En skymf mot överklassen

Diplomaten och jag hade precis avslutat vår långlunch och satt i lugn och ro med varsin cognac och cigarr, när Friherren plötsligt ringde. Vår irritation över att ha blivit störda mitt i lunchen förbyttes dock snabbt i chock och vrede när vi hörde vad Friherren hade att berätta: Lundsberg hade stängts!

Någon klåfingrig medelklassbyråkrat hade uppenbarligen ansett sig ha rätten att lägga sig i vad som definitivt inte angår någon med en så obetydlig ställning. Beslutet är en direkt skymf mot överklassen och våra ungdomars rätt till en förstklassig utbildning.

Som min fader, den framlidne Greven, alltid brukade påpeka är ungdomen den viktigaste resurs vi har. Att de på detta sätt störs i sin skolgång är fullständigt oacceptabelt. Direktörskan Klingspor från föräldraföreningen sade också någonting väldigt kärnfullt, klokt och insiktsfullt i radion idag: "Förr skrämde man barnen med vargar, nu skrämmer man Lundsbergsbarnen med Skolinspektionen!"

Hur har dessa medelklassbyråkrater – som uppenbarligen inte vet sin plats – tänkt sig att Lundsbergseleverna skall kunna fullfölja sin skolgång under dessa förfärliga och förnedrande omständigheter? Planerar de att sätta våra unga i någon kommunal skola tillsammans med proletariatets barn?!

Vad som har hänt idag är är en direkt krigsförklaring mot samhällets stöttepelare. Men sista ordet i den här historien är ännu inte sagt, var så säkra!

---

DN1, DN2, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6, SR7, SR8, SR9, SR10, SR11, SR12, SR13, SR14, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SvD14, SvD15, SvD16, SvD17, SvD18, SvD19

Postiljonen Waidelich, prinsessan och rivalen

Jag fick idag veta hur von Wolffhaupt understått sig att polisanmäla mig för den uppdiktade insideraffär han så hatiskt anklagat mig för sedan i november. Att ätten Wolffhaupt i generationer har bedrivit prickskytte mot oss Grijshufvuden är allmänt känt så jag är självfallet ändå inte orolig för utfallet av en eventuell rättegång. Jag köpte såklart aktierna först efter att noga informerat mig om möjligheten till en framtida flygplansförsäljning till schweizarna, så det fanns över huvud taget inga ohederliga avsikter med affären.

von Wolffhaupt verkar dock mena allvar med sina misunsamma avsikter den här gången, inte minst sedan jag lyckades stoppa hans sons försök att bli antagen till såväl Sigtuna som Lundsberg. Ack ljuva minne, jag minns fortfarande som igår det lyckorus jag kände efter att ha iscensatt denna storartade bedrift. Jag firade natten lång med en hel flaska cognac hors d'âge och trots att jag morgonen efter vaknade med en sprängande huvudvärk så vaknade jag ändå lycklig!

Hur som helst verkar von Wolffhaupt som sagt mena allvar den här gången, så jag har under dagen arbetat hårt tillsammans med Advokaten för att kunna bemöta alla anklagelser. Vi har för avsikt att inte bara krossa hans absurda anklagelser, utan att även inleda ett förtalsmål mot honom baserat på såväl dessa plumpa anklagelser som ett flertal andra som jag skrivit om tidigare.

Nåväl, nog om dessa tråkigheter, jag tänker förstås inte låta von Wolffhaupts avundsjuka beröva mina trogna läsare de grevliga samtidsreflektioner de har väntat på hela dagen! Socialisternas Tommy Waidelich gör nu till exempel allt i sin makt för att sabotera den för Sverige så kritiska europakten. Att finanskrisen därmed tillåts fortsätta med oförminskad styrka tycks inte bekymra den plumpe postiljonen Waidelich, vars ekonomiska politik nu allt mer påminner om någonting från Nordkorea. Föga förvånande börjar också konsekvenserna av detta ansvarslösa beteende blir nu allt mer uppenbara.

I år till exempel de svenska kommuner som höjer skattetrycket rekordhöga tio gånger fler än de som sänker det, och allt fler tvingas gå från hus och hem i de sjunkande fastighetsprisernas spår. Jazzsångerskan Pernilla Wahlgren har till exempel tvingats sälja sin bekväma villa med miljonförlust och flytta till ett enkelt radhus som en simpel kassörska. Precis som i Storbritannien under åren före Margaret Thatcher har nu dessutom till och med avfallshanteringen upphört att fungera!

