Sätt inte det naturliga urvalet ur spel

Har precis varit och lunchat med Friherren, Diplomaten, Kamrern och Bankmannen. Det blev, precis som under den köttfria måndagen direktinflugen Mainehummer med rysk kaviar, och en cognac hors d'âge till avec. Diplomaten berättade om hur det nu i Australien, ett land som han under sin yrkesbana lärt känna väl, uppstår nya nya varianter av hajar. Detta som en följd av att havsvattnet har blivit varmare på grund av den ökade solutstrålningen, och alltså inte som miljöfundamentalisterna försöker göra gällande, på grund av kolmonoxidutsläppen.

Som den store naturvän jag är så kan jag inte låta bli att förundras över naturens fantastiska utvecklingsförmåga och hur evolutionen alltid finner en väg ut ur varje problem. Detta borde de fundamentalistiska vargvännerna fundera över, när de försöker sätta det naturliga urvalet ur spel genom restriktiva jaktkvoter och liknande. Hade naturen velat ha vargar i Sverige hade den funnit en utväg, men istället blir resultatet att till exempel uppfödningen av får nu drabbas hårt av vargarnas härjningar. Detta leder i sin tur till att staten får betala stora belopp i kompensation som följd; ett missbruk av skattemedel av sällan skådat slag!

Jag kan inte heller låta bli att återknyta till mitt resonemang igår, då jag pekade på likheterna mellan marknadskrafterna och det naturliga urvalet, när jag idag läser om hur bidragstagarna på Svenska filminstituetet förespråkar kvotering av kvinnliga regissörer. Personligen förstår jag inte vad kvinnor har i filmbranschen att göra, men om marknaden efterfrågar filmer av kvinnliga regissörer så kommer såklart "problemet" att lösa sig automatiskt. Ändå vill som vanligt radikalfeministerna sätta marknadens mekanismer ur spel även här.

Bankmannen och Kamrern var för övrigt väldigt nyfikna på mitt bloggande, och jag fick svara på många frågor om denna min nya hobby och varifrån jag får all inspiration. Jag svarade så gott jag kunde på deras frågor, och betonade vikten av att använda denna min nya mediala plattform som ett verktyg för att såväl undervisa som underhålla. Det finns så många oseriösa bloggare nu för tiden, och det kan ibland vara svårt att överrösta bruset. Därför tycker jag att landstinget i Örebro gör helt rätt när de censurerar den uppenbart fejkade blogg som "skrivs" av en katt.

Nåväl, efter den långa och magnifika lunchen är jag som sagt tillbaka på kontoret, där vi gör just nu jobbar för högtryck för att att kompensera för det produktionsbortfall den senaste tidens många helger har orsakat oss. Min sekreterare fröken Andersson tog helt spontant det genialiska initiativet att klä sig i kortkort kjol, för att inspirera oss att arbeta hårdare. Hon är framåt, fröken Andersson, jag funderar nästan på att ge henne påökt!

Naturen är som marknaden, den fungerar bäst när man lämnar den i fred

Efter en lång resa på reguljärflyget - det är synd och skam att mitt privatplan skulle vara inne på service precis när jag behövde det - och diverse strul i tullen (Mäklarens son fick något problem med sina mediciner, men när jag påminde tulltjänstemannen om mina kontakter så löste sig allt till det bästa) är jag nu hemma i Sverige igen efter att ha firat nyår i Thailand.

Något jetlaggad sitter jag nu i min favoritfåtölj i biblioteket med ett glass cognac*, men som den flitiga arbetsmyra jag är så planerar jag vara tillbaka på kontoret igen redan imorgon. Det skall bli trevligt att få träffa min sekreterare fröken Andersson och mina övriga trevliga medarbetare igen. Tillsammans skall vi bidra till att hjulen börjar snurra igen i Sverige, efter julhelgens stora produktionsbortfall.

I Thailand lät vi oss väl smaka av jätteräkor och flera andra av de delikatesser som havet erbjuder i sådant överflöd, och jag jag minns hur jag tänkte för mig själv hur det här med utfiskning måste vara ännu en av miljöhetsarnas lögner. Mycket riktigt, väl hemma läser jag nu om hur enorma mängder död fisk har flytit i land i Norge. Vad kommer denna fisk ifrån, kan man fråga sig, om haven är så utfiskade som det sägs?

Den av de marknadsfientliga regleringarna framkallade smörkrisen i Norge fortsätter däremot i oförminskad styrka, och det är inte utan att man ser likheten mellan naturen och den fria marknaden: Så länge de får sköta sig själva så erbjuder de såväl fisk som smör i överflöd, det är när man börjar reglera dem med handelsrestriktioner och fiskekvoter som problemen uppstår.

Nåväl, kan norrmännen inte äta smör så så får de väl äta sill. Den strandade fisken påstås bero på stormen Dagmar, och när nu en ny storm verkar vara på väg så kanske norrmännen kan hoppas på ännu mer fisk. I Amerika sägs det ha regnat döda fåglar från himlen, med lite tur så kanske även norrmännen välsignas med detta. Vitt kött från fågel sägs ju vara bra för hälsan, och när det uppstår livsmedelsbrist i handelshindrens spår så brukar ju åtminstone uppfinningsrikedomen bland vanligt folk vara stor.

---

Jag läser nu i tidningen om hur det nu bevisats att en "vit januari" är meningslös, så jag ser ingen anledning att förvägra mig något av livets goda efter jul- och nyårshelgerna. Även här så gäller nog att naturen är som marknaden, det är ingen idé att reglera vad som redan fungerar!

Mäklarens son drabbades av näsblod

Sitter i VIP-loungen på Bangkoks flygplats, mitt privatflygplan är på service så vi tvingades flyga reguljärt med kreti och pleti den här gången. Mäklarens son sitter och sover bredvid mig, han kom hem med näsblod efter nyårsaftons beach party och sade något osammanhängande om Coca Cola eller liknande, han hade tydligen ramlat och slagit sig under de vilda festligheterna. I väntan på planet så sitter jag här med min lilla käcka iPhone-manick (det heter tydligen inte e-Phone, som Mäklarens son så uppmärksamt påpekade för mig) och läser nyheterna hemifrån.

Det är inte utan att skrocka för mig själv som jag ser hur det tydligen stormar kring landsortstidningsreportern Juholt nu igen. Jag hoppas bara att han inte blir alltför hårt åtgången av sina egna, det vore ju synd om han tvingades avgå före valet 2014.

På tisdag räknar jag med att vara tillbaka på kontoret. Det skall bli väldigt trevligt att se min sekreterare fröken Andersson igen, och jag har lovat Friherren, Diplomaten och Bankmannen att vi skall gå ut och äta hummer på lunchen.

Cognacsglögg och telefonförsäljare

Jag sitter här på kvällskvisten framför kakelugnen - eldad med äkta brasiliansk regnskogsved såklart, den sprakar så härligt och avger en lugnande doft - och avnjuter en varm cognacsglögg. Jag har som vanligt min lilla e-Phone-manick framför mig, och satte precis nästan cognacsglöggen i halsen när jag läste en upprörande artikel som försöker svartmåla telefonförsäljningsföretagarna.

Landets call centers erbjuder riktiga jobb till ungdomar i många av landsortens avkrokar, och hjälper på så sätt inte bara dessa orter att överleva utan förser också dess ungdom med meningsfull sysselsättning och en känsla av yrkesstolthet. Vi borde vara tacksamma över dessa driftiga entreprenörer som gratis erbjuder viktig konsumentinformation, inte klanka ned på dem!

Om någon till äventyrs skulle störas av dessa samtal, gör som jag och skaffa en sekreterare. På jobbet låter jag alltid fröken Andersson - ni vet, hon som var en så förtjusande Lucia tidigare i veckan - svara i telefonen. På så sätt kan jag fokusera på väsentligheterna samtidigt söm fröken Andersson såväl gallrar bland samtalen som charmar våra kunder med sin förtjusande stämma.

Higgs-brosomen funnen

Som något av en vetenskapsentusiast så är det inte utan att känna mig en smula uppspelt jag läser om hur man på CERM nu funnit Higgs- brosomen, en liten partikel som gäckat forskarna i århundraden. Jag har själv hållit på en del med såna där partiklar i mina dagar - jag minns med värme min ungdoms kemilektioner - men då jag till min natur och börd är mer av en humanist valde att till slut att studera ekonomi istället.

Man bör dock i glädjeruset minnas att LHC (Large Halon Cyclotron) som apparaten heter har kostat 75 miljarder kronor att bygga. Som den ekonom jag är kan jag inte låta bli att undra om inte pengarna kunde ha spenderats bättre, till exempel på att stötta bankväsendet. Att Swedbank nu både måste skära ned på personal och dessutom drabbas av samma illvilliga baltiska bankrykten som krossade Antonovs bank är tydliga indikationer på att detta hade varit ett klokare sätt att spendera pengarna.

Dagens luciafirandet på kontoret blev hjärtskärande vackert, särskilt då gårdagens rykte om att det var fröken Andersson som skulle bli årets Lucia visade sig stämma. Hon och de övriga sekreterarna som var tärnor sjöng så vackert för oss herrar på kontoret, och jag kunde inte låta bli att ge henne ett litet tjuvnyp när tåget marscherade ut, för att visa min uppskattning.

Dessa förfärliga nymodigheter

I dagens alltmer depraverade kommunala skolor så skall tydligen gossarna vara lucior nuförtiden. Jag förstår inte vad det är för fel med ett gammalt hederligt svenskt luciatåg, men i dessa tider är tydligen ingenting heligt längre. På kontoret står vi hur som helst emot tidens nycker. Sekreterarna kommer traditionsenligt att arrangera ett luciatåg för oss herrar, och bjuda oss på sång, glögg och saffransbullar. Enligt ryktet på kontoret är det unga fröken Andersson som skall vara Lucia i år. Ett utmärkt val, hon är som klippt och skuren för rollen i sitt långa blonda hår och sina välsvarvade former. Det ger oss herrar någonting trevligt att titta på på morgonkvisten!

Idag har tydligen ombyggnationen av Slussen en gång för alla klubbats i Stadshuset. Socialisterna gjorde som väntat hårdnackat motstånd, men de fick se sig slagna och en rejäl väg in till Stadsholmen kan nu äntligen bli verklighet. Jag tycker emellertid fortfarande det är synd att det vinnande förslaget inte blev någonting mer nationalromantiskt. Som jag tidigare skrivit så skulle jag ha föredragit en vägbana upphöjd på korintiska marmorpelare, och en sluss med 15 meters seglingsbar höjd, så att seglingsklubbens mahognyskönheter från sekelskiftet majestätiskt i sakta mak skulle kunnat segla genom slussen.