Hade en pratstund med Mäklarens son över cigarr och cognac häromdagen, under det nationalromatiska midsommarfirandet hemma hos Bankmannen. Han berättade hur hans fader Mäklaren just nu håller på att avsluta ett köp i Spanien. Går allting bara väl är Mäklarens son snart stolt ägare till en alldeles nybyggd strandvilla i i södra Spanien.
Själv har jag ju min villa på Rivieran och är för egen del inte så värst intresserad av någon sommarvilla i Spanien, men för en fattig Handelsstudent som Mäklarens son är en villa i Spanien det perfekta alternativet. Det rapporteras ju så deprimerande om krisen därnere, men man får inte glömma att den också är en möjlighet. Huspriserna är ytterst förmånliga idag!
Mäklaren har också förklarat att även om läget ser mörkt ut idag, så har fastighetsbranschen framtiden för sig - folk måste ju alltid ha någonstans att bo! Får klimatfundamentalisterna rätt i sina förutsägelser om att det blir regnigare i Sverige framöver kommer dessutom behovet av villor i soliga länder att öka exponetiellt. Mäklaren gick till och med så långt som att förutspå att det är fastighetsbranschen som kommer att lyfta Europa ur den ekonomiska kris som förlamar vår kontinent idag, med krismöten som avlöser varandra!
Får han rätt utnyttjar i så fall inte bara Mäklarens son dagens låga prisnivåer för att göra en god affär, utan han gör också en hjältemodig insats för att återställa vår kontinents ekonomiska kompass. Med dagens prisnivåer kan även samhällets mindre bemedlade få denna möjlighet - när regnet öser ned över Fäderneslandet tar man helt enkelt bara flyget ned till solskenet vid strandvillan!
Jag tror att Mäklarens son kommer att stortrivas med sin spanska villa. Känner jag honom rätt så kommer han ägna dagarna åt poolpartyn med stiliga damer och sådant där colombianskt luktsnus han är så förtjust i. Jag hoppas bara att han inte trivs så bra att han inte hinner komma och besöker mig och Grevinnan på Rivieran en weekend eller två. Vi brukar alltid tycka det är så trevligt när den käcke gossen kommer på besök.
DN1,
DN2,
DN3,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SR
Visar inlägg med etikett Mäklarens son. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mäklarens son. Visa alla inlägg
söndag 24 juni 2012
lördag 16 juni 2012
Mäklarens tips för att klara krisen
Mäklaren är hemma i Fäderneslandet över helgen och som den sociala och levnadsglada människa jag är kände jag direkt att detta måste firas. Tillsammans med Mäklarens son och Diplomaten mötte jag upp Mäklaren vid marinan, varpå vi steg ombord på min mahognyskönhet från 20-talet. Destinationen var såklart Sandhamn, där en exklusiv middag väntade oss.
Att Mäklaren numera har sin bas i Schweiz är en tragisk följd av den ekonomiska krisen. De stillastående priserna på bostäder och de långa försäljningstiderna har drabbat honom hårt. Det hade till och med gått så långt att han för en tid övervägde att sälja sin villa i San Remo, men turligt nog öppnade sig en möjlighet i Schweiz som tillät honom att behålla sin livsstil. Dessutom är ju, som han flera gånger påpekade över ostronen idag, de schweiziska bank- och taxeringsbestämmelserna en fröjd för oss stackars sönderbeskattade svenska höginkomsttagare.
Jag imponerades av hur Mäklaren, trots alla sina motgångar, hade bibehållit det goda humör som han har gjort sig känd för bland oss grabbar. Inte heller har han blivit bitter eller desillusionerad, utan han förklarade upprepade gånger att han tror på bostadsmarknaden. "Visst har vi drabbats av en motgång i den ekonomiska krisens spår", tillstod han, "men det handlar bara om en tillfällig svacka. Snart kommer bostadspriserna att skjuta i höjden igen".
Hans kloka ord fick mig att fundera på hur svenskarna bäst skall klara sig genom den europeiska krisen, i synnerhet i dessa orostider då en bolsjevikisk valvinst i Grekland är ett skrämmande och fullt möjligt framtidsscenario. Mäklarens ord inger här hopp inför framtiden! Om svenskarna helt enkelt håller fast vid sina bostäder eller kanske till och med passar på att byta upp sig så kommer de inom några år, då krisen sedan länge är över, ha tjänat stora pengar på detta. Bostadsmarknaden är framtiden, och som Mäklarens son så klokt inflikade över champagne och cigarr, "även arbetarklassen måste ju ha någonstans att bo!"
Mäklaren förklarade också att bostadsmarknaden förmodligen blir vad som snart kommer bryta den olustiga ekonomiska osäkerheten och lyfta oss ut ur krisen. "Om vi bara kan få priserna på bostäder att öka igen", förklarade han, "så kommer folket återigen tvingas ta större och större lån för att finansiera sitt boende. På så sätt kommer inflödet av kapital till bankerna igång igen, och deras kloka investeringar kan då återigen få hjulen att snurra".
Det var som vanligt en fröjd att få höra Mäklarens analys av den för ekonomin så viktiga bostadsmarknaden. Insikterna som följer av många års erfarenhet är en viktig motvikt till de ytliga och alarmistiska analyser som vänstermedia dagligen förser oss med. Mitt råd till alla är därför att fortsätta investera i bostäder. Det är en klok investering inför framtiden, och ju fortare vi med gemensamma krafter kan få priserna att öka igen desto fortare kommer vår sargade ekonomin börja repa sig.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SvD14, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5
Att Mäklaren numera har sin bas i Schweiz är en tragisk följd av den ekonomiska krisen. De stillastående priserna på bostäder och de långa försäljningstiderna har drabbat honom hårt. Det hade till och med gått så långt att han för en tid övervägde att sälja sin villa i San Remo, men turligt nog öppnade sig en möjlighet i Schweiz som tillät honom att behålla sin livsstil. Dessutom är ju, som han flera gånger påpekade över ostronen idag, de schweiziska bank- och taxeringsbestämmelserna en fröjd för oss stackars sönderbeskattade svenska höginkomsttagare.
Jag imponerades av hur Mäklaren, trots alla sina motgångar, hade bibehållit det goda humör som han har gjort sig känd för bland oss grabbar. Inte heller har han blivit bitter eller desillusionerad, utan han förklarade upprepade gånger att han tror på bostadsmarknaden. "Visst har vi drabbats av en motgång i den ekonomiska krisens spår", tillstod han, "men det handlar bara om en tillfällig svacka. Snart kommer bostadspriserna att skjuta i höjden igen".
Hans kloka ord fick mig att fundera på hur svenskarna bäst skall klara sig genom den europeiska krisen, i synnerhet i dessa orostider då en bolsjevikisk valvinst i Grekland är ett skrämmande och fullt möjligt framtidsscenario. Mäklarens ord inger här hopp inför framtiden! Om svenskarna helt enkelt håller fast vid sina bostäder eller kanske till och med passar på att byta upp sig så kommer de inom några år, då krisen sedan länge är över, ha tjänat stora pengar på detta. Bostadsmarknaden är framtiden, och som Mäklarens son så klokt inflikade över champagne och cigarr, "även arbetarklassen måste ju ha någonstans att bo!"
Mäklaren förklarade också att bostadsmarknaden förmodligen blir vad som snart kommer bryta den olustiga ekonomiska osäkerheten och lyfta oss ut ur krisen. "Om vi bara kan få priserna på bostäder att öka igen", förklarade han, "så kommer folket återigen tvingas ta större och större lån för att finansiera sitt boende. På så sätt kommer inflödet av kapital till bankerna igång igen, och deras kloka investeringar kan då återigen få hjulen att snurra".
Det var som vanligt en fröjd att få höra Mäklarens analys av den för ekonomin så viktiga bostadsmarknaden. Insikterna som följer av många års erfarenhet är en viktig motvikt till de ytliga och alarmistiska analyser som vänstermedia dagligen förser oss med. Mitt råd till alla är därför att fortsätta investera i bostäder. Det är en klok investering inför framtiden, och ju fortare vi med gemensamma krafter kan få priserna att öka igen desto fortare kommer vår sargade ekonomin börja repa sig.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SvD14, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5
tisdag 12 juni 2012
Även Greven finns numera på Twitter
Hade precis Mäklarens son över på en kvällscognac. När jag tog fram min käcka lilla iPhone-manick och visade honom mina senaste blogginlägg började han tala om det här med Twitter, som tydligen har blivit väldigt populärt bland ungdomen på senare tid. För den som inte vet är Twitter en ny sorts elektronisk telegrafiliknande tjänst, där användare utbyter korta meddelanden med varandra.
Nu ser jag att även media har börjar skriva om denna nya teknologi. Som den teknikintresserade och progressive Greve jag är bestämde jag mig för att själv testa och skapade mig därför precis en egen elektronisk profil på denna Internetplats. För mina trogna läsare som önskar följa sin Greve även via denna nygamla kommunikationskanal finns jag på https://twitter.com/#!/Grijshufvud.
SR, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5
Nu ser jag att även media har börjar skriva om denna nya teknologi. Som den teknikintresserade och progressive Greve jag är bestämde jag mig för att själv testa och skapade mig därför precis en egen elektronisk profil på denna Internetplats. För mina trogna läsare som önskar följa sin Greve även via denna nygamla kommunikationskanal finns jag på https://twitter.com/#!/Grijshufvud.
SR, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5
torsdag 7 juni 2012
Vänsterns arbetsvägran - ett samhällsfarligt vågspel
Personalen på svenska restauranger och hotell ämnar tydligen börja arbetsvägra i morgon, en så kallad "strejk" som det tydligen heter med en modern eufemism. Förhoppningen är med allra största sannolikhet att på detta gangstervis pressa de svenska arbetsgivarna att höja lönen för okvalificerat arbete ännu mer, trots de rådande stora ekonomiska problemen.
Personligen kan detta drabba mig så till vida att jag får ställa in morgondagens planerade lunch med Mäklarens son, inför vilken vi hade sett fram emot snittar med rysk kaviar, kobebiff och champagne. Som tur är har jag en egen husa som är mycket händig i köket, så jag och Mäklarens son får i värsta fall ta en droska hem till residenset och äta hemmavid istället. I dagens Sverige har emellertid som alla vet många människor inte den ekonomiska framsynthet som krävs för att få råd med att anställa tjänstepersonal, och för dessa är restaurangerna en livsviktig livlina.
Vänsterns utpressningsförsök med denna arbetsvägran kan därför mycket väl komma att slå tillbaka på dem själva. Om miljontals arbetare runtom i Sverige i morgon finner sin lokala lunchrestaurang stängd så betvivlar jag djupt att vänsterns tilltag kommer att vinna folkets sympatier. Vem vet, kanske detta till och med leder till någonting positivt i förlängningen? En hälsosam diskussion om det tilltagande problemet med samhällsfarlig arbetsvägran skulle göra det svenska samhället gott!
Uppdatering: Mäklarens son och jag kunde luncha som planerat, som tur var. Faran är dock långtifrån över, vänsterns arbetsvägran sköts tydligen upp till på måndag. Nu är det måndagens cognacsflamberade Mainehummer med Advokaten, Friherren och Revisorn som ligger i farozonen.
DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, GP, SR
Personligen kan detta drabba mig så till vida att jag får ställa in morgondagens planerade lunch med Mäklarens son, inför vilken vi hade sett fram emot snittar med rysk kaviar, kobebiff och champagne. Som tur är har jag en egen husa som är mycket händig i köket, så jag och Mäklarens son får i värsta fall ta en droska hem till residenset och äta hemmavid istället. I dagens Sverige har emellertid som alla vet många människor inte den ekonomiska framsynthet som krävs för att få råd med att anställa tjänstepersonal, och för dessa är restaurangerna en livsviktig livlina.
Vänsterns utpressningsförsök med denna arbetsvägran kan därför mycket väl komma att slå tillbaka på dem själva. Om miljontals arbetare runtom i Sverige i morgon finner sin lokala lunchrestaurang stängd så betvivlar jag djupt att vänsterns tilltag kommer att vinna folkets sympatier. Vem vet, kanske detta till och med leder till någonting positivt i förlängningen? En hälsosam diskussion om det tilltagande problemet med samhällsfarlig arbetsvägran skulle göra det svenska samhället gott!
Uppdatering: Mäklarens son och jag kunde luncha som planerat, som tur var. Faran är dock långtifrån över, vänsterns arbetsvägran sköts tydligen upp till på måndag. Nu är det måndagens cognacsflamberade Mainehummer med Advokaten, Friherren och Revisorn som ligger i farozonen.
DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, GP, SR
onsdag 6 juni 2012
Den populistiska retoriken får kapitalet att fly Europa
Efter nationaldagsfirandet så bjöd jag in Mäklarens son och Bankmannen för en liten champagnekvällsvard i bästa nationaldagsanda. Över en mer än 60 år gammal Veuve Clicquot, cigarrer och kallskuret så diskuterade vi de rådande finansiella problemen, gentlemän emellan.
Mäklarens son - fortfarande iförd karolinuniform - berättade om hur hans far Mäklaren trivs väldigt bra i Schweiz, där han befunnit sig sedan en tid för att expandera sin internationella verksamhet. Han överväger tydligen att bli kvar i detta upplysta vackra land på grund av dess förmånliga beskattningsregler, någonting som blir allt vanligare bland oss i eliten. Inte minst då effekterna av den slarvigt hanterade eurokrisen tar sig uttryck i allt mer populistisk och kapitalfientlig retorik från de ledande europeiska politikernas sida. Någonting som, enligt Mäklarens son, är en växande källa till oro bland hans kamrater på Handels, dessa käcka gossar som utgör vårt konungarikes framtid och borde veta bättre än några andra.
Bankmannen instämde till fullo, och berättade för oss om EU:s senaste påfund. I korthet går detta ut på att de europeiska skattebetalana skall befrias från sin solidariska plikt att hjälpa kontinentens krisande banker. EU:s senaste påfund går tydligen ut på att bankerna själva skall finansiera de räddningsfonder snarare än att hjälpas av skattebetalarna. Ett populistiskt påfund som endast tjänar till att ge de populistiska politikerna billiga poänger, snarare än att ta ansvar för vår gemensamma framtid. För att inte tala om vilket svek det är mot våra fina banker, som i så många år självuppoffrande slitit för det allmännas bästa.
Bankerna, förklarade Bankmannen observant, är källan till vårt välstånd, de har i århundraden tillhandahållit såväl riskkapital till våra flitiga företagare som generösa lån till de mindre bemedlade klasserna i samhället som ej haft råd att betala sina bostäder kontant. Men efter att i alla år på detta sätt ha tjänat samhällets bästa har bankerna i spåren av kriser blivit ett lätt mål för vänsterjournalister och populistiska politiker. De har således i krisens spår under år efter år fått finna sig i att utpekas som syndabockar för allt som är dåligt i samhället. En ytterst skrämmande anledning, med ytterst obehagliga historiska paralleller!
Efter en så oroväckande diskussion kanske du, gode läsare, tror att kvällen slutade med dyster stämning, men om det är något jag är känd för så är det att alltid kunna se det positiva i varje given situation. Efter alla dystra ord så utbrast jag till slut i sann optimistisk anda att jag trots allt trodde att allting skulle lösa sig till det bästa. Innan någon hann protestera kallade jag därefter genast in min butler, sade till honom att spela upp Jussi Björlings klassiska tolkning av Kungssången för oss och därefter komma in till oss med mer champagne, cognac och löjromssnittar. Stämningen förändrades därefter snabbt till en anda av optimism och patriotism, och resten av kvällen förlöpte i en väldigt angenäm anda!
DN1, DN2, DN3, SvD, SR
Mäklarens son - fortfarande iförd karolinuniform - berättade om hur hans far Mäklaren trivs väldigt bra i Schweiz, där han befunnit sig sedan en tid för att expandera sin internationella verksamhet. Han överväger tydligen att bli kvar i detta upplysta vackra land på grund av dess förmånliga beskattningsregler, någonting som blir allt vanligare bland oss i eliten. Inte minst då effekterna av den slarvigt hanterade eurokrisen tar sig uttryck i allt mer populistisk och kapitalfientlig retorik från de ledande europeiska politikernas sida. Någonting som, enligt Mäklarens son, är en växande källa till oro bland hans kamrater på Handels, dessa käcka gossar som utgör vårt konungarikes framtid och borde veta bättre än några andra.
Bankmannen instämde till fullo, och berättade för oss om EU:s senaste påfund. I korthet går detta ut på att de europeiska skattebetalana skall befrias från sin solidariska plikt att hjälpa kontinentens krisande banker. EU:s senaste påfund går tydligen ut på att bankerna själva skall finansiera de räddningsfonder snarare än att hjälpas av skattebetalarna. Ett populistiskt påfund som endast tjänar till att ge de populistiska politikerna billiga poänger, snarare än att ta ansvar för vår gemensamma framtid. För att inte tala om vilket svek det är mot våra fina banker, som i så många år självuppoffrande slitit för det allmännas bästa.
Bankerna, förklarade Bankmannen observant, är källan till vårt välstånd, de har i århundraden tillhandahållit såväl riskkapital till våra flitiga företagare som generösa lån till de mindre bemedlade klasserna i samhället som ej haft råd att betala sina bostäder kontant. Men efter att i alla år på detta sätt ha tjänat samhällets bästa har bankerna i spåren av kriser blivit ett lätt mål för vänsterjournalister och populistiska politiker. De har således i krisens spår under år efter år fått finna sig i att utpekas som syndabockar för allt som är dåligt i samhället. En ytterst skrämmande anledning, med ytterst obehagliga historiska paralleller!
Efter en så oroväckande diskussion kanske du, gode läsare, tror att kvällen slutade med dyster stämning, men om det är något jag är känd för så är det att alltid kunna se det positiva i varje given situation. Efter alla dystra ord så utbrast jag till slut i sann optimistisk anda att jag trots allt trodde att allting skulle lösa sig till det bästa. Innan någon hann protestera kallade jag därefter genast in min butler, sade till honom att spela upp Jussi Björlings klassiska tolkning av Kungssången för oss och därefter komma in till oss med mer champagne, cognac och löjromssnittar. Stämningen förändrades därefter snabbt till en anda av optimism och patriotism, och resten av kvällen förlöpte i en väldigt angenäm anda!
DN1, DN2, DN3, SvD, SR
Vi firar som karoliner hemma hos Friherren
Idag är det den svenska nationaldagen, i sanning en dag att fira! Redan som liten lärde mig min fader, den framlidne Greven, vikten av fosterlandskärlek. Jag har i min tur fört denna ädla tradition vidare till mina barn och barnbarn, och kommer därför självfallet föregå med gott exempel genom att fira ordentligt idag.
Förr om åren brukade jag patriotiskt fira dagen på Skansen. Dessvärre har detta firande för varje år blivit alltmer urvattnat och vulgariserat, och i år har firandet nått någon sorts lågvattenmärke med uppträdanden av moderna schlagerartister, TV-personligheter och burleskartister. Under sådana omständigheter finner jag evenemanget min närvaro ovärdig, men jag lider med Konungen som förväntas genomlida allt detta med ett leende på läpparna.
Istället så firar jag med Mäklarens son, Friherren, Diplomten och Advokaten. Vi har samlats hemma hos Friherren, stilfullt klädda i handsydda karolinuniformer. Advokaten mumlade syrligt om hur min nyinköpta Jaeger-LeCoultre ej var en tidstypisk accessoar för en karolin, men jag tror bara han är avundsjuk. Jag, Friherren och Diplomaten kom nämligen gemensamt fram till att det vore olämpligt om Mäklarens son som är ung och Bankmannen som ej är adlig fick bära officersuniformer. Mäklarens son som är en väldigt klok gosse såg med en gång det rimliga i detta, men Advokaten har osportsligt knorrat från och till.
En utsökt buffé med läkerheter som gåslever, hummer, rysk kaviar, löjrom, kobebiff och givetvis ett generöst utbud av cognac hors d'âge står uppdukat. Efter maten har Mäklarens son övertalat mig att recitera patriotiska pärlor av Verner von Heidenstam. Efter många år som gift tror jag mig känna Grevinnan så väl att jag misstänker att detta kommer få henne att fälla en tår eller två, där hon står i sin traditionella dalkulladräkt. Sedan samlas vi karlar för oss själva och diskuterar nya bonusupplägg och utbyter minnen från våra glada ungdomsdagar på Sigtuna.
Till min glädje ser jag att en del patriotiska traditioner av den gamla skolan ännu lever kvar. Sveriges egentlige kronarvinge, prins Carl Philip, har idag delat ut medaljer till svenska krigsveteraner. Att det, förutom oss själva i våra kostymer, ännu finns tappra svenskar som får arvet från karolinernas tid att leva vidare är en nyhet som värmer en Greves hjärta så här på Fosterlandets egen dag.
DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, AB, GP1, GP2, GP3, SR
Förr om åren brukade jag patriotiskt fira dagen på Skansen. Dessvärre har detta firande för varje år blivit alltmer urvattnat och vulgariserat, och i år har firandet nått någon sorts lågvattenmärke med uppträdanden av moderna schlagerartister, TV-personligheter och burleskartister. Under sådana omständigheter finner jag evenemanget min närvaro ovärdig, men jag lider med Konungen som förväntas genomlida allt detta med ett leende på läpparna.
Istället så firar jag med Mäklarens son, Friherren, Diplomten och Advokaten. Vi har samlats hemma hos Friherren, stilfullt klädda i handsydda karolinuniformer. Advokaten mumlade syrligt om hur min nyinköpta Jaeger-LeCoultre ej var en tidstypisk accessoar för en karolin, men jag tror bara han är avundsjuk. Jag, Friherren och Diplomaten kom nämligen gemensamt fram till att det vore olämpligt om Mäklarens son som är ung och Bankmannen som ej är adlig fick bära officersuniformer. Mäklarens son som är en väldigt klok gosse såg med en gång det rimliga i detta, men Advokaten har osportsligt knorrat från och till.
En utsökt buffé med läkerheter som gåslever, hummer, rysk kaviar, löjrom, kobebiff och givetvis ett generöst utbud av cognac hors d'âge står uppdukat. Efter maten har Mäklarens son övertalat mig att recitera patriotiska pärlor av Verner von Heidenstam. Efter många år som gift tror jag mig känna Grevinnan så väl att jag misstänker att detta kommer få henne att fälla en tår eller två, där hon står i sin traditionella dalkulladräkt. Sedan samlas vi karlar för oss själva och diskuterar nya bonusupplägg och utbyter minnen från våra glada ungdomsdagar på Sigtuna.
Till min glädje ser jag att en del patriotiska traditioner av den gamla skolan ännu lever kvar. Sveriges egentlige kronarvinge, prins Carl Philip, har idag delat ut medaljer till svenska krigsveteraner. Att det, förutom oss själva i våra kostymer, ännu finns tappra svenskar som får arvet från karolinernas tid att leva vidare är en nyhet som värmer en Greves hjärta så här på Fosterlandets egen dag.
DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, AB, GP1, GP2, GP3, SR
lördag 4 februari 2012
Dags att avskaffa järnvägen!
Jag är av den starka övertygelsen att uppfriskande vinterkyla har en sund och härdande effekt på arbetarklassen. För oss män av börd kan den vara emellertid vara direkt skadlig i längden, våra finlemmade finanshänder riskerar till exempel att förfrysa i den stränga kylan. "Något måste göras!", tänkte jag i veckan för mig själv, och bjöd därför in Friherren, Mäklaren, Advokaten, Bankmannen och Mäklarens son på en av mina traditionsenliga "värmekvällar".
Grevens värmekvällar är alltid väldigt uppskattade tillställningar i vinterkylan, vi samlas i jaktstugan där tjänstefolket har tänt en värmande brasa i öppna spisen. Där sitter vi i varsin sekelskiftesfåtölj och värmer oss med cognac och exklusivt schweizisk glühwein, och diskuterar världsläget gentlemen emellan. "Bros before hoes" som Mäklarens son brukar säga, jag är inte helt på det klara med vad det betyder men jag tror det är en broderskapsfras som härstammar från brittiska internatskolor.
Igår diskuterade vi såklart den här svetsaren Löfven som tagit över ledningen för socialisterna efter landsortstidningsreportern Juholt. Vi var alla överens om att han kan bli en farlig motståndare, men han är kärnkraftsanhängare och antifeminist vilket åtminstone är positiva tecken. Därefter gled diskussionen för en stund in på min Jaeger-LeCoultre, fruarnas kläder och pälsar, men det var när vårt samtal kom in på järnvägen som det blev riktigt intressant.
Efter att ha diskuterat för- och nackdelar med detta föråldrade transportmedel så kom vi fram till att det inte har någon framtid i vår moderna värld. Järnvägen var en fantastisk uppfinning under den tidiga industriella revolutionen, men teknikutvecklingen har idag sprungit ifrån denna en gång så viktiga innovation. Järnvägen kan kanske för en tid fortsätta att spela en mindre roll i varma länders transportsystem. Där växlar inte kan frysa och spår inte snöa igen kan måhända tågen fortsätta att rulla i ytterligare några årtionden, men i Sverige är järnvägen idag ingenting annat än en teknisk återvändsgränd.
Lastbilar, supertankers och flygplan är framtiden, konstaterade vi enhälligt. Dessa pålitliga maskiner låter sig inte stoppas av lite snö, utan gör vad de är byggda för oavsett årstid och är inte beroende av opålitlig infrastruktur. Tack vare Kanadas fantastiska oljesandstillgångar är inte heller drivmedelsförsörjningen hotad, utan vi kan hålla dem rullande för evigt.
Som en passionerad naturvän är jag heller inte sen med att se de miljömässiga fördelarna med detta, de stora ingrepp i naturen som järnvägarnas framfart har inneburit kan med järnvägens avskaffande bli ett minne blott. Och glöm inte heller de stora mängder järn som kommer att frigöras då rälsen bryts upp. Banverket kan bli ett nytt Kiruna!
DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Ab, SR, SR, SVT, SVT
Grevens värmekvällar är alltid väldigt uppskattade tillställningar i vinterkylan, vi samlas i jaktstugan där tjänstefolket har tänt en värmande brasa i öppna spisen. Där sitter vi i varsin sekelskiftesfåtölj och värmer oss med cognac och exklusivt schweizisk glühwein, och diskuterar världsläget gentlemen emellan. "Bros before hoes" som Mäklarens son brukar säga, jag är inte helt på det klara med vad det betyder men jag tror det är en broderskapsfras som härstammar från brittiska internatskolor.
Igår diskuterade vi såklart den här svetsaren Löfven som tagit över ledningen för socialisterna efter landsortstidningsreportern Juholt. Vi var alla överens om att han kan bli en farlig motståndare, men han är kärnkraftsanhängare och antifeminist vilket åtminstone är positiva tecken. Därefter gled diskussionen för en stund in på min Jaeger-LeCoultre, fruarnas kläder och pälsar, men det var när vårt samtal kom in på järnvägen som det blev riktigt intressant.
Efter att ha diskuterat för- och nackdelar med detta föråldrade transportmedel så kom vi fram till att det inte har någon framtid i vår moderna värld. Järnvägen var en fantastisk uppfinning under den tidiga industriella revolutionen, men teknikutvecklingen har idag sprungit ifrån denna en gång så viktiga innovation. Järnvägen kan kanske för en tid fortsätta att spela en mindre roll i varma länders transportsystem. Där växlar inte kan frysa och spår inte snöa igen kan måhända tågen fortsätta att rulla i ytterligare några årtionden, men i Sverige är järnvägen idag ingenting annat än en teknisk återvändsgränd.
Lastbilar, supertankers och flygplan är framtiden, konstaterade vi enhälligt. Dessa pålitliga maskiner låter sig inte stoppas av lite snö, utan gör vad de är byggda för oavsett årstid och är inte beroende av opålitlig infrastruktur. Tack vare Kanadas fantastiska oljesandstillgångar är inte heller drivmedelsförsörjningen hotad, utan vi kan hålla dem rullande för evigt.
Som en passionerad naturvän är jag heller inte sen med att se de miljömässiga fördelarna med detta, de stora ingrepp i naturen som järnvägarnas framfart har inneburit kan med järnvägens avskaffande bli ett minne blott. Och glöm inte heller de stora mängder järn som kommer att frigöras då rälsen bryts upp. Banverket kan bli ett nytt Kiruna!
DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Ab, SR, SR, SVT, SVT
Förtalet av Apple börjar bli löjligt
Applefientliga artiklar börjar bli ett allt vanligare fenomen i media. Efter en våg av personangrepp mot Steve Jobs, företagets framlidne ledare, så har man ny bytt fokus. Man väljer nu att sprida ogrundade rykten om att arbetarna hos företagets underleverantörer skulle behandlas dåligt!
Jag äger själv en sån här liten käck iPhone-manick, även om Mäklarens son brukar kalla den för min pimpPhone eftersom det är en modifierad variant med diamantinlägg som Grevinnan köpte till mig i Dubai. Den fungerar alldeles utmärkt, det går till och med att blogga på den. Och som min fader, den framlidne Greven alltid brukade säga, ett väl utfört arbete är ett kvitto på att arbetarna är nöjda och sluppit bli störda i sitt förvärv av rabulistiska fackliga agitatorer. Av detta kan jag inte dra någon annan slutsats att de kinesiska arbetarna trivs lika utmärkt på sina jobb!
Att journalisterna inte förstår att Kina är ett tillväxtland, som valt att inte infört de socialistiska regleringar av arbetsmarknaden som så länge har förlamat det svenska arbetslivet, är knappast Apples problem. Så småningom, när marknaden, tillväxten och den osynliga handen har låtit sin magi flöda över det kinesiska näringslivet några årtionden till så kommer kanske även de kinesiska flitiga arbetarna kunna åtnjuta förmåner som demokrati, yttrandefrihet och betald semester. Under tiden så är det dock av högsta vikt att de välmenande men naiva världsförbättrarnas iver inte tillåts att stå i vägen för den kinesiska utvecklingen. Ett sådant ansvarslöst agerande kan utlösa en djup global recession.
SvD, E24, E24
Jag äger själv en sån här liten käck iPhone-manick, även om Mäklarens son brukar kalla den för min pimpPhone eftersom det är en modifierad variant med diamantinlägg som Grevinnan köpte till mig i Dubai. Den fungerar alldeles utmärkt, det går till och med att blogga på den. Och som min fader, den framlidne Greven alltid brukade säga, ett väl utfört arbete är ett kvitto på att arbetarna är nöjda och sluppit bli störda i sitt förvärv av rabulistiska fackliga agitatorer. Av detta kan jag inte dra någon annan slutsats att de kinesiska arbetarna trivs lika utmärkt på sina jobb!
Att journalisterna inte förstår att Kina är ett tillväxtland, som valt att inte infört de socialistiska regleringar av arbetsmarknaden som så länge har förlamat det svenska arbetslivet, är knappast Apples problem. Så småningom, när marknaden, tillväxten och den osynliga handen har låtit sin magi flöda över det kinesiska näringslivet några årtionden till så kommer kanske även de kinesiska flitiga arbetarna kunna åtnjuta förmåner som demokrati, yttrandefrihet och betald semester. Under tiden så är det dock av högsta vikt att de välmenande men naiva världsförbättrarnas iver inte tillåts att stå i vägen för den kinesiska utvecklingen. Ett sådant ansvarslöst agerande kan utlösa en djup global recession.
SvD, E24, E24
lördag 21 januari 2012
Landsortstidningsreporterns fall
Vi hade samlats hemma hos Friherren - Mäklaren, Bankmannen, Diplomaten, Mäklarens son, Friherren själv och jag. Vi hade laddat upp med cognac och gåsleversnittar, men vi var alla för nervösa för att annat än att smutta förstött på cognacen. Jag höll nervöst blicken på min Jaeger-LeCoultre och räknade ned sekunderna som återstod till vi skulle få besked om landsortstidningsreporterns framtid.
Vi undvek som vanligt det statliga organet för socialistisk etermediepropaganda och därför dök Juholt upp i rutan på utsatt tid, punktlig som ett schweiziskt armbandsur. När han meddelade sin avgång var det inte bara landsortsborna i Oskarshamn som ropade "nej!", även hemma hos Friherren hördes de besvikna utropen i kör, och Friherrens tjänare tittade förundrat på oss.
Vi var alldeles för sent ute då vi i torsdags inledde operation Rädda Landsortstidningsreportern. Jag är rädd att inte bara vi utan hela Sverige nu kan få betala dyrt för denna vår senfärdighet, om inte förr så i 2014 års val. Vi kom därför överens om att genast påbörja arbetet med att få den okarismatiske Sven-Erik Österberg vald till hans efterträdare, så att vi även fortsättningsvis kan slippa oroa oss för fler bakåtsträvande återsocialiseringar inom till exempel vård och skola.
Ab, Ab, Ab, Ab, Exp, Exp, Exp, SvD, Exp, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SR, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD
Vi undvek som vanligt det statliga organet för socialistisk etermediepropaganda och därför dök Juholt upp i rutan på utsatt tid, punktlig som ett schweiziskt armbandsur. När han meddelade sin avgång var det inte bara landsortsborna i Oskarshamn som ropade "nej!", även hemma hos Friherren hördes de besvikna utropen i kör, och Friherrens tjänare tittade förundrat på oss.
Vi var alldeles för sent ute då vi i torsdags inledde operation Rädda Landsortstidningsreportern. Jag är rädd att inte bara vi utan hela Sverige nu kan få betala dyrt för denna vår senfärdighet, om inte förr så i 2014 års val. Vi kom därför överens om att genast påbörja arbetet med att få den okarismatiske Sven-Erik Österberg vald till hans efterträdare, så att vi även fortsättningsvis kan slippa oroa oss för fler bakåtsträvande återsocialiseringar inom till exempel vård och skola.
Ab, Ab, Ab, Ab, Exp, Exp, Exp, SvD, Exp, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SR, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD
torsdag 19 januari 2012
Landsortstidningsreportern Juholts sista strid?
Var på Lux och åt kungskrabba med Advokaten och Friherren idag. På vägen dit hade jag passat på att köpa mig ett armbandsur från Bvlgari, efter att Mäklarens son hade övertygad mig om det riktiga i detta igår. Eftersom jag inte ville gå till kontoret utan någon som helst klassmarkör på handleden hade jag på morgonen tagit på mig min Jaeger-LeCoultre. Till det samlade sällskapets stora förnöjsamhet var det således klädd i två stycken armbandsur som jag dramatiskt gjorde entré på restaurangen!
"Om jag någonsin befarade att du hade gått över till Den Röda Sidan och inte längre var en av oss så har du en gång för alla motbevisat mig nu", sade Friherren skämtsamt apropå vår diskussion häromdagen. Detta förde oss osökt in på de alltmer äventyrliga turerna kring landsortstidningsreportern Juholt och hans vapendragare postiljonen Waidelich.
Landsortstidningsreporterns fortsatta karriär som socialistisk partiledare tycks nu vara en mycket öppen fråga, och eftersom vi alla är mycket samhällsintresserade fortsatte samtalet även efter att såväl löjromen och kungskrabban som de lingonkaramelliserade frostade päronen var uppätna. Vi beställde in mer vin och fortsatte att diskutera, och även om vi stundom var riktigt oeniga och samtalstonen vid ett tillfälle blev närmast agiterad till sin karaktär då Friherren läxade upp den aningen lågborne Advokaten om adelns hårda villkor, slutade emellertid diskussionen med att vi var rörande eniga om vad som nu behövde göras.
Vi hade kommit fram till att det var nu var av högsta vikt att i en koordinerad operation utnyttja våra kontakter inom media för att tillfälligtvis lindra Juholts just nu mycket utsatta situation. Som Advokaten så klokt uttryckte det hela, "ingen av oss har något att tjäna på att landsortstidningsreportern tvingas avgå. Om han gör det kommer efterträdaren bortom varje rimligt tvivel bli någon mer lämpad för uppdraget, och om så sker kan vi inte längre vara säkra på en valseger 2014."
Vi skålade i årgångsvin för detta innan vi skildes åt igen.
DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Exp, Ab, Ab, SVT, SVT, SVT, SVT, SR
"Om jag någonsin befarade att du hade gått över till Den Röda Sidan och inte längre var en av oss så har du en gång för alla motbevisat mig nu", sade Friherren skämtsamt apropå vår diskussion häromdagen. Detta förde oss osökt in på de alltmer äventyrliga turerna kring landsortstidningsreportern Juholt och hans vapendragare postiljonen Waidelich.
