Fredslobbyn ger Nordkorea sitt indirekta stöd

Så här två dagar före julafton är alla julklappar nu inköpta, och jag kan med gott samvete säga att jag osjälviskt och trots finanskrisen gjort mitt för att slå ännu ett försäljningsrekord i julhandeln! Körsnären budade precis hit den sista julklappen, en minkpäls till Grevinnan. Det har blivit en tradition att hon får en ny varje jul, men sparsam som hon är så slänger hon vanligtvis inte sina gamla, utan brukar behålla dem några år för att ha att variera med. När de blivit tre år gamla så brukar hon i regel skänka dem till välgörenhet, hon är en kvinna av börd vars föräldrar föredömligt uppfostrade henne till att inte slösa!

Själv har jag önskat mig ett nytt Rolex-ur och jag tror det finns en ganska bra chans att även jag skall bli nöjd när tomten kommer. En riktigt hård klapp med ett elegant schweiziskt armbandsur till familjens överhuvud har nämligen också blivit något av en tradition här hemma. Efter allt detta julstök känns det nu bra att med gott samvete kunna koppla av framför brasan med en Armagnac hors d'âge - en tidig julklapp från min gode vän Diplomaten - och skumma igenom dagens händelser på min käcka lilla e-Phone-manick. Som den samtidsintresserade man jag är så jag kan som vanligt inte låta bli att ge min analys av dagens händelser.

Att det osäkra läget i Nordkorea skrämmer det upplysta Sydkorea förvånar till exempel knappast någon. Sydkorea är ett blomstrande samhälle, med ett högutvecklat näringsliv och en arbetsmoral och lojalitet mot arbetsplatserna som får de svenska arbetsgivarna att sucka av avund, när de tvingas betala för semestervecka efter semestervecka.

Att världen idag har blivit en plats där - på grund av FN-kramares, vapenvägrares och naiva fredsivrare som Svenska freds lömska lobbyverksamhet - vapenhandel ständigt misstänkliggörs är därför djupt olyckligt. Sydkoreanerna måste kunna försvara sig mot Lars Ohlys partivänner i nord, likväl har de av pacifistlobbyn framhetsade exportlagarna nu orsakat att ett välbehövligt tillskott av missiler till Sydkorea fastnat i den finska tullen. Hur hade det gått i andra världskriget om leveranserna av de vapen som skulle stoppa Hitler hade blivit försenade på detta vis?

Detta kan också vara värt att ha i åtanke när man bedömer den etiopiska domen mot de två svenska vänsterjournalisterna. Etiopien har ett krig att utkämpa och en oljeindustri som måste försvaras, inte bara mot terrorister utan även mot klimatlobbyn och de marknadsfientliga krafterna.

De vill beröva etiopierna chansen till ett bättre liv

Jag satte nyss nästan min födmiddagscognac i halsen, när jag tog upp min lilla e-Phone-manick och såg hur kulturvänstern nu så ensidigt och onyanserat fördömer domen mot de svenska kommunistjournalisterna i Etiopen.

Dessa herrar har utklädda till Che Guevara illegalt tagit sig in i Etiopien med det minst sagt tvivelaktiga syftet att sabotera landets oljeproduktion. Deras hat mot våra fina oljebolag känner inga gränser, och de drar sig inte för att frånta lokalbefolkningen deras enda möjlighet till tillväxt och ett bättre liv om det är vad som krävs för att uppnå sitt dubiösa syfte.

Nu talas det om att överklaga. Jag skall luncha med Advokaten och Kamrern om någon timme (vi bestämde oss för att vara lite mångkulturella och äta kinesiskt - själv tänker jag kosta på mig en hajfenssoppa) och jag skall höra med Advokaten om vi på något sätt kan ge juridiskt stöd till den etiopiska terrorbekämpningen. Som ett fattigt land så skall de inte behöva lägga stora belopp på juridikkonsulter, bara för att herrarna Schibbye och Persson behagar leka revolutionärer.