Män blir gladare av att diska, påstår Dagens Nyheter idag. Vansinne såklart, en man har många och tunga skyldigheter mot sin familj, men att diska är inte en av dem.
Därmed inte sagt att kvinnorna bör ägna sin tid åt att diska heller, i synnerhet inte då barnpassningen tar så stor del av deras tid. Själv skulle jag aldrig få för mig att förnedra Grevinnan till att utföra en så mundan syssla som att diska familjeporslinet med ätten Grijshufvuds vapensköld på. Tvärtom är jag en modern, progressiv och omtänksam man, som alltid förespråkat kvinnans frigörelse från de tidskrävande kökssysslorna.
Därför har jag sedan länge en kökspiga anställd som får ta hand om diskandet, frukostserveringen och andra sysslor till vilka Grevinnans dyrbara tid ej räcker till. Med det upplysta RUT-avdraget kan även fotfolket börja unna sig denna sortens lyx. År 2012 har vi män inte längre kvar några ursäkter till att inte börja ta väl hand om vårt kvinnofolk!
DN
onsdag 27 juni 2012
måndag 25 juni 2012
Det socialistiska projektet misslyckades
Kooperationen har i över hundra år försökt konkurrera ut de hårt arbetande specerihandlarna i sin envisa naivistiska strävan att bevisa de socialistiska teoriernas ekonomiska riktighet. Till en början skedde detta i regelrätta konsumentstrejker, där socialistiska arbetare med tveksam moral sökte försätta de riktiga specerihandlare som i alla år tjänat dem så väl i konkurs, via juridiskt och etiskt högst tvivelaktiga bojkotter.
När därefter den socialistiska revolutionen i Sverige hade fullbordats utgick ett dekret om massivt stöd till kooperationen, samtidigt som lagar, förordningar och skatter med det uttalade målet att krossa de privata specerihandlarna klubbades i Riksdagen. Under en tid gick det tack vare denna snedvridning av konkurrenser bra för kooperationen. Med tiden visade det sig emellertid att det inte ens med massiva statliga subventioner gick att bedriva kooperativ handel. Den osynliga handens grepp kunde inte neutraliseras ens av den mest socialistiska av regeringar väster om järnridån - de privata alternativen visade sig vara överlägsna!
Bankmannen - som i sin yrkesroll är van vid att verka utan stöd eller påverkan från samhället - upplyste mig idag över vår lunch bestående av cognacsflamberad kobebiff i tryffelsås att kooperationen idag står vid konkursens brant. En god nyhet för landets i motvind kämpande specerihandlare såklart, men också en tragisk nyhet för de arbetare som med löften om guld och gröna skogar lurats till att investera i kooperationen. Socialisternas ohållbara löften om återbäring riskerar att lämna en bitter eftersmak i munnen, då kooperationen inom kort tvingas krypa till konkursförvaltaren med bössan i hand.
DN1, DN2, DN3, DN4, SvD
När därefter den socialistiska revolutionen i Sverige hade fullbordats utgick ett dekret om massivt stöd till kooperationen, samtidigt som lagar, förordningar och skatter med det uttalade målet att krossa de privata specerihandlarna klubbades i Riksdagen. Under en tid gick det tack vare denna snedvridning av konkurrenser bra för kooperationen. Med tiden visade det sig emellertid att det inte ens med massiva statliga subventioner gick att bedriva kooperativ handel. Den osynliga handens grepp kunde inte neutraliseras ens av den mest socialistiska av regeringar väster om järnridån - de privata alternativen visade sig vara överlägsna!
Bankmannen - som i sin yrkesroll är van vid att verka utan stöd eller påverkan från samhället - upplyste mig idag över vår lunch bestående av cognacsflamberad kobebiff i tryffelsås att kooperationen idag står vid konkursens brant. En god nyhet för landets i motvind kämpande specerihandlare såklart, men också en tragisk nyhet för de arbetare som med löften om guld och gröna skogar lurats till att investera i kooperationen. Socialisternas ohållbara löften om återbäring riskerar att lämna en bitter eftersmak i munnen, då kooperationen inom kort tvingas krypa till konkursförvaltaren med bössan i hand.
DN1, DN2, DN3, DN4, SvD
söndag 24 juni 2012
Alla behöver en Medelhavsvilla
Hade en pratstund med Mäklarens son över cigarr och cognac häromdagen, under det nationalromatiska midsommarfirandet hemma hos Bankmannen. Han berättade hur hans fader Mäklaren just nu håller på att avsluta ett köp i Spanien. Går allting bara väl är Mäklarens son snart stolt ägare till en alldeles nybyggd strandvilla i i södra Spanien.
Själv har jag ju min villa på Rivieran och är för egen del inte så värst intresserad av någon sommarvilla i Spanien, men för en fattig Handelsstudent som Mäklarens son är en villa i Spanien det perfekta alternativet. Det rapporteras ju så deprimerande om krisen därnere, men man får inte glömma att den också är en möjlighet. Huspriserna är ytterst förmånliga idag!
Mäklaren har också förklarat att även om läget ser mörkt ut idag, så har fastighetsbranschen framtiden för sig - folk måste ju alltid ha någonstans att bo! Får klimatfundamentalisterna rätt i sina förutsägelser om att det blir regnigare i Sverige framöver kommer dessutom behovet av villor i soliga länder att öka exponetiellt. Mäklaren gick till och med så långt som att förutspå att det är fastighetsbranschen som kommer att lyfta Europa ur den ekonomiska kris som förlamar vår kontinent idag, med krismöten som avlöser varandra!
Får han rätt utnyttjar i så fall inte bara Mäklarens son dagens låga prisnivåer för att göra en god affär, utan han gör också en hjältemodig insats för att återställa vår kontinents ekonomiska kompass. Med dagens prisnivåer kan även samhällets mindre bemedlade få denna möjlighet - när regnet öser ned över Fäderneslandet tar man helt enkelt bara flyget ned till solskenet vid strandvillan!
Jag tror att Mäklarens son kommer att stortrivas med sin spanska villa. Känner jag honom rätt så kommer han ägna dagarna åt poolpartyn med stiliga damer och sådant där colombianskt luktsnus han är så förtjust i. Jag hoppas bara att han inte trivs så bra att han inte hinner komma och besöker mig och Grevinnan på Rivieran en weekend eller två. Vi brukar alltid tycka det är så trevligt när den käcke gossen kommer på besök.
DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SR
Själv har jag ju min villa på Rivieran och är för egen del inte så värst intresserad av någon sommarvilla i Spanien, men för en fattig Handelsstudent som Mäklarens son är en villa i Spanien det perfekta alternativet. Det rapporteras ju så deprimerande om krisen därnere, men man får inte glömma att den också är en möjlighet. Huspriserna är ytterst förmånliga idag!
Mäklaren har också förklarat att även om läget ser mörkt ut idag, så har fastighetsbranschen framtiden för sig - folk måste ju alltid ha någonstans att bo! Får klimatfundamentalisterna rätt i sina förutsägelser om att det blir regnigare i Sverige framöver kommer dessutom behovet av villor i soliga länder att öka exponetiellt. Mäklaren gick till och med så långt som att förutspå att det är fastighetsbranschen som kommer att lyfta Europa ur den ekonomiska kris som förlamar vår kontinent idag, med krismöten som avlöser varandra!
Får han rätt utnyttjar i så fall inte bara Mäklarens son dagens låga prisnivåer för att göra en god affär, utan han gör också en hjältemodig insats för att återställa vår kontinents ekonomiska kompass. Med dagens prisnivåer kan även samhällets mindre bemedlade få denna möjlighet - när regnet öser ned över Fäderneslandet tar man helt enkelt bara flyget ned till solskenet vid strandvillan!
Jag tror att Mäklarens son kommer att stortrivas med sin spanska villa. Känner jag honom rätt så kommer han ägna dagarna åt poolpartyn med stiliga damer och sådant där colombianskt luktsnus han är så förtjust i. Jag hoppas bara att han inte trivs så bra att han inte hinner komma och besöker mig och Grevinnan på Rivieran en weekend eller två. Vi brukar alltid tycka det är så trevligt när den käcke gossen kommer på besök.
DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SR
tisdag 19 juni 2012
Skomakare, bliv vid din läst!
En chockerande nyhet har idag nått oss från landsorten. Att ett företagarpar i landsortskommunen Värnamo har beslutat "belöna" sina vanliga fabriksarbetare med miljonbonusar kan säkert vid första anblick för många människor tyckas vara såväl generöst och godhjärtat. Men i den komplicerade värld vi lever i tenderar den här sortens naiva välgörenhet oftare stjälpa än hjälpa.
En arbetare som under hela sitt liv stått vid en maskin och svarvat skruvar har aldrig utvecklat ett ekonomiskt sinnelag, utan har istället vant sig vid att leva hand ur mun, månad till månad. Ett miljonregn av det här slaget tenderar därför att vara rentav destruktivt för denna sorts enkla människor. De inhandlar allehanda moderna radiogrammofoner och automobiler, gör dåliga aktieaffärer påhejade av allehanda skojare och kanske till och med börjar med narkotika.
Snabbare än de någonsin kunde tro är därefter pengarna slut och de står ensamma kvar, utan arbete och nu vana vid en utgiftsnivå de ej längre kan upprätthålla. Nej, denna sorts abrupta klassresor är direkt skadliga för den enkla arbetaren och det till synes generösa företagarparet har i själva verket gjort sina gamla trotjänare en direkt otjänst. "Skomakare, bliv vid din läst" brukade alltid min fader, den framlidne Greven, säga och själv kan jag inte annat än att hålla med. Bli inte förvånad om vi framöver får höra allehanda tragiska historier om ekonomisk ruin och missbruk från Värnamo till följd av detta.
En forskningsrapport som publiceras i dagarna stödjer för övrigt också den framlidne Grevens resonemang. Rapporten visar hur klasstillhörighet är någonting ärftligt, precis som så mycket annat här i livet. Företagarparets oansvariga handlande riskerar således att sätta några av de mest grundläggande sociala mekanismerna ur spel.
SR1, SR2, SR3, DN, SvD1, SvD2, SvD3, GP1, GP2, SMP
En arbetare som under hela sitt liv stått vid en maskin och svarvat skruvar har aldrig utvecklat ett ekonomiskt sinnelag, utan har istället vant sig vid att leva hand ur mun, månad till månad. Ett miljonregn av det här slaget tenderar därför att vara rentav destruktivt för denna sorts enkla människor. De inhandlar allehanda moderna radiogrammofoner och automobiler, gör dåliga aktieaffärer påhejade av allehanda skojare och kanske till och med börjar med narkotika.
Snabbare än de någonsin kunde tro är därefter pengarna slut och de står ensamma kvar, utan arbete och nu vana vid en utgiftsnivå de ej längre kan upprätthålla. Nej, denna sorts abrupta klassresor är direkt skadliga för den enkla arbetaren och det till synes generösa företagarparet har i själva verket gjort sina gamla trotjänare en direkt otjänst. "Skomakare, bliv vid din läst" brukade alltid min fader, den framlidne Greven, säga och själv kan jag inte annat än att hålla med. Bli inte förvånad om vi framöver får höra allehanda tragiska historier om ekonomisk ruin och missbruk från Värnamo till följd av detta.
En forskningsrapport som publiceras i dagarna stödjer för övrigt också den framlidne Grevens resonemang. Rapporten visar hur klasstillhörighet är någonting ärftligt, precis som så mycket annat här i livet. Företagarparets oansvariga handlande riskerar således att sätta några av de mest grundläggande sociala mekanismerna ur spel.
SR1, SR2, SR3, DN, SvD1, SvD2, SvD3, GP1, GP2, SMP
söndag 17 juni 2012
Offer för varglobbyn
Efter att ha ägnat dagen åt avancerad skatteplanering tillsammans med min gode vän Revisorn kände jag att vi var förtjänta av en belöning för vårt hårda arbete. Vi satte oss i biblioteket, bad tjänstepersonalen att tända en brasa och komma in med cognac och en bricka med gåsleverkanapéer och andra läckra hors d'oeuvres. Stämningen var på topp, men förbyttes snabbt i obehag då jag tog fram min käcka lilla iPhonemanick för att ögna igenom nyheterna. En kvinna visade sig ha blivit dödad i en vargattack!
Som två vana jägare har vi flera gånger varit med om att vi fått gå tomhämta hem efter en jakt då mordiska vargar redan länsat skogen på byten, och Advokaten har också berättat hur en bekant till hans kusin en gång för 20 år var med i samma jaktlag som en gentleman vars hund blev tagen av en varg!
Detta hindrar förstås inte varglobbyn från att fortsätta sin sanslösa kampanj för att sprida detta skadedjur i våra svenska skogar. En viktig del av denna kampanj går ut på att tvinga våra zoologiska parker att föda upp stora mängder vargar, vilka därefter sedan i hemlighet sätts ut i de svenska skogarna.
Så länge konsekvenserna begränsat sig till massakrerade hundar, torterade älgar och godsägare och andra jägare på som blivit berövade på sina rättmätiga troféer, har varglobbyn kunnat komma undan med detta skamliga beteende. Men när nu kampanjen också börjar kräva människooffer visar sig varglobbyns verkliga ansikte. Jag hoppas att de skäms en dag som denna!
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6, SR7, SR8, Exp, Ab1, Ab2, Ab3, GP1, GP2, GP3, GP4, GP5
Som två vana jägare har vi flera gånger varit med om att vi fått gå tomhämta hem efter en jakt då mordiska vargar redan länsat skogen på byten, och Advokaten har också berättat hur en bekant till hans kusin en gång för 20 år var med i samma jaktlag som en gentleman vars hund blev tagen av en varg!
Detta hindrar förstås inte varglobbyn från att fortsätta sin sanslösa kampanj för att sprida detta skadedjur i våra svenska skogar. En viktig del av denna kampanj går ut på att tvinga våra zoologiska parker att föda upp stora mängder vargar, vilka därefter sedan i hemlighet sätts ut i de svenska skogarna.
Så länge konsekvenserna begränsat sig till massakrerade hundar, torterade älgar och godsägare och andra jägare på som blivit berövade på sina rättmätiga troféer, har varglobbyn kunnat komma undan med detta skamliga beteende. Men när nu kampanjen också börjar kräva människooffer visar sig varglobbyns verkliga ansikte. Jag hoppas att de skäms en dag som denna!
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6, SR7, SR8, Exp, Ab1, Ab2, Ab3, GP1, GP2, GP3, GP4, GP5
lördag 16 juni 2012
Mäklarens tips för att klara krisen
Mäklaren är hemma i Fäderneslandet över helgen och som den sociala och levnadsglada människa jag är kände jag direkt att detta måste firas. Tillsammans med Mäklarens son och Diplomaten mötte jag upp Mäklaren vid marinan, varpå vi steg ombord på min mahognyskönhet från 20-talet. Destinationen var såklart Sandhamn, där en exklusiv middag väntade oss.
Att Mäklaren numera har sin bas i Schweiz är en tragisk följd av den ekonomiska krisen. De stillastående priserna på bostäder och de långa försäljningstiderna har drabbat honom hårt. Det hade till och med gått så långt att han för en tid övervägde att sälja sin villa i San Remo, men turligt nog öppnade sig en möjlighet i Schweiz som tillät honom att behålla sin livsstil. Dessutom är ju, som han flera gånger påpekade över ostronen idag, de schweiziska bank- och taxeringsbestämmelserna en fröjd för oss stackars sönderbeskattade svenska höginkomsttagare.
Jag imponerades av hur Mäklaren, trots alla sina motgångar, hade bibehållit det goda humör som han har gjort sig känd för bland oss grabbar. Inte heller har han blivit bitter eller desillusionerad, utan han förklarade upprepade gånger att han tror på bostadsmarknaden. "Visst har vi drabbats av en motgång i den ekonomiska krisens spår", tillstod han, "men det handlar bara om en tillfällig svacka. Snart kommer bostadspriserna att skjuta i höjden igen".
Hans kloka ord fick mig att fundera på hur svenskarna bäst skall klara sig genom den europeiska krisen, i synnerhet i dessa orostider då en bolsjevikisk valvinst i Grekland är ett skrämmande och fullt möjligt framtidsscenario. Mäklarens ord inger här hopp inför framtiden! Om svenskarna helt enkelt håller fast vid sina bostäder eller kanske till och med passar på att byta upp sig så kommer de inom några år, då krisen sedan länge är över, ha tjänat stora pengar på detta. Bostadsmarknaden är framtiden, och som Mäklarens son så klokt inflikade över champagne och cigarr, "även arbetarklassen måste ju ha någonstans att bo!"
Mäklaren förklarade också att bostadsmarknaden förmodligen blir vad som snart kommer bryta den olustiga ekonomiska osäkerheten och lyfta oss ut ur krisen. "Om vi bara kan få priserna på bostäder att öka igen", förklarade han, "så kommer folket återigen tvingas ta större och större lån för att finansiera sitt boende. På så sätt kommer inflödet av kapital till bankerna igång igen, och deras kloka investeringar kan då återigen få hjulen att snurra".
Det var som vanligt en fröjd att få höra Mäklarens analys av den för ekonomin så viktiga bostadsmarknaden. Insikterna som följer av många års erfarenhet är en viktig motvikt till de ytliga och alarmistiska analyser som vänstermedia dagligen förser oss med. Mitt råd till alla är därför att fortsätta investera i bostäder. Det är en klok investering inför framtiden, och ju fortare vi med gemensamma krafter kan få priserna att öka igen desto fortare kommer vår sargade ekonomin börja repa sig.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SvD14, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5
Att Mäklaren numera har sin bas i Schweiz är en tragisk följd av den ekonomiska krisen. De stillastående priserna på bostäder och de långa försäljningstiderna har drabbat honom hårt. Det hade till och med gått så långt att han för en tid övervägde att sälja sin villa i San Remo, men turligt nog öppnade sig en möjlighet i Schweiz som tillät honom att behålla sin livsstil. Dessutom är ju, som han flera gånger påpekade över ostronen idag, de schweiziska bank- och taxeringsbestämmelserna en fröjd för oss stackars sönderbeskattade svenska höginkomsttagare.
Jag imponerades av hur Mäklaren, trots alla sina motgångar, hade bibehållit det goda humör som han har gjort sig känd för bland oss grabbar. Inte heller har han blivit bitter eller desillusionerad, utan han förklarade upprepade gånger att han tror på bostadsmarknaden. "Visst har vi drabbats av en motgång i den ekonomiska krisens spår", tillstod han, "men det handlar bara om en tillfällig svacka. Snart kommer bostadspriserna att skjuta i höjden igen".
Hans kloka ord fick mig att fundera på hur svenskarna bäst skall klara sig genom den europeiska krisen, i synnerhet i dessa orostider då en bolsjevikisk valvinst i Grekland är ett skrämmande och fullt möjligt framtidsscenario. Mäklarens ord inger här hopp inför framtiden! Om svenskarna helt enkelt håller fast vid sina bostäder eller kanske till och med passar på att byta upp sig så kommer de inom några år, då krisen sedan länge är över, ha tjänat stora pengar på detta. Bostadsmarknaden är framtiden, och som Mäklarens son så klokt inflikade över champagne och cigarr, "även arbetarklassen måste ju ha någonstans att bo!"
Mäklaren förklarade också att bostadsmarknaden förmodligen blir vad som snart kommer bryta den olustiga ekonomiska osäkerheten och lyfta oss ut ur krisen. "Om vi bara kan få priserna på bostäder att öka igen", förklarade han, "så kommer folket återigen tvingas ta större och större lån för att finansiera sitt boende. På så sätt kommer inflödet av kapital till bankerna igång igen, och deras kloka investeringar kan då återigen få hjulen att snurra".
Det var som vanligt en fröjd att få höra Mäklarens analys av den för ekonomin så viktiga bostadsmarknaden. Insikterna som följer av många års erfarenhet är en viktig motvikt till de ytliga och alarmistiska analyser som vänstermedia dagligen förser oss med. Mitt råd till alla är därför att fortsätta investera i bostäder. Det är en klok investering inför framtiden, och ju fortare vi med gemensamma krafter kan få priserna att öka igen desto fortare kommer vår sargade ekonomin börja repa sig.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SvD14, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5
torsdag 14 juni 2012
Majestätsbrotten fortsätter!
Majestätsbrotten fortsätter med oförminskad styrka. De republikanska rabulisternas senaste tilltag är förfalskade enkronor, på vilka Konungens motto har ersatts med en vulgär anklagelse om kungliga äktenskapsbrott.
Antirojalisterna med sin skeva verklighetsuppfattning finner säkerligen företeelsen lustig. Förutom att skada bilden av kungahuset undergräver man på detta viss också den svenska valutan genom att pumpa ut förfalskade mynt på marknaden. Någonting som, trots att det rör sig om allvarlig ekonomisk brottslighet, naturligtvis går hem i socialistiska kretsar.
Som jag skrivit tidigare: Den svenska avundsjukan är en vulgär avart, som sedan länge har försökt krossa adeln och överklassen med höga skatter och en arvsrätt utformad i syfte att ta ifrån oss våra familjegods. Nu drabbar den även vårt svenska kungahus; när uppkomlingarna inte släpps in i de fina salongerna försöker de att hämnas genom att måla upp en bild av hur självaste Konungen har sjunkit till samma låga nivå som de själva krälar runt på. Detta är ingen annat än majestätsbrott - sea you in corte, som Advokaten brukar säga!
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, Exp1, Exp2, Ab1, Ab2, GP, DB, GD
Antirojalisterna med sin skeva verklighetsuppfattning finner säkerligen företeelsen lustig. Förutom att skada bilden av kungahuset undergräver man på detta viss också den svenska valutan genom att pumpa ut förfalskade mynt på marknaden. Någonting som, trots att det rör sig om allvarlig ekonomisk brottslighet, naturligtvis går hem i socialistiska kretsar.
Som jag skrivit tidigare: Den svenska avundsjukan är en vulgär avart, som sedan länge har försökt krossa adeln och överklassen med höga skatter och en arvsrätt utformad i syfte att ta ifrån oss våra familjegods. Nu drabbar den även vårt svenska kungahus; när uppkomlingarna inte släpps in i de fina salongerna försöker de att hämnas genom att måla upp en bild av hur självaste Konungen har sjunkit till samma låga nivå som de själva krälar runt på. Detta är ingen annat än majestätsbrott - sea you in corte, som Advokaten brukar säga!
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, Exp1, Exp2, Ab1, Ab2, GP, DB, GD
onsdag 13 juni 2012
Antipetroleumlobbyn skyr inga medel!
Efter att deras tidigare försök att sabotera för våra fina oljeföretag med ogrundade påståenden om "klimatförändringar" blev ett fiasko då den så kallade Climate Gateskandalen avslöjade deras omfattande forskningsfusk, så vädrar den socialistiska antipetroleumlobbyn återigen morgonluft.
Av talet om koldioxid återstår den här gången intet, man har lärt sig sin läxa och förstått att folk inte går på samma lögn två gånger. Den här gången har man istället kokat ihop en historia om att diesel skulle orsaka cancer, men deras motiv blir vid närmare granskning sorgligt genomskinliga.
Diesel är ju som vi alla vet det bränsle som driver de lastbilar som är ekonomins livsblod. Utan lastbilar omöjliggörs den snabba spedition av varor som har möjliggjort vår moderna ekonomi. Utan detta viktiga transportmedel skulle våra fina företag snabbt tvingas dra ned på produktionen och i ett desperat försök att få sina produkter sålda tvingas vända till föråldrade och primitiva långsamma transportmedel så som järnvägen.
Detta är naturligtvis precis vad antipetroleumfundamentalisterna är ute efter. I sin iver att ruinera våra driftiga svenska företagare skyr de inte längre några medel. Att offra våra anrika svenska företag och de arbetstillfällen de skapar tycks inte bekomma miljöfundamentalisterna. Enligt devisen helgamålet ändar medlen så offrar de gärna till och med sina sina arbetarklassbröders försörjningsmöjligheter, bara de tar en Direktör eller två med sig i fallet.
Att denna så kallade nyhet släpps samtidigt som det meddelas att den anrika automobilföretaget Saab tas över av några nyavågare som försöker framställa elbilar är såklart inte ett sammanträffande. Med elbilsutspelet hoppas man ge ytterligare tyngd åt all denna missvisande petroleumfientliga propaganda. Med naivistisk enögdhet försöker man därmed skapa osäkerhet kring petroleumindustrins framtidsutsikter, och på så sätt äventyra de injektioner av riskkapital som behövs för att säkerställa den prospektering som skall finna framtidens olja.
Finansmarknaderna styrs emellertid av kloka män som inte låter sig påverkas av dagssländor till kvasinyheter, utan är förmögna att ta långsiktiga och ansvarsfulla beslut. Just därför kommer antipetroleumslobbyns strategi inte lyckas den här gången heller. Alla med någon erfarenhet av branschen vet redan att även om de tidiga automobilernas framdrivning skedde med elektricitet, så övergavs denna föråldrade teknologi snabbt efter uppfinningen av den genialiska förbränningsmotorn.
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, SR1, SR2, SR3,
Av talet om koldioxid återstår den här gången intet, man har lärt sig sin läxa och förstått att folk inte går på samma lögn två gånger. Den här gången har man istället kokat ihop en historia om att diesel skulle orsaka cancer, men deras motiv blir vid närmare granskning sorgligt genomskinliga.
Diesel är ju som vi alla vet det bränsle som driver de lastbilar som är ekonomins livsblod. Utan lastbilar omöjliggörs den snabba spedition av varor som har möjliggjort vår moderna ekonomi. Utan detta viktiga transportmedel skulle våra fina företag snabbt tvingas dra ned på produktionen och i ett desperat försök att få sina produkter sålda tvingas vända till föråldrade och primitiva långsamma transportmedel så som järnvägen.
Detta är naturligtvis precis vad antipetroleumfundamentalisterna är ute efter. I sin iver att ruinera våra driftiga svenska företagare skyr de inte längre några medel. Att offra våra anrika svenska företag och de arbetstillfällen de skapar tycks inte bekomma miljöfundamentalisterna. Enligt devisen helgamålet ändar medlen så offrar de gärna till och med sina sina arbetarklassbröders försörjningsmöjligheter, bara de tar en Direktör eller två med sig i fallet.
Att denna så kallade nyhet släpps samtidigt som det meddelas att den anrika automobilföretaget Saab tas över av några nyavågare som försöker framställa elbilar är såklart inte ett sammanträffande. Med elbilsutspelet hoppas man ge ytterligare tyngd åt all denna missvisande petroleumfientliga propaganda. Med naivistisk enögdhet försöker man därmed skapa osäkerhet kring petroleumindustrins framtidsutsikter, och på så sätt äventyra de injektioner av riskkapital som behövs för att säkerställa den prospektering som skall finna framtidens olja.
Finansmarknaderna styrs emellertid av kloka män som inte låter sig påverkas av dagssländor till kvasinyheter, utan är förmögna att ta långsiktiga och ansvarsfulla beslut. Just därför kommer antipetroleumslobbyns strategi inte lyckas den här gången heller. Alla med någon erfarenhet av branschen vet redan att även om de tidiga automobilernas framdrivning skedde med elektricitet, så övergavs denna föråldrade teknologi snabbt efter uppfinningen av den genialiska förbränningsmotorn.
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, SR1, SR2, SR3,
tisdag 12 juni 2012
Även Greven finns numera på Twitter
Hade precis Mäklarens son över på en kvällscognac. När jag tog fram min käcka lilla iPhone-manick och visade honom mina senaste blogginlägg började han tala om det här med Twitter, som tydligen har blivit väldigt populärt bland ungdomen på senare tid. För den som inte vet är Twitter en ny sorts elektronisk telegrafiliknande tjänst, där användare utbyter korta meddelanden med varandra.
Nu ser jag att även media har börjar skriva om denna nya teknologi. Som den teknikintresserade och progressive Greve jag är bestämde jag mig för att själv testa och skapade mig därför precis en egen elektronisk profil på denna Internetplats. För mina trogna läsare som önskar följa sin Greve även via denna nygamla kommunikationskanal finns jag på https://twitter.com/#!/Grijshufvud.
SR, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5
Nu ser jag att även media har börjar skriva om denna nya teknologi. Som den teknikintresserade och progressive Greve jag är bestämde jag mig för att själv testa och skapade mig därför precis en egen elektronisk profil på denna Internetplats. För mina trogna läsare som önskar följa sin Greve även via denna nygamla kommunikationskanal finns jag på https://twitter.com/#!/Grijshufvud.
SR, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5
Därför får överklassen välskapta barn
Träffade Bankmannen, Diplomaten och Mäklaren över en tallrik utsökt hajfensoppa på lunchen idag. Under vårt samtal, som så ofta rörde sig kring vetenskapliga frågor, så informerade Diplomaten oss om en mycket spännande medicinsk upptäckt. Ett forskarlag har tydligen bevisat att män bör vänta tills de har kommit lite längre upp i livet med att skaffa barn, för barnens hälsas skull. Men, som Mäklaren så klokt påpekade, detta kom egentligen inte som en överraskning för någon av oss.
Som män av börd och klass hade vi alla tre glada och aktiva ungdomsår, då vi efter de vilda Sigtunaåren såg oss om i världen och bekantade oss med såväl det norra som det södra halvklotets lyxhotell och gourmetrestauranger. Jag minns särskilt en fantastisk resort på den Sydafrikanska atlantkusten från vilken jag har fantastiska minnen, dessvärre berättade Advokaten häromåret att den nya regimens repressiva lagar gjorde vidare drift omöjlig och denna klassiska gentlemannainstitution tvingades slå igen portarna.
Nåväl, nog av gamla minnen. Hur som helst fann vi oss alla till slut några år äldre, vi hade spridit vår vildhavre och nu var det dags att göra vår plikt för våra ätters fortlevnad. När vi så till slut stadgade oss föll det sig såklart naturligt att dett skedde tillsammans med yngre och tjusiga fruar värdiga våra efternamn, till exempel några av de flygvärdinnor vi hade träffat under våra resor. Och se - vi har alla avlat synnerligen välskapta barn, liksom alla våra övriga bekanta av betydelse har. Att det nu även vetenskapligt har bevisats att detta leverne garanterar en frisk och sund avkomma är därför bara en bekräftelse på vad vi egentligen redan visste.
I bjärt kontrast till detta står dessvärre arbetarklassens dekadenta leverne, där det inte är ovanligt att karlarna har hunnit avla flera barn - i regel oäkta sådana dessutom - redan i den tidiga tjugoårsåldern. Därför är det heller inte konstigt att individer från denna samhällsklass får det så svårt att ta sig uppåt i tillvaron. Deras ansvarslösa föräldrar sköt helt enkelt deras strävanden i sank redan före de föddes!
DN
Som män av börd och klass hade vi alla tre glada och aktiva ungdomsår, då vi efter de vilda Sigtunaåren såg oss om i världen och bekantade oss med såväl det norra som det södra halvklotets lyxhotell och gourmetrestauranger. Jag minns särskilt en fantastisk resort på den Sydafrikanska atlantkusten från vilken jag har fantastiska minnen, dessvärre berättade Advokaten häromåret att den nya regimens repressiva lagar gjorde vidare drift omöjlig och denna klassiska gentlemannainstitution tvingades slå igen portarna.
Nåväl, nog av gamla minnen. Hur som helst fann vi oss alla till slut några år äldre, vi hade spridit vår vildhavre och nu var det dags att göra vår plikt för våra ätters fortlevnad. När vi så till slut stadgade oss föll det sig såklart naturligt att dett skedde tillsammans med yngre och tjusiga fruar värdiga våra efternamn, till exempel några av de flygvärdinnor vi hade träffat under våra resor. Och se - vi har alla avlat synnerligen välskapta barn, liksom alla våra övriga bekanta av betydelse har. Att det nu även vetenskapligt har bevisats att detta leverne garanterar en frisk och sund avkomma är därför bara en bekräftelse på vad vi egentligen redan visste.
I bjärt kontrast till detta står dessvärre arbetarklassens dekadenta leverne, där det inte är ovanligt att karlarna har hunnit avla flera barn - i regel oäkta sådana dessutom - redan i den tidiga tjugoårsåldern. Därför är det heller inte konstigt att individer från denna samhällsklass får det så svårt att ta sig uppåt i tillvaron. Deras ansvarslösa föräldrar sköt helt enkelt deras strävanden i sank redan före de föddes!
DN
måndag 11 juni 2012
Nobelbanketten måste räddas!
Som jag tidigare påpekat är jag väldigt förtjust i Nobelfestligheterna. Nobelfesten är ett tillfälle då Sverige visar upp sig från sin bästa sida, med Konungen i fokus och med landets övriga elit i hans släptåg. Samtidigt passar man också på att belöna några av de driftiga uppfinnare som tjänat våra företag bäst, och på så sätt möjliggjort de nya maskiner och produktserier som skall garantera framtidens kapitalanskaffning. Själv så skulle jag inte bli förvånad om det i år blir upptäckten av Higgs-brosomen som belönas med fysiologipriset.
Nobelfestens unika ställning inom Sveriges societet är dock hotad. Förra året förekom stora demonstrationer mot tillställningen och den socialistiske rabulisten Mikael Wiehe sjöng protestsånger i TV. Nu visar det sig också att arrangemangets budget är i fara, prissummorna kommer att sänkas och bli inte förvånad om vi framöver får höra att man även tvingas tumma på kvaliteten på den champagne, cognac och gåslever som skall serveras på själva banketten.
Givetvis är det den svenska statens skyldighet att under dessa omständigheter göra allt för att Nobelbankettens betydelse inte undergrävs. En elegant lösning vore till exempel att under några månader sänka de ekonomiskt tvivelaktiga bostadsbidragen med, säg, tio procent. På så sätt skulle man säkerställa att de medel som behövs finns tillgängliga, utan att någon allvarligt behövde drabbas av detta.
DN, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, GP1, GP2, SydSv1, SydSv2, SVT, SR, HD, UNT, NSD, VK, NK, ÖC, SN
Nobelfestens unika ställning inom Sveriges societet är dock hotad. Förra året förekom stora demonstrationer mot tillställningen och den socialistiske rabulisten Mikael Wiehe sjöng protestsånger i TV. Nu visar det sig också att arrangemangets budget är i fara, prissummorna kommer att sänkas och bli inte förvånad om vi framöver får höra att man även tvingas tumma på kvaliteten på den champagne, cognac och gåslever som skall serveras på själva banketten.
Givetvis är det den svenska statens skyldighet att under dessa omständigheter göra allt för att Nobelbankettens betydelse inte undergrävs. En elegant lösning vore till exempel att under några månader sänka de ekonomiskt tvivelaktiga bostadsbidragen med, säg, tio procent. På så sätt skulle man säkerställa att de medel som behövs finns tillgängliga, utan att någon allvarligt behövde drabbas av detta.
DN, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, GP1, GP2, SydSv1, SydSv2, SVT, SR, HD, UNT, NSD, VK, NK, ÖC, SN
söndag 10 juni 2012
Frankrike har fallit - socialisterna tar över
Noterar med fasa hur nu även det stolta Frankrike tycks ha fallit för socialismens frestelser. Frankrikes egen Lenin heter François Hollande, och har med samhällsfarliga populistiska och subversiva löften om "broderskap, jämlikhet och frihet" lovat att styra in Frankrike på den röda vägen.
Hollande har redan gjort klart att pensionersåldern skall sänkas och bidragen höjas, trots att det är i tider som dessa är varje ansvarsfull politikers pedagogiska uppgift att förklara att det är endast genom uppoffringar man kan klara sig genom krisen. Vad Hollandes vidlyftiga löften betyder för min villa på Rivieran vågar jag inte ens tänka på.
I bästa fall kanske jag kommer undan med kraftigt höjd fastighetsskatt, men det är inte otroligt att det kan gå så långt som till en regelrätt expropriering. Jag har redan vidtagit försiktighetsåtgärder för denna möjlighet, en speditionsfirma står beredd att med kort varsel föra såväl min konstsamling som innehållet i min vinkällare ut ur landet.
Fransmännen borde istället liksom spanjorerna insett det visa i att låta en högerregering tryggt styra landet genom krisen. Spanjorerna må vara vilse efter Francos död, men genom det kloka sätt på vilket de lade sina röster i senaste parlamentsvalet visade de att de ännu inte helt glömt bort sin stolta bakgrund. Den spanska regeringens snabba och resoluta sätt att lösa problemen i landets bankväsende på är ett oomtvistligt bevis på att det spanska folket också valde rätt.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, SR1, SR2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, GP1, GP2
Hollande har redan gjort klart att pensionersåldern skall sänkas och bidragen höjas, trots att det är i tider som dessa är varje ansvarsfull politikers pedagogiska uppgift att förklara att det är endast genom uppoffringar man kan klara sig genom krisen. Vad Hollandes vidlyftiga löften betyder för min villa på Rivieran vågar jag inte ens tänka på.
I bästa fall kanske jag kommer undan med kraftigt höjd fastighetsskatt, men det är inte otroligt att det kan gå så långt som till en regelrätt expropriering. Jag har redan vidtagit försiktighetsåtgärder för denna möjlighet, en speditionsfirma står beredd att med kort varsel föra såväl min konstsamling som innehållet i min vinkällare ut ur landet.
Fransmännen borde istället liksom spanjorerna insett det visa i att låta en högerregering tryggt styra landet genom krisen. Spanjorerna må vara vilse efter Francos död, men genom det kloka sätt på vilket de lade sina röster i senaste parlamentsvalet visade de att de ännu inte helt glömt bort sin stolta bakgrund. Den spanska regeringens snabba och resoluta sätt att lösa problemen i landets bankväsende på är ett oomtvistligt bevis på att det spanska folket också valde rätt.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, SR1, SR2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, GP1, GP2
Greven kränkt av landsortspolitiker!
Diplomatet uppmärksammade mig på att landsortspolitikern Mikael Andersson på ett synnerligen plumpt vis har länkat till min blogg.
Inte nog med att han har stavat mitt namn fel, han har dessutom använt gemen begynnelsebokstav. Ytterst gement gjort, så att säga - som den skojfriske Greve med självinsikt jag är är jag trots allt kapabel att se det humorösa i situationen.
Mitt råd till herr Andersson är hur som helst att visa mer respekt framöver. Om inte så tror jag att hans chanser att komma upp sig i världen är små. I värsta fall riskerar han att förbli en landsortspolitiker för Bondeförbundet i någon småländsk avkrok resten av sitt politiska värv.
Inte nog med att han har stavat mitt namn fel, han har dessutom använt gemen begynnelsebokstav. Ytterst gement gjort, så att säga - som den skojfriske Greve med självinsikt jag är är jag trots allt kapabel att se det humorösa i situationen.
Mitt råd till herr Andersson är hur som helst att visa mer respekt framöver. Om inte så tror jag att hans chanser att komma upp sig i världen är små. I värsta fall riskerar han att förbli en landsortspolitiker för Bondeförbundet i någon småländsk avkrok resten av sitt politiska värv.
torsdag 7 juni 2012
Vänsterns arbetsvägran - ett samhällsfarligt vågspel
Personalen på svenska restauranger och hotell ämnar tydligen börja arbetsvägra i morgon, en så kallad "strejk" som det tydligen heter med en modern eufemism. Förhoppningen är med allra största sannolikhet att på detta gangstervis pressa de svenska arbetsgivarna att höja lönen för okvalificerat arbete ännu mer, trots de rådande stora ekonomiska problemen.
Personligen kan detta drabba mig så till vida att jag får ställa in morgondagens planerade lunch med Mäklarens son, inför vilken vi hade sett fram emot snittar med rysk kaviar, kobebiff och champagne. Som tur är har jag en egen husa som är mycket händig i köket, så jag och Mäklarens son får i värsta fall ta en droska hem till residenset och äta hemmavid istället. I dagens Sverige har emellertid som alla vet många människor inte den ekonomiska framsynthet som krävs för att få råd med att anställa tjänstepersonal, och för dessa är restaurangerna en livsviktig livlina.
Vänsterns utpressningsförsök med denna arbetsvägran kan därför mycket väl komma att slå tillbaka på dem själva. Om miljontals arbetare runtom i Sverige i morgon finner sin lokala lunchrestaurang stängd så betvivlar jag djupt att vänsterns tilltag kommer att vinna folkets sympatier. Vem vet, kanske detta till och med leder till någonting positivt i förlängningen? En hälsosam diskussion om det tilltagande problemet med samhällsfarlig arbetsvägran skulle göra det svenska samhället gott!
Uppdatering: Mäklarens son och jag kunde luncha som planerat, som tur var. Faran är dock långtifrån över, vänsterns arbetsvägran sköts tydligen upp till på måndag. Nu är det måndagens cognacsflamberade Mainehummer med Advokaten, Friherren och Revisorn som ligger i farozonen.
DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, GP, SR
Personligen kan detta drabba mig så till vida att jag får ställa in morgondagens planerade lunch med Mäklarens son, inför vilken vi hade sett fram emot snittar med rysk kaviar, kobebiff och champagne. Som tur är har jag en egen husa som är mycket händig i köket, så jag och Mäklarens son får i värsta fall ta en droska hem till residenset och äta hemmavid istället. I dagens Sverige har emellertid som alla vet många människor inte den ekonomiska framsynthet som krävs för att få råd med att anställa tjänstepersonal, och för dessa är restaurangerna en livsviktig livlina.
Vänsterns utpressningsförsök med denna arbetsvägran kan därför mycket väl komma att slå tillbaka på dem själva. Om miljontals arbetare runtom i Sverige i morgon finner sin lokala lunchrestaurang stängd så betvivlar jag djupt att vänsterns tilltag kommer att vinna folkets sympatier. Vem vet, kanske detta till och med leder till någonting positivt i förlängningen? En hälsosam diskussion om det tilltagande problemet med samhällsfarlig arbetsvägran skulle göra det svenska samhället gott!
Uppdatering: Mäklarens son och jag kunde luncha som planerat, som tur var. Faran är dock långtifrån över, vänsterns arbetsvägran sköts tydligen upp till på måndag. Nu är det måndagens cognacsflamberade Mainehummer med Advokaten, Friherren och Revisorn som ligger i farozonen.
DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, GP, SR
Spanjorerna vilse efter Francos död
Träffade Diplomaten och Bankmannen på lunchen idag över hummer och gåsleverpaté, och ämnet för dagen var såklart Spanien. Med Diplomatens utrikeskunskaper, Bankmannens ekonomiska expertis och min stora allmänbildning så tog det oss inte lång tid att sätta fingret på de verkliga orsakerna till Spaniens kris.
Glöm alla pseudovetenskapliga teorier som sprids av kryptosocialistiska amatörekonomer som SvD:s Cervenka. Dessa uppkomlingar bortser totalt från en månghundraårig ekonomisk-filosofisk tradition då de gör sina analyser, och pratar självupptaget om inbillade bostadsbubblor och en påstådd bristfällig kapitalisering av banksystemet. Problemets orsaker finns istället att finna någon helt annanstans.
I Spaniens fall så beror den uppkomna situationen på den ideologiska vilsenhet som följde på den store Francisco Francos död, och de farliga socialistiska experiment som detta ledde till. Århundraden av stolta värderingar och traditioner kastades överbord på en natt, och i stället så skulle ett "progressivt samhälle" byggas. Resultatet av detta ser vi idag: Spanien är på väg att ställa in betalningarna, landets en gång så stolta folk får tigga om nödlån och som om detta inte vore illa nog i sig så har idag det spanska folket fått se sin stolthet sargats ännu mer, eftersom landets kreditbetyg nu har sänkts.
Jag hoppas verkligen att resten av världen lär sig läxan av det spanska misslyckandet, och upphör med de så kallade "progressiva experimenten" som slagit sönder såväl moralen som de sociala stratifieringarna och hierarkierna. Det stolta land som en gång inspirerade Hemingway till Den gamle och havet finns inte längre. Folk känner helt enkelt inte längre sin plats, och resultaten har inte låtit vänta på sig. Den spanska radikala urholkningen av de socialkonservativa värderingarna är ett varnande exempel för oss alla!
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6, SR7, GP1, DI1, DI2, Di3, DI4, DI5, Exp
Glöm alla pseudovetenskapliga teorier som sprids av kryptosocialistiska amatörekonomer som SvD:s Cervenka. Dessa uppkomlingar bortser totalt från en månghundraårig ekonomisk-filosofisk tradition då de gör sina analyser, och pratar självupptaget om inbillade bostadsbubblor och en påstådd bristfällig kapitalisering av banksystemet. Problemets orsaker finns istället att finna någon helt annanstans.
I Spaniens fall så beror den uppkomna situationen på den ideologiska vilsenhet som följde på den store Francisco Francos död, och de farliga socialistiska experiment som detta ledde till. Århundraden av stolta värderingar och traditioner kastades överbord på en natt, och i stället så skulle ett "progressivt samhälle" byggas. Resultatet av detta ser vi idag: Spanien är på väg att ställa in betalningarna, landets en gång så stolta folk får tigga om nödlån och som om detta inte vore illa nog i sig så har idag det spanska folket fått se sin stolthet sargats ännu mer, eftersom landets kreditbetyg nu har sänkts.
Jag hoppas verkligen att resten av världen lär sig läxan av det spanska misslyckandet, och upphör med de så kallade "progressiva experimenten" som slagit sönder såväl moralen som de sociala stratifieringarna och hierarkierna. Det stolta land som en gång inspirerade Hemingway till Den gamle och havet finns inte längre. Folk känner helt enkelt inte längre sin plats, och resultaten har inte låtit vänta på sig. Den spanska radikala urholkningen av de socialkonservativa värderingarna är ett varnande exempel för oss alla!
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6, SR7, GP1, DI1, DI2, Di3, DI4, DI5, Exp
Så undviker du bisfenolen
Bra mat måste få kosta sade alltid min kloka moder, den framlidna Grevinnan. Själv har jag alltid levt och ätit efter detta motto, och jag försäkrar mig alltid om att till exempel den gåslever och kobebiff jag äter håller högsta kvalitet. Tyvärr är detta inte ett budskap som har nått ut i breda samhällslager, och i synnerhet inte bland de lägre skikten av populasen.
Vi har ju länge fått höra om problemen med sockersjuka och övervikt som kommer i spåren av arbetarklassens förkärlek för dålig snabbmat, och i dagarna uppmärksammade mig min gode vän Diplomaten på ett nytt fenomen som diskuteras livligt nuförtiden, nämligen den så kallade bisfenolen. Detta är för den oinsatte en kemisk partikel som till exempel finns i konserver, och som nu påstås vara skadlig för hälsan.
Personligen förhåller jag mig alltid misstänksam till den här sortens alarmistisk matjournalistik. Våra fina mat- och kemiföretag anstränger sig självfallet till det yttersta att endast leverera säkra produkter till sina kunder - allt annat vore såklart att såga av den gren de själva sitter på. De allmänt spridda konspirationsteorierna om att de skulle leverera produkter som inte är ordentligt testade förefaller mig därför ytterst osannolika, så som konspirationsteorier nästan alltid är.
För den som vill vara på den säkra sidan finns hur som helst endast en sak att göra, och det är att följa det råd min moder, den framlidna Grevinnan, en gång gav - låt maten få kosta! På så sätt försäkrar du dig inte bara att din hummer, gåslever och ryska kaviar är ofarlig, utan också att den blir till en kulinarisk höjdpunkt!
DN, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, Exp, AB1, AB2
Vi har ju länge fått höra om problemen med sockersjuka och övervikt som kommer i spåren av arbetarklassens förkärlek för dålig snabbmat, och i dagarna uppmärksammade mig min gode vän Diplomaten på ett nytt fenomen som diskuteras livligt nuförtiden, nämligen den så kallade bisfenolen. Detta är för den oinsatte en kemisk partikel som till exempel finns i konserver, och som nu påstås vara skadlig för hälsan.
Personligen förhåller jag mig alltid misstänksam till den här sortens alarmistisk matjournalistik. Våra fina mat- och kemiföretag anstränger sig självfallet till det yttersta att endast leverera säkra produkter till sina kunder - allt annat vore såklart att såga av den gren de själva sitter på. De allmänt spridda konspirationsteorierna om att de skulle leverera produkter som inte är ordentligt testade förefaller mig därför ytterst osannolika, så som konspirationsteorier nästan alltid är.
För den som vill vara på den säkra sidan finns hur som helst endast en sak att göra, och det är att följa det råd min moder, den framlidna Grevinnan, en gång gav - låt maten få kosta! På så sätt försäkrar du dig inte bara att din hummer, gåslever och ryska kaviar är ofarlig, utan också att den blir till en kulinarisk höjdpunkt!
DN, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, Exp, AB1, AB2
onsdag 6 juni 2012
Den populistiska retoriken får kapitalet att fly Europa
Efter nationaldagsfirandet så bjöd jag in Mäklarens son och Bankmannen för en liten champagnekvällsvard i bästa nationaldagsanda. Över en mer än 60 år gammal Veuve Clicquot, cigarrer och kallskuret så diskuterade vi de rådande finansiella problemen, gentlemän emellan.
Mäklarens son - fortfarande iförd karolinuniform - berättade om hur hans far Mäklaren trivs väldigt bra i Schweiz, där han befunnit sig sedan en tid för att expandera sin internationella verksamhet. Han överväger tydligen att bli kvar i detta upplysta vackra land på grund av dess förmånliga beskattningsregler, någonting som blir allt vanligare bland oss i eliten. Inte minst då effekterna av den slarvigt hanterade eurokrisen tar sig uttryck i allt mer populistisk och kapitalfientlig retorik från de ledande europeiska politikernas sida. Någonting som, enligt Mäklarens son, är en växande källa till oro bland hans kamrater på Handels, dessa käcka gossar som utgör vårt konungarikes framtid och borde veta bättre än några andra.
Bankmannen instämde till fullo, och berättade för oss om EU:s senaste påfund. I korthet går detta ut på att de europeiska skattebetalana skall befrias från sin solidariska plikt att hjälpa kontinentens krisande banker. EU:s senaste påfund går tydligen ut på att bankerna själva skall finansiera de räddningsfonder snarare än att hjälpas av skattebetalarna. Ett populistiskt påfund som endast tjänar till att ge de populistiska politikerna billiga poänger, snarare än att ta ansvar för vår gemensamma framtid. För att inte tala om vilket svek det är mot våra fina banker, som i så många år självuppoffrande slitit för det allmännas bästa.
Bankerna, förklarade Bankmannen observant, är källan till vårt välstånd, de har i århundraden tillhandahållit såväl riskkapital till våra flitiga företagare som generösa lån till de mindre bemedlade klasserna i samhället som ej haft råd att betala sina bostäder kontant. Men efter att i alla år på detta sätt ha tjänat samhällets bästa har bankerna i spåren av kriser blivit ett lätt mål för vänsterjournalister och populistiska politiker. De har således i krisens spår under år efter år fått finna sig i att utpekas som syndabockar för allt som är dåligt i samhället. En ytterst skrämmande anledning, med ytterst obehagliga historiska paralleller!
Efter en så oroväckande diskussion kanske du, gode läsare, tror att kvällen slutade med dyster stämning, men om det är något jag är känd för så är det att alltid kunna se det positiva i varje given situation. Efter alla dystra ord så utbrast jag till slut i sann optimistisk anda att jag trots allt trodde att allting skulle lösa sig till det bästa. Innan någon hann protestera kallade jag därefter genast in min butler, sade till honom att spela upp Jussi Björlings klassiska tolkning av Kungssången för oss och därefter komma in till oss med mer champagne, cognac och löjromssnittar. Stämningen förändrades därefter snabbt till en anda av optimism och patriotism, och resten av kvällen förlöpte i en väldigt angenäm anda!
DN1, DN2, DN3, SvD, SR
Mäklarens son - fortfarande iförd karolinuniform - berättade om hur hans far Mäklaren trivs väldigt bra i Schweiz, där han befunnit sig sedan en tid för att expandera sin internationella verksamhet. Han överväger tydligen att bli kvar i detta upplysta vackra land på grund av dess förmånliga beskattningsregler, någonting som blir allt vanligare bland oss i eliten. Inte minst då effekterna av den slarvigt hanterade eurokrisen tar sig uttryck i allt mer populistisk och kapitalfientlig retorik från de ledande europeiska politikernas sida. Någonting som, enligt Mäklarens son, är en växande källa till oro bland hans kamrater på Handels, dessa käcka gossar som utgör vårt konungarikes framtid och borde veta bättre än några andra.
Bankmannen instämde till fullo, och berättade för oss om EU:s senaste påfund. I korthet går detta ut på att de europeiska skattebetalana skall befrias från sin solidariska plikt att hjälpa kontinentens krisande banker. EU:s senaste påfund går tydligen ut på att bankerna själva skall finansiera de räddningsfonder snarare än att hjälpas av skattebetalarna. Ett populistiskt påfund som endast tjänar till att ge de populistiska politikerna billiga poänger, snarare än att ta ansvar för vår gemensamma framtid. För att inte tala om vilket svek det är mot våra fina banker, som i så många år självuppoffrande slitit för det allmännas bästa.
Bankerna, förklarade Bankmannen observant, är källan till vårt välstånd, de har i århundraden tillhandahållit såväl riskkapital till våra flitiga företagare som generösa lån till de mindre bemedlade klasserna i samhället som ej haft råd att betala sina bostäder kontant. Men efter att i alla år på detta sätt ha tjänat samhällets bästa har bankerna i spåren av kriser blivit ett lätt mål för vänsterjournalister och populistiska politiker. De har således i krisens spår under år efter år fått finna sig i att utpekas som syndabockar för allt som är dåligt i samhället. En ytterst skrämmande anledning, med ytterst obehagliga historiska paralleller!
Efter en så oroväckande diskussion kanske du, gode läsare, tror att kvällen slutade med dyster stämning, men om det är något jag är känd för så är det att alltid kunna se det positiva i varje given situation. Efter alla dystra ord så utbrast jag till slut i sann optimistisk anda att jag trots allt trodde att allting skulle lösa sig till det bästa. Innan någon hann protestera kallade jag därefter genast in min butler, sade till honom att spela upp Jussi Björlings klassiska tolkning av Kungssången för oss och därefter komma in till oss med mer champagne, cognac och löjromssnittar. Stämningen förändrades därefter snabbt till en anda av optimism och patriotism, och resten av kvällen förlöpte i en väldigt angenäm anda!
DN1, DN2, DN3, SvD, SR
Vi firar som karoliner hemma hos Friherren
Idag är det den svenska nationaldagen, i sanning en dag att fira! Redan som liten lärde mig min fader, den framlidne Greven, vikten av fosterlandskärlek. Jag har i min tur fört denna ädla tradition vidare till mina barn och barnbarn, och kommer därför självfallet föregå med gott exempel genom att fira ordentligt idag.
Förr om åren brukade jag patriotiskt fira dagen på Skansen. Dessvärre har detta firande för varje år blivit alltmer urvattnat och vulgariserat, och i år har firandet nått någon sorts lågvattenmärke med uppträdanden av moderna schlagerartister, TV-personligheter och burleskartister. Under sådana omständigheter finner jag evenemanget min närvaro ovärdig, men jag lider med Konungen som förväntas genomlida allt detta med ett leende på läpparna.
Istället så firar jag med Mäklarens son, Friherren, Diplomten och Advokaten. Vi har samlats hemma hos Friherren, stilfullt klädda i handsydda karolinuniformer. Advokaten mumlade syrligt om hur min nyinköpta Jaeger-LeCoultre ej var en tidstypisk accessoar för en karolin, men jag tror bara han är avundsjuk. Jag, Friherren och Diplomaten kom nämligen gemensamt fram till att det vore olämpligt om Mäklarens son som är ung och Bankmannen som ej är adlig fick bära officersuniformer. Mäklarens son som är en väldigt klok gosse såg med en gång det rimliga i detta, men Advokaten har osportsligt knorrat från och till.
En utsökt buffé med läkerheter som gåslever, hummer, rysk kaviar, löjrom, kobebiff och givetvis ett generöst utbud av cognac hors d'âge står uppdukat. Efter maten har Mäklarens son övertalat mig att recitera patriotiska pärlor av Verner von Heidenstam. Efter många år som gift tror jag mig känna Grevinnan så väl att jag misstänker att detta kommer få henne att fälla en tår eller två, där hon står i sin traditionella dalkulladräkt. Sedan samlas vi karlar för oss själva och diskuterar nya bonusupplägg och utbyter minnen från våra glada ungdomsdagar på Sigtuna.
Till min glädje ser jag att en del patriotiska traditioner av den gamla skolan ännu lever kvar. Sveriges egentlige kronarvinge, prins Carl Philip, har idag delat ut medaljer till svenska krigsveteraner. Att det, förutom oss själva i våra kostymer, ännu finns tappra svenskar som får arvet från karolinernas tid att leva vidare är en nyhet som värmer en Greves hjärta så här på Fosterlandets egen dag.
DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, AB, GP1, GP2, GP3, SR
Förr om åren brukade jag patriotiskt fira dagen på Skansen. Dessvärre har detta firande för varje år blivit alltmer urvattnat och vulgariserat, och i år har firandet nått någon sorts lågvattenmärke med uppträdanden av moderna schlagerartister, TV-personligheter och burleskartister. Under sådana omständigheter finner jag evenemanget min närvaro ovärdig, men jag lider med Konungen som förväntas genomlida allt detta med ett leende på läpparna.
Istället så firar jag med Mäklarens son, Friherren, Diplomten och Advokaten. Vi har samlats hemma hos Friherren, stilfullt klädda i handsydda karolinuniformer. Advokaten mumlade syrligt om hur min nyinköpta Jaeger-LeCoultre ej var en tidstypisk accessoar för en karolin, men jag tror bara han är avundsjuk. Jag, Friherren och Diplomaten kom nämligen gemensamt fram till att det vore olämpligt om Mäklarens son som är ung och Bankmannen som ej är adlig fick bära officersuniformer. Mäklarens son som är en väldigt klok gosse såg med en gång det rimliga i detta, men Advokaten har osportsligt knorrat från och till.
En utsökt buffé med läkerheter som gåslever, hummer, rysk kaviar, löjrom, kobebiff och givetvis ett generöst utbud av cognac hors d'âge står uppdukat. Efter maten har Mäklarens son övertalat mig att recitera patriotiska pärlor av Verner von Heidenstam. Efter många år som gift tror jag mig känna Grevinnan så väl att jag misstänker att detta kommer få henne att fälla en tår eller två, där hon står i sin traditionella dalkulladräkt. Sedan samlas vi karlar för oss själva och diskuterar nya bonusupplägg och utbyter minnen från våra glada ungdomsdagar på Sigtuna.
Till min glädje ser jag att en del patriotiska traditioner av den gamla skolan ännu lever kvar. Sveriges egentlige kronarvinge, prins Carl Philip, har idag delat ut medaljer till svenska krigsveteraner. Att det, förutom oss själva i våra kostymer, ännu finns tappra svenskar som får arvet från karolinernas tid att leva vidare är en nyhet som värmer en Greves hjärta så här på Fosterlandets egen dag.
DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, AB, GP1, GP2, GP3, SR
måndag 4 juni 2012
Krisen är goda nyheter för den historieintresserade turisten
Den ekonomiska krisen är på många sätt en rent psykologiskt historia. Vad som driver upp räntorna är farhågor om att bankernas tillgångar inte räcker till för att täcka deras åtaganden. Någonting som i själva verket alltid har varit sant, men någonting som också först blir ett problem då populasen i stort börjar uppmärksamma fenomenet.
Det finns dock ingen anledning till oro över att finanstopparnas tillgångar skulle raderas vid en bankkollaps, och därmed äventyra tillgången på riskkapital. Vi inom finansen har för länge sedan genomskådat banksystemets osäkerhet. Vi placerar ej längre själva vårt kapital i bankaktier och hoppas att värdet på dessa skall stiga, utan ser istället till att vi blir belönade genom sinnrika bonussystem. Dessa pengar placerar vi därefter i fasta tillgångar som guld, råvarufyndigheter eller statspapper i säkra länder som exempelvis Schweiz.
Den psykologiska oron får dock ett flertal reella resultat, som till exempel att det blir allt förmånligare att turista i krisländerna. Själv är jag ju van vid hög standard på såväl flygtransport, boende, mat och andra nöjen som till exempel golf, men det faktum att jag är van vid höga standarder är inte samma sak som att jag är beredd att betala mer än vad som är nödvändigt.
Min framlidne fader Greven påpekade alltid att det är viktigt att aldrig betala för mycket. Accelererande priser, påpekade den framlidne Greven, kan skämma bort turistländernas hospitalitetsentreprenörer med plötsliga inkomster på en nivå de ej är vana vid, med klassosäkerhet, vulgärkonsumtion och förödande social oro som följd. Därför är det med stor glädje jag har följt prisutvecklingen på rekreationsturism i länderna kring Medelhavet.
Utvecklingen i Grekland har varit särskilt gynnsam, särskilt då de grekiska olivbönderna nu sent omsider har insett att deras plats är i jordbruket, snarare än på lyxrestauranger, exklusiva stränder och golfbanor. Detta har gynnsamt bidragit till att pressa priserna nedåt, vilket jag och Grevinnan inte varit sena att utnyttja!
Vi har vid ett flertal weekends tagit med oss barnbarnen på flyget ned till Grekland, och som den historiekännare jag är så har jag berättat för barnbarnen om tvillingarna Romulus och Venus, om Hannibal och hans mammutar och andra viktiga skeenden från den rika hellenistiska historien.
Nu väntar jag ivrigt på att utvecklingen i Spanien skall ta en liknande vändning. Jag har ofta berättat för barnbarnen om hur Franco slog ned det vänsterradikala revolutionsförsöket på 30-talet, men det skulle vara lärorikt för dem att se platserna för de stora slagen med egna ögon.
SR, DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3
Det finns dock ingen anledning till oro över att finanstopparnas tillgångar skulle raderas vid en bankkollaps, och därmed äventyra tillgången på riskkapital. Vi inom finansen har för länge sedan genomskådat banksystemets osäkerhet. Vi placerar ej längre själva vårt kapital i bankaktier och hoppas att värdet på dessa skall stiga, utan ser istället till att vi blir belönade genom sinnrika bonussystem. Dessa pengar placerar vi därefter i fasta tillgångar som guld, råvarufyndigheter eller statspapper i säkra länder som exempelvis Schweiz.
Den psykologiska oron får dock ett flertal reella resultat, som till exempel att det blir allt förmånligare att turista i krisländerna. Själv är jag ju van vid hög standard på såväl flygtransport, boende, mat och andra nöjen som till exempel golf, men det faktum att jag är van vid höga standarder är inte samma sak som att jag är beredd att betala mer än vad som är nödvändigt.
Min framlidne fader Greven påpekade alltid att det är viktigt att aldrig betala för mycket. Accelererande priser, påpekade den framlidne Greven, kan skämma bort turistländernas hospitalitetsentreprenörer med plötsliga inkomster på en nivå de ej är vana vid, med klassosäkerhet, vulgärkonsumtion och förödande social oro som följd. Därför är det med stor glädje jag har följt prisutvecklingen på rekreationsturism i länderna kring Medelhavet.
Utvecklingen i Grekland har varit särskilt gynnsam, särskilt då de grekiska olivbönderna nu sent omsider har insett att deras plats är i jordbruket, snarare än på lyxrestauranger, exklusiva stränder och golfbanor. Detta har gynnsamt bidragit till att pressa priserna nedåt, vilket jag och Grevinnan inte varit sena att utnyttja!
Vi har vid ett flertal weekends tagit med oss barnbarnen på flyget ned till Grekland, och som den historiekännare jag är så har jag berättat för barnbarnen om tvillingarna Romulus och Venus, om Hannibal och hans mammutar och andra viktiga skeenden från den rika hellenistiska historien.
Nu väntar jag ivrigt på att utvecklingen i Spanien skall ta en liknande vändning. Jag har ofta berättat för barnbarnen om hur Franco slog ned det vänsterradikala revolutionsförsöket på 30-talet, men det skulle vara lärorikt för dem att se platserna för de stora slagen med egna ögon.
SR, DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3
Skatteåterbäringens fröjder!
Skatteåterbäringen är här, vilket är strålande nyheter för många av mina landsmän i dessa ekonomiska orostider. Skatteåterbäringen kommer förhoppningsvis få konsumtionen att stiga igen, vilket skulle gynna våra driftiga svenska företagare och därmed även hela landets finanser.
Personligen får jag tyvärr knappt något skatteåterbäring länge, men i händelse att detta faktum skulle göra någon av mina trogna läsare orolig för min skull så har jag lugnande besked. Anledningen till att jag inte får någon skatteåterbäring är nämligen att jag knappt betalat någon skatt till att börja med!
Med alla fiffiga avdrag och kryphål som finns i skattelagstiftningen för samhällets bättre bemedlade så behöver jag knappt betala någon skatt. När Socialistpartiet på min farfars, den framlidne Grevens, tid tog makten i landet så var de visa nog att inse att deras experimentella socialistiska reformer aldrig skulle lyckas om de gjorde sig till ovänner med överklassen.
Skattereglerna är därför utformade så att det är främst medelklassen som behöver betala skatt. För samhällets elit finns det gott om kryphål och fiffiga avdrag och arbetarklassen har ju sina bidrag. Men medelklassens ingenjörer och andra tjänstemän jobbar flitigt på, betalar patriotiskt sin skatt, och möjliggör på så sätt såväl fortsatta utbetalningar från de generösa bidragssystemen som ansamlandet av kapital bland oss som har vett att förvalta det på bästa sätt. Det senare kommer såklart i förlängningen hela samhället till del via den så kallade trickle down-effekten.
Själv så har jag såklart alltid röstat på Högern, men jag är den förste att erkänna att det av Socialisterna framtagna nya systemet fungerar förvånansvärt väl. För hela Sverige!
DN1, DN2, DN3
Personligen får jag tyvärr knappt något skatteåterbäring länge, men i händelse att detta faktum skulle göra någon av mina trogna läsare orolig för min skull så har jag lugnande besked. Anledningen till att jag inte får någon skatteåterbäring är nämligen att jag knappt betalat någon skatt till att börja med!
Med alla fiffiga avdrag och kryphål som finns i skattelagstiftningen för samhällets bättre bemedlade så behöver jag knappt betala någon skatt. När Socialistpartiet på min farfars, den framlidne Grevens, tid tog makten i landet så var de visa nog att inse att deras experimentella socialistiska reformer aldrig skulle lyckas om de gjorde sig till ovänner med överklassen.
Skattereglerna är därför utformade så att det är främst medelklassen som behöver betala skatt. För samhällets elit finns det gott om kryphål och fiffiga avdrag och arbetarklassen har ju sina bidrag. Men medelklassens ingenjörer och andra tjänstemän jobbar flitigt på, betalar patriotiskt sin skatt, och möjliggör på så sätt såväl fortsatta utbetalningar från de generösa bidragssystemen som ansamlandet av kapital bland oss som har vett att förvalta det på bästa sätt. Det senare kommer såklart i förlängningen hela samhället till del via den så kallade trickle down-effekten.
Själv så har jag såklart alltid röstat på Högern, men jag är den förste att erkänna att det av Socialisterna framtagna nya systemet fungerar förvånansvärt väl. För hela Sverige!
DN1, DN2, DN3
lördag 18 februari 2012
De dyra dropparna får inte kastas bort på de nyrika!
En flaska cognac från Napoleons tid bjuds i dagarna ut på marknaden för i storleksordningen en miljon kronor. Tvåhundra år gammalt får sägas vara hors d'âge om något, och som den erkänt stora cognacskonnässör jag är så skall jag göra allt som står i min makt för att bli dess nya ägare.
Tyvärr är tydligen den nederländske säljaren helt inställt på att fokusera sina säljinsatser på de ryska och kinesiska marknaderna. Utsikterna till ett högt försäljningspris har uppenbarligen helt fått honom att glömma att det är en europeisk kulturskatt det handlar om. Detta innebär dessvärre inte bara att mina egna möjligheter att få ta del av dessa ädla droppar minskar, det innebär också att cognacen riskerar att hamna hos någon kappvändare till före detta kommunistöverlöpare.
Tanken på att de ädla dropparna kan komma att drickas upp av någon vulgär och nyrik individ, som ej förstår att uppskatta de dyra dropparnas rika palett av smaker, gör mig direkt illa till mods!
DN, SvD, EK, GP, ÖC, SMP, HD, VK, NT, NLT
Tyvärr är tydligen den nederländske säljaren helt inställt på att fokusera sina säljinsatser på de ryska och kinesiska marknaderna. Utsikterna till ett högt försäljningspris har uppenbarligen helt fått honom att glömma att det är en europeisk kulturskatt det handlar om. Detta innebär dessvärre inte bara att mina egna möjligheter att få ta del av dessa ädla droppar minskar, det innebär också att cognacen riskerar att hamna hos någon kappvändare till före detta kommunistöverlöpare.
Tanken på att de ädla dropparna kan komma att drickas upp av någon vulgär och nyrik individ, som ej förstår att uppskatta de dyra dropparnas rika palett av smaker, gör mig direkt illa till mods!
DN, SvD, EK, GP, ÖC, SMP, HD, VK, NT, NLT
tisdag 14 februari 2012
Snart öppnar de socialkonservativa daghemmen sina portar
Att Ylva Myrdals socialistiska projekt med storbarnkammare har slagit fullständigt slint torde idag stå klart för varje tänkande människa. Över en lunch bestående av hummer garnerad med rysk kaviar uppmärksammade Friherren idag mig och Bankmannen på förskolan Egalia. På denna förskola tvingas tydligen barnen i något slags radikalfeministiskt försök till hjärntvätt att säga "hen" istället för "han" eller "hon".
Att storbarnkamrarna fullständigt slagit sönder kärnfamiljens vardag är ett väletablerat faktum. Barnen förvägras under sina viktiga uppväxtår sina mödrars omsorg, och mödrarna själva tvingas i sin tur ut i arbetslivet för att göra allehanda manssysslor. Det är inte långsökt att förmoda att detta är en av de främsta orsakerna till att skilsmässor blir allt vanligare, men de radikala grupperna har nu uppenbarligen bestämt sig för att trots detta ta det hela ett steg längre. Barnens könstillhörighet skall nu uppenbarligen helt utplånas, och jag vågar knappt tänka på vad som kommer att ske när dessa osäkra och förvirrade människor en dag skall gå ut i arbetslivet.
Själva lät jag och Grevinnan våra barn inte komma i närheten av något daghem. Som hemmafru lade Grevinnan stor möda vid att fostra barnen i sunda värderingar, och som hjälp vid lek och blöjbyte hade vi självfallet barnflickor. Som den socialt engagerade man jag är är jag emellertid fullt medveten om att delar av arbetarklassen inte har råd att anställa en barnflicka, men jag tror att de finns en lösning även för dessa. Jag är nämligen övertygad om att en motreaktion i form av socialkonservativa daghem snart kommer att bli verklighet.
På "Cajsa Wargs förskola" skulle flickorna såväl kunna få leka med sina dockor som lära sig grunderna i hushållsarbete. Pojkarna på "Förskolan Christopher Polhem" å sin sida skulle, utan att störas av feministiska galningar, få leka med sina modellbilar och lära sig grunderna i mer manliga sysselsättningar som mekanik och fabriksarbete.
DN 1, 2, 3, 4
Att storbarnkamrarna fullständigt slagit sönder kärnfamiljens vardag är ett väletablerat faktum. Barnen förvägras under sina viktiga uppväxtår sina mödrars omsorg, och mödrarna själva tvingas i sin tur ut i arbetslivet för att göra allehanda manssysslor. Det är inte långsökt att förmoda att detta är en av de främsta orsakerna till att skilsmässor blir allt vanligare, men de radikala grupperna har nu uppenbarligen bestämt sig för att trots detta ta det hela ett steg längre. Barnens könstillhörighet skall nu uppenbarligen helt utplånas, och jag vågar knappt tänka på vad som kommer att ske när dessa osäkra och förvirrade människor en dag skall gå ut i arbetslivet.
Själva lät jag och Grevinnan våra barn inte komma i närheten av något daghem. Som hemmafru lade Grevinnan stor möda vid att fostra barnen i sunda värderingar, och som hjälp vid lek och blöjbyte hade vi självfallet barnflickor. Som den socialt engagerade man jag är är jag emellertid fullt medveten om att delar av arbetarklassen inte har råd att anställa en barnflicka, men jag tror att de finns en lösning även för dessa. Jag är nämligen övertygad om att en motreaktion i form av socialkonservativa daghem snart kommer att bli verklighet.
På "Cajsa Wargs förskola" skulle flickorna såväl kunna få leka med sina dockor som lära sig grunderna i hushållsarbete. Pojkarna på "Förskolan Christopher Polhem" å sin sida skulle, utan att störas av feministiska galningar, få leka med sina modellbilar och lära sig grunderna i mer manliga sysselsättningar som mekanik och fabriksarbete.
DN 1, 2, 3, 4
torsdag 9 februari 2012
Pensionärerna skor sig på mäklarnas bekostnad
Statsministern övergav häromdagen för ovanlighetens skull vänsterretoriken, och visade svenskarna att någonstans bakom hans billiga kostym finns det fortfarande en Högerman värd namnet. Pensionsåldern bör höjas till 75 år menar Reinfeldt, så att Sverige inte riskerar att bli ett nytt Grekland.
Jag diskuterade detta med Friherren och Mäklaren idag över en trerätters middag med en utsökt gåsleverpaté som höjdpunkt, och vi var rörande eniga om att Statsministern här var inne på helt rätt linje. Sverige har inte längre råd att försörja en allt större skada oproduktiva pensionärer, och när blev det egentligen en självklarhet att den som inte satt undan pengar för sin ålders höst skall kunna förvänta sig att försörjas av staten? Min fader, den salige Greven, jobbade hårt i hela sitt liv och hade inte bara avsatt delar av familjeförmögenheten för sin ålderdom, utan fortsatte dessutom att jobba i familjeföretaget i hela sitt liv!
Mäklaren berättade hur han och hans kollegor har det svårt i dessa dagar, de fallande huspriserna och den av alltför många regleringar orsakade lågkonjunkturen har slagit hårt mot hela bostadsbranschen. Mäklaren förklarade hur de hårda tiderna har fått honom och och hans kollegor att överväga att ta betalt för sina omkostnader även i de fall då deras arbete inte leder till någon försäljning. "Varför", frågade sig Mäklaren retoriskt, "skall vi jobba gratis medan staten låter de skattepengar vi tvingas betala regna ned över lata 65-åringar?" Efter några sekunders dramatisk paus tillade han, som för att understryka situationens allvar, "själv har jag inte haft råd att köpa mig en ny Rolex på flera månader!"
Mäklaren gav därmed verkligen såväl mig själv som Friherren någonting att fundera över. "Du har ju helt rätt", utbrast Friherren efter en stunds häpen tystnad, "pensionärerna skor sig ju på hela mäklarkårens bekostnad!" Jag och Friherren nickade instämmande och vi åt därefter efterrätten under kontemplativ tystnad. Det var inte förrän under avecen - en utsökt cognac hors d'âge från 1943 - som samtalet riktigt kom igång igen, så tagna blev vi av situationens allvar. Före vi skildes åt så dunkade både jag själv och Friherren Mäklaren i ryggen, och önskade honom all lycka med införandet av de nya arvodena.
DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SR, Ab, Ab, Ab, Ab, Ab
Jag diskuterade detta med Friherren och Mäklaren idag över en trerätters middag med en utsökt gåsleverpaté som höjdpunkt, och vi var rörande eniga om att Statsministern här var inne på helt rätt linje. Sverige har inte längre råd att försörja en allt större skada oproduktiva pensionärer, och när blev det egentligen en självklarhet att den som inte satt undan pengar för sin ålders höst skall kunna förvänta sig att försörjas av staten? Min fader, den salige Greven, jobbade hårt i hela sitt liv och hade inte bara avsatt delar av familjeförmögenheten för sin ålderdom, utan fortsatte dessutom att jobba i familjeföretaget i hela sitt liv!
Mäklaren berättade hur han och hans kollegor har det svårt i dessa dagar, de fallande huspriserna och den av alltför många regleringar orsakade lågkonjunkturen har slagit hårt mot hela bostadsbranschen. Mäklaren förklarade hur de hårda tiderna har fått honom och och hans kollegor att överväga att ta betalt för sina omkostnader även i de fall då deras arbete inte leder till någon försäljning. "Varför", frågade sig Mäklaren retoriskt, "skall vi jobba gratis medan staten låter de skattepengar vi tvingas betala regna ned över lata 65-åringar?" Efter några sekunders dramatisk paus tillade han, som för att understryka situationens allvar, "själv har jag inte haft råd att köpa mig en ny Rolex på flera månader!"
Mäklaren gav därmed verkligen såväl mig själv som Friherren någonting att fundera över. "Du har ju helt rätt", utbrast Friherren efter en stunds häpen tystnad, "pensionärerna skor sig ju på hela mäklarkårens bekostnad!" Jag och Friherren nickade instämmande och vi åt därefter efterrätten under kontemplativ tystnad. Det var inte förrän under avecen - en utsökt cognac hors d'âge från 1943 - som samtalet riktigt kom igång igen, så tagna blev vi av situationens allvar. Före vi skildes åt så dunkade både jag själv och Friherren Mäklaren i ryggen, och önskade honom all lycka med införandet av de nya arvodena.
DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SR, Ab, Ab, Ab, Ab, Ab
lördag 4 februari 2012
Dags att avskaffa järnvägen!
Jag är av den starka övertygelsen att uppfriskande vinterkyla har en sund och härdande effekt på arbetarklassen. För oss män av börd kan den vara emellertid vara direkt skadlig i längden, våra finlemmade finanshänder riskerar till exempel att förfrysa i den stränga kylan. "Något måste göras!", tänkte jag i veckan för mig själv, och bjöd därför in Friherren, Mäklaren, Advokaten, Bankmannen och Mäklarens son på en av mina traditionsenliga "värmekvällar".
Grevens värmekvällar är alltid väldigt uppskattade tillställningar i vinterkylan, vi samlas i jaktstugan där tjänstefolket har tänt en värmande brasa i öppna spisen. Där sitter vi i varsin sekelskiftesfåtölj och värmer oss med cognac och exklusivt schweizisk glühwein, och diskuterar världsläget gentlemen emellan. "Bros before hoes" som Mäklarens son brukar säga, jag är inte helt på det klara med vad det betyder men jag tror det är en broderskapsfras som härstammar från brittiska internatskolor.
Igår diskuterade vi såklart den här svetsaren Löfven som tagit över ledningen för socialisterna efter landsortstidningsreportern Juholt. Vi var alla överens om att han kan bli en farlig motståndare, men han är kärnkraftsanhängare och antifeminist vilket åtminstone är positiva tecken. Därefter gled diskussionen för en stund in på min Jaeger-LeCoultre, fruarnas kläder och pälsar, men det var när vårt samtal kom in på järnvägen som det blev riktigt intressant.
Efter att ha diskuterat för- och nackdelar med detta föråldrade transportmedel så kom vi fram till att det inte har någon framtid i vår moderna värld. Järnvägen var en fantastisk uppfinning under den tidiga industriella revolutionen, men teknikutvecklingen har idag sprungit ifrån denna en gång så viktiga innovation. Järnvägen kan kanske för en tid fortsätta att spela en mindre roll i varma länders transportsystem. Där växlar inte kan frysa och spår inte snöa igen kan måhända tågen fortsätta att rulla i ytterligare några årtionden, men i Sverige är järnvägen idag ingenting annat än en teknisk återvändsgränd.
Lastbilar, supertankers och flygplan är framtiden, konstaterade vi enhälligt. Dessa pålitliga maskiner låter sig inte stoppas av lite snö, utan gör vad de är byggda för oavsett årstid och är inte beroende av opålitlig infrastruktur. Tack vare Kanadas fantastiska oljesandstillgångar är inte heller drivmedelsförsörjningen hotad, utan vi kan hålla dem rullande för evigt.
