förstås inte heller! Jag lovar återkomma om resultatet, med lite tur kanske andarna hjälper oss hitta Grevinnans försvunna minkpäls eller min framlidne fader Grevens cigarrgiljotin i silver, som jag har letat efter i flera år nu.
För övrigt så såg jag igår från droskan på väg såväl till som från Advokaten hur ovanligt många taffligt klädda människor rörde sig i områden där de definitivt inte hörde hemma. Jag tänkte att det kanske handlade om hantverkare som skulle reparera någons jacuzzi eller liknande och reflekterade sedan inte mer över saken. Mina tankar var förstås vid tidpunkten i fråga därtill alltför upptagna med alla besvär som uppkomlingen von Wolffhaupt hade åsamkat mig med sina absurda anklagelser om insideraffärer.
Friherren uppmärksannade mig emellertid över dagens lunch med cigarr och champagne på att sanningen var något mycket obehagligare än så. De många blåjeansklädda personerna utan känsla för stils närvaro visade sig bero på ett nytt och vulgärt fenomen, som tydligen kallas för "överklassafari". Socialistiska elektriker och andra fackanslutna flockas nu tydligen till stadens mer exklusiva adresser i drivor, för att titta in genom sina arbetsgivares fönster och skapa dålig stämning och otrygghet bland våra kvinnor och barn.
Jag kan mycket väl tänka mig att kommunisternas ledare, den här nye gossen Sjöstedt, ägnade en del av den kongress som kommunisterna nyligen höll till att uppmuntra sina revolutionära anhängare till dåligt beteende av detta slag. När den ekonomiska krisen nu åsamkar så många svenska företagare miljardförluster ser Sjöstedt sin chans att bedriga psykologisk krigsföring mot de till synes försvagade företrädarna för det svenska näringslivet.
När därtill den moraliska kris som utspelar sig parallellt med den ekonomiska nu även börjar försvaga det tidigare så värdekonservativa föredömet kristdemokraterna (även om eldsjälar som Sacrédeus fortfarande håller fanan högt) hoppas Sjöstedt komma undan med detta demoraliserande prickskytte mot de svenska arbetsgivarna, men skrattar bäst som skrattar sist! När jag skummade igenom tidningsrubrikerna på min käcka lilla iPhone-manick tidigare idag erfor jag att fenomenet i fråga nu är polisanmält! Med lite tur får Sjöstedts förtrupper inom kort skaka galler och vi som bor här kommer återigen kunna känna oss säkra på våra egna gator.
Landsortstidningsreportern Juholt är ju för övrigt ett utmärkt exempel på varför man skall hålla sig till sina egna, snarare att haka på dagsflugor som klassresor och överklassafari. Juholt gjorde säkert ett bra jobb med att rapportera om bortsprungna katter i Oskarshamnsbladet, men se hur det har gått för honom nu när han har kommit till den stora världen och fått tillgång till pengar.
På samma sätt har eliterna inget bland vanliga människor att göra. Vilka är vi att bestämma över hur till exempel deras simpla men folkliga innebandyturneringar skall organiseras? Min fader den framlidne Greven sade alltid att man skall tala med bönder på bönders vis, och när nu kultureliten från sina långa elfenbenshorn vill tala om för allmogen hur deras enkla men uppenbarligen uppskattade folknöjen skall organiseras så är detta precis vad man då inte gör!
lördag 7 januari 2012
Värdekonservatismens återkomst
Efter gårdagens tennis och pistolskytte så bjöd jag in Revisorn, Diplomaten, Friherren och Mäklaren med fruar på en spontan trettondagsbjudning. Efter att vi ätit och druckit gott så delade vi upp oss, så som man så ofta gör i dessa sammanhang. Vi män samlades i biljardrummet över cigarr och cognac, medan kvinnorna samlades i salongen för att diskutera tjänstepersonal, kläder, barnbarn och allt det där som intresserar kvinnofolk nu för tiden.
Detta är ju trots allt ett naturligt och medfött mänskligt beteende, och jag kan därför inte låta bli att tänka på gårdagskvällen när jag nu på min käcka lilla iPhone-manick läser en debattartikel där företrädare för de borgerliga(!) partiernas kvinnoförbund nu föreslår ett antal åtgärder för att öka andelen kvinnor i bolagsstyrelserna. Att Folkpartiet skriver under detta förslag är knappast förvånande, detta parti präglas ju sedan länge av en naiv och idealistisk liberal verklighetsuppfattning.
Bondeförbundets medverkan förvånar mig inte heller, de är ju numera inne på sin tredje(!) kvinnliga partiledare. Att däremot Kristdemokraterna medverkar gör mig besviken, detta parti har ju annars historiskt präglats av sunda värdekonservativa värderingar. Kanske är även detta parti nu på väg att kapitulera för den politiska korrektheten.
Till min stora glädje har däremot Högern valt att inte medverka! Högern har ju allt sedan den här gossen Reinfeldt tog över partiet tagit oroväckande stora steg i socialistisk riktning, och den smygsocialdemokratiske landsortsekonomen till finansminister Anders Borg kallar ju sig till och med feminist! Att Högern nu trots detta vägrar att delta i denna feministiska cirkus är därför en väldigt positiv överraskning. Kanske finns det hopp för värdekonservatismen, trots allt.
Detta är ju trots allt ett naturligt och medfött mänskligt beteende, och jag kan därför inte låta bli att tänka på gårdagskvällen när jag nu på min käcka lilla iPhone-manick läser en debattartikel där företrädare för de borgerliga(!) partiernas kvinnoförbund nu föreslår ett antal åtgärder för att öka andelen kvinnor i bolagsstyrelserna. Att Folkpartiet skriver under detta förslag är knappast förvånande, detta parti präglas ju sedan länge av en naiv och idealistisk liberal verklighetsuppfattning.
Bondeförbundets medverkan förvånar mig inte heller, de är ju numera inne på sin tredje(!) kvinnliga partiledare. Att däremot Kristdemokraterna medverkar gör mig besviken, detta parti har ju annars historiskt präglats av sunda värdekonservativa värderingar. Kanske är även detta parti nu på väg att kapitulera för den politiska korrektheten.
Till min stora glädje har däremot Högern valt att inte medverka! Högern har ju allt sedan den här gossen Reinfeldt tog över partiet tagit oroväckande stora steg i socialistisk riktning, och den smygsocialdemokratiske landsortsekonomen till finansminister Anders Borg kallar ju sig till och med feminist! Att Högern nu trots detta vägrar att delta i denna feministiska cirkus är därför en väldigt positiv överraskning. Kanske finns det hopp för värdekonservatismen, trots allt.
fredag 6 januari 2012
En eftermiddag på skytteklubben
Som mina trogna läsare vet är jag något av en renässansmänniska som inte bara intresserar mig för vår samtid, utan dessutom är en varm naturvän och hyser ett starkt idrottsintresse. Det var till exempel med passionerat intresse som jag följde nattens junior-VM-final och min glädje över att se våra svenska framtidshopp slå de ryska bolsjevikerna kände inga gränser!
Själv utövar jag såväl golf som tennis och, om jag får säga det själv, därtill ganska framgånsrikt! Tyvärr har jag på senare tid haft stora problem med defekt utrustning, vilket förstås har grumlat glädjen en smula. Nåväl, efter förmiddagens tennis och ett restaurangbesök med gåslever, kobebiff, champagne och såklart cognac för att ladda våra energireserver så fortsatte vi till pistolskytteklubben. Där anslöt sig även Diplomaten och Mäklarens son till vår gentlemannaskara.
Själv finner jag pistolskytte fantastiskt roligt och ädelt, och jag är av den fasta övertygelsen att om fler svenskar hade ett vapen hemma så skulle våra gator vara betydligt säkrare, trots att det motsatta så ofta hävdas av den så politiskt korrekta vänstern.
I droskan på väg hem läser jag till exempel nu på min käcka lilla iPhone-manick om den modiga 18-åriga änkan Sarah McKinley som i självförsvar så resolut dödade en inbrottstjuv. Detta borde väl överbevisa även den mest inskränkta vänsteraktivist att en mer uppluckrad vapenlag minskar kriminaliteten. Tjuven i fråga lär aldrig någonsin råna någon igen!
Själv utövar jag såväl golf som tennis och, om jag får säga det själv, därtill ganska framgånsrikt! Tyvärr har jag på senare tid haft stora problem med defekt utrustning, vilket förstås har grumlat glädjen en smula. Nåväl, efter förmiddagens tennis och ett restaurangbesök med gåslever, kobebiff, champagne och såklart cognac för att ladda våra energireserver så fortsatte vi till pistolskytteklubben. Där anslöt sig även Diplomaten och Mäklarens son till vår gentlemannaskara.
Själv finner jag pistolskytte fantastiskt roligt och ädelt, och jag är av den fasta övertygelsen att om fler svenskar hade ett vapen hemma så skulle våra gator vara betydligt säkrare, trots att det motsatta så ofta hävdas av den så politiskt korrekta vänstern.
I droskan på väg hem läser jag till exempel nu på min käcka lilla iPhone-manick om den modiga 18-åriga änkan Sarah McKinley som i självförsvar så resolut dödade en inbrottstjuv. Detta borde väl överbevisa även den mest inskränkta vänsteraktivist att en mer uppluckrad vapenlag minskar kriminaliteten. Tjuven i fråga lär aldrig någonsin råna någon igen!
tisdag 3 januari 2012
Sätt inte det naturliga urvalet ur spel
Har precis varit och lunchat med Friherren, Diplomaten, Kamrern och Bankmannen. Det blev, precis som under den köttfria måndagen direktinflugen Mainehummer med rysk kaviar, och en cognac hors d'âge till avec. Diplomaten berättade om hur det nu i Australien, ett land som han under sin yrkesbana lärt känna väl, uppstår nya nya varianter av hajar. Detta som en följd av att havsvattnet har blivit varmare på grund av den ökade solutstrålningen, och alltså inte som miljöfundamentalisterna försöker göra gällande, på grund av kolmonoxidutsläppen.
Som den store naturvän jag är så kan jag inte låta bli att förundras över naturens fantastiska utvecklingsförmåga och hur evolutionen alltid finner en väg ut ur varje problem. Detta borde de fundamentalistiska vargvännerna fundera över, när de försöker sätta det naturliga urvalet ur spel genom restriktiva jaktkvoter och liknande. Hade naturen velat ha vargar i Sverige hade den funnit en utväg, men istället blir resultatet att till exempel uppfödningen av får nu drabbas hårt av vargarnas härjningar. Detta leder i sin tur till att staten får betala stora belopp i kompensation som följd; ett missbruk av skattemedel av sällan skådat slag!
Jag kan inte heller låta bli att återknyta till mitt resonemang igår, då jag pekade på likheterna mellan marknadskrafterna och det naturliga urvalet, när jag idag läser om hur bidragstagarna på Svenska filminstituetet förespråkar kvotering av kvinnliga regissörer. Personligen förstår jag inte vad kvinnor har i filmbranschen att göra, men om marknaden efterfrågar filmer av kvinnliga regissörer så kommer såklart "problemet" att lösa sig automatiskt. Ändå vill som vanligt radikalfeministerna sätta marknadens mekanismer ur spel även här.
Bankmannen och Kamrern var för övrigt väldigt nyfikna på mitt bloggande, och jag fick svara på många frågor om denna min nya hobby och varifrån jag får all inspiration. Jag svarade så gott jag kunde på deras frågor, och betonade vikten av att använda denna min nya mediala plattform som ett verktyg för att såväl undervisa som underhålla. Det finns så många oseriösa bloggare nu för tiden, och det kan ibland vara svårt att överrösta bruset. Därför tycker jag att landstinget i Örebro gör helt rätt när de censurerar den uppenbart fejkade blogg som "skrivs" av en katt.
Nåväl, efter den långa och magnifika lunchen är jag som sagt tillbaka på kontoret, där vi gör just nu jobbar för högtryck för att att kompensera för det produktionsbortfall den senaste tidens många helger har orsakat oss. Min sekreterare fröken Andersson tog helt spontant det genialiska initiativet att klä sig i kortkort kjol, för att inspirera oss att arbeta hårdare. Hon är framåt, fröken Andersson, jag funderar nästan på att ge henne påökt!
Som den store naturvän jag är så kan jag inte låta bli att förundras över naturens fantastiska utvecklingsförmåga och hur evolutionen alltid finner en väg ut ur varje problem. Detta borde de fundamentalistiska vargvännerna fundera över, när de försöker sätta det naturliga urvalet ur spel genom restriktiva jaktkvoter och liknande. Hade naturen velat ha vargar i Sverige hade den funnit en utväg, men istället blir resultatet att till exempel uppfödningen av får nu drabbas hårt av vargarnas härjningar. Detta leder i sin tur till att staten får betala stora belopp i kompensation som följd; ett missbruk av skattemedel av sällan skådat slag!
Jag kan inte heller låta bli att återknyta till mitt resonemang igår, då jag pekade på likheterna mellan marknadskrafterna och det naturliga urvalet, när jag idag läser om hur bidragstagarna på Svenska filminstituetet förespråkar kvotering av kvinnliga regissörer. Personligen förstår jag inte vad kvinnor har i filmbranschen att göra, men om marknaden efterfrågar filmer av kvinnliga regissörer så kommer såklart "problemet" att lösa sig automatiskt. Ändå vill som vanligt radikalfeministerna sätta marknadens mekanismer ur spel även här.
Bankmannen och Kamrern var för övrigt väldigt nyfikna på mitt bloggande, och jag fick svara på många frågor om denna min nya hobby och varifrån jag får all inspiration. Jag svarade så gott jag kunde på deras frågor, och betonade vikten av att använda denna min nya mediala plattform som ett verktyg för att såväl undervisa som underhålla. Det finns så många oseriösa bloggare nu för tiden, och det kan ibland vara svårt att överrösta bruset. Därför tycker jag att landstinget i Örebro gör helt rätt när de censurerar den uppenbart fejkade blogg som "skrivs" av en katt.
Nåväl, efter den långa och magnifika lunchen är jag som sagt tillbaka på kontoret, där vi gör just nu jobbar för högtryck för att att kompensera för det produktionsbortfall den senaste tidens många helger har orsakat oss. Min sekreterare fröken Andersson tog helt spontant det genialiska initiativet att klä sig i kortkort kjol, för att inspirera oss att arbeta hårdare. Hon är framåt, fröken Andersson, jag funderar nästan på att ge henne påökt!
söndag 1 januari 2012
Mäklarens son drabbades av näsblod
Sitter i VIP-loungen på Bangkoks flygplats, mitt privatflygplan är på service så vi tvingades flyga reguljärt med kreti och pleti den här gången. Mäklarens son sitter och sover bredvid mig, han kom hem med näsblod efter nyårsaftons beach party och sade något osammanhängande om Coca Cola eller liknande, han hade tydligen ramlat och slagit sig under de vilda festligheterna. I väntan på planet så sitter jag här med min lilla käcka iPhone-manick (det heter tydligen inte e-Phone, som Mäklarens son så uppmärksamt påpekade för mig) och läser nyheterna hemifrån.
Det är inte utan att skrocka för mig själv som jag ser hur det tydligen stormar kring landsortstidningsreportern Juholt nu igen. Jag hoppas bara att han inte blir alltför hårt åtgången av sina egna, det vore ju synd om han tvingades avgå före valet 2014.
På tisdag räknar jag med att vara tillbaka på kontoret. Det skall bli väldigt trevligt att se min sekreterare fröken Andersson igen, och jag har lovat Friherren, Diplomaten och Bankmannen att vi skall gå ut och äta hummer på lunchen.
Det är inte utan att skrocka för mig själv som jag ser hur det tydligen stormar kring landsortstidningsreportern Juholt nu igen. Jag hoppas bara att han inte blir alltför hårt åtgången av sina egna, det vore ju synd om han tvingades avgå före valet 2014.
På tisdag räknar jag med att vara tillbaka på kontoret. Det skall bli väldigt trevligt att se min sekreterare fröken Andersson igen, och jag har lovat Friherren, Diplomaten och Bankmannen att vi skall gå ut och äta hummer på lunchen.
onsdag 28 december 2011
Grevens jul - och ett besök i Diplomatens man cave
Årets julfirande i det grevliga residenset var kanske det bästa någonsin. Julklapparna flödade och särskilt barnbarnen blev överförtjusta i alla sina nya leksaker. Grevinnan, som har en klockren känsla för stil, såg till att barnbarnen fick varsin ny garderob med Henri Lloyd-kläder, och både jag och grevinnan fällde en tår eller två när vi fick se dem i sina nya yachting-kostymer.
För min egen del uppskattade jag särskilt mitt nya Rolex-ur som jag fick av Grevinnan, och såklart det exemplar av Caremaspelet som Friherren så generöst gav mig. Jag har ägnat stora delar av julhelgen med att spela det med barnbarnen, samtidigt som jag instruerade dem i hur en modern marknadsekonomi fungerar. Att jag själv vann varenda gång blir en nyttig lektion för dem i hur det gäller att ligga på topp, när man är en spelare på marknaden.
På annandagen var jag på besök hos Diplomaten, och han visade mig den man cave som han har låtit inreda i källaren. Han hade inrett det som en klassisk brittisk herrklubb, med ekpaneler på väggarna och med biljardbord och en bar fulladad med 60-årig whisky, och jag blev djupt imponerad. Jag tror jag skall sätta Arkitekten och Byggmästaren på att ordna till något liknande här hemma.
Det är också med glädje jag har följt utvecklingen kring kungahuset, inte nog med att Kronprinsessan nu väntar barn, Konungen har också blivit helt frikänd från alla anklagelser och kritiska röster höjs nu för att ändra förtalslagen. Kungen har dessvärre i år inte tid att komma på Bankmannens traditionsenliga nyårsfest, men jag skickade honom några flaskor exklusiv cognac för att förgylla hans tillvaro såhär i juletider. Med lite tur kan en flaska exklusiv hors d'âge få honom att för några ögonblick glömma alla obehagligheter från detta hans annus horribilis!
I övrigt så noterar jag på finansområdet hur våra fina banker nu sänker boräntorna ännu en gång, och därmed en gång för alla överbevisar alla dessa bonunshetsare som påstår att bankerna vara vill sko sig på sina kunder. Därtill ökar nu klyftorna i Sverige, vilket är ett ekonomiskt sundhetstecken och ett bevis för att årtionden av socialistisk politik nu börjar gå mot sitt slut, om än i snigeltakt på grund av Reinfeldts och Borgs feghet och kollektivavtalskramande. Den socialistiska oppositionen med landsortstidningsreporten Juholt i spetsen sägs däremot å sin sida vara oförmögna att hantera öppna partiledarval, vilket kanske förklarar hur såväl landsortstidningsreportern Juholt som den här chokladkonfektskvinnan Sahlin lyckades bli valda.
För min egen del uppskattade jag särskilt mitt nya Rolex-ur som jag fick av Grevinnan, och såklart det exemplar av Caremaspelet som Friherren så generöst gav mig. Jag har ägnat stora delar av julhelgen med att spela det med barnbarnen, samtidigt som jag instruerade dem i hur en modern marknadsekonomi fungerar. Att jag själv vann varenda gång blir en nyttig lektion för dem i hur det gäller att ligga på topp, när man är en spelare på marknaden.
På annandagen var jag på besök hos Diplomaten, och han visade mig den man cave som han har låtit inreda i källaren. Han hade inrett det som en klassisk brittisk herrklubb, med ekpaneler på väggarna och med biljardbord och en bar fulladad med 60-årig whisky, och jag blev djupt imponerad. Jag tror jag skall sätta Arkitekten och Byggmästaren på att ordna till något liknande här hemma.
Det är också med glädje jag har följt utvecklingen kring kungahuset, inte nog med att Kronprinsessan nu väntar barn, Konungen har också blivit helt frikänd från alla anklagelser och kritiska röster höjs nu för att ändra förtalslagen. Kungen har dessvärre i år inte tid att komma på Bankmannens traditionsenliga nyårsfest, men jag skickade honom några flaskor exklusiv cognac för att förgylla hans tillvaro såhär i juletider. Med lite tur kan en flaska exklusiv hors d'âge få honom att för några ögonblick glömma alla obehagligheter från detta hans annus horribilis!
I övrigt så noterar jag på finansområdet hur våra fina banker nu sänker boräntorna ännu en gång, och därmed en gång för alla överbevisar alla dessa bonunshetsare som påstår att bankerna vara vill sko sig på sina kunder. Därtill ökar nu klyftorna i Sverige, vilket är ett ekonomiskt sundhetstecken och ett bevis för att årtionden av socialistisk politik nu börjar gå mot sitt slut, om än i snigeltakt på grund av Reinfeldts och Borgs feghet och kollektivavtalskramande. Den socialistiska oppositionen med landsortstidningsreporten Juholt i spetsen sägs däremot å sin sida vara oförmögna att hantera öppna partiledarval, vilket kanske förklarar hur såväl landsortstidningsreportern Juholt som den här chokladkonfektskvinnan Sahlin lyckades bli valda.
torsdag 22 december 2011
Fredslobbyn ger Nordkorea sitt indirekta stöd
Så här två dagar före julafton är alla julklappar nu inköpta, och jag kan med gott samvete säga att jag osjälviskt och trots finanskrisen gjort mitt för att slå ännu ett försäljningsrekord i julhandeln! Körsnären budade precis hit den sista julklappen, en minkpäls till Grevinnan. Det har blivit en tradition att hon får en ny varje jul, men sparsam som hon är så slänger hon vanligtvis inte sina gamla, utan brukar behålla dem några år för att ha att variera med. När de blivit tre år gamla så brukar hon i regel skänka dem till välgörenhet, hon är en kvinna av börd vars föräldrar föredömligt uppfostrade henne till att inte slösa!
Själv har jag önskat mig ett nytt Rolex-ur och jag tror det finns en ganska bra chans att även jag skall bli nöjd när tomten kommer. En riktigt hård klapp med ett elegant schweiziskt armbandsur till familjens överhuvud har nämligen också blivit något av en tradition här hemma. Efter allt detta julstök känns det nu bra att med gott samvete kunna koppla av framför brasan med en Armagnac hors d'âge - en tidig julklapp från min gode vän Diplomaten - och skumma igenom dagens händelser på min käcka lilla e-Phone-manick. Som den samtidsintresserade man jag är så jag kan som vanligt inte låta bli att ge min analys av dagens händelser.
Att det osäkra läget i Nordkorea skrämmer det upplysta Sydkorea förvånar till exempel knappast någon. Sydkorea är ett blomstrande samhälle, med ett högutvecklat näringsliv och en arbetsmoral och lojalitet mot arbetsplatserna som får de svenska arbetsgivarna att sucka av avund, när de tvingas betala för semestervecka efter semestervecka.
Att världen idag har blivit en plats där - på grund av FN-kramares, vapenvägrares och naiva fredsivrare som Svenska freds lömska lobbyverksamhet - vapenhandel ständigt misstänkliggörs är därför djupt olyckligt. Sydkoreanerna måste kunna försvara sig mot Lars Ohlys partivänner i nord, likväl har de av pacifistlobbyn framhetsade exportlagarna nu orsakat att ett välbehövligt tillskott av missiler till Sydkorea fastnat i den finska tullen. Hur hade det gått i andra världskriget om leveranserna av de vapen som skulle stoppa Hitler hade blivit försenade på detta vis?
Detta kan också vara värt att ha i åtanke när man bedömer den etiopiska domen mot de två svenska vänsterjournalisterna. Etiopien har ett krig att utkämpa och en oljeindustri som måste försvaras, inte bara mot terrorister utan även mot klimatlobbyn och de marknadsfientliga krafterna.
Själv har jag önskat mig ett nytt Rolex-ur och jag tror det finns en ganska bra chans att även jag skall bli nöjd när tomten kommer. En riktigt hård klapp med ett elegant schweiziskt armbandsur till familjens överhuvud har nämligen också blivit något av en tradition här hemma. Efter allt detta julstök känns det nu bra att med gott samvete kunna koppla av framför brasan med en Armagnac hors d'âge - en tidig julklapp från min gode vän Diplomaten - och skumma igenom dagens händelser på min käcka lilla e-Phone-manick. Som den samtidsintresserade man jag är så jag kan som vanligt inte låta bli att ge min analys av dagens händelser.
