Efter en lång resa på reguljärflyget - det är synd och skam att mitt privatplan skulle vara inne på service precis när jag behövde det - och diverse strul i tullen (Mäklarens son fick något problem med sina mediciner, men när jag påminde tulltjänstemannen om mina kontakter så löste sig allt till det bästa) är jag nu hemma i Sverige igen efter att ha firat nyår i Thailand.
Något jetlaggad sitter jag nu i min favoritfåtölj i biblioteket med ett glass cognac*, men som den flitiga arbetsmyra jag är så planerar jag vara tillbaka på kontoret igen redan imorgon. Det skall bli trevligt att få träffa min sekreterare fröken Andersson och mina övriga trevliga medarbetare igen. Tillsammans skall vi bidra till att hjulen börjar snurra igen i Sverige, efter julhelgens stora produktionsbortfall.
I Thailand lät vi oss väl smaka av jätteräkor och flera andra av de delikatesser som havet erbjuder i sådant överflöd, och jag jag minns hur jag tänkte för mig själv hur det här med utfiskning måste vara ännu en av miljöhetsarnas lögner. Mycket riktigt, väl hemma läser jag nu om hur enorma mängder död fisk har flytit i land i Norge. Vad kommer denna fisk ifrån, kan man fråga sig, om haven är så utfiskade som det sägs?
Den av de marknadsfientliga regleringarna framkallade smörkrisen i Norge fortsätter däremot i oförminskad styrka, och det är inte utan att man ser likheten mellan naturen och den fria marknaden: Så länge de får sköta sig själva så erbjuder de såväl fisk som smör i överflöd, det är när man börjar reglera dem med handelsrestriktioner och fiskekvoter som problemen uppstår.
Nåväl, kan norrmännen inte äta smör så så får de väl äta sill. Den strandade fisken påstås bero på stormen Dagmar, och när nu en ny storm verkar vara på väg så kanske norrmännen kan hoppas på ännu mer fisk. I Amerika sägs det ha regnat döda fåglar från himlen, med lite tur så kanske även norrmännen välsignas med detta. Vitt kött från fågel sägs ju vara bra för hälsan, och när det uppstår livsmedelsbrist i handelshindrens spår så brukar ju åtminstone uppfinningsrikedomen bland vanligt folk vara stor.
Jag läser nu i tidningen om hur det nu bevisats att en "vit januari" är meningslös, så jag ser ingen anledning att förvägra mig något av livets goda efter jul- och nyårshelgerna. Även här så gäller nog att naturen är som marknaden, det är ingen idé att reglera vad som redan fungerar!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar