Jag förstår att min långa tids tystnad på denna uppskattade blogg har väckt frågor, och kanske också oro, bland mina trogna läsare. Låt mig därför försäkra er alla att jag mår utsökt, jag har varit borta på vildsvinsjakt. Friherren bjöd in mig, Mäklaren och Diplomaten till sitt skånska lantslott, och som den passionerade naturvän jag är så tackade jag givetvis ja direkt.
Vi har haft en fantastisk tillsammans bara vi pojkar och jakten gick fantastiskt. Vi fällde ett stort antal viltsvin, men fråga mig inte hur de smakade. Som mina trogna läsare vet föredrar min gom mer sofistikerade smaker, som till exempel kobebiff, så vi gjorde oss av med kadavren i en mindre insjö utanför Friherrens ägor. Som den stora miljövän jag är så tyckte jag det var viktigt att låta köttet gå tillbaka till naturen.
Jag har ju tidigare skrivit om det förskräckliga nya fenomenet med överklassafari, men till min stora glädje så kunde jag i limousinen på väg tillbaka till den kungliga Huvudstaden läsa på min käcka lilla iPhone-manick om hur arbetet för att komma till rätta med detta problem nu är i full gång. Kristdemokraternas Patric Rylander visar med all önskvärd tydlighet att partimedlemmarna inte tänker låta den värdekonservative Mats Odells olyckliga nederlag i partiledarvalet stoppa deras hårda arbete för fosterlandets moraliskt uppvaknande. Rylander har nämligen fått den genialiska idén att ge kommunisterna svar på tal genom att arrangera underklassafari!
Den driftige Rylander hoppas genom att visa upp "socialbidragstagare" och "vanartiga skrikande ungdomar" i sin naturliga miljö bland nedklottrade "hyresrätter i miljonprogrammet" belysa den obehagliga verkligheten bakom de stundom romantiserade kommunistiska slagorden. På så sätt hoppas Rylander kunna såväl underhålla som utbilda deltagarna. Utöver den lättsamma och mer underhållande aspekten av resorna kommer den, ofta naiva allmänheten, på så sätt ges en chans att se den kommunustiska valmanskårens rätta ansikten. En vaccination mot Jonas Sjöstedts budskap som heter duga!
DN, DN, DN, SvD, Ab, SVT, SVT
tisdag 31 januari 2012
lördag 21 januari 2012
Landsortstidningsreporterns fall
Vi hade samlats hemma hos Friherren - Mäklaren, Bankmannen, Diplomaten, Mäklarens son, Friherren själv och jag. Vi hade laddat upp med cognac och gåsleversnittar, men vi var alla för nervösa för att annat än att smutta förstött på cognacen. Jag höll nervöst blicken på min Jaeger-LeCoultre och räknade ned sekunderna som återstod till vi skulle få besked om landsortstidningsreporterns framtid.
Vi undvek som vanligt det statliga organet för socialistisk etermediepropaganda och därför dök Juholt upp i rutan på utsatt tid, punktlig som ett schweiziskt armbandsur. När han meddelade sin avgång var det inte bara landsortsborna i Oskarshamn som ropade "nej!", även hemma hos Friherren hördes de besvikna utropen i kör, och Friherrens tjänare tittade förundrat på oss.
Vi var alldeles för sent ute då vi i torsdags inledde operation Rädda Landsortstidningsreportern. Jag är rädd att inte bara vi utan hela Sverige nu kan få betala dyrt för denna vår senfärdighet, om inte förr så i 2014 års val. Vi kom därför överens om att genast påbörja arbetet med att få den okarismatiske Sven-Erik Österberg vald till hans efterträdare, så att vi även fortsättningsvis kan slippa oroa oss för fler bakåtsträvande återsocialiseringar inom till exempel vård och skola.
Ab, Ab, Ab, Ab, Exp, Exp, Exp, SvD, Exp, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SR, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD
Vi undvek som vanligt det statliga organet för socialistisk etermediepropaganda och därför dök Juholt upp i rutan på utsatt tid, punktlig som ett schweiziskt armbandsur. När han meddelade sin avgång var det inte bara landsortsborna i Oskarshamn som ropade "nej!", även hemma hos Friherren hördes de besvikna utropen i kör, och Friherrens tjänare tittade förundrat på oss.
Vi var alldeles för sent ute då vi i torsdags inledde operation Rädda Landsortstidningsreportern. Jag är rädd att inte bara vi utan hela Sverige nu kan få betala dyrt för denna vår senfärdighet, om inte förr så i 2014 års val. Vi kom därför överens om att genast påbörja arbetet med att få den okarismatiske Sven-Erik Österberg vald till hans efterträdare, så att vi även fortsättningsvis kan slippa oroa oss för fler bakåtsträvande återsocialiseringar inom till exempel vård och skola.
Ab, Ab, Ab, Ab, Exp, Exp, Exp, SvD, Exp, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SR, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD
torsdag 19 januari 2012
Landsortstidningsreportern Juholts sista strid?
Var på Lux och åt kungskrabba med Advokaten och Friherren idag. På vägen dit hade jag passat på att köpa mig ett armbandsur från Bvlgari, efter att Mäklarens son hade övertygad mig om det riktiga i detta igår. Eftersom jag inte ville gå till kontoret utan någon som helst klassmarkör på handleden hade jag på morgonen tagit på mig min Jaeger-LeCoultre. Till det samlade sällskapets stora förnöjsamhet var det således klädd i två stycken armbandsur som jag dramatiskt gjorde entré på restaurangen!
"Om jag någonsin befarade att du hade gått över till Den Röda Sidan och inte längre var en av oss så har du en gång för alla motbevisat mig nu", sade Friherren skämtsamt apropå vår diskussion häromdagen. Detta förde oss osökt in på de alltmer äventyrliga turerna kring landsortstidningsreportern Juholt och hans vapendragare postiljonen Waidelich.
Landsortstidningsreporterns fortsatta karriär som socialistisk partiledare tycks nu vara en mycket öppen fråga, och eftersom vi alla är mycket samhällsintresserade fortsatte samtalet även efter att såväl löjromen och kungskrabban som de lingonkaramelliserade frostade päronen var uppätna. Vi beställde in mer vin och fortsatte att diskutera, och även om vi stundom var riktigt oeniga och samtalstonen vid ett tillfälle blev närmast agiterad till sin karaktär då Friherren läxade upp den aningen lågborne Advokaten om adelns hårda villkor, slutade emellertid diskussionen med att vi var rörande eniga om vad som nu behövde göras.
Vi hade kommit fram till att det var nu var av högsta vikt att i en koordinerad operation utnyttja våra kontakter inom media för att tillfälligtvis lindra Juholts just nu mycket utsatta situation. Som Advokaten så klokt uttryckte det hela, "ingen av oss har något att tjäna på att landsortstidningsreportern tvingas avgå. Om han gör det kommer efterträdaren bortom varje rimligt tvivel bli någon mer lämpad för uppdraget, och om så sker kan vi inte längre vara säkra på en valseger 2014."
Vi skålade i årgångsvin för detta innan vi skildes åt igen.
DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Exp, Ab, Ab, SVT, SVT, SVT, SVT, SR
"Om jag någonsin befarade att du hade gått över till Den Röda Sidan och inte längre var en av oss så har du en gång för alla motbevisat mig nu", sade Friherren skämtsamt apropå vår diskussion häromdagen. Detta förde oss osökt in på de alltmer äventyrliga turerna kring landsortstidningsreportern Juholt och hans vapendragare postiljonen Waidelich.
Landsortstidningsreporterns fortsatta karriär som socialistisk partiledare tycks nu vara en mycket öppen fråga, och eftersom vi alla är mycket samhällsintresserade fortsatte samtalet även efter att såväl löjromen och kungskrabban som de lingonkaramelliserade frostade päronen var uppätna. Vi beställde in mer vin och fortsatte att diskutera, och även om vi stundom var riktigt oeniga och samtalstonen vid ett tillfälle blev närmast agiterad till sin karaktär då Friherren läxade upp den aningen lågborne Advokaten om adelns hårda villkor, slutade emellertid diskussionen med att vi var rörande eniga om vad som nu behövde göras.
Vi hade kommit fram till att det var nu var av högsta vikt att i en koordinerad operation utnyttja våra kontakter inom media för att tillfälligtvis lindra Juholts just nu mycket utsatta situation. Som Advokaten så klokt uttryckte det hela, "ingen av oss har något att tjäna på att landsortstidningsreportern tvingas avgå. Om han gör det kommer efterträdaren bortom varje rimligt tvivel bli någon mer lämpad för uppdraget, och om så sker kan vi inte längre vara säkra på en valseger 2014."
Vi skålade i årgångsvin för detta innan vi skildes åt igen.
DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Exp, Ab, Ab, SVT, SVT, SVT, SVT, SR
onsdag 18 januari 2012
Vem behöver Wikipedia?
Mäklarens son var precis över på en kvällscognac och jag passade på att visa upp min nya Jaeger-LeCoultre. Mäklarens son var mäkta imponerad och hade många frågor om pris och annat, vilket ledde oss in på en lång och intressant diskussion om marknaden för exklusiva armbandsur och andra stilfulla klassmarkörer.
Mäklarens son var av den bestämda åsikten att Bvlgari trots allt är snäppet vassare än Jaeger-LeCoultre, och som Handelsstudent har han förstås en helt annan inblick i rådande trender än jag själv, trots att jag är något av en konnässör på området. Mäklarens son ville exemplifiera sitt resonemang med att visa några jämförande artiklar på Wikipedia, men möttes då av en alldeles svart skärm!
Det visade sig till vår bestörtning att Wikipedia håller stängt idag för att protestera mot ett amerikanskt lagförslag, vilkets syfte är att stävja såväl näthatet som den allmänna laglöshet som härjar på Internet nuförtiden. Att många driftiga företagare idag drabbas hårt av denna organiserade kriminalitet bekommer tydligen inte alls det anarkistiska uppslagsverket, man ställer sig istället helt okritiskt på de kriminella piratkopieringsnätverkens sida.
Mäklarens son som trots sin mognad ändå är en ung gosse var en smula bekymrad över stängningen, men själv är jag inte det minsta orolig. Den man som har nått min ålder och samhällsposition har samlat på sig en livsvisdom och erfarenhet som även den engagerade och samhällsintresserade ungdomen saknar, och jag vet därför att de eviga värdena tenderar att bestå. "Står det inte i Nordisk Familjebok finns det inte" sade alltid min fader, den framlidne Greven, och jag kan inte annat än att hålla med.
Nordisk familjebok är ett gediget verk, författat av experter och befriat från dagens politiskt korrekta pekpinnar. Det hippiefilosofiska uppslagsverket Wikipedia däremot kan å sin sida tydligen redigeras av vem som helst! Inte konstigt att näthatet breder ut sig under sådana omständigheter, vilken rabulist som helst skulle ju därmed kunna sabotera till exempel artiklarna med de svenska kungalängderna!
Mäklarens son övertygade mig hur som helst om Bvlgaris förtjänster, så i morgon tänker jag passa på att införskaffa mig mitt eget exemplar. Det blir ett fint komplement till min Jaeger-LeCoultre och till min omfattande Rolexsamling.
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SVT1, SVT2, SVT3, SR, DN1, DN2, DN3, DN4, Exp1, Exp2, Exp3, Ab
Mäklarens son var av den bestämda åsikten att Bvlgari trots allt är snäppet vassare än Jaeger-LeCoultre, och som Handelsstudent har han förstås en helt annan inblick i rådande trender än jag själv, trots att jag är något av en konnässör på området. Mäklarens son ville exemplifiera sitt resonemang med att visa några jämförande artiklar på Wikipedia, men möttes då av en alldeles svart skärm!
Det visade sig till vår bestörtning att Wikipedia håller stängt idag för att protestera mot ett amerikanskt lagförslag, vilkets syfte är att stävja såväl näthatet som den allmänna laglöshet som härjar på Internet nuförtiden. Att många driftiga företagare idag drabbas hårt av denna organiserade kriminalitet bekommer tydligen inte alls det anarkistiska uppslagsverket, man ställer sig istället helt okritiskt på de kriminella piratkopieringsnätverkens sida.
Mäklarens son som trots sin mognad ändå är en ung gosse var en smula bekymrad över stängningen, men själv är jag inte det minsta orolig. Den man som har nått min ålder och samhällsposition har samlat på sig en livsvisdom och erfarenhet som även den engagerade och samhällsintresserade ungdomen saknar, och jag vet därför att de eviga värdena tenderar att bestå. "Står det inte i Nordisk Familjebok finns det inte" sade alltid min fader, den framlidne Greven, och jag kan inte annat än att hålla med.
Nordisk familjebok är ett gediget verk, författat av experter och befriat från dagens politiskt korrekta pekpinnar. Det hippiefilosofiska uppslagsverket Wikipedia däremot kan å sin sida tydligen redigeras av vem som helst! Inte konstigt att näthatet breder ut sig under sådana omständigheter, vilken rabulist som helst skulle ju därmed kunna sabotera till exempel artiklarna med de svenska kungalängderna!
Mäklarens son övertygade mig hur som helst om Bvlgaris förtjänster, så i morgon tänker jag passa på att införskaffa mig mitt eget exemplar. Det blir ett fint komplement till min Jaeger-LeCoultre och till min omfattande Rolexsamling.
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SVT1, SVT2, SVT3, SR, DN1, DN2, DN3, DN4, Exp1, Exp2, Exp3, Ab
tisdag 17 januari 2012
Kvinnor och barn först tycks inte gälla längre
I min iver att redogöra för dagens diskussioner kring landsortstidningsjournalisten Juholt tycks jag ha glömt bort att upplysa mina läsare om det andra stora samtalsämnet för dagens lunch, nämligen Costa Concordias tragiska förlisning. Efter att jag själv och Diplomaten någonstans halvvägs genom kobebiffen hade uppdaterat Revisorn och Bankmannen om den mindre roll vi själva spelat i dramat, övergick diskussionen till att röra sig kring manskapets bedrövliga beteende.
Vi var alla djupt chockerande över de uppgifter som hade framkommit om att fartygets kapten lämnat fartyget långt före evakueringen av förstaklasspassagerarna var över. Den gamla fina maritima hederskodexen som så kort och koncist sammanfattas i "kvinnor och barn först" tycks i dagens principlösa samhälle ha blivit kastad på historiens sophög. Fartygets kvinnliga passagerare tycks ha fått kämpa sig fram till nödutgångar och livbåtar utan hjälp från fartygets högre befäl.
Kvinnorna i första klass har troligtvis, som så många gånger förr, drabbats hårdast av detta. Ovana vid fysiska strapatser och hårt arbete har de i eleganta högklackade skor och pälsar fått kämpa sig fram genom de panikslagna folkmassorna på egen hand. Flera av de befäl vilkas plikt det var att vara behjälpliga vid denna sorts incidenter hade då uppenbarligen redan lämnat skeppet.
Kaptenen, till synes en kvinnokarl utan börd, hade måhända blivit berusad av den makt och prestige hans titel har gett honom till skänks, och helt enkelt glömt att med den högtidligt klingande kaptenstiteln följer också ett stort ansvar. I ett samhälle i vilket klasstrukturerna bryts ned mer och mer är detta ett växande socialt problem.
DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Ab1, Ab2, SVT1, SVT2, SVT3,
Vi var alla djupt chockerande över de uppgifter som hade framkommit om att fartygets kapten lämnat fartyget långt före evakueringen av förstaklasspassagerarna var över. Den gamla fina maritima hederskodexen som så kort och koncist sammanfattas i "kvinnor och barn först" tycks i dagens principlösa samhälle ha blivit kastad på historiens sophög. Fartygets kvinnliga passagerare tycks ha fått kämpa sig fram till nödutgångar och livbåtar utan hjälp från fartygets högre befäl.
Kvinnorna i första klass har troligtvis, som så många gånger förr, drabbats hårdast av detta. Ovana vid fysiska strapatser och hårt arbete har de i eleganta högklackade skor och pälsar fått kämpa sig fram genom de panikslagna folkmassorna på egen hand. Flera av de befäl vilkas plikt det var att vara behjälpliga vid denna sorts incidenter hade då uppenbarligen redan lämnat skeppet.
Kaptenen, till synes en kvinnokarl utan börd, hade måhända blivit berusad av den makt och prestige hans titel har gett honom till skänks, och helt enkelt glömt att med den högtidligt klingande kaptenstiteln följer också ett stort ansvar. I ett samhälle i vilket klasstrukturerna bryts ned mer och mer är detta ett växande socialt problem.
DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Ab1, Ab2, SVT1, SVT2, SVT3,
Sympatin för landsortstidningsreportern Juholt blev kortvarig
Efter gårdagens inlägg i vilket jag uttryckte en viss sympati för landsortstidningsreportern Juholt så gick telefonerna varma här hemma må ni tro. Revisorn, Bankmannen, Diplomaten och Kamrern ringde samtliga upp och undrade hur det stod till med mig egentligen.
Jag förklarade skrockande hur ryktet om mitt klassförräderi var kraftigt överdrivet. Vad jag hade menat med mitt inlägg, förklarade jag tålmodigt, var bara att offentligt luftade min starka oro över vad värnpliktssystemet avskaffande skulle leda till. Både landets och de unga männens framtid äventyras som bekant å det grövsta av den här sortens liberala samhällsexperiment, och landsortstidningsreportern Juholt tycktes i sitt tal igår dela min oro.
Vid dagens frukost var det därför nära att jag satte mitt frukostkaffe (en kopp exklusivt Kopi Luwak) i vrångstrupen, när jag i tidningen kunde läsa om hur landsortstidningsreportern hade ljugit för att vinna min och andra försvarsintresserades sympati. Talet om ett underfinansierat försvar visade sig nämligen endast vara spel för gallerierna. Inte nog med att Juholt inte verkar ha några som helst planer på att återinföra den fina gamla traditionen med värnplikt, han vill tydligen inte ens tillföra försvaret några nya resurser.
Jag kom överens med Bankmannen, Revisorn och Diplomaten i går kväll om att träffas på lunchen idag, så att vi i lugn och ro skulle kunna utreda gårdagens missförstånd över en bit cognacsflamberad kobebiff och ett glass rött årgångsvin eller två. Gårdagens spända stämning kom dock helt av sig när jag berättade om min uppenbarelse vid frukostbordet, och vi kunde i bästa vänskap skratta åt det inträffade.
Diplomaten som genom sin yrkesroll utvecklat en träffsäker fingertoppskänsla för politikens subtiliteter påpekade dessutom någonting mycket intressant, över cognacen vi unnade oss efter maten var uppäten. Att landsortstidningsreportern Juholt nu har anlitat den här landsortslektorn Urban Ahlin som problemlösare, förklarade Diplomaten, är ett tecken på att till och med Juholt själv inser hur han gick för långt den här gången.
Detta fick dock i sin tur den annars så försynte Revisorn att gå igång på alla tolv cylindrarna. Urban Ahlin, påminde Revisorn oss, var mannen bakom de rödgrönas närmast bolsjevikiska vallöfte att kräva att USA skulle lämna alla sina baser runt om i världen. Hur kan någon som vill lämna Europa oskyddat för kommunistisk agression, frågade sig Revisorn retorisk, vara rätt man på posten som problemlösare?
Att min sympati för landsortstidningsreportern Juholt blev kortvarig kommer därför knappast få någon av mina trogna läsare att rynka på ögonbrynen.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, SVT1, SVT2, SVT3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5
Jag förklarade skrockande hur ryktet om mitt klassförräderi var kraftigt överdrivet. Vad jag hade menat med mitt inlägg, förklarade jag tålmodigt, var bara att offentligt luftade min starka oro över vad värnpliktssystemet avskaffande skulle leda till. Både landets och de unga männens framtid äventyras som bekant å det grövsta av den här sortens liberala samhällsexperiment, och landsortstidningsreportern Juholt tycktes i sitt tal igår dela min oro.
Vid dagens frukost var det därför nära att jag satte mitt frukostkaffe (en kopp exklusivt Kopi Luwak) i vrångstrupen, när jag i tidningen kunde läsa om hur landsortstidningsreportern hade ljugit för att vinna min och andra försvarsintresserades sympati. Talet om ett underfinansierat försvar visade sig nämligen endast vara spel för gallerierna. Inte nog med att Juholt inte verkar ha några som helst planer på att återinföra den fina gamla traditionen med värnplikt, han vill tydligen inte ens tillföra försvaret några nya resurser.
Jag kom överens med Bankmannen, Revisorn och Diplomaten i går kväll om att träffas på lunchen idag, så att vi i lugn och ro skulle kunna utreda gårdagens missförstånd över en bit cognacsflamberad kobebiff och ett glass rött årgångsvin eller två. Gårdagens spända stämning kom dock helt av sig när jag berättade om min uppenbarelse vid frukostbordet, och vi kunde i bästa vänskap skratta åt det inträffade.
Diplomaten som genom sin yrkesroll utvecklat en träffsäker fingertoppskänsla för politikens subtiliteter påpekade dessutom någonting mycket intressant, över cognacen vi unnade oss efter maten var uppäten. Att landsortstidningsreportern Juholt nu har anlitat den här landsortslektorn Urban Ahlin som problemlösare, förklarade Diplomaten, är ett tecken på att till och med Juholt själv inser hur han gick för långt den här gången.
Detta fick dock i sin tur den annars så försynte Revisorn att gå igång på alla tolv cylindrarna. Urban Ahlin, påminde Revisorn oss, var mannen bakom de rödgrönas närmast bolsjevikiska vallöfte att kräva att USA skulle lämna alla sina baser runt om i världen. Hur kan någon som vill lämna Europa oskyddat för kommunistisk agression, frågade sig Revisorn retorisk, vara rätt man på posten som problemlösare?
Att min sympati för landsortstidningsreportern Juholt blev kortvarig kommer därför knappast få någon av mina trogna läsare att rynka på ögonbrynen.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, SVT1, SVT2, SVT3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5
måndag 16 januari 2012
Landsortstidningsreportern Juholt har en poäng!
Mäklaren ringde mig i förmiddags på min lilla käcka iPhone-manick och föreslog att vi skulle äta hummer på lunchen. Eftersom det var måndag och jag vid ett flertal tidigare tillfällen praktiserat den här nya traditionen med köttfria måndagar tyckte jag detta var en utmärkt idé. Vi bjöd även in Friherren och Mäklarens son, som också gärna ville passa på att låta sig väl smaka av havets vegetariska läckerheter.
Ett givet samtalsämne var såklart hur landsortstidningsreportern Håkan Juholt bara någon dag efter sin återkomst till Sverige lyckades med konststycket att ånyo göra bort sig rejält idag. Jag försöker dock i regel inta en nyanserad syn på vad som skrivs i tidningarna, och påpekade att för ovanlighetens skull så höll jag här med landsortstidningsreportern. Att Sverige inte bara närmast har avskaffat sitt försvar, utan dessutom avskaffat den fina traditionen med värnplikt är inget annat än skandal!
Värnplikten är en fin gammal tradition som i årtionden har såväl garanterat rikets oberoende som gjort pojkar till män. Jag kan bara beklaga att min vid tidpunkten i fråga svaga konstitution förhindrade mig från att själv delta, jag tror jag annars hade kunnat bli ett mycket bra befäl för till exempel ett jägarförband. Att det därtill är under en så kallad "borgerlig" regering som värnplikten har avskaffats gör såklart det hela ännu mer tragiskt. I dessa finansiella orostider är ett starkt försvar viktigare än någonsin, inte minst för att försvara riket mot de uppretade folkmobbar som kan uppstå om till exempel arbetslösheten skulle stiga ytterligare.
Apropå finanskrisen så är det för övrigt inte utan att jag börjar bli lite orolig vad denna skall leda till härnäst. Att krisen nu börjar slå hårt även mot samhällets övre skikt blir allt mer tydligt, inte minst när jag nu läser om hur anrika Cartier introducerar en produktlinje med budgetur. Detta kan med tiden komma att vara förödande för företagets varumärke, men uppenbarligen finner man nu att man inte längre har något val. På lunchen berättade också Mäklarens son apropå armbandsur hur han hade köpt ett Rolexklockor på exekutiv auktion häromdagen, vilket tydligen börjar bli vanligare och vanligare.
Att Mäklarens son som fattig Handelsstudent gladdes åt ett billigt begagnat Rolexur är fullt förståeligt, men personligen fann jag denna utveckling en aning oroande. I mina affärskontakter är det av högsta vikt att utstråla förtroende, och blotta misstanken att jag skulle bära ett begagnat armbandsur kan därför vara förödande i samband med att exempelvis ett kontrakt skall skrivas på. På väg hem från lunchen passade jag därför på att investera i en Jaeger-LeCoultre, bara för att vara på den säkra sidan.
Ett givet samtalsämne var såklart hur landsortstidningsreportern Håkan Juholt bara någon dag efter sin återkomst till Sverige lyckades med konststycket att ånyo göra bort sig rejält idag. Jag försöker dock i regel inta en nyanserad syn på vad som skrivs i tidningarna, och påpekade att för ovanlighetens skull så höll jag här med landsortstidningsreportern. Att Sverige inte bara närmast har avskaffat sitt försvar, utan dessutom avskaffat den fina traditionen med värnplikt är inget annat än skandal!
Värnplikten är en fin gammal tradition som i årtionden har såväl garanterat rikets oberoende som gjort pojkar till män. Jag kan bara beklaga att min vid tidpunkten i fråga svaga konstitution förhindrade mig från att själv delta, jag tror jag annars hade kunnat bli ett mycket bra befäl för till exempel ett jägarförband. Att det därtill är under en så kallad "borgerlig" regering som värnplikten har avskaffats gör såklart det hela ännu mer tragiskt. I dessa finansiella orostider är ett starkt försvar viktigare än någonsin, inte minst för att försvara riket mot de uppretade folkmobbar som kan uppstå om till exempel arbetslösheten skulle stiga ytterligare.
Apropå finanskrisen så är det för övrigt inte utan att jag börjar bli lite orolig vad denna skall leda till härnäst. Att krisen nu börjar slå hårt även mot samhällets övre skikt blir allt mer tydligt, inte minst när jag nu läser om hur anrika Cartier introducerar en produktlinje med budgetur. Detta kan med tiden komma att vara förödande för företagets varumärke, men uppenbarligen finner man nu att man inte längre har något val. På lunchen berättade också Mäklarens son apropå armbandsur hur han hade köpt ett Rolexklockor på exekutiv auktion häromdagen, vilket tydligen börjar bli vanligare och vanligare.
Att Mäklarens son som fattig Handelsstudent gladdes åt ett billigt begagnat Rolexur är fullt förståeligt, men personligen fann jag denna utveckling en aning oroande. I mina affärskontakter är det av högsta vikt att utstråla förtroende, och blotta misstanken att jag skulle bära ett begagnat armbandsur kan därför vara förödande i samband med att exempelvis ett kontrakt skall skrivas på. På väg hem från lunchen passade jag därför på att investera i en Jaeger-LeCoultre, bara för att vara på den säkra sidan.
lördag 14 januari 2012
Ouijabordet förutspådde katastrofen?
Gårdagens seans blev en succé! Jag själv, Friherren, Avokaten och Diplomaten samlades i salongen med endast ett ouijabord, en låda cigarrer och några flaskor cognac som sällskap. Vi var alla överens om att detta var en sysselsättning som krävde starka nerver, så Grevinnan bjöd in Friherinnan, Advokatskan och Diplomatskan till matsalen för ett föredrag om sitt välgörenhetsarbete över en flaska dessertvin istället.
Ouijabordets svar verkade aningen vaga vid tidpunkten i fråga, men ett av de första budskapen var CN0GC, vilket jag tolkade som ett tydlig uppmaning från andevärlden om att en generös påfyllning av våra cognacsglas var på sin plats. Därefter gav oss ouijabordet vid ett flertal tillfällen budskap på ett maritimt tema, så som VTN, MS och LXYKRS. Bland dessa smög sig också ett flertal andra budskap in som vi vid tillfället i fråga inte kunde tolka, som till exempel TNIC, ANDRIA och XERGHJHQ.
Vi förstod inte mycket av detta vid tidpunkten i fråga, så efter någon timme packade vi ned ouijabordet och samlades i biljardrummet istället. Diplomaten vann överlägset, men jag själv kom på en god tredjeplats och hade antagligen vunnit om det inte vore för att jag hade oturen att få en dålig kö.
När jag idag läser om hur en lyxkryssare gått på grund i Italien blir det emellertid uppenbart vad det egentligen var som skedde igår. Andarna försökte varna oss för vad som komma skulle, och budskapen TNIC och ANDRIA var såklart syftningar på Titanic och Andrea Doria, andra lyxfartyg som råkat i sjönöd. Tyvärr så förstod vi inte detta igår och kunde därför inte varna kaptenen i tid.
I dessa moderna tider glömmer vi ofta bort vilken källa till visdom de mer ockulta vetenskaperna är, och jag kan inte låta bli att undra om inte många katastrofer hade kunnat undvikas om vi, likt polisen kostade på oss att vara lite mer öppensinnade. Vem vet, kanske till och med forskarna på CERN skulle kunna ta hjälp av andevärlden i sitt sökande efter Higgs-brosomen?
SvD 1, 2, 3, 4
DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7
AB
SVT 1, 2, 3, 4
SR 1, 2, 3
Ouijabordets svar verkade aningen vaga vid tidpunkten i fråga, men ett av de första budskapen var CN0GC, vilket jag tolkade som ett tydlig uppmaning från andevärlden om att en generös påfyllning av våra cognacsglas var på sin plats. Därefter gav oss ouijabordet vid ett flertal tillfällen budskap på ett maritimt tema, så som VTN, MS och LXYKRS. Bland dessa smög sig också ett flertal andra budskap in som vi vid tillfället i fråga inte kunde tolka, som till exempel TNIC, ANDRIA och XERGHJHQ.
Vi förstod inte mycket av detta vid tidpunkten i fråga, så efter någon timme packade vi ned ouijabordet och samlades i biljardrummet istället. Diplomaten vann överlägset, men jag själv kom på en god tredjeplats och hade antagligen vunnit om det inte vore för att jag hade oturen att få en dålig kö.
När jag idag läser om hur en lyxkryssare gått på grund i Italien blir det emellertid uppenbart vad det egentligen var som skedde igår. Andarna försökte varna oss för vad som komma skulle, och budskapen TNIC och ANDRIA var såklart syftningar på Titanic och Andrea Doria, andra lyxfartyg som råkat i sjönöd. Tyvärr så förstod vi inte detta igår och kunde därför inte varna kaptenen i tid.
I dessa moderna tider glömmer vi ofta bort vilken källa till visdom de mer ockulta vetenskaperna är, och jag kan inte låta bli att undra om inte många katastrofer hade kunnat undvikas om vi, likt polisen kostade på oss att vara lite mer öppensinnade. Vem vet, kanske till och med forskarna på CERN skulle kunna ta hjälp av andevärlden i sitt sökande efter Higgs-brosomen?
SvD 1, 2, 3, 4
DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7
AB
SVT 1, 2, 3, 4
SR 1, 2, 3
fredag 13 januari 2012
Seanser och överklassafari
Gårdagens spännande diskussion om hur polisen anlitar sierskor fick mig att tänka på hur min salige farfar Greven och Advokatens farfar den salige Advokaten brukade hålla seanser här hemma. Efter att jag hade skrivit om detta kunde jag inte låta bli att skicka upp min butler på vinden för att hämta ned den framlidne Grevens ouijabord, och efter att han hade dammat av det och överlämnat det till mig satt jag länge och tittade drömskt framför mig. Jag kunde inte sluta tänka på hur ouijabordet en gång hjälpte min farfar att hitta den framlidna Grevinnans försvunna diamantring.
Efter en stund så kunde jag inte hålla mig längre utan bad min butler att telefonera Friherren, Avokaten, Diplomaten och Revisorn och bjuda in dem till seans här i salongen i kväll. Till min glädje tackade alla ja utom Revisorn, som tydligen hade fått en ny spännande ekonomibok av Revisorskan som han ville ägna kvällen åt att fördjupa sig i. Jag har tagit fram mina finaste cigarrer och låtit inhandla rökelse och en extra fin cognac, för att rama in kvällens spännande tilldragelse i en angenäm och gemytlig klärvoajant atmosfär. Att det är fredagen den trettonde skadar förstås inte heller! Jag lovar återkomma om resultatet, med lite tur kanske andarna hjälper oss hitta Grevinnans försvunna minkpäls eller min framlidne fader Grevens cigarrgiljotin i silver, som jag har letat efter i flera år nu.
För övrigt så såg jag igår från droskan på väg såväl till som från Advokaten hur ovanligt många taffligt klädda människor rörde sig i områden där de definitivt inte hörde hemma. Jag tänkte att det kanske handlade om hantverkare som skulle reparera någons jacuzzi eller liknande och reflekterade sedan inte mer över saken. Mina tankar var förstås vid tidpunkten i fråga därtill alltför upptagna med alla besvär som uppkomlingen von Wolffhaupt hade åsamkat mig med sina absurda anklagelser om insideraffärer.
Friherren uppmärksannade mig emellertid över dagens lunch med cigarr och champagne på att sanningen var något mycket obehagligare än så. De många blåjeansklädda personerna utan känsla för stils närvaro visade sig bero på ett nytt och vulgärt fenomen, som tydligen kallas för "överklassafari". Socialistiska elektriker och andra fackanslutna flockas nu tydligen till stadens mer exklusiva adresser i drivor, för att titta in genom sina arbetsgivares fönster och skapa dålig stämning och otrygghet bland våra kvinnor och barn.
Jag kan mycket väl tänka mig att kommunisternas ledare, den här nye gossen Sjöstedt, ägnade en del av den kongress som kommunisterna nyligen höll till att uppmuntra sina revolutionära anhängare till dåligt beteende av detta slag. När den ekonomiska krisen nu åsamkar så många svenska företagare miljardförluster ser Sjöstedt sin chans att bedriga psykologisk krigsföring mot de till synes försvagade företrädarna för det svenska näringslivet.
När därtill den moraliska kris som utspelar sig parallellt med den ekonomiska nu även börjar försvaga det tidigare så värdekonservativa föredömet kristdemokraterna (även om eldsjälar som Sacrédeus fortfarande håller fanan högt) hoppas Sjöstedt komma undan med detta demoraliserande prickskytte mot de svenska arbetsgivarna, men skrattar bäst som skrattar sist! När jag skummade igenom tidningsrubrikerna på min käcka lilla iPhone-manick tidigare idag erfor jag att fenomenet i fråga nu är polisanmält! Med lite tur får Sjöstedts förtrupper inom kort skaka galler och vi som bor här kommer återigen kunna känna oss säkra på våra egna gator.
Landsortstidningsreportern Juholt är ju för övrigt ett utmärkt exempel på varför man skall hålla sig till sina egna, snarare att haka på dagsflugor som klassresor och överklassafari. Juholt gjorde säkert ett bra jobb med att rapportera om bortsprungna katter i Oskarshamnsbladet, men se hur det har gått för honom nu när han har kommit till den stora världen och fått tillgång till pengar.
På samma sätt har eliterna inget bland vanliga människor att göra. Vilka är vi att bestämma över hur till exempel deras simpla men folkliga innebandyturneringar skall organiseras? Min fader den framlidne Greven sade alltid att man skall tala med bönder på bönders vis, och när nu kultureliten från sina långa elfenbenshorn vill tala om för allmogen hur deras enkla men uppenbarligen uppskattade folknöjen skall organiseras så är detta precis vad man då inte gör!
Efter en stund så kunde jag inte hålla mig längre utan bad min butler att telefonera Friherren, Avokaten, Diplomaten och Revisorn och bjuda in dem till seans här i salongen i kväll. Till min glädje tackade alla ja utom Revisorn, som tydligen hade fått en ny spännande ekonomibok av Revisorskan som han ville ägna kvällen åt att fördjupa sig i. Jag har tagit fram mina finaste cigarrer och låtit inhandla rökelse och en extra fin cognac, för att rama in kvällens spännande tilldragelse i en angenäm och gemytlig klärvoajant atmosfär. Att det är fredagen den trettonde skadar förstås inte heller! Jag lovar återkomma om resultatet, med lite tur kanske andarna hjälper oss hitta Grevinnans försvunna minkpäls eller min framlidne fader Grevens cigarrgiljotin i silver, som jag har letat efter i flera år nu.
För övrigt så såg jag igår från droskan på väg såväl till som från Advokaten hur ovanligt många taffligt klädda människor rörde sig i områden där de definitivt inte hörde hemma. Jag tänkte att det kanske handlade om hantverkare som skulle reparera någons jacuzzi eller liknande och reflekterade sedan inte mer över saken. Mina tankar var förstås vid tidpunkten i fråga därtill alltför upptagna med alla besvär som uppkomlingen von Wolffhaupt hade åsamkat mig med sina absurda anklagelser om insideraffärer.
Friherren uppmärksannade mig emellertid över dagens lunch med cigarr och champagne på att sanningen var något mycket obehagligare än så. De många blåjeansklädda personerna utan känsla för stils närvaro visade sig bero på ett nytt och vulgärt fenomen, som tydligen kallas för "överklassafari". Socialistiska elektriker och andra fackanslutna flockas nu tydligen till stadens mer exklusiva adresser i drivor, för att titta in genom sina arbetsgivares fönster och skapa dålig stämning och otrygghet bland våra kvinnor och barn.
Jag kan mycket väl tänka mig att kommunisternas ledare, den här nye gossen Sjöstedt, ägnade en del av den kongress som kommunisterna nyligen höll till att uppmuntra sina revolutionära anhängare till dåligt beteende av detta slag. När den ekonomiska krisen nu åsamkar så många svenska företagare miljardförluster ser Sjöstedt sin chans att bedriga psykologisk krigsföring mot de till synes försvagade företrädarna för det svenska näringslivet.
När därtill den moraliska kris som utspelar sig parallellt med den ekonomiska nu även börjar försvaga det tidigare så värdekonservativa föredömet kristdemokraterna (även om eldsjälar som Sacrédeus fortfarande håller fanan högt) hoppas Sjöstedt komma undan med detta demoraliserande prickskytte mot de svenska arbetsgivarna, men skrattar bäst som skrattar sist! När jag skummade igenom tidningsrubrikerna på min käcka lilla iPhone-manick tidigare idag erfor jag att fenomenet i fråga nu är polisanmält! Med lite tur får Sjöstedts förtrupper inom kort skaka galler och vi som bor här kommer återigen kunna känna oss säkra på våra egna gator.
Landsortstidningsreportern Juholt är ju för övrigt ett utmärkt exempel på varför man skall hålla sig till sina egna, snarare att haka på dagsflugor som klassresor och överklassafari. Juholt gjorde säkert ett bra jobb med att rapportera om bortsprungna katter i Oskarshamnsbladet, men se hur det har gått för honom nu när han har kommit till den stora världen och fått tillgång till pengar.
På samma sätt har eliterna inget bland vanliga människor att göra. Vilka är vi att bestämma över hur till exempel deras simpla men folkliga innebandyturneringar skall organiseras? Min fader den framlidne Greven sade alltid att man skall tala med bönder på bönders vis, och när nu kultureliten från sina långa elfenbenshorn vill tala om för allmogen hur deras enkla men uppenbarligen uppskattade folknöjen skall organiseras så är detta precis vad man då inte gör!
torsdag 12 januari 2012
Postiljonen Waidelich, prinsessan och rivalen
Jag fick idag veta hur von Wolffhaupt understått sig att polisanmäla mig för den uppdiktade insideraffär han så hatiskt anklagat mig för sedan i november. Att ätten Wolffhaupt i generationer har bedrivit prickskytte mot oss Grijshufvuden är allmänt känt så jag är självfallet ändå inte orolig för utfallet av en eventuell rättegång. Jag köpte såklart aktierna först efter att noga informerat mig om möjligheten till en framtida flygplansförsäljning till schweizarna, så det fanns över huvud taget inga ohederliga avsikter med affären.
von Wolffhaupt verkar dock mena allvar med sina misunsamma avsikter den här gången, inte minst sedan jag lyckades stoppa hans sons försök att bli antagen till såväl Sigtuna som Lundsberg. Ack ljuva minne, jag minns fortfarande som igår det lyckorus jag kände efter att ha iscensatt denna storartade bedrift. Jag firade natten lång med en hel flaska cognac hors d'âge och trots att jag morgonen efter vaknade med en sprängande huvudvärk så vaknade jag ändå lycklig!
Hur som helst verkar von Wolffhaupt som sagt mena allvar den här gången, så jag har under dagen arbetat hårt tillsammans med Advokaten för att kunna bemöta alla anklagelser. Vi har för avsikt att inte bara krossa hans absurda anklagelser, utan att även inleda ett förtalsmål mot honom baserat på såväl dessa plumpa anklagelser som ett flertal andra som jag skrivit om tidigare.
Nåväl, nog om dessa tråkigheter, jag tänker förstås inte låta von Wolffhaupts avundsjuka beröva mina trogna läsare de grevliga samtidsreflektioner de har väntat på hela dagen! Socialisternas Tommy Waidelich gör nu till exempel allt i sin makt för att sabotera den för Sverige så kritiska europakten. Att finanskrisen därmed tillåts fortsätta med oförminskad styrka tycks inte bekymra den plumpe postiljonen Waidelich, vars ekonomiska politik nu allt mer påminner om någonting från Nordkorea. Föga förvånande börjar också konsekvenserna av detta ansvarslösa beteende blir nu allt mer uppenbara.
I år till exempel de svenska kommuner som höjer skattetrycket rekordhöga tio gånger fler än de som sänker det, och allt fler tvingas gå från hus och hem i de sjunkande fastighetsprisernas spår. Jazzsångerskan Pernilla Wahlgren har till exempel tvingats sälja sin bekväma villa med miljonförlust och flytta till ett enkelt radhus som en simpel kassörska. Precis som i Storbritannien under åren före Margaret Thatcher har nu dessutom till och med avfallshanteringen upphört att fungera!
I detta svåra läge hade såklart Kungen kunnat vara en samlande gestalt för svenskarna, men efter vänstermedias karaktärsmord på kungafamiljen betvivlar jag att han längre är upplagd för denna sorts uppoffringar. Kanske önskar han att han istället fötts till Kung i Tyskland, där man uppenbarligen fortfarande har vett att veta sin plats och respektera sina auktoriteter. En ny undersökning visar att det ansvarskännande tyska folket har utsett Victoria till sin favoritprinsessa, vilket bevisar hur vi fortfarande har mycket att lära av detta kulturfolk.
von Wolffhaupt verkar dock mena allvar med sina misunsamma avsikter den här gången, inte minst sedan jag lyckades stoppa hans sons försök att bli antagen till såväl Sigtuna som Lundsberg. Ack ljuva minne, jag minns fortfarande som igår det lyckorus jag kände efter att ha iscensatt denna storartade bedrift. Jag firade natten lång med en hel flaska cognac hors d'âge och trots att jag morgonen efter vaknade med en sprängande huvudvärk så vaknade jag ändå lycklig!
Hur som helst verkar von Wolffhaupt som sagt mena allvar den här gången, så jag har under dagen arbetat hårt tillsammans med Advokaten för att kunna bemöta alla anklagelser. Vi har för avsikt att inte bara krossa hans absurda anklagelser, utan att även inleda ett förtalsmål mot honom baserat på såväl dessa plumpa anklagelser som ett flertal andra som jag skrivit om tidigare.
Nåväl, nog om dessa tråkigheter, jag tänker förstås inte låta von Wolffhaupts avundsjuka beröva mina trogna läsare de grevliga samtidsreflektioner de har väntat på hela dagen! Socialisternas Tommy Waidelich gör nu till exempel allt i sin makt för att sabotera den för Sverige så kritiska europakten. Att finanskrisen därmed tillåts fortsätta med oförminskad styrka tycks inte bekymra den plumpe postiljonen Waidelich, vars ekonomiska politik nu allt mer påminner om någonting från Nordkorea. Föga förvånande börjar också konsekvenserna av detta ansvarslösa beteende blir nu allt mer uppenbara.
I år till exempel de svenska kommuner som höjer skattetrycket rekordhöga tio gånger fler än de som sänker det, och allt fler tvingas gå från hus och hem i de sjunkande fastighetsprisernas spår. Jazzsångerskan Pernilla Wahlgren har till exempel tvingats sälja sin bekväma villa med miljonförlust och flytta till ett enkelt radhus som en simpel kassörska. Precis som i Storbritannien under åren före Margaret Thatcher har nu dessutom till och med avfallshanteringen upphört att fungera!
I detta svåra läge hade såklart Kungen kunnat vara en samlande gestalt för svenskarna, men efter vänstermedias karaktärsmord på kungafamiljen betvivlar jag att han längre är upplagd för denna sorts uppoffringar. Kanske önskar han att han istället fötts till Kung i Tyskland, där man uppenbarligen fortfarande har vett att veta sin plats och respektera sina auktoriteter. En ny undersökning visar att det ansvarskännande tyska folket har utsett Victoria till sin favoritprinsessa, vilket bevisar hur vi fortfarande har mycket att lära av detta kulturfolk.
Spännande när polisen utforskar andevärlden
Jag tycker att polisen gör helt rätt när den tar hjälp av sierskor. Den klärvoajanta vetenskapen har helt klart mycket att erbjuda oss människor, man hör ju ofta om hur polisen har löst svåra brott på liknande sätt. Jag tycker att det är synd att det inte forskas mer i frågan, men det tycks som frågan helt omotiverat är känslig ute på landets universitet. De självupptagna naturalistforskarna tycks se sina priviligerade positioner på universitetens långa elfenbenshorn hotade av de nya och mer öppensinnade vetenskaperna.
Jag minns hur min farfar, den framlidne greven, tillsammans med Advokatens farfar den framlidne Advokaten och några andra vänner brukade hålla seanser i salongen när jag var en liten gosse. En gång lyckades de till och med hitta min farmors, den framlidna Grevinnans, försvunna diamantring, endast med hjälp från ouijabordet. Det är inte utan att jag drabbas av gåshud när jag tänker tillbaka på denna fascinerande tilldragelse!
Jag minns hur min farfar, den framlidne greven, tillsammans med Advokatens farfar den framlidne Advokaten och några andra vänner brukade hålla seanser i salongen när jag var en liten gosse. En gång lyckades de till och med hitta min farmors, den framlidna Grevinnans, försvunna diamantring, endast med hjälp från ouijabordet. Det är inte utan att jag drabbas av gåshud när jag tänker tillbaka på denna fascinerande tilldragelse!
onsdag 11 januari 2012
De vill utnyttja krisen för att krossa ekonomin
Mäklarens son hörde av sig i förmiddags, och bad att få träffa mig över en lunch. Som den student han är tvingas han ibland att nöja sig med budgetalternativ, så det blev inte ens tvårätters idag. Jag är dock inte den som gör mig till, utan lät mig väl smaka av den enkla gåslevermousse vi beställde in. Han berättade om hur hans flickvän nu hade genomgått sin operation, och de var båda väldigt nöjda med resultatet. Han tackade mig för det stora moraliska stöd jag hade varit när jag i december, när jag såväl stillade deras oro för ingreppet som introducerade honom för min gode vän Doktorn.
Efter gåslevern var avklarad kände jag att denna goda nyhet förtjänade att firas, så jag beställde in både efterätt och avec - en alldeles utsökt cognac hors d'âge - till oss båda. Mäklarens son berättade då om en oroväckande utveckling som några av hans vänner på Handels nu hade uppmärksammat honom på. Vänstern och miljöfundementalisterna, förklarade han, ser nu sin chans att utnyttja den av de hårda regleringarna orsakade finanskrisen till att krossa marknadsekonomin en gång för alla!
Själv hade jag lite svårt att tro på detta först, jag tänkte att nu har väl ekonomistudenterna tappat markkontakten där de sitter på sina långa elfenbenshorn! Mäklarens son tog då fram sin lilla käcka iPhone-manick och citerade från dagens tidningsartiklar för mig. Ju mer han läste högt för mig, desto mer insåg jag hur hans teori stämde skrämmande väl med vad som nu utspelar sig omkring oss!
Vänstern försöker nu på bred front provocera fram social oro världen över. Kommunistiska forskare försöker med kvasivetenskapliga argument om hälsorisker sätta stopp för skiftarbetet. Miljöpartiet å sin sida försöker slå undan benen för de svenska företagarna genom att envist kräva sänkt arbetstid, och nu vill man tydligen försämra restaurangernas marginaler också. Allt detta smyger sig nu på efter att försöket att skapa misstro mot bankerna och finansinstituten slog så väl ut. Inte ens Schweiz är längre immunt på denna sorts destruktiv vänsterretorik: landets driftige centralbankschef har nu tvingats avgå efter att illasinnade korroptionsrykten spridits.
Efter att Mäklarens son hade talat klart så hade han övertygat mig om att han hade rätt. När kommunisterna påstår sig kämpa för de svaga i samhället är detta endast en falsk retorik som syftar till att dölja deras riktiga syfte - att krossa marknadsekonomin en gång för alla. Om vänstern verkligen hade värnat om jobben, som de så ofta hävdar, så hade de såklart istället förespråkat en helt annan politik. Vad vi behöver i dessa orostider är såklart en större lönespridning och framför allt avsevärt lägre skatter. Att smygsocialisterna Reinfeldt och Borg nu inte tar chansen att införa ännu ett jobbskatteavdrag är ingenting mindre än en stor skandal!
Efter gåslevern var avklarad kände jag att denna goda nyhet förtjänade att firas, så jag beställde in både efterätt och avec - en alldeles utsökt cognac hors d'âge - till oss båda. Mäklarens son berättade då om en oroväckande utveckling som några av hans vänner på Handels nu hade uppmärksammat honom på. Vänstern och miljöfundementalisterna, förklarade han, ser nu sin chans att utnyttja den av de hårda regleringarna orsakade finanskrisen till att krossa marknadsekonomin en gång för alla!
Själv hade jag lite svårt att tro på detta först, jag tänkte att nu har väl ekonomistudenterna tappat markkontakten där de sitter på sina långa elfenbenshorn! Mäklarens son tog då fram sin lilla käcka iPhone-manick och citerade från dagens tidningsartiklar för mig. Ju mer han läste högt för mig, desto mer insåg jag hur hans teori stämde skrämmande väl med vad som nu utspelar sig omkring oss!
Vänstern försöker nu på bred front provocera fram social oro världen över. Kommunistiska forskare försöker med kvasivetenskapliga argument om hälsorisker sätta stopp för skiftarbetet. Miljöpartiet å sin sida försöker slå undan benen för de svenska företagarna genom att envist kräva sänkt arbetstid, och nu vill man tydligen försämra restaurangernas marginaler också. Allt detta smyger sig nu på efter att försöket att skapa misstro mot bankerna och finansinstituten slog så väl ut. Inte ens Schweiz är längre immunt på denna sorts destruktiv vänsterretorik: landets driftige centralbankschef har nu tvingats avgå efter att illasinnade korroptionsrykten spridits.
Efter att Mäklarens son hade talat klart så hade han övertygat mig om att han hade rätt. När kommunisterna påstår sig kämpa för de svaga i samhället är detta endast en falsk retorik som syftar till att dölja deras riktiga syfte - att krossa marknadsekonomin en gång för alla. Om vänstern verkligen hade värnat om jobben, som de så ofta hävdar, så hade de såklart istället förespråkat en helt annan politik. Vad vi behöver i dessa orostider är såklart en större lönespridning och framför allt avsevärt lägre skatter. Att smygsocialisterna Reinfeldt och Borg nu inte tar chansen att införa ännu ett jobbskatteavdrag är ingenting mindre än en stor skandal!
tisdag 10 januari 2012
Sjöstedt och Slussenvänstern hotar demokratin
Det var Friherren som till sist sade de kloka orden jag sent skall glömma. "De här lymlarna hotar ju demokratin!" utbrast han, och slog näven i bordet så att cognacsglasen skallrade och han nästan krossade glaset på sitt nya Rolexur. Men låt mig börja från början.
Vid tiotiden ringde Friherren och frågade om vi skulle äta lunch tillsammans. Jag hade redan kommit överens med Advokaten och Revisorn att träffas över en rejäl bit Kobebiff, men jag förklarade för Friherren att han självklart var välkommen att ansluta sig. Sagt och gjort, vi unnade oss en trerätters lunch bestående av snittar med rysk kaviar, direktinflugen nyslaktad Kobebiff (ingen sån där smaklös variant som har frysts ned och transporterats på något smutsigt fartyg) i tryffelsås och som avslutning en gâteau au chocolat, bakad på finaste grand cru-kakao.
Till efterrätten unnade vi oss varsitt glas cognac och började diskutera den skamlösa behandling av aktiemäklare som nu breder ut sig i spåren av Anders Borgs hets mot bankerna. Så småningom kom diskussionen in på den här nye kommunistordföranden Jonas Sjöstedt. Vi var rörande eniga om att hans idéer är djupt i otakt med vår samtid. Hans förslag om minskad arbetstid är ett steg i helt fel riktning nu när vi behöver jobba mer, inte mindre och han skulle bara få höra vad Grevinnan har att säga om hans krav på delad föräldraledighet!
Hans hets mot riskkapitalbolagen är förstås också en oroväckande utveckling, liksom hans vanvettiga förslag om att förbjuda vinster för vård och skolföretag. "Vem", sade jag retoriskt till de andra kring lunchbordet, "skulle vilja driva våra skolor och ålderdomshem under sådana omständigheter? Är herr Sjöstedts mål att våra gamla och unga skall få klara sig på egen hand, utan vare sig lokaler eller tillsyn?"
Det var dock när diskussionen kom in på motståndet mot ombyggnationen av Slussen som Friherren kände hur han hade fått nog av den vänsterhegemoni som har lagt sig som en kvävande dimma över vårt land. "Beslutet är taget i demokratisk ordning", dundrade Friherren. "Vilka är dessa försupna rödvinspoeter att sätta sig över den svenska demokratin?" Advokaten nämnde då hur den så kallade Kulturslussen nu försöker få till en folkomröstning i frågan, och det var något brast för den vanligtvis så sansade Friherren och han drämde näven i bordet.
Jag fann det såklart en smula komiskt vid tidpunkten, inte minst eftersom hans plötsliga utbrott skrämde en servitris så till den grad att hon tappade ut en silverbricka full med löjromsmousse på golvet och porslinskålarna gick i småbitar. Efter att munterheten lagt sig och jag började fundera på vad Friherren egentligen hade sagt var det dock inte utan att jag fick en klump i halsen. Vilka är egentligen dessa kommunistiska rabulister att sätta sig över demokratiskt tagna beslut, oavsett om de rör våra fina friskolor, Carema eller som i det aktuella fallet Slussen? Efter att under många år ha vant sig vid att få precis som de vill, har de nu börjat anse sig stå över till och med demokratiskt tagna beslut. Det är en skrämmande framtid för Sverige som man skönjas i deras attityd!
Vid tiotiden ringde Friherren och frågade om vi skulle äta lunch tillsammans. Jag hade redan kommit överens med Advokaten och Revisorn att träffas över en rejäl bit Kobebiff, men jag förklarade för Friherren att han självklart var välkommen att ansluta sig. Sagt och gjort, vi unnade oss en trerätters lunch bestående av snittar med rysk kaviar, direktinflugen nyslaktad Kobebiff (ingen sån där smaklös variant som har frysts ned och transporterats på något smutsigt fartyg) i tryffelsås och som avslutning en gâteau au chocolat, bakad på finaste grand cru-kakao.
Till efterrätten unnade vi oss varsitt glas cognac och började diskutera den skamlösa behandling av aktiemäklare som nu breder ut sig i spåren av Anders Borgs hets mot bankerna. Så småningom kom diskussionen in på den här nye kommunistordföranden Jonas Sjöstedt. Vi var rörande eniga om att hans idéer är djupt i otakt med vår samtid. Hans förslag om minskad arbetstid är ett steg i helt fel riktning nu när vi behöver jobba mer, inte mindre och han skulle bara få höra vad Grevinnan har att säga om hans krav på delad föräldraledighet!
Hans hets mot riskkapitalbolagen är förstås också en oroväckande utveckling, liksom hans vanvettiga förslag om att förbjuda vinster för vård och skolföretag. "Vem", sade jag retoriskt till de andra kring lunchbordet, "skulle vilja driva våra skolor och ålderdomshem under sådana omständigheter? Är herr Sjöstedts mål att våra gamla och unga skall få klara sig på egen hand, utan vare sig lokaler eller tillsyn?"
Det var dock när diskussionen kom in på motståndet mot ombyggnationen av Slussen som Friherren kände hur han hade fått nog av den vänsterhegemoni som har lagt sig som en kvävande dimma över vårt land. "Beslutet är taget i demokratisk ordning", dundrade Friherren. "Vilka är dessa försupna rödvinspoeter att sätta sig över den svenska demokratin?" Advokaten nämnde då hur den så kallade Kulturslussen nu försöker få till en folkomröstning i frågan, och det var något brast för den vanligtvis så sansade Friherren och han drämde näven i bordet.
Jag fann det såklart en smula komiskt vid tidpunkten, inte minst eftersom hans plötsliga utbrott skrämde en servitris så till den grad att hon tappade ut en silverbricka full med löjromsmousse på golvet och porslinskålarna gick i småbitar. Efter att munterheten lagt sig och jag började fundera på vad Friherren egentligen hade sagt var det dock inte utan att jag fick en klump i halsen. Vilka är egentligen dessa kommunistiska rabulister att sätta sig över demokratiskt tagna beslut, oavsett om de rör våra fina friskolor, Carema eller som i det aktuella fallet Slussen? Efter att under många år ha vant sig vid att få precis som de vill, har de nu börjat anse sig stå över till och med demokratiskt tagna beslut. Det är en skrämmande framtid för Sverige som man skönjas i deras attityd!
måndag 9 januari 2012
Kärnkraften är framtiden
Jag diskuterade det spännande ämnet energipolitik med Bankmannen och Mäklaren över dagens lunch. Vi kände alla tre att efter julens alla överdådiga måltider och fina flaskor cognac så var det dags att ta det lite försiktigt med ätandet och drickandet. Vi nöjde oss därför med med en tvårätters lunch och att dela en flaska vitt årgångsvin. Till förrätt åt jag en sallad med jätteräkor och löjrom, och till varmrätt lät jag mig väl smaka av smörstekt fasan med vaktelägg och importerad färskpotatis.
Nåväl, vi diskuterade energipolitiken som sagt, och vi var rörande eniga om att med dagens rekordhöga el- och oljepriset så är det av avgörande betydelse att vi bygger ut vår elproduktion. Kärnkraften är såklart det idealiska valet, fusionsreaktorn är en välbeprövad teknik för att producera de stora mängder energi vår svenska basindustri behöver. Bränslet uran finns i rikliga mängder här hemma i Sverige, och kan till glädje för mig som den varma naturvän jag är brytas med endast minimal miljöpåverkan.
Att kärnkraften inte skulle vara säker är en myt som envist biter sig fast, men incidenten i japanska Tofushima häromåret torde ju ha motbevisat även skeptikerna en gång för alla. För det första har inte en enda människa skadats av radioaktiv strålning efter händelsen, för det andra krävdes det såväl en jordbävning som en tsunami för att olyckan skulle kunna ske, och sådana har vi ju som bekant inte här i Sverige.
Tyvärr väljer regeringen att gå den precis motsatta vägen när man nu satsar stora belopp på en utbyggnad av vindkraften istället. Formellt så sker detta såklart genom privata initiativ, men det är naturligtvis endast efter stora subventioner som dessa satsningar blivit möjliga. Som om inte detta vore illa nog så ökar nu stödet för det fundamentalistiska Miljöpartiet, vilket gör att vi riskerar att få se ännu mer slöseri med skattebetalarnas pengar av denna typ framöver.
Nåväl, nog med dystra framtidsvisioner. Efter Carl Bildts framgångsrika år som statsminister tog ju som bekant socialisten Göran Persson över. I sann socialistisk anda förde kommunalpolitikern Persson en marknadsfientlig politik i flera år, ända tills Högern tog över makten igen och Persson blev ersätt av först den här chokladkonfektskvinnan Sahlin och sedan landsortstidningsreportern Juholt.
Persson verkar dock ha blivit omvänd på äldre dagar, härtill måhända inspirerad av sin nya roll som godsägare, och berättar idag om sitt passionerade stöd för euron! Det är uppmuntrande att se att även en socialist på detta sätt kan komma på bättre tankar. Om fler politiker skulle komma till samma insikt som Persson så skulle kanske den kris som idag slår så förödande mot många europeiska näringsidkare redan varit löst!
Nåväl, vi diskuterade energipolitiken som sagt, och vi var rörande eniga om att med dagens rekordhöga el- och oljepriset så är det av avgörande betydelse att vi bygger ut vår elproduktion. Kärnkraften är såklart det idealiska valet, fusionsreaktorn är en välbeprövad teknik för att producera de stora mängder energi vår svenska basindustri behöver. Bränslet uran finns i rikliga mängder här hemma i Sverige, och kan till glädje för mig som den varma naturvän jag är brytas med endast minimal miljöpåverkan.
Att kärnkraften inte skulle vara säker är en myt som envist biter sig fast, men incidenten i japanska Tofushima häromåret torde ju ha motbevisat även skeptikerna en gång för alla. För det första har inte en enda människa skadats av radioaktiv strålning efter händelsen, för det andra krävdes det såväl en jordbävning som en tsunami för att olyckan skulle kunna ske, och sådana har vi ju som bekant inte här i Sverige.
Tyvärr väljer regeringen att gå den precis motsatta vägen när man nu satsar stora belopp på en utbyggnad av vindkraften istället. Formellt så sker detta såklart genom privata initiativ, men det är naturligtvis endast efter stora subventioner som dessa satsningar blivit möjliga. Som om inte detta vore illa nog så ökar nu stödet för det fundamentalistiska Miljöpartiet, vilket gör att vi riskerar att få se ännu mer slöseri med skattebetalarnas pengar av denna typ framöver.