Som en passionerad naturvän är jag heller inte sen med att se de miljömässiga fördelarna med detta, de stora ingrepp i naturen som järnvägarnas framfart har inneburit kan med järnvägens avskaffande bli ett minne blott. Och glöm inte heller de stora mängder järn som kommer att frigöras då rälsen bryts upp. Banverket kan bli ett nytt Kiruna!
DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Ab, SR, SR, SVT, SVT
Grevens värmekvällar är alltid väldigt uppskattade tillställningar i vinterkylan, vi samlas i jaktstugan där tjänstefolket har tänt en värmande brasa i öppna spisen. Där sitter vi i varsin sekelskiftesfåtölj och värmer oss med cognac och exklusivt schweizisk glühwein, och diskuterar världsläget gentlemen emellan. "Bros before hoes" som Mäklarens son brukar säga, jag är inte helt på det klara med vad det betyder men jag tror det är en broderskapsfras som härstammar från brittiska internatskolor.
Igår diskuterade vi såklart den här svetsaren Löfven som tagit över ledningen för socialisterna efter landsortstidningsreportern Juholt. Vi var alla överens om att han kan bli en farlig motståndare, men han är kärnkraftsanhängare och antifeminist vilket åtminstone är positiva tecken. Därefter gled diskussionen för en stund in på min Jaeger-LeCoultre, fruarnas kläder och pälsar, men det var när vårt samtal kom in på järnvägen som det blev riktigt intressant.
Efter att ha diskuterat för- och nackdelar med detta föråldrade transportmedel så kom vi fram till att det inte har någon framtid i vår moderna värld. Järnvägen var en fantastisk uppfinning under den tidiga industriella revolutionen, men teknikutvecklingen har idag sprungit ifrån denna en gång så viktiga innovation. Järnvägen kan kanske för en tid fortsätta att spela en mindre roll i varma länders transportsystem. Där växlar inte kan frysa och spår inte snöa igen kan måhända tågen fortsätta att rulla i ytterligare några årtionden, men i Sverige är järnvägen idag ingenting annat än en teknisk återvändsgränd.
Lastbilar, supertankers och flygplan är framtiden, konstaterade vi enhälligt. Dessa pålitliga maskiner låter sig inte stoppas av lite snö, utan gör vad de är byggda för oavsett årstid och är inte beroende av opålitlig infrastruktur. Tack vare Kanadas fantastiska oljesandstillgångar är inte heller drivmedelsförsörjningen hotad, utan vi kan hålla dem rullande för evigt.
Som en passionerad naturvän är jag heller inte sen med att se de miljömässiga fördelarna med detta, de stora ingrepp i naturen som järnvägarnas framfart har inneburit kan med järnvägens avskaffande bli ett minne blott. Och glöm inte heller de stora mängder järn som kommer att frigöras då rälsen bryts upp. Banverket kan bli ett nytt Kiruna!
DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Ab, SR, SR, SVT, SVT
Förtalet av Apple börjar bli löjligt
Applefientliga artiklar börjar bli ett allt vanligare fenomen i media. Efter en våg av personangrepp mot Steve Jobs, företagets framlidne ledare, så har man ny bytt fokus. Man väljer nu att sprida ogrundade rykten om att arbetarna hos företagets underleverantörer skulle behandlas dåligt!
Jag äger själv en sån här liten käck iPhone-manick, även om Mäklarens son brukar kalla den för min pimpPhone eftersom det är en modifierad variant med diamantinlägg som Grevinnan köpte till mig i Dubai. Den fungerar alldeles utmärkt, det går till och med att blogga på den. Och som min fader, den framlidne Greven alltid brukade säga, ett väl utfört arbete är ett kvitto på att arbetarna är nöjda och sluppit bli störda i sitt förvärv av rabulistiska fackliga agitatorer. Av detta kan jag inte dra någon annan slutsats att de kinesiska arbetarna trivs lika utmärkt på sina jobb!
Att journalisterna inte förstår att Kina är ett tillväxtland, som valt att inte infört de socialistiska regleringar av arbetsmarknaden som så länge har förlamat det svenska arbetslivet, är knappast Apples problem. Så småningom, när marknaden, tillväxten och den osynliga handen har låtit sin magi flöda över det kinesiska näringslivet några årtionden till så kommer kanske även de kinesiska flitiga arbetarna kunna åtnjuta förmåner som demokrati, yttrandefrihet och betald semester. Under tiden så är det dock av högsta vikt att de välmenande men naiva världsförbättrarnas iver inte tillåts att stå i vägen för den kinesiska utvecklingen. Ett sådant ansvarslöst agerande kan utlösa en djup global recession.
SvD, E24, E24
Jag äger själv en sån här liten käck iPhone-manick, även om Mäklarens son brukar kalla den för min pimpPhone eftersom det är en modifierad variant med diamantinlägg som Grevinnan köpte till mig i Dubai. Den fungerar alldeles utmärkt, det går till och med att blogga på den. Och som min fader, den framlidne Greven alltid brukade säga, ett väl utfört arbete är ett kvitto på att arbetarna är nöjda och sluppit bli störda i sitt förvärv av rabulistiska fackliga agitatorer. Av detta kan jag inte dra någon annan slutsats att de kinesiska arbetarna trivs lika utmärkt på sina jobb!
Att journalisterna inte förstår att Kina är ett tillväxtland, som valt att inte infört de socialistiska regleringar av arbetsmarknaden som så länge har förlamat det svenska arbetslivet, är knappast Apples problem. Så småningom, när marknaden, tillväxten och den osynliga handen har låtit sin magi flöda över det kinesiska näringslivet några årtionden till så kommer kanske även de kinesiska flitiga arbetarna kunna åtnjuta förmåner som demokrati, yttrandefrihet och betald semester. Under tiden så är det dock av högsta vikt att de välmenande men naiva världsförbättrarnas iver inte tillåts att stå i vägen för den kinesiska utvecklingen. Ett sådant ansvarslöst agerande kan utlösa en djup global recession.
SvD, E24, E24
tisdag 31 januari 2012
Underklassafarin kombinerar nytta med nöje!
Jag förstår att min långa tids tystnad på denna uppskattade blogg har väckt frågor, och kanske också oro, bland mina trogna läsare. Låt mig därför försäkra er alla att jag mår utsökt, jag har varit borta på vildsvinsjakt. Friherren bjöd in mig, Mäklaren och Diplomaten till sitt skånska lantslott, och som den passionerade naturvän jag är så tackade jag givetvis ja direkt.
Vi har haft en fantastisk tillsammans bara vi pojkar och jakten gick fantastiskt. Vi fällde ett stort antal viltsvin, men fråga mig inte hur de smakade. Som mina trogna läsare vet föredrar min gom mer sofistikerade smaker, som till exempel kobebiff, så vi gjorde oss av med kadavren i en mindre insjö utanför Friherrens ägor. Som den stora miljövän jag är så tyckte jag det var viktigt att låta köttet gå tillbaka till naturen.
Jag har ju tidigare skrivit om det förskräckliga nya fenomenet med överklassafari, men till min stora glädje så kunde jag i limousinen på väg tillbaka till den kungliga Huvudstaden läsa på min käcka lilla iPhone-manick om hur arbetet för att komma till rätta med detta problem nu är i full gång. Kristdemokraternas Patric Rylander visar med all önskvärd tydlighet att partimedlemmarna inte tänker låta den värdekonservative Mats Odells olyckliga nederlag i partiledarvalet stoppa deras hårda arbete för fosterlandets moraliskt uppvaknande. Rylander har nämligen fått den genialiska idén att ge kommunisterna svar på tal genom att arrangera underklassafari!
Den driftige Rylander hoppas genom att visa upp "socialbidragstagare" och "vanartiga skrikande ungdomar" i sin naturliga miljö bland nedklottrade "hyresrätter i miljonprogrammet" belysa den obehagliga verkligheten bakom de stundom romantiserade kommunistiska slagorden. På så sätt hoppas Rylander kunna såväl underhålla som utbilda deltagarna. Utöver den lättsamma och mer underhållande aspekten av resorna kommer den, ofta naiva allmänheten, på så sätt ges en chans att se den kommunustiska valmanskårens rätta ansikten. En vaccination mot Jonas Sjöstedts budskap som heter duga!
DN, DN, DN, SvD, Ab, SVT, SVT
Vi har haft en fantastisk tillsammans bara vi pojkar och jakten gick fantastiskt. Vi fällde ett stort antal viltsvin, men fråga mig inte hur de smakade. Som mina trogna läsare vet föredrar min gom mer sofistikerade smaker, som till exempel kobebiff, så vi gjorde oss av med kadavren i en mindre insjö utanför Friherrens ägor. Som den stora miljövän jag är så tyckte jag det var viktigt att låta köttet gå tillbaka till naturen.
Jag har ju tidigare skrivit om det förskräckliga nya fenomenet med överklassafari, men till min stora glädje så kunde jag i limousinen på väg tillbaka till den kungliga Huvudstaden läsa på min käcka lilla iPhone-manick om hur arbetet för att komma till rätta med detta problem nu är i full gång. Kristdemokraternas Patric Rylander visar med all önskvärd tydlighet att partimedlemmarna inte tänker låta den värdekonservative Mats Odells olyckliga nederlag i partiledarvalet stoppa deras hårda arbete för fosterlandets moraliskt uppvaknande. Rylander har nämligen fått den genialiska idén att ge kommunisterna svar på tal genom att arrangera underklassafari!
Den driftige Rylander hoppas genom att visa upp "socialbidragstagare" och "vanartiga skrikande ungdomar" i sin naturliga miljö bland nedklottrade "hyresrätter i miljonprogrammet" belysa den obehagliga verkligheten bakom de stundom romantiserade kommunistiska slagorden. På så sätt hoppas Rylander kunna såväl underhålla som utbilda deltagarna. Utöver den lättsamma och mer underhållande aspekten av resorna kommer den, ofta naiva allmänheten, på så sätt ges en chans att se den kommunustiska valmanskårens rätta ansikten. En vaccination mot Jonas Sjöstedts budskap som heter duga!
DN, DN, DN, SvD, Ab, SVT, SVT
lördag 21 januari 2012
Landsortstidningsreporterns fall
Vi hade samlats hemma hos Friherren - Mäklaren, Bankmannen, Diplomaten, Mäklarens son, Friherren själv och jag. Vi hade laddat upp med cognac och gåsleversnittar, men vi var alla för nervösa för att annat än att smutta förstött på cognacen. Jag höll nervöst blicken på min Jaeger-LeCoultre och räknade ned sekunderna som återstod till vi skulle få besked om landsortstidningsreporterns framtid.
Vi undvek som vanligt det statliga organet för socialistisk etermediepropaganda och därför dök Juholt upp i rutan på utsatt tid, punktlig som ett schweiziskt armbandsur. När han meddelade sin avgång var det inte bara landsortsborna i Oskarshamn som ropade "nej!", även hemma hos Friherren hördes de besvikna utropen i kör, och Friherrens tjänare tittade förundrat på oss.
Vi var alldeles för sent ute då vi i torsdags inledde operation Rädda Landsortstidningsreportern. Jag är rädd att inte bara vi utan hela Sverige nu kan få betala dyrt för denna vår senfärdighet, om inte förr så i 2014 års val. Vi kom därför överens om att genast påbörja arbetet med att få den okarismatiske Sven-Erik Österberg vald till hans efterträdare, så att vi även fortsättningsvis kan slippa oroa oss för fler bakåtsträvande återsocialiseringar inom till exempel vård och skola.
Ab, Ab, Ab, Ab, Exp, Exp, Exp, SvD, Exp, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SR, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD
Vi undvek som vanligt det statliga organet för socialistisk etermediepropaganda och därför dök Juholt upp i rutan på utsatt tid, punktlig som ett schweiziskt armbandsur. När han meddelade sin avgång var det inte bara landsortsborna i Oskarshamn som ropade "nej!", även hemma hos Friherren hördes de besvikna utropen i kör, och Friherrens tjänare tittade förundrat på oss.
Vi var alldeles för sent ute då vi i torsdags inledde operation Rädda Landsortstidningsreportern. Jag är rädd att inte bara vi utan hela Sverige nu kan få betala dyrt för denna vår senfärdighet, om inte förr så i 2014 års val. Vi kom därför överens om att genast påbörja arbetet med att få den okarismatiske Sven-Erik Österberg vald till hans efterträdare, så att vi även fortsättningsvis kan slippa oroa oss för fler bakåtsträvande återsocialiseringar inom till exempel vård och skola.
Ab, Ab, Ab, Ab, Exp, Exp, Exp, SvD, Exp, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SR, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD
torsdag 19 januari 2012
Landsortstidningsreportern Juholts sista strid?
Var på Lux och åt kungskrabba med Advokaten och Friherren idag. På vägen dit hade jag passat på att köpa mig ett armbandsur från Bvlgari, efter att Mäklarens son hade övertygad mig om det riktiga i detta igår. Eftersom jag inte ville gå till kontoret utan någon som helst klassmarkör på handleden hade jag på morgonen tagit på mig min Jaeger-LeCoultre. Till det samlade sällskapets stora förnöjsamhet var det således klädd i två stycken armbandsur som jag dramatiskt gjorde entré på restaurangen!
"Om jag någonsin befarade att du hade gått över till Den Röda Sidan och inte längre var en av oss så har du en gång för alla motbevisat mig nu", sade Friherren skämtsamt apropå vår diskussion häromdagen. Detta förde oss osökt in på de alltmer äventyrliga turerna kring landsortstidningsreportern Juholt och hans vapendragare postiljonen Waidelich.