Landsortstidningsreporterns fortsatta karriär som socialistisk partiledare tycks nu vara en mycket öppen fråga, och eftersom vi alla är mycket samhällsintresserade fortsatte samtalet även efter att såväl löjromen och kungskrabban som de lingonkaramelliserade frostade päronen var uppätna. Vi beställde in mer vin och fortsatte att diskutera, och även om vi stundom var riktigt oeniga och samtalstonen vid ett tillfälle blev närmast agiterad till sin karaktär då Friherren läxade upp den aningen lågborne Advokaten om adelns hårda villkor, slutade emellertid diskussionen med att vi var rörande eniga om vad som nu behövde göras.
Vi hade kommit fram till att det var nu var av högsta vikt att i en koordinerad operation utnyttja våra kontakter inom media för att tillfälligtvis lindra Juholts just nu mycket utsatta situation. Som Advokaten så klokt uttryckte det hela, "ingen av oss har något att tjäna på att landsortstidningsreportern tvingas avgå. Om han gör det kommer efterträdaren bortom varje rimligt tvivel bli någon mer lämpad för uppdraget, och om så sker kan vi inte längre vara säkra på en valseger 2014."
Vi skålade i årgångsvin för detta innan vi skildes åt igen.
DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Exp, Ab, Ab, SVT, SVT, SVT, SVT, SR
onsdag 18 januari 2012
Vem behöver Wikipedia?
Mäklarens son var precis över på en kvällscognac och jag passade på att visa upp min nya Jaeger-LeCoultre. Mäklarens son var mäkta imponerad och hade många frågor om pris och annat, vilket ledde oss in på en lång och intressant diskussion om marknaden för exklusiva armbandsur och andra stilfulla klassmarkörer.
Mäklarens son var av den bestämda åsikten att Bvlgari trots allt är snäppet vassare än Jaeger-LeCoultre, och som Handelsstudent har han förstås en helt annan inblick i rådande trender än jag själv, trots att jag är något av en konnässör på området. Mäklarens son ville exemplifiera sitt resonemang med att visa några jämförande artiklar på Wikipedia, men möttes då av en alldeles svart skärm!
Det visade sig till vår bestörtning att Wikipedia håller stängt idag för att protestera mot ett amerikanskt lagförslag, vilkets syfte är att stävja såväl näthatet som den allmänna laglöshet som härjar på Internet nuförtiden. Att många driftiga företagare idag drabbas hårt av denna organiserade kriminalitet bekommer tydligen inte alls det anarkistiska uppslagsverket, man ställer sig istället helt okritiskt på de kriminella piratkopieringsnätverkens sida.
Mäklarens son som trots sin mognad ändå är en ung gosse var en smula bekymrad över stängningen, men själv är jag inte det minsta orolig. Den man som har nått min ålder och samhällsposition har samlat på sig en livsvisdom och erfarenhet som även den engagerade och samhällsintresserade ungdomen saknar, och jag vet därför att de eviga värdena tenderar att bestå. "Står det inte i Nordisk Familjebok finns det inte" sade alltid min fader, den framlidne Greven, och jag kan inte annat än att hålla med.
Nordisk familjebok är ett gediget verk, författat av experter och befriat från dagens politiskt korrekta pekpinnar. Det hippiefilosofiska uppslagsverket Wikipedia däremot kan å sin sida tydligen redigeras av vem som helst! Inte konstigt att näthatet breder ut sig under sådana omständigheter, vilken rabulist som helst skulle ju därmed kunna sabotera till exempel artiklarna med de svenska kungalängderna!
Mäklarens son övertygade mig hur som helst om Bvlgaris förtjänster, så i morgon tänker jag passa på att införskaffa mig mitt eget exemplar. Det blir ett fint komplement till min Jaeger-LeCoultre och till min omfattande Rolexsamling.
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SVT1, SVT2, SVT3, SR, DN1, DN2, DN3, DN4, Exp1, Exp2, Exp3, Ab
Mäklarens son var av den bestämda åsikten att Bvlgari trots allt är snäppet vassare än Jaeger-LeCoultre, och som Handelsstudent har han förstås en helt annan inblick i rådande trender än jag själv, trots att jag är något av en konnässör på området. Mäklarens son ville exemplifiera sitt resonemang med att visa några jämförande artiklar på Wikipedia, men möttes då av en alldeles svart skärm!
Det visade sig till vår bestörtning att Wikipedia håller stängt idag för att protestera mot ett amerikanskt lagförslag, vilkets syfte är att stävja såväl näthatet som den allmänna laglöshet som härjar på Internet nuförtiden. Att många driftiga företagare idag drabbas hårt av denna organiserade kriminalitet bekommer tydligen inte alls det anarkistiska uppslagsverket, man ställer sig istället helt okritiskt på de kriminella piratkopieringsnätverkens sida.
Mäklarens son som trots sin mognad ändå är en ung gosse var en smula bekymrad över stängningen, men själv är jag inte det minsta orolig. Den man som har nått min ålder och samhällsposition har samlat på sig en livsvisdom och erfarenhet som även den engagerade och samhällsintresserade ungdomen saknar, och jag vet därför att de eviga värdena tenderar att bestå. "Står det inte i Nordisk Familjebok finns det inte" sade alltid min fader, den framlidne Greven, och jag kan inte annat än att hålla med.
Nordisk familjebok är ett gediget verk, författat av experter och befriat från dagens politiskt korrekta pekpinnar. Det hippiefilosofiska uppslagsverket Wikipedia däremot kan å sin sida tydligen redigeras av vem som helst! Inte konstigt att näthatet breder ut sig under sådana omständigheter, vilken rabulist som helst skulle ju därmed kunna sabotera till exempel artiklarna med de svenska kungalängderna!
Mäklarens son övertygade mig hur som helst om Bvlgaris förtjänster, så i morgon tänker jag passa på att införskaffa mig mitt eget exemplar. Det blir ett fint komplement till min Jaeger-LeCoultre och till min omfattande Rolexsamling.
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SVT1, SVT2, SVT3, SR, DN1, DN2, DN3, DN4, Exp1, Exp2, Exp3, Ab
måndag 16 januari 2012
Landsortstidningsreportern Juholt har en poäng!
Mäklaren ringde mig i förmiddags på min lilla käcka iPhone-manick och föreslog att vi skulle äta hummer på lunchen. Eftersom det var måndag och jag vid ett flertal tidigare tillfällen praktiserat den här nya traditionen med köttfria måndagar tyckte jag detta var en utmärkt idé. Vi bjöd även in Friherren och Mäklarens son, som också gärna ville passa på att låta sig väl smaka av havets vegetariska läckerheter.
Ett givet samtalsämne var såklart hur landsortstidningsreportern Håkan Juholt bara någon dag efter sin återkomst till Sverige lyckades med konststycket att ånyo göra bort sig rejält idag. Jag försöker dock i regel inta en nyanserad syn på vad som skrivs i tidningarna, och påpekade att för ovanlighetens skull så höll jag här med landsortstidningsreportern. Att Sverige inte bara närmast har avskaffat sitt försvar, utan dessutom avskaffat den fina traditionen med värnplikt är inget annat än skandal!
Värnplikten är en fin gammal tradition som i årtionden har såväl garanterat rikets oberoende som gjort pojkar till män. Jag kan bara beklaga att min vid tidpunkten i fråga svaga konstitution förhindrade mig från att själv delta, jag tror jag annars hade kunnat bli ett mycket bra befäl för till exempel ett jägarförband. Att det därtill är under en så kallad "borgerlig" regering som värnplikten har avskaffats gör såklart det hela ännu mer tragiskt. I dessa finansiella orostider är ett starkt försvar viktigare än någonsin, inte minst för att försvara riket mot de uppretade folkmobbar som kan uppstå om till exempel arbetslösheten skulle stiga ytterligare.
Apropå finanskrisen så är det för övrigt inte utan att jag börjar bli lite orolig vad denna skall leda till härnäst. Att krisen nu börjar slå hårt även mot samhällets övre skikt blir allt mer tydligt, inte minst när jag nu läser om hur anrika Cartier introducerar en produktlinje med budgetur. Detta kan med tiden komma att vara förödande för företagets varumärke, men uppenbarligen finner man nu att man inte längre har något val. På lunchen berättade också Mäklarens son apropå armbandsur hur han hade köpt ett Rolexklockor på exekutiv auktion häromdagen, vilket tydligen börjar bli vanligare och vanligare.
Att Mäklarens son som fattig Handelsstudent gladdes åt ett billigt begagnat Rolexur är fullt förståeligt, men personligen fann jag denna utveckling en aning oroande. I mina affärskontakter är det av högsta vikt att utstråla förtroende, och blotta misstanken att jag skulle bära ett begagnat armbandsur kan därför vara förödande i samband med att exempelvis ett kontrakt skall skrivas på. På väg hem från lunchen passade jag därför på att investera i en Jaeger-LeCoultre, bara för att vara på den säkra sidan.
Ett givet samtalsämne var såklart hur landsortstidningsreportern Håkan Juholt bara någon dag efter sin återkomst till Sverige lyckades med konststycket att ånyo göra bort sig rejält idag. Jag försöker dock i regel inta en nyanserad syn på vad som skrivs i tidningarna, och påpekade att för ovanlighetens skull så höll jag här med landsortstidningsreportern. Att Sverige inte bara närmast har avskaffat sitt försvar, utan dessutom avskaffat den fina traditionen med värnplikt är inget annat än skandal!
Värnplikten är en fin gammal tradition som i årtionden har såväl garanterat rikets oberoende som gjort pojkar till män. Jag kan bara beklaga att min vid tidpunkten i fråga svaga konstitution förhindrade mig från att själv delta, jag tror jag annars hade kunnat bli ett mycket bra befäl för till exempel ett jägarförband. Att det därtill är under en så kallad "borgerlig" regering som värnplikten har avskaffats gör såklart det hela ännu mer tragiskt. I dessa finansiella orostider är ett starkt försvar viktigare än någonsin, inte minst för att försvara riket mot de uppretade folkmobbar som kan uppstå om till exempel arbetslösheten skulle stiga ytterligare.
Apropå finanskrisen så är det för övrigt inte utan att jag börjar bli lite orolig vad denna skall leda till härnäst. Att krisen nu börjar slå hårt även mot samhällets övre skikt blir allt mer tydligt, inte minst när jag nu läser om hur anrika Cartier introducerar en produktlinje med budgetur. Detta kan med tiden komma att vara förödande för företagets varumärke, men uppenbarligen finner man nu att man inte längre har något val. På lunchen berättade också Mäklarens son apropå armbandsur hur han hade köpt ett Rolexklockor på exekutiv auktion häromdagen, vilket tydligen börjar bli vanligare och vanligare.
Att Mäklarens son som fattig Handelsstudent gladdes åt ett billigt begagnat Rolexur är fullt förståeligt, men personligen fann jag denna utveckling en aning oroande. I mina affärskontakter är det av högsta vikt att utstråla förtroende, och blotta misstanken att jag skulle bära ett begagnat armbandsur kan därför vara förödande i samband med att exempelvis ett kontrakt skall skrivas på. På väg hem från lunchen passade jag därför på att investera i en Jaeger-LeCoultre, bara för att vara på den säkra sidan.
onsdag 11 januari 2012
De vill utnyttja krisen för att krossa ekonomin
Mäklarens son hörde av sig i förmiddags, och bad att få träffa mig över en lunch. Som den student han är tvingas han ibland att nöja sig med budgetalternativ, så det blev inte ens tvårätters idag. Jag är dock inte den som gör mig till, utan lät mig väl smaka av den enkla gåslevermousse vi beställde in. Han berättade om hur hans flickvän nu hade genomgått sin operation, och de var båda väldigt nöjda med resultatet. Han tackade mig för det stora moraliska stöd jag hade varit när jag i december, när jag såväl stillade deras oro för ingreppet som introducerade honom för min gode vän Doktorn.
Efter gåslevern var avklarad kände jag att denna goda nyhet förtjänade att firas, så jag beställde in både efterätt och avec - en alldeles utsökt cognac hors d'âge - till oss båda. Mäklarens son berättade då om en oroväckande utveckling som några av hans vänner på Handels nu hade uppmärksammat honom på. Vänstern och miljöfundementalisterna, förklarade han, ser nu sin chans att utnyttja den av de hårda regleringarna orsakade finanskrisen till att krossa marknadsekonomin en gång för alla!
Själv hade jag lite svårt att tro på detta först, jag tänkte att nu har väl ekonomistudenterna tappat markkontakten där de sitter på sina långa elfenbenshorn! Mäklarens son tog då fram sin lilla käcka iPhone-manick och citerade från dagens tidningsartiklar för mig. Ju mer han läste högt för mig, desto mer insåg jag hur hans teori stämde skrämmande väl med vad som nu utspelar sig omkring oss!
Vänstern försöker nu på bred front provocera fram social oro världen över. Kommunistiska forskare försöker med kvasivetenskapliga argument om hälsorisker sätta stopp för skiftarbetet. Miljöpartiet å sin sida försöker slå undan benen för de svenska företagarna genom att envist kräva sänkt arbetstid, och nu vill man tydligen försämra restaurangernas marginaler också. Allt detta smyger sig nu på efter att försöket att skapa misstro mot bankerna och finansinstituten slog så väl ut. Inte ens Schweiz är längre immunt på denna sorts destruktiv vänsterretorik: landets driftige centralbankschef har nu tvingats avgå efter att illasinnade korroptionsrykten spridits.
Efter att Mäklarens son hade talat klart så hade han övertygat mig om att han hade rätt. När kommunisterna påstår sig kämpa för de svaga i samhället är detta endast en falsk retorik som syftar till att dölja deras riktiga syfte - att krossa marknadsekonomin en gång för alla. Om vänstern verkligen hade värnat om jobben, som de så ofta hävdar, så hade de såklart istället förespråkat en helt annan politik. Vad vi behöver i dessa orostider är såklart en större lönespridning och framför allt avsevärt lägre skatter. Att smygsocialisterna Reinfeldt och Borg nu inte tar chansen att införa ännu ett jobbskatteavdrag är ingenting mindre än en stor skandal!
Efter gåslevern var avklarad kände jag att denna goda nyhet förtjänade att firas, så jag beställde in både efterätt och avec - en alldeles utsökt cognac hors d'âge - till oss båda. Mäklarens son berättade då om en oroväckande utveckling som några av hans vänner på Handels nu hade uppmärksammat honom på. Vänstern och miljöfundementalisterna, förklarade han, ser nu sin chans att utnyttja den av de hårda regleringarna orsakade finanskrisen till att krossa marknadsekonomin en gång för alla!
Själv hade jag lite svårt att tro på detta först, jag tänkte att nu har väl ekonomistudenterna tappat markkontakten där de sitter på sina långa elfenbenshorn! Mäklarens son tog då fram sin lilla käcka iPhone-manick och citerade från dagens tidningsartiklar för mig. Ju mer han läste högt för mig, desto mer insåg jag hur hans teori stämde skrämmande väl med vad som nu utspelar sig omkring oss!
Vänstern försöker nu på bred front provocera fram social oro världen över. Kommunistiska forskare försöker med kvasivetenskapliga argument om hälsorisker sätta stopp för skiftarbetet. Miljöpartiet å sin sida försöker slå undan benen för de svenska företagarna genom att envist kräva sänkt arbetstid, och nu vill man tydligen försämra restaurangernas marginaler också. Allt detta smyger sig nu på efter att försöket att skapa misstro mot bankerna och finansinstituten slog så väl ut. Inte ens Schweiz är längre immunt på denna sorts destruktiv vänsterretorik: landets driftige centralbankschef har nu tvingats avgå efter att illasinnade korroptionsrykten spridits.
Efter att Mäklarens son hade talat klart så hade han övertygat mig om att han hade rätt. När kommunisterna påstår sig kämpa för de svaga i samhället är detta endast en falsk retorik som syftar till att dölja deras riktiga syfte - att krossa marknadsekonomin en gång för alla. Om vänstern verkligen hade värnat om jobben, som de så ofta hävdar, så hade de såklart istället förespråkat en helt annan politik. Vad vi behöver i dessa orostider är såklart en större lönespridning och framför allt avsevärt lägre skatter. Att smygsocialisterna Reinfeldt och Borg nu inte tar chansen att införa ännu ett jobbskatteavdrag är ingenting mindre än en stor skandal!
fredag 6 januari 2012
En eftermiddag på skytteklubben
Som mina trogna läsare vet är jag något av en renässansmänniska som inte bara intresserar mig för vår samtid, utan dessutom är en varm naturvän och hyser ett starkt idrottsintresse. Det var till exempel med passionerat intresse som jag följde nattens junior-VM-final och min glädje över att se våra svenska framtidshopp slå de ryska bolsjevikerna kände inga gränser!
Själv utövar jag såväl golf som tennis och, om jag får säga det själv, därtill ganska framgånsrikt! Tyvärr har jag på senare tid haft stora problem med defekt utrustning, vilket förstås har grumlat glädjen en smula. Nåväl, efter förmiddagens tennis och ett restaurangbesök med gåslever, kobebiff, champagne och såklart cognac för att ladda våra energireserver så fortsatte vi till pistolskytteklubben. Där anslöt sig även Diplomaten och Mäklarens son till vår gentlemannaskara.
Själv finner jag pistolskytte fantastiskt roligt och ädelt, och jag är av den fasta övertygelsen att om fler svenskar hade ett vapen hemma så skulle våra gator vara betydligt säkrare, trots att det motsatta så ofta hävdas av den så politiskt korrekta vänstern.
I droskan på väg hem läser jag till exempel nu på min käcka lilla iPhone-manick om den modiga 18-åriga änkan Sarah McKinley som i självförsvar så resolut dödade en inbrottstjuv. Detta borde väl överbevisa även den mest inskränkta vänsteraktivist att en mer uppluckrad vapenlag minskar kriminaliteten. Tjuven i fråga lär aldrig någonsin råna någon igen!
Själv utövar jag såväl golf som tennis och, om jag får säga det själv, därtill ganska framgånsrikt! Tyvärr har jag på senare tid haft stora problem med defekt utrustning, vilket förstås har grumlat glädjen en smula. Nåväl, efter förmiddagens tennis och ett restaurangbesök med gåslever, kobebiff, champagne och såklart cognac för att ladda våra energireserver så fortsatte vi till pistolskytteklubben. Där anslöt sig även Diplomaten och Mäklarens son till vår gentlemannaskara.
Själv finner jag pistolskytte fantastiskt roligt och ädelt, och jag är av den fasta övertygelsen att om fler svenskar hade ett vapen hemma så skulle våra gator vara betydligt säkrare, trots att det motsatta så ofta hävdas av den så politiskt korrekta vänstern.