Nåväl, nog med dystra framtidsvisioner. Efter Carl Bildts framgångsrika år som statsminister tog ju som bekant socialisten Göran Persson över. I sann socialistisk anda förde kommunalpolitikern Persson en marknadsfientlig politik i flera år, ända tills Högern tog över makten igen och Persson blev ersätt av först den här chokladkonfektskvinnan Sahlin och sedan landsortstidningsreportern Juholt.
Persson verkar dock ha blivit omvänd på äldre dagar, härtill måhända inspirerad av sin nya roll som godsägare, och berättar idag om sitt passionerade stöd för euron! Det är uppmuntrande att se att även en socialist på detta sätt kan komma på bättre tankar. Om fler politiker skulle komma till samma insikt som Persson så skulle kanske den kris som idag slår så förödande mot många europeiska näringsidkare redan varit löst!
söndag 8 januari 2012
Idrottsföräldrarna förtjänar vårt stöd
Jag var precis över hos Advokaten för att gå igenom några detaljer kring Caymanöarnas beskattningsbestämmelser. Efter några timmars mycket givande arbete med siffrorna - den här ockraren till landsortsekonom Anders Borg får räkna med att sätta skrattet i halsen! - så belönade vi oss själva med varsitt glas årgångschampagne och en rejäl cigarr, och slappnade av med att minnas de glada dagarna på Sigtuna i vår vilda ungdom.
På Sigtuna fick vi såväl leva ut vårt stora intresse för gentlemannasporter som lära oss disciplin, och denna fostran bidrog oss till att göra oss till de framgångsrika män vi är idag. Detta framgångsrecept tegs dock ihjäl när drevet mot Lundsberg pågick som värst, istället fokuserade media på ett fåtal negativa incidenter och blåste upp dem till löjeväckande stora dimensioner. Att media inte har lärt sig någonting av detta illustreras av hur vänstermedia idag går nu till attack mot en fader, som bestraffade sin son med att låta honom promenera hem efter att ha svikit sina lagkramrater under en innebandyturnering.
Den här sortens artiklar är typiska för dagens flumpedagogiska Sverige. Fadern ville naturligvis endast sin sons bästa, och gjorde allt som stod i sin makt för att ge sonen en bra uppfostran. Som en god fader ville han förbereda sin son för det hårda livet utanför barndomsvillans trygga väggar, så att denne fick möjligheten till ett framgångsrikt liv. Hur, frågar jag mig, skulle vi annars kunna få fram toppidrottsmän som kan försvara rikets fana och ära? Tror någon att den Svenska triumfen i junior-VM hade varit möjlig utan hård träning och engagerade föräldrar?
Därtill är det såklart varje barns skyldighet att göra sina föräldrar stolta. Föräldrarna har inte bara satt barnet till världen, de har också såväl fostrat det som investerat avsevärda belopp i dess uppväxt.
Läser för övrigt om en skrämmande utveckling där leopardattackerna nu ökar kraftigt i världen. Här i Sverige har vi ju såklart inga leoparder, om man inte räknar Grevinnans pälsar förstås, men vi kan ändå få en liknande utveckling tack vare de vargar som med myndigheternas beskydd härjar fritt i landet. När Jägarnas Riksförbund nu så modigt föreslår att vargen skall utrotas i Sverige gör de oss alla en stor tjänst. Tyvärr lär som vanligt deras förslag bemötas av miljöfundamentalisternas kompakta motstånd, och därefter kommer debatten effektivt att tystas i den politiska korrekthetens namn.
På Sigtuna fick vi såväl leva ut vårt stora intresse för gentlemannasporter som lära oss disciplin, och denna fostran bidrog oss till att göra oss till de framgångsrika män vi är idag. Detta framgångsrecept tegs dock ihjäl när drevet mot Lundsberg pågick som värst, istället fokuserade media på ett fåtal negativa incidenter och blåste upp dem till löjeväckande stora dimensioner. Att media inte har lärt sig någonting av detta illustreras av hur vänstermedia idag går nu till attack mot en fader, som bestraffade sin son med att låta honom promenera hem efter att ha svikit sina lagkramrater under en innebandyturnering.
Den här sortens artiklar är typiska för dagens flumpedagogiska Sverige. Fadern ville naturligvis endast sin sons bästa, och gjorde allt som stod i sin makt för att ge sonen en bra uppfostran. Som en god fader ville han förbereda sin son för det hårda livet utanför barndomsvillans trygga väggar, så att denne fick möjligheten till ett framgångsrikt liv. Hur, frågar jag mig, skulle vi annars kunna få fram toppidrottsmän som kan försvara rikets fana och ära? Tror någon att den Svenska triumfen i junior-VM hade varit möjlig utan hård träning och engagerade föräldrar?
Därtill är det såklart varje barns skyldighet att göra sina föräldrar stolta. Föräldrarna har inte bara satt barnet till världen, de har också såväl fostrat det som investerat avsevärda belopp i dess uppväxt.
Läser för övrigt om en skrämmande utveckling där leopardattackerna nu ökar kraftigt i världen. Här i Sverige har vi ju såklart inga leoparder, om man inte räknar Grevinnans pälsar förstås, men vi kan ändå få en liknande utveckling tack vare de vargar som med myndigheternas beskydd härjar fritt i landet. När Jägarnas Riksförbund nu så modigt föreslår att vargen skall utrotas i Sverige gör de oss alla en stor tjänst. Tyvärr lär som vanligt deras förslag bemötas av miljöfundamentalisternas kompakta motstånd, och därefter kommer debatten effektivt att tystas i den politiska korrekthetens namn.
lördag 7 januari 2012
Värdekonservatismens återkomst
Efter gårdagens tennis och pistolskytte så bjöd jag in Revisorn, Diplomaten, Friherren och Mäklaren med fruar på en spontan trettondagsbjudning. Efter att vi ätit och druckit gott så delade vi upp oss, så som man så ofta gör i dessa sammanhang. Vi män samlades i biljardrummet över cigarr och cognac, medan kvinnorna samlades i salongen för att diskutera tjänstepersonal, kläder, barnbarn och allt det där som intresserar kvinnofolk nu för tiden.
Detta är ju trots allt ett naturligt och medfött mänskligt beteende, och jag kan därför inte låta bli att tänka på gårdagskvällen när jag nu på min käcka lilla iPhone-manick läser en debattartikel där företrädare för de borgerliga(!) partiernas kvinnoförbund nu föreslår ett antal åtgärder för att öka andelen kvinnor i bolagsstyrelserna. Att Folkpartiet skriver under detta förslag är knappast förvånande, detta parti präglas ju sedan länge av en naiv och idealistisk liberal verklighetsuppfattning.
Bondeförbundets medverkan förvånar mig inte heller, de är ju numera inne på sin tredje(!) kvinnliga partiledare. Att däremot Kristdemokraterna medverkar gör mig besviken, detta parti har ju annars historiskt präglats av sunda värdekonservativa värderingar. Kanske är även detta parti nu på väg att kapitulera för den politiska korrektheten.
Till min stora glädje har däremot Högern valt att inte medverka! Högern har ju allt sedan den här gossen Reinfeldt tog över partiet tagit oroväckande stora steg i socialistisk riktning, och den smygsocialdemokratiske landsortsekonomen till finansminister Anders Borg kallar ju sig till och med feminist! Att Högern nu trots detta vägrar att delta i denna feministiska cirkus är därför en väldigt positiv överraskning. Kanske finns det hopp för värdekonservatismen, trots allt.
Detta är ju trots allt ett naturligt och medfött mänskligt beteende, och jag kan därför inte låta bli att tänka på gårdagskvällen när jag nu på min käcka lilla iPhone-manick läser en debattartikel där företrädare för de borgerliga(!) partiernas kvinnoförbund nu föreslår ett antal åtgärder för att öka andelen kvinnor i bolagsstyrelserna. Att Folkpartiet skriver under detta förslag är knappast förvånande, detta parti präglas ju sedan länge av en naiv och idealistisk liberal verklighetsuppfattning.
Bondeförbundets medverkan förvånar mig inte heller, de är ju numera inne på sin tredje(!) kvinnliga partiledare. Att däremot Kristdemokraterna medverkar gör mig besviken, detta parti har ju annars historiskt präglats av sunda värdekonservativa värderingar. Kanske är även detta parti nu på väg att kapitulera för den politiska korrektheten.
Till min stora glädje har däremot Högern valt att inte medverka! Högern har ju allt sedan den här gossen Reinfeldt tog över partiet tagit oroväckande stora steg i socialistisk riktning, och den smygsocialdemokratiske landsortsekonomen till finansminister Anders Borg kallar ju sig till och med feminist! Att Högern nu trots detta vägrar att delta i denna feministiska cirkus är därför en väldigt positiv överraskning. Kanske finns det hopp för värdekonservatismen, trots allt.
fredag 6 januari 2012
En eftermiddag på skytteklubben
Som mina trogna läsare vet är jag något av en renässansmänniska som inte bara intresserar mig för vår samtid, utan dessutom är en varm naturvän och hyser ett starkt idrottsintresse. Det var till exempel med passionerat intresse som jag följde nattens junior-VM-final och min glädje över att se våra svenska framtidshopp slå de ryska bolsjevikerna kände inga gränser!
Själv utövar jag såväl golf som tennis och, om jag får säga det själv, därtill ganska framgånsrikt! Tyvärr har jag på senare tid haft stora problem med defekt utrustning, vilket förstås har grumlat glädjen en smula. Nåväl, efter förmiddagens tennis och ett restaurangbesök med gåslever, kobebiff, champagne och såklart cognac för att ladda våra energireserver så fortsatte vi till pistolskytteklubben. Där anslöt sig även Diplomaten och Mäklarens son till vår gentlemannaskara.
Själv finner jag pistolskytte fantastiskt roligt och ädelt, och jag är av den fasta övertygelsen att om fler svenskar hade ett vapen hemma så skulle våra gator vara betydligt säkrare, trots att det motsatta så ofta hävdas av den så politiskt korrekta vänstern.
I droskan på väg hem läser jag till exempel nu på min käcka lilla iPhone-manick om den modiga 18-åriga änkan Sarah McKinley som i självförsvar så resolut dödade en inbrottstjuv. Detta borde väl överbevisa även den mest inskränkta vänsteraktivist att en mer uppluckrad vapenlag minskar kriminaliteten. Tjuven i fråga lär aldrig någonsin råna någon igen!
Själv utövar jag såväl golf som tennis och, om jag får säga det själv, därtill ganska framgånsrikt! Tyvärr har jag på senare tid haft stora problem med defekt utrustning, vilket förstås har grumlat glädjen en smula. Nåväl, efter förmiddagens tennis och ett restaurangbesök med gåslever, kobebiff, champagne och såklart cognac för att ladda våra energireserver så fortsatte vi till pistolskytteklubben. Där anslöt sig även Diplomaten och Mäklarens son till vår gentlemannaskara.
Själv finner jag pistolskytte fantastiskt roligt och ädelt, och jag är av den fasta övertygelsen att om fler svenskar hade ett vapen hemma så skulle våra gator vara betydligt säkrare, trots att det motsatta så ofta hävdas av den så politiskt korrekta vänstern.
I droskan på väg hem läser jag till exempel nu på min käcka lilla iPhone-manick om den modiga 18-åriga änkan Sarah McKinley som i självförsvar så resolut dödade en inbrottstjuv. Detta borde väl överbevisa även den mest inskränkta vänsteraktivist att en mer uppluckrad vapenlag minskar kriminaliteten. Tjuven i fråga lär aldrig någonsin råna någon igen!
Vi låter oss inte skrämmas av kommunismen!
Jag har i sann gentlemannaanda tillbringat förmiddagen med att spela tennis tillsammans med Revisorn. Vi finner båda stort nöje i att i sann sportsligt anda utöva denna klassiska sport mot varandra, men tyvärr "förlorade" jag efter att ännu en gång ha råkat ut för defekt utrustning. Ett högt pris är tyvärr ingen garanti för ett välbalanserat racket nu för tiden, och tack vare detta problem har jag tvingats genomlida den ena förnedrande "förlusten" efter den andra.
Efter matchen så satte jag på min lilla käcka iPhone-manick med diamantinlägg som Grevinnan köpte till mig i Dubai, och skummade igenom nyhetsflödet. Den här gossen Sjöstedt har tydligen blivit vald till kommunisternas partiledare nu, och jag börjar undra om jag kanske inte tog ut glädjen i förskott när jag skålade i cognac för tågkonduktören Ohlys avgång igår.
Sjöstedt verkar vara ännu en farlig motståndare till det svenska näringslivet. Att han är en rabiat EU-motståndare har inte hindrat honom från att i flera år jobba för EU med alla de löneförmåner detta innebär. Han vill också förbjuda friskolorna från att ta ut vinster(!) och har uppenbarligen inte funderat över vem som skulle vilja bedriva skolverksamhet under så ofördelaktiga omständigheter.
Därtill är han inte bara en klimatfundamentalist som vill minska kolmonoxidutsläppen, utan har också kokat ihop någon förvirrad teori om att dessa utsläpp hör samman med "internationell solidaritet och rättvisa". Utifrån denna förvirrade tes argumenterar han sedan för att järnvägen skall byggas ut, trots att den idag så tydligt visat sig vara en teknisk återvändsgränd.
"Han kan skrämma skiten ur borgarna" sades tydligen på kommunistkongressen, vilket säkerligen var ett tungt vägande skäl till att han valdes. Vi låter oss dock inte skrämmas! Tror ett gäng rabulister, anarkister och uppviglare att de kan hota den svenska överklassens ställning så har de allvarligt underskattat vår makt! I värsta fall flyttar jag helt enkelt till villan på Rivieran, och tar mina pengar med mig. Därefter kan ju herr Sjöstedt försöka beskatta dem bäst han vill.
Efter matchen så satte jag på min lilla käcka iPhone-manick med diamantinlägg som Grevinnan köpte till mig i Dubai, och skummade igenom nyhetsflödet. Den här gossen Sjöstedt har tydligen blivit vald till kommunisternas partiledare nu, och jag börjar undra om jag kanske inte tog ut glädjen i förskott när jag skålade i cognac för tågkonduktören Ohlys avgång igår.
Sjöstedt verkar vara ännu en farlig motståndare till det svenska näringslivet. Att han är en rabiat EU-motståndare har inte hindrat honom från att i flera år jobba för EU med alla de löneförmåner detta innebär. Han vill också förbjuda friskolorna från att ta ut vinster(!) och har uppenbarligen inte funderat över vem som skulle vilja bedriva skolverksamhet under så ofördelaktiga omständigheter.
Därtill är han inte bara en klimatfundamentalist som vill minska kolmonoxidutsläppen, utan har också kokat ihop någon förvirrad teori om att dessa utsläpp hör samman med "internationell solidaritet och rättvisa". Utifrån denna förvirrade tes argumenterar han sedan för att järnvägen skall byggas ut, trots att den idag så tydligt visat sig vara en teknisk återvändsgränd.
"Han kan skrämma skiten ur borgarna" sades tydligen på kommunistkongressen, vilket säkerligen var ett tungt vägande skäl till att han valdes. Vi låter oss dock inte skrämmas! Tror ett gäng rabulister, anarkister och uppviglare att de kan hota den svenska överklassens ställning så har de allvarligt underskattat vår makt! I värsta fall flyttar jag helt enkelt till villan på Rivieran, och tar mina pengar med mig. Därefter kan ju herr Sjöstedt försöka beskatta dem bäst han vill.
torsdag 5 januari 2012
Kommunisten Ohlys avgång - en anledning att fira
Att kommunisten Lars Ohly nu försvinner från den politiska scenen är en synnerligen god nyhet för Kungariket Sverige. Risken för höjda skatter och bidrag, exproprieringar och annan bakåtsträvande sovjetliknande politik minskar nu avsevärt. Utbildningsväsendet kan också andas ut, inte bara för att risken för avskaffade av betyg och skolkredovisning nu minskar, utan även för att våra svenska toppuniversitet nu lämnas i fred. Mäklarens son som är en mycket flitig och engagerad Handelsstudent säger att Lars Ohly i sin iver att förstöra det svenska näringslivet helst skulle vilja se att denna viktiga svenska nationalklenod stängdes.
Kanske kan kommunisten Ohly nu ägna sin tid åt något konstruktivt, istället för att försöka förstöra för det svenska näringslivet. Vem vet, han kanske till och med återgår till sitt gamla arbete som tågkonduktör? Det finns fortfarande många svenskar som inte har råd att köpa bil och därför tvingas åka kollektivt. Där tror jag att järnvägen fortfarande har en funktion att fylla, i synnerhet med tanke på dagens höga bensinpriser.
Att priset på olja ökar har emellertid inte bara dåliga konsekvenser. Om det får fler att åka kollektivt så minskar trafikköerna och vi som verkligen behöver åka bil slipper ägna en så stor del av vår värdefulla tid åt att att ta oss till och från kontoret.
Jag vill här dock passa på att jag inte för ett ögonblick tror på teorierna om att de höga oljepriserna skulle bero på att oljan är på väg att ta slut! Detta är någonting som har hävdats snart i hundra år, men ändå producerar vi bara mer och mer för varje år som går. Om oljan är på väg att ta slut, frågar jag mig retoriskt, hur kommer det sig då att produktionen ändå ständigt ökas?
Personligen tror jag att det mest handlar om ett rykte som sprids av miljöfundamentalisterna, deras ovetenskapliga tro på att utsläppen av kolmonoxid påverkar klimatet gör att de inte längre skyr några medel för att förstöra för vår fina och viktiga oljeindustri.
Kanske kan kommunisten Ohly nu ägna sin tid åt något konstruktivt, istället för att försöka förstöra för det svenska näringslivet. Vem vet, han kanske till och med återgår till sitt gamla arbete som tågkonduktör? Det finns fortfarande många svenskar som inte har råd att köpa bil och därför tvingas åka kollektivt. Där tror jag att järnvägen fortfarande har en funktion att fylla, i synnerhet med tanke på dagens höga bensinpriser.
Att priset på olja ökar har emellertid inte bara dåliga konsekvenser. Om det får fler att åka kollektivt så minskar trafikköerna och vi som verkligen behöver åka bil slipper ägna en så stor del av vår värdefulla tid åt att att ta oss till och från kontoret.
Jag vill här dock passa på att jag inte för ett ögonblick tror på teorierna om att de höga oljepriserna skulle bero på att oljan är på väg att ta slut! Detta är någonting som har hävdats snart i hundra år, men ändå producerar vi bara mer och mer för varje år som går. Om oljan är på väg att ta slut, frågar jag mig retoriskt, hur kommer det sig då att produktionen ändå ständigt ökas?
Personligen tror jag att det mest handlar om ett rykte som sprids av miljöfundamentalisterna, deras ovetenskapliga tro på att utsläppen av kolmonoxid påverkar klimatet gör att de inte längre skyr några medel för att förstöra för vår fina och viktiga oljeindustri.
onsdag 4 januari 2012
Leijonhufvud - en professorska i Grijshufvuds smak!
Professorskan Madeleine Leijonhufvud är en rättskaffens kvinna!
Leijonhufvud har i flera år, så som anstår en kvinna av börd, engagerat sig i en välgörenhetsstiftelse. I denna viktiga gärning har hon kommit att arbeta i nära samarbete med Drottningen och kommit kungahuset nära. Med denna bakgrund går hon nu ut i en debattartikel och inte bara försvarar Kungens ära och intygar hans förträfflighet som moraliskt företräde, hon kräver också att den sensationalistiska vänsterpressen skall be Kungen om ursäkt för det grova förtal som Kungen och hans familj fått utstå!
Detta är inte första gången professorskan Leijonhufvud så modigt vågar sticka ut hakan och ta strid mot samhällets moraliska förfall. När den socialistiske landsortsjuristen Göran Lambertz 2007 hade mage att påstå att det fanns oskyldigt dömda i svenska fängelser gick Leijonhufvud ut och avslöjade honom för den populistiska charlatan och anarkist han är.
Leijonhufvud är också en förkämpe för barnens rättighet att få växa upp i en gammal hederlig kärnfamilj. Hon har i sann värdekonservativ anda tagit ställning mot homofilers rätt att adoptera, trots att detta är en minst sagt obekväm sanning i dagens samhälle med dess moraliskt förtappade samhällsklimat. I samma rakryggade anda är hon också för ett förbud mot alla sorters pornografi. Leijonhufvud har liksom jag förstått det omoraliska i att genom köttsliga fresteler locka arbetarna att försumma sina jobb, eller överge sina familjer för ett simpelt otrohetsäventyrs skull.
Som grädde på moset har hon dessutom vid ett flertal tillfällen stått upp för de andliga värdena, och gått till attack mot ogudaktiga ateistaktivister som Richard Dawkins och Christer Sturmark. I bästa cognac utbringar jag härmed en skål för professorskan Leijonhufvud - en modig kvinna och en förkämpe för moralens återkomst till vårt förtappade land!
Leijonhufvud har i flera år, så som anstår en kvinna av börd, engagerat sig i en välgörenhetsstiftelse. I denna viktiga gärning har hon kommit att arbeta i nära samarbete med Drottningen och kommit kungahuset nära. Med denna bakgrund går hon nu ut i en debattartikel och inte bara försvarar Kungens ära och intygar hans förträfflighet som moraliskt företräde, hon kräver också att den sensationalistiska vänsterpressen skall be Kungen om ursäkt för det grova förtal som Kungen och hans familj fått utstå!
Detta är inte första gången professorskan Leijonhufvud så modigt vågar sticka ut hakan och ta strid mot samhällets moraliska förfall. När den socialistiske landsortsjuristen Göran Lambertz 2007 hade mage att påstå att det fanns oskyldigt dömda i svenska fängelser gick Leijonhufvud ut och avslöjade honom för den populistiska charlatan och anarkist han är.
Leijonhufvud är också en förkämpe för barnens rättighet att få växa upp i en gammal hederlig kärnfamilj. Hon har i sann värdekonservativ anda tagit ställning mot homofilers rätt att adoptera, trots att detta är en minst sagt obekväm sanning i dagens samhälle med dess moraliskt förtappade samhällsklimat. I samma rakryggade anda är hon också för ett förbud mot alla sorters pornografi. Leijonhufvud har liksom jag förstått det omoraliska i att genom köttsliga fresteler locka arbetarna att försumma sina jobb, eller överge sina familjer för ett simpelt otrohetsäventyrs skull.
Som grädde på moset har hon dessutom vid ett flertal tillfällen stått upp för de andliga värdena, och gått till attack mot ogudaktiga ateistaktivister som Richard Dawkins och Christer Sturmark. I bästa cognac utbringar jag härmed en skål för professorskan Leijonhufvud - en modig kvinna och en förkämpe för moralens återkomst till vårt förtappade land!
tisdag 3 januari 2012
Mäklarna är vår tids hjältar
Har precis kommit hem efter att ha träffat min goda vänner Mäklaren och Grosshandlare Drygh över en exklusiv flaska after workchampagne. Efter att ha diskuterat min nyårsresa till Thailand, Grosshandlarens planerade prisökningar och Mäklarens senaste arvoden så var det inte utan att vi kände att vi kunde slå oss en smula för bröstet. Det är tack vare män som oss som Sverige kunde överleva under alla år av socialistisk politik. Utan de arbeten vi har skapat, utan de arbetsgivaravgifter vi har betalat in och utan de bolagsskatter vi vi av strategiska skäl vi tvingades bokföra här hemma och inte Liechtenstein eller Caymanöarna hade Sverige aldrig överlevt alla dessa år av radikal och experimentell socialistisk politik.
Ta Mäklaren och Bankmannen till exempel. Mäklarna får ofta klä skott för samhällets avundsjuka, misstänksamhet och kritik, och deras viktiga arbete försvåras ständigt av nya statliga regleringar. Detta har emellertid inte hindrat dem från att utföra sitt viktiga värv med bravur. Med hjälp av lockpriser, aggressiv marknadsföring har fastighetspriserna gått stadigt uppåt, och i samarbete med Bankmannen och hans kollegors genialiska uppfinning med amorteringsfria lån har priserna kunnat pressat uppåt ytterligare. På så sätt har miljoner svenskar fått se sina villor öka i värde, de har kunnat höja sina lån och på så sätt kunnat konsumera mer, vilket skapat mängder med nya arbetstillfällen.
I Amerika skapade en liknande situation en lång och framgångsrik period av högkonjunktur, och så länge bostadspriserna fortsatte att stiga gick allting som på räls. Tyvärr fick den olyckliga finanskrisen priserna att sjunka igen, och det var då som problemen uppstod. Det är därför av avgörande betydelse att vi inte försvårar mäklarnas arbete eller inför fler regleringar av bankernas utlåning; stigande bostadspriser är av nytta för oss alla!
Tänk på det nästa gång du har med en mäklare att göra. Skaka hjärtligt hans hand och kom ihåg att det är en hjälte som står framför dig!
Ta Mäklaren och Bankmannen till exempel. Mäklarna får ofta klä skott för samhällets avundsjuka, misstänksamhet och kritik, och deras viktiga arbete försvåras ständigt av nya statliga regleringar. Detta har emellertid inte hindrat dem från att utföra sitt viktiga värv med bravur. Med hjälp av lockpriser, aggressiv marknadsföring har fastighetspriserna gått stadigt uppåt, och i samarbete med Bankmannen och hans kollegors genialiska uppfinning med amorteringsfria lån har priserna kunnat pressat uppåt ytterligare. På så sätt har miljoner svenskar fått se sina villor öka i värde, de har kunnat höja sina lån och på så sätt kunnat konsumera mer, vilket skapat mängder med nya arbetstillfällen.
I Amerika skapade en liknande situation en lång och framgångsrik period av högkonjunktur, och så länge bostadspriserna fortsatte att stiga gick allting som på räls. Tyvärr fick den olyckliga finanskrisen priserna att sjunka igen, och det var då som problemen uppstod. Det är därför av avgörande betydelse att vi inte försvårar mäklarnas arbete eller inför fler regleringar av bankernas utlåning; stigande bostadspriser är av nytta för oss alla!
Tänk på det nästa gång du har med en mäklare att göra. Skaka hjärtligt hans hand och kom ihåg att det är en hjälte som står framför dig!
Sätt inte det naturliga urvalet ur spel
Har precis varit och lunchat med Friherren, Diplomaten, Kamrern och Bankmannen. Det blev, precis som under den köttfria måndagen direktinflugen Mainehummer med rysk kaviar, och en cognac hors d'âge till avec. Diplomaten berättade om hur det nu i Australien, ett land som han under sin yrkesbana lärt känna väl, uppstår nya nya varianter av hajar. Detta som en följd av att havsvattnet har blivit varmare på grund av den ökade solutstrålningen, och alltså inte som miljöfundamentalisterna försöker göra gällande, på grund av kolmonoxidutsläppen.
Som den store naturvän jag är så kan jag inte låta bli att förundras över naturens fantastiska utvecklingsförmåga och hur evolutionen alltid finner en väg ut ur varje problem. Detta borde de fundamentalistiska vargvännerna fundera över, när de försöker sätta det naturliga urvalet ur spel genom restriktiva jaktkvoter och liknande. Hade naturen velat ha vargar i Sverige hade den funnit en utväg, men istället blir resultatet att till exempel uppfödningen av får nu drabbas hårt av vargarnas härjningar. Detta leder i sin tur till att staten får betala stora belopp i kompensation som följd; ett missbruk av skattemedel av sällan skådat slag!
Jag kan inte heller låta bli att återknyta till mitt resonemang igår, då jag pekade på likheterna mellan marknadskrafterna och det naturliga urvalet, när jag idag läser om hur bidragstagarna på Svenska filminstituetet förespråkar kvotering av kvinnliga regissörer. Personligen förstår jag inte vad kvinnor har i filmbranschen att göra, men om marknaden efterfrågar filmer av kvinnliga regissörer så kommer såklart "problemet" att lösa sig automatiskt. Ändå vill som vanligt radikalfeministerna sätta marknadens mekanismer ur spel även här.
Bankmannen och Kamrern var för övrigt väldigt nyfikna på mitt bloggande, och jag fick svara på många frågor om denna min nya hobby och varifrån jag får all inspiration. Jag svarade så gott jag kunde på deras frågor, och betonade vikten av att använda denna min nya mediala plattform som ett verktyg för att såväl undervisa som underhålla. Det finns så många oseriösa bloggare nu för tiden, och det kan ibland vara svårt att överrösta bruset. Därför tycker jag att landstinget i Örebro gör helt rätt när de censurerar den uppenbart fejkade blogg som "skrivs" av en katt.
Nåväl, efter den långa och magnifika lunchen är jag som sagt tillbaka på kontoret, där vi gör just nu jobbar för högtryck för att att kompensera för det produktionsbortfall den senaste tidens många helger har orsakat oss. Min sekreterare fröken Andersson tog helt spontant det genialiska initiativet att klä sig i kortkort kjol, för att inspirera oss att arbeta hårdare. Hon är framåt, fröken Andersson, jag funderar nästan på att ge henne påökt!
Som den store naturvän jag är så kan jag inte låta bli att förundras över naturens fantastiska utvecklingsförmåga och hur evolutionen alltid finner en väg ut ur varje problem. Detta borde de fundamentalistiska vargvännerna fundera över, när de försöker sätta det naturliga urvalet ur spel genom restriktiva jaktkvoter och liknande. Hade naturen velat ha vargar i Sverige hade den funnit en utväg, men istället blir resultatet att till exempel uppfödningen av får nu drabbas hårt av vargarnas härjningar. Detta leder i sin tur till att staten får betala stora belopp i kompensation som följd; ett missbruk av skattemedel av sällan skådat slag!
Jag kan inte heller låta bli att återknyta till mitt resonemang igår, då jag pekade på likheterna mellan marknadskrafterna och det naturliga urvalet, när jag idag läser om hur bidragstagarna på Svenska filminstituetet förespråkar kvotering av kvinnliga regissörer. Personligen förstår jag inte vad kvinnor har i filmbranschen att göra, men om marknaden efterfrågar filmer av kvinnliga regissörer så kommer såklart "problemet" att lösa sig automatiskt. Ändå vill som vanligt radikalfeministerna sätta marknadens mekanismer ur spel även här.
Bankmannen och Kamrern var för övrigt väldigt nyfikna på mitt bloggande, och jag fick svara på många frågor om denna min nya hobby och varifrån jag får all inspiration. Jag svarade så gott jag kunde på deras frågor, och betonade vikten av att använda denna min nya mediala plattform som ett verktyg för att såväl undervisa som underhålla. Det finns så många oseriösa bloggare nu för tiden, och det kan ibland vara svårt att överrösta bruset. Därför tycker jag att landstinget i Örebro gör helt rätt när de censurerar den uppenbart fejkade blogg som "skrivs" av en katt.
Nåväl, efter den långa och magnifika lunchen är jag som sagt tillbaka på kontoret, där vi gör just nu jobbar för högtryck för att att kompensera för det produktionsbortfall den senaste tidens många helger har orsakat oss. Min sekreterare fröken Andersson tog helt spontant det genialiska initiativet att klä sig i kortkort kjol, för att inspirera oss att arbeta hårdare. Hon är framåt, fröken Andersson, jag funderar nästan på att ge henne påökt!
måndag 2 januari 2012
Naturen är som marknaden, den fungerar bäst när man lämnar den i fred
Efter en lång resa på reguljärflyget - det är synd och skam att mitt privatplan skulle vara inne på service precis när jag behövde det - och diverse strul i tullen (Mäklarens son fick något problem med sina mediciner, men när jag påminde tulltjänstemannen om mina kontakter så löste sig allt till det bästa) är jag nu hemma i Sverige igen efter att ha firat nyår i Thailand.
Något jetlaggad sitter jag nu i min favoritfåtölj i biblioteket med ett glass cognac*, men som den flitiga arbetsmyra jag är så planerar jag vara tillbaka på kontoret igen redan imorgon. Det skall bli trevligt att få träffa min sekreterare fröken Andersson och mina övriga trevliga medarbetare igen. Tillsammans skall vi bidra till att hjulen börjar snurra igen i Sverige, efter julhelgens stora produktionsbortfall.
I Thailand lät vi oss väl smaka av jätteräkor och flera andra av de delikatesser som havet erbjuder i sådant överflöd, och jag jag minns hur jag tänkte för mig själv hur det här med utfiskning måste vara ännu en av miljöhetsarnas lögner. Mycket riktigt, väl hemma läser jag nu om hur enorma mängder död fisk har flytit i land i Norge. Vad kommer denna fisk ifrån, kan man fråga sig, om haven är så utfiskade som det sägs?
Den av de marknadsfientliga regleringarna framkallade smörkrisen i Norge fortsätter däremot i oförminskad styrka, och det är inte utan att man ser likheten mellan naturen och den fria marknaden: Så länge de får sköta sig själva så erbjuder de såväl fisk som smör i överflöd, det är när man börjar reglera dem med handelsrestriktioner och fiskekvoter som problemen uppstår.
Nåväl, kan norrmännen inte äta smör så så får de väl äta sill. Den strandade fisken påstås bero på stormen Dagmar, och när nu en ny storm verkar vara på väg så kanske norrmännen kan hoppas på ännu mer fisk. I Amerika sägs det ha regnat döda fåglar från himlen, med lite tur så kanske även norrmännen välsignas med detta. Vitt kött från fågel sägs ju vara bra för hälsan, och när det uppstår livsmedelsbrist i handelshindrens spår så brukar ju åtminstone uppfinningsrikedomen bland vanligt folk vara stor.
Jag läser nu i tidningen om hur det nu bevisats att en "vit januari" är meningslös, så jag ser ingen anledning att förvägra mig något av livets goda efter jul- och nyårshelgerna. Även här så gäller nog att naturen är som marknaden, det är ingen idé att reglera vad som redan fungerar!
Något jetlaggad sitter jag nu i min favoritfåtölj i biblioteket med ett glass cognac*, men som den flitiga arbetsmyra jag är så planerar jag vara tillbaka på kontoret igen redan imorgon. Det skall bli trevligt att få träffa min sekreterare fröken Andersson och mina övriga trevliga medarbetare igen. Tillsammans skall vi bidra till att hjulen börjar snurra igen i Sverige, efter julhelgens stora produktionsbortfall.
I Thailand lät vi oss väl smaka av jätteräkor och flera andra av de delikatesser som havet erbjuder i sådant överflöd, och jag jag minns hur jag tänkte för mig själv hur det här med utfiskning måste vara ännu en av miljöhetsarnas lögner. Mycket riktigt, väl hemma läser jag nu om hur enorma mängder död fisk har flytit i land i Norge. Vad kommer denna fisk ifrån, kan man fråga sig, om haven är så utfiskade som det sägs?
Den av de marknadsfientliga regleringarna framkallade smörkrisen i Norge fortsätter däremot i oförminskad styrka, och det är inte utan att man ser likheten mellan naturen och den fria marknaden: Så länge de får sköta sig själva så erbjuder de såväl fisk som smör i överflöd, det är när man börjar reglera dem med handelsrestriktioner och fiskekvoter som problemen uppstår.
Nåväl, kan norrmännen inte äta smör så så får de väl äta sill. Den strandade fisken påstås bero på stormen Dagmar, och när nu en ny storm verkar vara på väg så kanske norrmännen kan hoppas på ännu mer fisk. I Amerika sägs det ha regnat döda fåglar från himlen, med lite tur så kanske även norrmännen välsignas med detta. Vitt kött från fågel sägs ju vara bra för hälsan, och när det uppstår livsmedelsbrist i handelshindrens spår så brukar ju åtminstone uppfinningsrikedomen bland vanligt folk vara stor.
Jag läser nu i tidningen om hur det nu bevisats att en "vit januari" är meningslös, så jag ser ingen anledning att förvägra mig något av livets goda efter jul- och nyårshelgerna. Även här så gäller nog att naturen är som marknaden, det är ingen idé att reglera vad som redan fungerar!
söndag 1 januari 2012
Mäklarens son drabbades av näsblod
Sitter i VIP-loungen på Bangkoks flygplats, mitt privatflygplan är på service så vi tvingades flyga reguljärt med kreti och pleti den här gången. Mäklarens son sitter och sover bredvid mig, han kom hem med näsblod efter nyårsaftons beach party och sade något osammanhängande om Coca Cola eller liknande, han hade tydligen ramlat och slagit sig under de vilda festligheterna. I väntan på planet så sitter jag här med min lilla käcka iPhone-manick (det heter tydligen inte e-Phone, som Mäklarens son så uppmärksamt påpekade för mig) och läser nyheterna hemifrån.
Det är inte utan att skrocka för mig själv som jag ser hur det tydligen stormar kring landsortstidningsreportern Juholt nu igen. Jag hoppas bara att han inte blir alltför hårt åtgången av sina egna, det vore ju synd om han tvingades avgå före valet 2014.
På tisdag räknar jag med att vara tillbaka på kontoret. Det skall bli väldigt trevligt att se min sekreterare fröken Andersson igen, och jag har lovat Friherren, Diplomaten och Bankmannen att vi skall gå ut och äta hummer på lunchen.
Det är inte utan att skrocka för mig själv som jag ser hur det tydligen stormar kring landsortstidningsreportern Juholt nu igen. Jag hoppas bara att han inte blir alltför hårt åtgången av sina egna, det vore ju synd om han tvingades avgå före valet 2014.
På tisdag räknar jag med att vara tillbaka på kontoret. Det skall bli väldigt trevligt att se min sekreterare fröken Andersson igen, och jag har lovat Friherren, Diplomaten och Bankmannen att vi skall gå ut och äta hummer på lunchen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)