I detta svåra läge hade såklart Kungen kunnat vara en samlande gestalt för svenskarna, men efter vänstermedias karaktärsmord på kungafamiljen betvivlar jag att han längre är upplagd för denna sorts uppoffringar. Kanske önskar han att han istället fötts till Kung i Tyskland, där man uppenbarligen fortfarande har vett att veta sin plats och respektera sina auktoriteter. En ny undersökning visar att det ansvarskännande tyska folket har utsett Victoria till sin favoritprinsessa, vilket bevisar hur vi fortfarande har mycket att lära av detta kulturfolk.

Idrottsföräldrarna förtjänar vårt stöd

Jag var precis över hos Advokaten för att gå igenom några detaljer kring Caymanöarnas beskattningsbestämmelser. Efter några timmars mycket givande arbete med siffrorna - den här ockraren till landsortsekonom Anders Borg får räkna med att sätta skrattet i halsen! - så belönade vi oss själva med varsitt glas årgångschampagne och en rejäl cigarr, och slappnade av med att minnas de glada dagarna på Sigtuna i vår vilda ungdom.

På Sigtuna fick vi såväl leva ut vårt stora intresse för gentlemannasporter som lära oss disciplin, och denna fostran bidrog oss till att göra oss till de framgångsrika män vi är idag. Detta framgångsrecept tegs dock ihjäl när drevet mot Lundsberg pågick som värst, istället fokuserade media på ett fåtal negativa incidenter och blåste upp dem till löjeväckande stora dimensioner. Att media inte har lärt sig någonting av detta illustreras av hur vänstermedia idag går nu till attack mot en fader, som bestraffade sin son med att låta honom promenera hem efter att ha svikit sina lagkramrater under en innebandyturnering.

Den här sortens artiklar är typiska för dagens flumpedagogiska Sverige. Fadern ville naturligvis endast sin sons bästa, och gjorde allt som stod i sin makt för att ge sonen en bra uppfostran. Som en god fader ville han förbereda sin son för det hårda livet utanför barndomsvillans trygga väggar, så att denne fick möjligheten till ett framgångsrikt liv. Hur, frågar jag mig, skulle vi annars kunna få fram toppidrottsmän som kan försvara rikets fana och ära? Tror någon att den Svenska triumfen i junior-VM hade varit möjlig utan hård träning och engagerade föräldrar?

Därtill är det såklart varje barns skyldighet att göra sina föräldrar stolta. Föräldrarna har inte bara satt barnet till världen, de har också såväl fostrat det som investerat avsevärda belopp i dess uppväxt.

Läser för övrigt om en skrämmande utveckling där leopardattackerna nu ökar kraftigt i världen. Här i Sverige har vi ju såklart inga leoparder, om man inte räknar Grevinnans pälsar förstås, men vi kan ändå få en liknande utveckling tack vare de vargar som med myndigheternas beskydd härjar fritt i landet. När Jägarnas Riksförbund nu så modigt föreslår att vargen skall utrotas i Sverige gör de oss alla en stor tjänst. Tyvärr lär som vanligt deras förslag bemötas av miljöfundamentalisternas kompakta motstånd, och därefter kommer debatten effektivt att tystas i den politiska korrekthetens namn.

Minnen från Sigtuna

Tidningarna går idag till ett skandalöst angrepp mot våra fina svenska internatskolor, i en förtalskampanj av sällan skådat slag och med debattinlägg av skribenter som inte vet vad de talar om! Själv kan jag inte alls förstå vad all uppståndelse går ut på, kamratuppfostransystemet är ett gammalt beprövat fint system där de äldre och klokare barnen får till uppgift att ledsaga de yngre och fostra dem till god överklass.

Själv så är jag ju en gammal Sigtunagosse, så jag vet förstås inte allt vad som försiggår på Lundsberg, men talet om okvädningsord och att hålla yngre elever som slavar finner jag djupt överdrivet. Det där hände bara några elever i varje årskurs, och bara de som var av låg börd och inte alls hörde hemma på skolan.

Till Lundsberg åkte annars jag och mina kamrater några gånger för att ställa till med rackartyg. Jag minns särskilt en varm majdag, då vi tog oss in i smyg och bytte ut alla deras förrättsbestick mot vanliga. Jag hörde många år senare från min gode vän Revisorn, som låg vid Lundsberg vid denna tid, hur det hela hade orsakat stor kalabalik och uppståndelse. Jag skrattade förnöjt både länge och väl när han berättade om detta.

För övrigt har jag bestämt mig att någon av de närmaste helgerna hålla kalas här hemma, Friherren, Revisorn, Bankmannen och Advokaten har alla lovat dyka upp. Efter en magnifik sjurätters måltid samlas vi män i biljardrummet över varsin cigarr och en cognac eller två, samtidigt som fruarna samlas i salongen och diskuterar heminredning, minkpälsar, tjänstefolk och allt det där som kvinnor talar om nuförtiden. Det kommer att bli fantastiskt trevligt detta!