I droskan på väg hem läser jag till exempel nu på min käcka lilla iPhone-manick om den modiga 18-åriga änkan Sarah McKinley som i självförsvar så resolut dödade en inbrottstjuv. Detta borde väl överbevisa även den mest inskränkta vänsteraktivist att en mer uppluckrad vapenlag minskar kriminaliteten. Tjuven i fråga lär aldrig någonsin råna någon igen!
torsdag 5 januari 2012
Kommunisten Ohlys avgång - en anledning att fira
Att kommunisten Lars Ohly nu försvinner från den politiska scenen är en synnerligen god nyhet för Kungariket Sverige. Risken för höjda skatter och bidrag, exproprieringar och annan bakåtsträvande sovjetliknande politik minskar nu avsevärt. Utbildningsväsendet kan också andas ut, inte bara för att risken för avskaffade av betyg och skolkredovisning nu minskar, utan även för att våra svenska toppuniversitet nu lämnas i fred. Mäklarens son som är en mycket flitig och engagerad Handelsstudent säger att Lars Ohly i sin iver att förstöra det svenska näringslivet helst skulle vilja se att denna viktiga svenska nationalklenod stängdes.
Kanske kan kommunisten Ohly nu ägna sin tid åt något konstruktivt, istället för att försöka förstöra för det svenska näringslivet. Vem vet, han kanske till och med återgår till sitt gamla arbete som tågkonduktör? Det finns fortfarande många svenskar som inte har råd att köpa bil och därför tvingas åka kollektivt. Där tror jag att järnvägen fortfarande har en funktion att fylla, i synnerhet med tanke på dagens höga bensinpriser.
Att priset på olja ökar har emellertid inte bara dåliga konsekvenser. Om det får fler att åka kollektivt så minskar trafikköerna och vi som verkligen behöver åka bil slipper ägna en så stor del av vår värdefulla tid åt att att ta oss till och från kontoret.
Jag vill här dock passa på att jag inte för ett ögonblick tror på teorierna om att de höga oljepriserna skulle bero på att oljan är på väg att ta slut! Detta är någonting som har hävdats snart i hundra år, men ändå producerar vi bara mer och mer för varje år som går. Om oljan är på väg att ta slut, frågar jag mig retoriskt, hur kommer det sig då att produktionen ändå ständigt ökas?
Personligen tror jag att det mest handlar om ett rykte som sprids av miljöfundamentalisterna, deras ovetenskapliga tro på att utsläppen av kolmonoxid påverkar klimatet gör att de inte längre skyr några medel för att förstöra för vår fina och viktiga oljeindustri.
Kanske kan kommunisten Ohly nu ägna sin tid åt något konstruktivt, istället för att försöka förstöra för det svenska näringslivet. Vem vet, han kanske till och med återgår till sitt gamla arbete som tågkonduktör? Det finns fortfarande många svenskar som inte har råd att köpa bil och därför tvingas åka kollektivt. Där tror jag att järnvägen fortfarande har en funktion att fylla, i synnerhet med tanke på dagens höga bensinpriser.
Att priset på olja ökar har emellertid inte bara dåliga konsekvenser. Om det får fler att åka kollektivt så minskar trafikköerna och vi som verkligen behöver åka bil slipper ägna en så stor del av vår värdefulla tid åt att att ta oss till och från kontoret.
Jag vill här dock passa på att jag inte för ett ögonblick tror på teorierna om att de höga oljepriserna skulle bero på att oljan är på väg att ta slut! Detta är någonting som har hävdats snart i hundra år, men ändå producerar vi bara mer och mer för varje år som går. Om oljan är på väg att ta slut, frågar jag mig retoriskt, hur kommer det sig då att produktionen ändå ständigt ökas?
Personligen tror jag att det mest handlar om ett rykte som sprids av miljöfundamentalisterna, deras ovetenskapliga tro på att utsläppen av kolmonoxid påverkar klimatet gör att de inte längre skyr några medel för att förstöra för vår fina och viktiga oljeindustri.
måndag 2 januari 2012
Naturen är som marknaden, den fungerar bäst när man lämnar den i fred
Efter en lång resa på reguljärflyget - det är synd och skam att mitt privatplan skulle vara inne på service precis när jag behövde det - och diverse strul i tullen (Mäklarens son fick något problem med sina mediciner, men när jag påminde tulltjänstemannen om mina kontakter så löste sig allt till det bästa) är jag nu hemma i Sverige igen efter att ha firat nyår i Thailand.
Något jetlaggad sitter jag nu i min favoritfåtölj i biblioteket med ett glass cognac*, men som den flitiga arbetsmyra jag är så planerar jag vara tillbaka på kontoret igen redan imorgon. Det skall bli trevligt att få träffa min sekreterare fröken Andersson och mina övriga trevliga medarbetare igen. Tillsammans skall vi bidra till att hjulen börjar snurra igen i Sverige, efter julhelgens stora produktionsbortfall.
I Thailand lät vi oss väl smaka av jätteräkor och flera andra av de delikatesser som havet erbjuder i sådant överflöd, och jag jag minns hur jag tänkte för mig själv hur det här med utfiskning måste vara ännu en av miljöhetsarnas lögner. Mycket riktigt, väl hemma läser jag nu om hur enorma mängder död fisk har flytit i land i Norge. Vad kommer denna fisk ifrån, kan man fråga sig, om haven är så utfiskade som det sägs?
Den av de marknadsfientliga regleringarna framkallade smörkrisen i Norge fortsätter däremot i oförminskad styrka, och det är inte utan att man ser likheten mellan naturen och den fria marknaden: Så länge de får sköta sig själva så erbjuder de såväl fisk som smör i överflöd, det är när man börjar reglera dem med handelsrestriktioner och fiskekvoter som problemen uppstår.
Nåväl, kan norrmännen inte äta smör så så får de väl äta sill. Den strandade fisken påstås bero på stormen Dagmar, och när nu en ny storm verkar vara på väg så kanske norrmännen kan hoppas på ännu mer fisk. I Amerika sägs det ha regnat döda fåglar från himlen, med lite tur så kanske även norrmännen välsignas med detta. Vitt kött från fågel sägs ju vara bra för hälsan, och när det uppstår livsmedelsbrist i handelshindrens spår så brukar ju åtminstone uppfinningsrikedomen bland vanligt folk vara stor.
Jag läser nu i tidningen om hur det nu bevisats att en "vit januari" är meningslös, så jag ser ingen anledning att förvägra mig något av livets goda efter jul- och nyårshelgerna. Även här så gäller nog att naturen är som marknaden, det är ingen idé att reglera vad som redan fungerar!
Något jetlaggad sitter jag nu i min favoritfåtölj i biblioteket med ett glass cognac*, men som den flitiga arbetsmyra jag är så planerar jag vara tillbaka på kontoret igen redan imorgon. Det skall bli trevligt att få träffa min sekreterare fröken Andersson och mina övriga trevliga medarbetare igen. Tillsammans skall vi bidra till att hjulen börjar snurra igen i Sverige, efter julhelgens stora produktionsbortfall.
I Thailand lät vi oss väl smaka av jätteräkor och flera andra av de delikatesser som havet erbjuder i sådant överflöd, och jag jag minns hur jag tänkte för mig själv hur det här med utfiskning måste vara ännu en av miljöhetsarnas lögner. Mycket riktigt, väl hemma läser jag nu om hur enorma mängder död fisk har flytit i land i Norge. Vad kommer denna fisk ifrån, kan man fråga sig, om haven är så utfiskade som det sägs?
Den av de marknadsfientliga regleringarna framkallade smörkrisen i Norge fortsätter däremot i oförminskad styrka, och det är inte utan att man ser likheten mellan naturen och den fria marknaden: Så länge de får sköta sig själva så erbjuder de såväl fisk som smör i överflöd, det är när man börjar reglera dem med handelsrestriktioner och fiskekvoter som problemen uppstår.
Nåväl, kan norrmännen inte äta smör så så får de väl äta sill. Den strandade fisken påstås bero på stormen Dagmar, och när nu en ny storm verkar vara på väg så kanske norrmännen kan hoppas på ännu mer fisk. I Amerika sägs det ha regnat döda fåglar från himlen, med lite tur så kanske även norrmännen välsignas med detta. Vitt kött från fågel sägs ju vara bra för hälsan, och när det uppstår livsmedelsbrist i handelshindrens spår så brukar ju åtminstone uppfinningsrikedomen bland vanligt folk vara stor.
Jag läser nu i tidningen om hur det nu bevisats att en "vit januari" är meningslös, så jag ser ingen anledning att förvägra mig något av livets goda efter jul- och nyårshelgerna. Även här så gäller nog att naturen är som marknaden, det är ingen idé att reglera vad som redan fungerar!
söndag 1 januari 2012
Mäklarens son drabbades av näsblod
Sitter i VIP-loungen på Bangkoks flygplats, mitt privatflygplan är på service så vi tvingades flyga reguljärt med kreti och pleti den här gången. Mäklarens son sitter och sover bredvid mig, han kom hem med näsblod efter nyårsaftons beach party och sade något osammanhängande om Coca Cola eller liknande, han hade tydligen ramlat och slagit sig under de vilda festligheterna. I väntan på planet så sitter jag här med min lilla käcka iPhone-manick (det heter tydligen inte e-Phone, som Mäklarens son så uppmärksamt påpekade för mig) och läser nyheterna hemifrån.
Det är inte utan att skrocka för mig själv som jag ser hur det tydligen stormar kring landsortstidningsreportern Juholt nu igen. Jag hoppas bara att han inte blir alltför hårt åtgången av sina egna, det vore ju synd om han tvingades avgå före valet 2014.
På tisdag räknar jag med att vara tillbaka på kontoret. Det skall bli väldigt trevligt att se min sekreterare fröken Andersson igen, och jag har lovat Friherren, Diplomaten och Bankmannen att vi skall gå ut och äta hummer på lunchen.
Det är inte utan att skrocka för mig själv som jag ser hur det tydligen stormar kring landsortstidningsreportern Juholt nu igen. Jag hoppas bara att han inte blir alltför hårt åtgången av sina egna, det vore ju synd om han tvingades avgå före valet 2014.
På tisdag räknar jag med att vara tillbaka på kontoret. Det skall bli väldigt trevligt att se min sekreterare fröken Andersson igen, och jag har lovat Friherren, Diplomaten och Bankmannen att vi skall gå ut och äta hummer på lunchen.
lördag 31 december 2011
Vi firar nyår i Thailand och hjälper burmeserna
Efter julens alla festligheter bestämde jag och Grevinnan oss för att det vore skönt med lite miljöombyte, inte minst för att komma bort från den svenska avundsjukan, hetsen mot kungahuset och den vänstervridna nyhetsrapporteringen ett tag. Vi funderade först på att åka till villan i Saint-Tropez, men även Rivieran är lite kylig den här tiden på året och det visade sig lättare sagt än gjort att att kalla in den lokalanställda personalen med så kort varsel - de franska fackföreningarna är ju om möjligt ännu värre än de svenska - och vi ville inte behöva riskera att Grevinnan skulle behöva laga till nyårsmaten själv.
Istället beslöt vi oss för att fira nyår i vår lilla thailändska bungalow. Den är på bara tvåhundra kvadratmeter, men det gör egentligen ingenting eftersom man ändå tillbringar så mycket tid utomhus. Att kalla in personalen med kort varsel var heller inga problem, våra driftiga lokalanställda burmeser har både städat, gjort i ordning poolen och lagat till en praktfull nyårsmåltid på nolltid. På så sätt skapar vi arbetstillfällen i tredje världen och hjälper folket här nere att bygga upp sin ekonomi, någonting som socialisterna borde ha i åtanke istället för att klaga på ökande klyftor i samhället. Vem vet, en dag kanske burmeserna kan få råd med en egen bungalow där de blir betjänade av sin egen personal!
Mäklarens son med flickvän följde med oss hit, när han anförtrodde mig hur less han var på solarier så slog det mig att vad han behövde nog var lite riktig sol och jag erbjöd honom direkt att följa med. Vi har gått flera rundor på golfbanan ihop, samtidigt som Grevinnan och hans flickvän instruerade personalen. Nu är han iväg på något beach party och själv sitter jag bekvämt tillbakalutad i en solstol vid poolkanten, och läppjar på ett glas cognac och nyårsbloggar från min käcka lilla e-Phone-manick.
Istället beslöt vi oss för att fira nyår i vår lilla thailändska bungalow. Den är på bara tvåhundra kvadratmeter, men det gör egentligen ingenting eftersom man ändå tillbringar så mycket tid utomhus. Att kalla in personalen med kort varsel var heller inga problem, våra driftiga lokalanställda burmeser har både städat, gjort i ordning poolen och lagat till en praktfull nyårsmåltid på nolltid. På så sätt skapar vi arbetstillfällen i tredje världen och hjälper folket här nere att bygga upp sin ekonomi, någonting som socialisterna borde ha i åtanke istället för att klaga på ökande klyftor i samhället. Vem vet, en dag kanske burmeserna kan få råd med en egen bungalow där de blir betjänade av sin egen personal!
Mäklarens son med flickvän följde med oss hit, när han anförtrodde mig hur less han var på solarier så slog det mig att vad han behövde nog var lite riktig sol och jag erbjöd honom direkt att följa med. Vi har gått flera rundor på golfbanan ihop, samtidigt som Grevinnan och hans flickvän instruerade personalen. Nu är han iväg på något beach party och själv sitter jag bekvämt tillbakalutad i en solstol vid poolkanten, och läppjar på ett glas cognac och nyårsbloggar från min käcka lilla e-Phone-manick.
onsdag 28 december 2011
Mäklarens son var orolig för sin flickväns operation
Mäklarens son var över hos oss på juldagen, och tackade för champagneflaskorna och de stilrena rosa skjortor i siden och egyptisk bomull han hade fått av mig i julklapp. Jag bjöd självklart in honom på en cognac, och vi började som vanligt diskutera allt mellan himmel och jord som vi så ofta gör. Personligen tycker jag det är så roligt med samhällsintresserad ungdom, någonting man sällan möter nuförtiden, och själv ser han mig som något av en mentor, så vi brukar ha väldigt trevligt tillsammans.
Vi diskuterade bland annat hans flickvän, som han har kilat stadigt med allt sedan de träffades på en av de vilda festerna på Handels häromåret. Han anförtrodde mig att, även om hon är en väldigt tjusig ung kvinna, så tycker de båda att hon är hon en smula platt och nu går han i planer på att ge henne en bystförstoringsoperation som en försenad julklapp. Själv var hon dock lite orolig efter skriverierna som har varit i pressen.
Att kvinnor, som bara har velat behaga sina män, fått farliga bröstimplantat inopererade är förstås en tragedi. Att som DN skylla de undermåliga implantaten på att "vi lever i en kapitalisisk värld" är dock skamligt, tvärtom så är det kapitalismen som har möjliggjord dagens rika utbud av skönhetsoperationer och sjukdomsbehandlingar!
Jag gav Mäklarens son numret till min vän Doktorn, och förklarade hur Doktorn både är en god vän till familjen och alltid har gett oss den bästa vård som kan köpas för pengar! Jag märkte hur Mäklarens son blev märkbart lättad av att ha fått ett namn på en så pålitlig doktor, till vilken han med gott samvete kan överlämna sin fästmö. Det känns alltid så givande att använda sin livsvisdom till att hjälpa ungdomen navigera genom livets farliga vatten.
Vi diskuterade bland annat hans flickvän, som han har kilat stadigt med allt sedan de träffades på en av de vilda festerna på Handels häromåret. Han anförtrodde mig att, även om hon är en väldigt tjusig ung kvinna, så tycker de båda att hon är hon en smula platt och nu går han i planer på att ge henne en bystförstoringsoperation som en försenad julklapp. Själv var hon dock lite orolig efter skriverierna som har varit i pressen.
Att kvinnor, som bara har velat behaga sina män, fått farliga bröstimplantat inopererade är förstås en tragedi. Att som DN skylla de undermåliga implantaten på att "vi lever i en kapitalisisk värld" är dock skamligt, tvärtom så är det kapitalismen som har möjliggjord dagens rika utbud av skönhetsoperationer och sjukdomsbehandlingar!
Jag gav Mäklarens son numret till min vän Doktorn, och förklarade hur Doktorn både är en god vän till familjen och alltid har gett oss den bästa vård som kan köpas för pengar! Jag märkte hur Mäklarens son blev märkbart lättad av att ha fått ett namn på en så pålitlig doktor, till vilken han med gott samvete kan överlämna sin fästmö. Det känns alltid så givande att använda sin livsvisdom till att hjälpa ungdomen navigera genom livets farliga vatten.
torsdag 22 december 2011
Feministerna glömmer att unga män föredrar rosa skjortor
Vänstern försöker nu göra julen till en så kallad genusfråga. Att julen skulle vara ojämställd är dock ett påstående som varje föräldrar genomskådar direkt. Jag har själv tydligt instruerat Grevinnan att när hon köper julklappar till barnbarnen så måste pojkarnas modellbilar kosta lika mycket som flickornas dockor. Och att färgen rosa skulle vara ett sätt att indoktrinera flickor till underkastelse är ju rentutav bisarrt, Mäklarens son har till exempel önskat sig rosa sidenskjortor.
Man skulle kunna skratta åt denna vänsterhegemoni i media om det inte vore för att den får obehagliga effekter i den verkliga världen. Hetsen mot Carema är ett exempel som jag redan skrivit om idag, andra exempel är direktörer som tvingas bort från sina jobb eller får sparken efter mediadrev. Det är också alltid aktörerna i den privata sektorn som utpekas som giriga fifflare, det faktum att polisen tar mutor, myndigheter tar emot mutor och att det socialistiska ideella föreningslivet försöker smita från momsen har tydligen helt gått media förbi!
Man skulle kunna skratta åt denna vänsterhegemoni i media om det inte vore för att den får obehagliga effekter i den verkliga världen. Hetsen mot Carema är ett exempel som jag redan skrivit om idag, andra exempel är direktörer som tvingas bort från sina jobb eller får sparken efter mediadrev. Det är också alltid aktörerna i den privata sektorn som utpekas som giriga fifflare, det faktum att polisen tar mutor, myndigheter tar emot mutor och att det socialistiska ideella föreningslivet försöker smita från momsen har tydligen helt gått media förbi!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)