Att det osäkra läget i Nordkorea skrämmer det upplysta Sydkorea förvånar till exempel knappast någon. Sydkorea är ett blomstrande samhälle, med ett högutvecklat näringsliv och en arbetsmoral och lojalitet mot arbetsplatserna som får de svenska arbetsgivarna att sucka av avund, när de tvingas betala för semestervecka efter semestervecka.
Att världen idag har blivit en plats där - på grund av FN-kramares, vapenvägrares och naiva fredsivrare som Svenska freds lömska lobbyverksamhet - vapenhandel ständigt misstänkliggörs är därför djupt olyckligt. Sydkoreanerna måste kunna försvara sig mot Lars Ohlys partivänner i nord, likväl har de av pacifistlobbyn framhetsade exportlagarna nu orsakat att ett välbehövligt tillskott av missiler till Sydkorea fastnat i den finska tullen. Hur hade det gått i andra världskriget om leveranserna av de vapen som skulle stoppa Hitler hade blivit försenade på detta vis?
Detta kan också vara värt att ha i åtanke när man bedömer den etiopiska domen mot de två svenska vänsterjournalisterna. Etiopien har ett krig att utkämpa och en oljeindustri som måste försvaras, inte bara mot terrorister utan även mot klimatlobbyn och de marknadsfientliga krafterna.
onsdag 7 december 2011
Skall kungen inte få unna sig en cognac längre?
Kungen är i tjänst dygnet runt, året om, ständigt beredd att rycka in för det svenska näringslivets bästa. Ständigt beredd att inviga en järnvägslinje eller ambassad, ständigt beredd att dela ut en medalj eller sprida ett kungligt skimmer över utrikesministerns utlandsresor.
Nu har socialisterna i Riksdagen röstat igenom att hovets ekonomi skall granskas hårdare. Socialister och kommunister skall sitta i något utskott och granska kungens inköp. Snart kanske Hans Majestät Konungen inte längre vågar unna sig en cognac efter en hård dag på jobbet, smärtsamt medveten om att Lars Ohly kommer lusläsa hans kvitton och ifrågasätta hans val av märke och årgång. Är det så vi vill belöna rikets statschef, efter att han gjort allt för sina undersåtar?
För att visa min sympati så skall jag själv dricka en rejäl cognac till Konungens ära ikväll, tillsammans med Friherren, Diplomaten, Advokaten och Bankmannen. Advokaten uttryckte viss tveksamhet till att röka cigarr till cognacen, gårdagens eldsvåda tycks ha skakat om honom en aning. Jag förklarade emellertid för honom att, precis som min framlidne fader Greven alltid brukade säga, så måste han fort komma upp i sadeln igen, annars tar rädslan överhanden! Vi träffades som hastigast i eftermiddags, han hade tagit på sig en lösmustasch i väntan på att den riktiga skall växa ut igen.
Nu har socialisterna i Riksdagen röstat igenom att hovets ekonomi skall granskas hårdare. Socialister och kommunister skall sitta i något utskott och granska kungens inköp. Snart kanske Hans Majestät Konungen inte längre vågar unna sig en cognac efter en hård dag på jobbet, smärtsamt medveten om att Lars Ohly kommer lusläsa hans kvitton och ifrågasätta hans val av märke och årgång. Är det så vi vill belöna rikets statschef, efter att han gjort allt för sina undersåtar?
För att visa min sympati så skall jag själv dricka en rejäl cognac till Konungens ära ikväll, tillsammans med Friherren, Diplomaten, Advokaten och Bankmannen. Advokaten uttryckte viss tveksamhet till att röka cigarr till cognacen, gårdagens eldsvåda tycks ha skakat om honom en aning. Jag förklarade emellertid för honom att, precis som min framlidne fader Greven alltid brukade säga, så måste han fort komma upp i sadeln igen, annars tar rädslan överhanden! Vi träffades som hastigast i eftermiddags, han hade tagit på sig en lösmustasch i väntan på att den riktiga skall växa ut igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)