Mäklaren ringde mig i förmiddags på min lilla käcka iPhone-manick och föreslog att vi skulle äta hummer på lunchen. Eftersom det var måndag och jag vid ett flertal tidigare tillfällen praktiserat den här nya traditionen med köttfria måndagar tyckte jag detta var en utmärkt idé. Vi bjöd även in Friherren och Mäklarens son, som också gärna ville passa på att låta sig väl smaka av havets vegetariska läckerheter.
Ett givet samtalsämne var såklart hur landsortstidningsreportern Håkan Juholt bara någon dag efter sin återkomst till Sverige lyckades med konststycket att ånyo göra bort sig rejält idag. Jag försöker dock i regel inta en nyanserad syn på vad som skrivs i tidningarna, och påpekade att för ovanlighetens skull så höll jag här med landsortstidningsreportern. Att Sverige inte bara närmast har avskaffat sitt försvar, utan dessutom avskaffat den fina traditionen med värnplikt är inget annat än skandal!
Värnplikten är en fin gammal tradition som i årtionden har såväl garanterat rikets oberoende som gjort pojkar till män. Jag kan bara beklaga att min vid tidpunkten i fråga svaga konstitution förhindrade mig från att själv delta, jag tror jag annars hade kunnat bli ett mycket bra befäl för till exempel ett jägarförband. Att det därtill är under en så kallad "borgerlig" regering som värnplikten har avskaffats gör såklart det hela ännu mer tragiskt. I dessa finansiella orostider är ett starkt försvar viktigare än någonsin, inte minst för att försvara riket mot de uppretade folkmobbar som kan uppstå om till exempel arbetslösheten skulle stiga ytterligare.
Apropå finanskrisen så är det för övrigt inte utan att jag börjar bli lite orolig vad denna skall leda till härnäst. Att krisen nu börjar slå hårt även mot samhällets övre skikt blir allt mer tydligt, inte minst när jag nu läser om hur anrika Cartier introducerar en produktlinje med budgetur. Detta kan med tiden komma att vara förödande för företagets varumärke, men uppenbarligen finner man nu att man inte längre har något val. På lunchen berättade också Mäklarens son apropå armbandsur hur han hade köpt ett Rolexklockor på exekutiv auktion häromdagen, vilket tydligen börjar bli vanligare och vanligare.
Att Mäklarens son som fattig Handelsstudent gladdes åt ett billigt begagnat Rolexur är fullt förståeligt, men personligen fann jag denna utveckling en aning oroande. I mina affärskontakter är det av högsta vikt att utstråla förtroende, och blotta misstanken att jag skulle bära ett begagnat armbandsur kan därför vara förödande i samband med att exempelvis ett kontrakt skall skrivas på. På väg hem från lunchen passade jag därför på att investera i en Jaeger-LeCoultre, bara för att vara på den säkra sidan.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar