Postiljonen Waidelich, prinsessan och rivalen

Jag fick idag veta hur von Wolffhaupt understått sig att polisanmäla mig för den uppdiktade insideraffär han så hatiskt anklagat mig för sedan i november. Att ätten Wolffhaupt i generationer har bedrivit prickskytte mot oss Grijshufvuden är allmänt känt så jag är självfallet ändå inte orolig för utfallet av en eventuell rättegång. Jag köpte såklart aktierna först efter att noga informerat mig om möjligheten till en framtida flygplansförsäljning till schweizarna, så det fanns över huvud taget inga ohederliga avsikter med affären.

von Wolffhaupt verkar dock mena allvar med sina misunsamma avsikter den här gången, inte minst sedan jag lyckades stoppa hans sons försök att bli antagen till såväl Sigtuna som Lundsberg. Ack ljuva minne, jag minns fortfarande som igår det lyckorus jag kände efter att ha iscensatt denna storartade bedrift. Jag firade natten lång med en hel flaska cognac hors d'âge och trots att jag morgonen efter vaknade med en sprängande huvudvärk så vaknade jag ändå lycklig!

Hur som helst verkar von Wolffhaupt som sagt mena allvar den här gången, så jag har under dagen arbetat hårt tillsammans med Advokaten för att kunna bemöta alla anklagelser. Vi har för avsikt att inte bara krossa hans absurda anklagelser, utan att även inleda ett förtalsmål mot honom baserat på såväl dessa plumpa anklagelser som ett flertal andra som jag skrivit om tidigare.

Nåväl, nog om dessa tråkigheter, jag tänker förstås inte låta von Wolffhaupts avundsjuka beröva mina trogna läsare de grevliga samtidsreflektioner de har väntat på hela dagen! Socialisternas Tommy Waidelich gör nu till exempel allt i sin makt för att sabotera den för Sverige så kritiska europakten. Att finanskrisen därmed tillåts fortsätta med oförminskad styrka tycks inte bekymra den plumpe postiljonen Waidelich, vars ekonomiska politik nu allt mer påminner om någonting från Nordkorea. Föga förvånande börjar också konsekvenserna av detta ansvarslösa beteende blir nu allt mer uppenbara.

I år till exempel de svenska kommuner som höjer skattetrycket rekordhöga tio gånger fler än de som sänker det, och allt fler tvingas gå från hus och hem i de sjunkande fastighetsprisernas spår. Jazzsångerskan Pernilla Wahlgren har till exempel tvingats sälja sin bekväma villa med miljonförlust och flytta till ett enkelt radhus som en simpel kassörska. Precis som i Storbritannien under åren före Margaret Thatcher har nu dessutom till och med avfallshanteringen upphört att fungera!

I detta svåra läge hade såklart Kungen kunnat vara en samlande gestalt för svenskarna, men efter vänstermedias karaktärsmord på kungafamiljen betvivlar jag att han längre är upplagd för denna sorts uppoffringar. Kanske önskar han att han istället fötts till Kung i Tyskland, där man uppenbarligen fortfarande har vett att veta sin plats och respektera sina auktoriteter. En ny undersökning visar att det ansvarskännande tyska folket har utsett Victoria till sin favoritprinsessa, vilket bevisar hur vi fortfarande har mycket att lära av detta kulturfolk.

Fredslobbyn ger Nordkorea sitt indirekta stöd

Så här två dagar före julafton är alla julklappar nu inköpta, och jag kan med gott samvete säga att jag osjälviskt och trots finanskrisen gjort mitt för att slå ännu ett försäljningsrekord i julhandeln! Körsnären budade precis hit den sista julklappen, en minkpäls till Grevinnan. Det har blivit en tradition att hon får en ny varje jul, men sparsam som hon är så slänger hon vanligtvis inte sina gamla, utan brukar behålla dem några år för att ha att variera med. När de blivit tre år gamla så brukar hon i regel skänka dem till välgörenhet, hon är en kvinna av börd vars föräldrar föredömligt uppfostrade henne till att inte slösa!

Själv har jag önskat mig ett nytt Rolex-ur och jag tror det finns en ganska bra chans att även jag skall bli nöjd när tomten kommer. En riktigt hård klapp med ett elegant schweiziskt armbandsur till familjens överhuvud har nämligen också blivit något av en tradition här hemma. Efter allt detta julstök känns det nu bra att med gott samvete kunna koppla av framför brasan med en Armagnac hors d'âge - en tidig julklapp från min gode vän Diplomaten - och skumma igenom dagens händelser på min käcka lilla e-Phone-manick. Som den samtidsintresserade man jag är så jag kan som vanligt inte låta bli att ge min analys av dagens händelser.

Att det osäkra läget i Nordkorea skrämmer det upplysta Sydkorea förvånar till exempel knappast någon. Sydkorea är ett blomstrande samhälle, med ett högutvecklat näringsliv och en arbetsmoral och lojalitet mot arbetsplatserna som får de svenska arbetsgivarna att sucka av avund, när de tvingas betala för semestervecka efter semestervecka.

Att världen idag har blivit en plats där - på grund av FN-kramares, vapenvägrares och naiva fredsivrare som Svenska freds lömska lobbyverksamhet - vapenhandel ständigt misstänkliggörs är därför djupt olyckligt. Sydkoreanerna måste kunna försvara sig mot Lars Ohlys partivänner i nord, likväl har de av pacifistlobbyn framhetsade exportlagarna nu orsakat att ett välbehövligt tillskott av missiler till Sydkorea fastnat i den finska tullen. Hur hade det gått i andra världskriget om leveranserna av de vapen som skulle stoppa Hitler hade blivit försenade på detta vis?

Detta kan också vara värt att ha i åtanke när man bedömer den etiopiska domen mot de två svenska vänsterjournalisterna. Etiopien har ett krig att utkämpa och en oljeindustri som måste försvaras, inte bara mot terrorister utan även mot klimatlobbyn och de marknadsfientliga krafterna.

Även en greve kan ta sig en köttfri måndag!

Det här med köttfria måndagar kanske inte är så dumt ändå! Det sägs ju att köttproduktion skall vara miljöskadligt, och även om jag är skeptisk till att detta är vetenskapligt belagt så beslöt jag, Advokaten och Bankmannen oss för testa konceptet idag. På restaurangen beställde vi in varsin cognacsflamberad Mainehummer - alldeles färsk och direktinflugen från Staterna - med rysk kaviar och chilensk färskpotatis. Det var en riktig höjdarmåltid, trots att den var alldeles vegetarisk!

Som vanligt diskuterade vi dagens händelser över måltiden, som de kultiverade gentlemän vi är. Att Korea nu går mot en återförening efter Kim Jong den andres död är också en en väldigt positiv nyhet. De stora sydkoreanska företagen som Samsung kommer nu få tillgång till ett stort utbud av billig arbetskraft. Detta kan vara precis det som behövs för att få igång konjunkturen igen.

Dagens stora samtalsämne var dock inte Korea utan Saabkonkursen som så dominerat den svenska nyhetsrapporteringen idag. Advokaten tyckte synd om sin kollega Guy Lofalk som kämpat så hårt för att rädda företaget. Han nämnde också att det kunde bli svårt för de anställda, inte minst nu i juletider. Han föreslog att vi, som de samhällets ansvarsfulla stöttepelare vi är, kanske kunde arrangera ett soppkök för dem eller liknande, men då slog jag näven i bordet och sade ifrån!

Människorna i en liten avkrok på landsbygden kan inte räkna med att bli räddade av välgörare varenda gång någonting går snett. Istället kan säkert ett telemarketingföretag öppna ett call center. Som jag skrev om igår så hjälper dessa fina företag inte bara dessa landsortssamhällen att överleva, utan förser också dess ungdom med meningsfull sysselsättning och en känsla av yrkesstolthet. Det skulle inte förvåna mig om det visar sig att det blev telemarketingföretagen som blev räddningen för de före detta Saabanställda i Vänersborg!

Dessvärre finns det en risk att vår statsminister sätter stopp för det hela. En efter en så gör han nu vänsterns ståndpunkter till sina egna, och nu har han tydligen gått och blivit feminist också! Risken finns nu att även han börjar stämma in i den vänstervridna kritiken mot telemarketingföretagens verksamhet. Det är det som är problemet i Sverige idag, vi har blivit alldeles för veka!

Ett exempel på detta är hur tidningarna idag skriver om hårt idrottande barn som om detta vore någonting negativt. Själv minns jag med ett nostalgiskt skimmer all den glädje som idrotten gav mig under min ungdoms glada dagar på Sigtuna, och jag är än idag en aktiv utövare av tennis och min stora passion golfen. Men dagens ungdom har inte längre den 105-årige stålbankiren Irving Kahn som förebild, istället vill de bli som sina musikaliska hophip-idoler, och vägrar numera till och med att ta av sig kepsen inomhus! Jag är rädd att utan ett värdekonservativt uppvaknande riskerar Sverige att gå en mycket mörk framtid till mötes.