Landsortstidningsreporterns fortsatta karriär som socialistisk partiledare tycks nu vara en mycket öppen fråga, och eftersom vi alla är mycket samhällsintresserade fortsatte samtalet även efter att såväl löjromen och kungskrabban som de lingonkaramelliserade frostade päronen var uppätna. Vi beställde in mer vin och fortsatte att diskutera, och även om vi stundom var riktigt oeniga och samtalstonen vid ett tillfälle blev närmast agiterad till sin karaktär då Friherren läxade upp den aningen lågborne Advokaten om adelns hårda villkor, slutade emellertid diskussionen med att vi var rörande eniga om vad som nu behövde göras.
Vi hade kommit fram till att det var nu var av högsta vikt att i en koordinerad operation utnyttja våra kontakter inom media för att tillfälligtvis lindra Juholts just nu mycket utsatta situation. Som Advokaten så klokt uttryckte det hela, "ingen av oss har något att tjäna på att landsortstidningsreportern tvingas avgå. Om han gör det kommer efterträdaren bortom varje rimligt tvivel bli någon mer lämpad för uppdraget, och om så sker kan vi inte längre vara säkra på en valseger 2014."
Vi skålade i årgångsvin för detta innan vi skildes åt igen.
DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Exp, Ab, Ab, SVT, SVT, SVT, SVT, SR
"Om jag någonsin befarade att du hade gått över till Den Röda Sidan och inte längre var en av oss så har du en gång för alla motbevisat mig nu", sade Friherren skämtsamt apropå vår diskussion häromdagen. Detta förde oss osökt in på de alltmer äventyrliga turerna kring landsortstidningsreportern Juholt och hans vapendragare postiljonen Waidelich.
Landsortstidningsreporterns fortsatta karriär som socialistisk partiledare tycks nu vara en mycket öppen fråga, och eftersom vi alla är mycket samhällsintresserade fortsatte samtalet även efter att såväl löjromen och kungskrabban som de lingonkaramelliserade frostade päronen var uppätna. Vi beställde in mer vin och fortsatte att diskutera, och även om vi stundom var riktigt oeniga och samtalstonen vid ett tillfälle blev närmast agiterad till sin karaktär då Friherren läxade upp den aningen lågborne Advokaten om adelns hårda villkor, slutade emellertid diskussionen med att vi var rörande eniga om vad som nu behövde göras.
Vi hade kommit fram till att det var nu var av högsta vikt att i en koordinerad operation utnyttja våra kontakter inom media för att tillfälligtvis lindra Juholts just nu mycket utsatta situation. Som Advokaten så klokt uttryckte det hela, "ingen av oss har något att tjäna på att landsortstidningsreportern tvingas avgå. Om han gör det kommer efterträdaren bortom varje rimligt tvivel bli någon mer lämpad för uppdraget, och om så sker kan vi inte längre vara säkra på en valseger 2014."
Vi skålade i årgångsvin för detta innan vi skildes åt igen.
DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Exp, Ab, Ab, SVT, SVT, SVT, SVT, SR
onsdag 18 januari 2012
Vem behöver Wikipedia?
Mäklarens son var precis över på en kvällscognac och jag passade på att visa upp min nya Jaeger-LeCoultre. Mäklarens son var mäkta imponerad och hade många frågor om pris och annat, vilket ledde oss in på en lång och intressant diskussion om marknaden för exklusiva armbandsur och andra stilfulla klassmarkörer.
Mäklarens son var av den bestämda åsikten att Bvlgari trots allt är snäppet vassare än Jaeger-LeCoultre, och som Handelsstudent har han förstås en helt annan inblick i rådande trender än jag själv, trots att jag är något av en konnässör på området. Mäklarens son ville exemplifiera sitt resonemang med att visa några jämförande artiklar på Wikipedia, men möttes då av en alldeles svart skärm!
Det visade sig till vår bestörtning att Wikipedia håller stängt idag för att protestera mot ett amerikanskt lagförslag, vilkets syfte är att stävja såväl näthatet som den allmänna laglöshet som härjar på Internet nuförtiden. Att många driftiga företagare idag drabbas hårt av denna organiserade kriminalitet bekommer tydligen inte alls det anarkistiska uppslagsverket, man ställer sig istället helt okritiskt på de kriminella piratkopieringsnätverkens sida.
Mäklarens son som trots sin mognad ändå är en ung gosse var en smula bekymrad över stängningen, men själv är jag inte det minsta orolig. Den man som har nått min ålder och samhällsposition har samlat på sig en livsvisdom och erfarenhet som även den engagerade och samhällsintresserade ungdomen saknar, och jag vet därför att de eviga värdena tenderar att bestå. "Står det inte i Nordisk Familjebok finns det inte" sade alltid min fader, den framlidne Greven, och jag kan inte annat än att hålla med.
Nordisk familjebok är ett gediget verk, författat av experter och befriat från dagens politiskt korrekta pekpinnar. Det hippiefilosofiska uppslagsverket Wikipedia däremot kan å sin sida tydligen redigeras av vem som helst! Inte konstigt att näthatet breder ut sig under sådana omständigheter, vilken rabulist som helst skulle ju därmed kunna sabotera till exempel artiklarna med de svenska kungalängderna!
Mäklarens son övertygade mig hur som helst om Bvlgaris förtjänster, så i morgon tänker jag passa på att införskaffa mig mitt eget exemplar. Det blir ett fint komplement till min Jaeger-LeCoultre och till min omfattande Rolexsamling.
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SVT1, SVT2, SVT3, SR, DN1, DN2, DN3, DN4, Exp1, Exp2, Exp3, Ab
Mäklarens son var av den bestämda åsikten att Bvlgari trots allt är snäppet vassare än Jaeger-LeCoultre, och som Handelsstudent har han förstås en helt annan inblick i rådande trender än jag själv, trots att jag är något av en konnässör på området. Mäklarens son ville exemplifiera sitt resonemang med att visa några jämförande artiklar på Wikipedia, men möttes då av en alldeles svart skärm!
Det visade sig till vår bestörtning att Wikipedia håller stängt idag för att protestera mot ett amerikanskt lagförslag, vilkets syfte är att stävja såväl näthatet som den allmänna laglöshet som härjar på Internet nuförtiden. Att många driftiga företagare idag drabbas hårt av denna organiserade kriminalitet bekommer tydligen inte alls det anarkistiska uppslagsverket, man ställer sig istället helt okritiskt på de kriminella piratkopieringsnätverkens sida.
Mäklarens son som trots sin mognad ändå är en ung gosse var en smula bekymrad över stängningen, men själv är jag inte det minsta orolig. Den man som har nått min ålder och samhällsposition har samlat på sig en livsvisdom och erfarenhet som även den engagerade och samhällsintresserade ungdomen saknar, och jag vet därför att de eviga värdena tenderar att bestå. "Står det inte i Nordisk Familjebok finns det inte" sade alltid min fader, den framlidne Greven, och jag kan inte annat än att hålla med.
Nordisk familjebok är ett gediget verk, författat av experter och befriat från dagens politiskt korrekta pekpinnar. Det hippiefilosofiska uppslagsverket Wikipedia däremot kan å sin sida tydligen redigeras av vem som helst! Inte konstigt att näthatet breder ut sig under sådana omständigheter, vilken rabulist som helst skulle ju därmed kunna sabotera till exempel artiklarna med de svenska kungalängderna!
Mäklarens son övertygade mig hur som helst om Bvlgaris förtjänster, så i morgon tänker jag passa på att införskaffa mig mitt eget exemplar. Det blir ett fint komplement till min Jaeger-LeCoultre och till min omfattande Rolexsamling.
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SVT1, SVT2, SVT3, SR, DN1, DN2, DN3, DN4, Exp1, Exp2, Exp3, Ab
tisdag 17 januari 2012
Kvinnor och barn först tycks inte gälla längre
I min iver att redogöra för dagens diskussioner kring landsortstidningsjournalisten Juholt tycks jag ha glömt bort att upplysa mina läsare om det andra stora samtalsämnet för dagens lunch, nämligen Costa Concordias tragiska förlisning. Efter att jag själv och Diplomaten någonstans halvvägs genom kobebiffen hade uppdaterat Revisorn och Bankmannen om den mindre roll vi själva spelat i dramat, övergick diskussionen till att röra sig kring manskapets bedrövliga beteende.
Vi var alla djupt chockerande över de uppgifter som hade framkommit om att fartygets kapten lämnat fartyget långt före evakueringen av förstaklasspassagerarna var över. Den gamla fina maritima hederskodexen som så kort och koncist sammanfattas i "kvinnor och barn först" tycks i dagens principlösa samhälle ha blivit kastad på historiens sophög. Fartygets kvinnliga passagerare tycks ha fått kämpa sig fram till nödutgångar och livbåtar utan hjälp från fartygets högre befäl.
Kvinnorna i första klass har troligtvis, som så många gånger förr, drabbats hårdast av detta. Ovana vid fysiska strapatser och hårt arbete har de i eleganta högklackade skor och pälsar fått kämpa sig fram genom de panikslagna folkmassorna på egen hand. Flera av de befäl vilkas plikt det var att vara behjälpliga vid denna sorts incidenter hade då uppenbarligen redan lämnat skeppet.
Kaptenen, till synes en kvinnokarl utan börd, hade måhända blivit berusad av den makt och prestige hans titel har gett honom till skänks, och helt enkelt glömt att med den högtidligt klingande kaptenstiteln följer också ett stort ansvar. I ett samhälle i vilket klasstrukturerna bryts ned mer och mer är detta ett växande socialt problem.
DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Ab1, Ab2, SVT1, SVT2, SVT3,
Vi var alla djupt chockerande över de uppgifter som hade framkommit om att fartygets kapten lämnat fartyget långt före evakueringen av förstaklasspassagerarna var över. Den gamla fina maritima hederskodexen som så kort och koncist sammanfattas i "kvinnor och barn först" tycks i dagens principlösa samhälle ha blivit kastad på historiens sophög. Fartygets kvinnliga passagerare tycks ha fått kämpa sig fram till nödutgångar och livbåtar utan hjälp från fartygets högre befäl.
Kvinnorna i första klass har troligtvis, som så många gånger förr, drabbats hårdast av detta. Ovana vid fysiska strapatser och hårt arbete har de i eleganta högklackade skor och pälsar fått kämpa sig fram genom de panikslagna folkmassorna på egen hand. Flera av de befäl vilkas plikt det var att vara behjälpliga vid denna sorts incidenter hade då uppenbarligen redan lämnat skeppet.
Kaptenen, till synes en kvinnokarl utan börd, hade måhända blivit berusad av den makt och prestige hans titel har gett honom till skänks, och helt enkelt glömt att med den högtidligt klingande kaptenstiteln följer också ett stort ansvar. I ett samhälle i vilket klasstrukturerna bryts ned mer och mer är detta ett växande socialt problem.
DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Ab1, Ab2, SVT1, SVT2, SVT3,
Sympatin för landsortstidningsreportern Juholt blev kortvarig
Efter gårdagens inlägg i vilket jag uttryckte en viss sympati för landsortstidningsreportern Juholt så gick telefonerna varma här hemma må ni tro. Revisorn, Bankmannen, Diplomaten och Kamrern ringde samtliga upp och undrade hur det stod till med mig egentligen.
Jag förklarade skrockande hur ryktet om mitt klassförräderi var kraftigt överdrivet. Vad jag hade menat med mitt inlägg, förklarade jag tålmodigt, var bara att offentligt luftade min starka oro över vad värnpliktssystemet avskaffande skulle leda till. Både landets och de unga männens framtid äventyras som bekant å det grövsta av den här sortens liberala samhällsexperiment, och landsortstidningsreportern Juholt tycktes i sitt tal igår dela min oro.
Vid dagens frukost var det därför nära att jag satte mitt frukostkaffe (en kopp exklusivt Kopi Luwak) i vrångstrupen, när jag i tidningen kunde läsa om hur landsortstidningsreportern hade ljugit för att vinna min och andra försvarsintresserades sympati. Talet om ett underfinansierat försvar visade sig nämligen endast vara spel för gallerierna. Inte nog med att Juholt inte verkar ha några som helst planer på att återinföra den fina gamla traditionen med värnplikt, han vill tydligen inte ens tillföra försvaret några nya resurser.
Jag kom överens med Bankmannen, Revisorn och Diplomaten i går kväll om att träffas på lunchen idag, så att vi i lugn och ro skulle kunna utreda gårdagens missförstånd över en bit cognacsflamberad kobebiff och ett glass rött årgångsvin eller två. Gårdagens spända stämning kom dock helt av sig när jag berättade om min uppenbarelse vid frukostbordet, och vi kunde i bästa vänskap skratta åt det inträffade.
Diplomaten som genom sin yrkesroll utvecklat en träffsäker fingertoppskänsla för politikens subtiliteter påpekade dessutom någonting mycket intressant, över cognacen vi unnade oss efter maten var uppäten. Att landsortstidningsreportern Juholt nu har anlitat den här landsortslektorn Urban Ahlin som problemlösare, förklarade Diplomaten, är ett tecken på att till och med Juholt själv inser hur han gick för långt den här gången.
Detta fick dock i sin tur den annars så försynte Revisorn att gå igång på alla tolv cylindrarna. Urban Ahlin, påminde Revisorn oss, var mannen bakom de rödgrönas närmast bolsjevikiska vallöfte att kräva att USA skulle lämna alla sina baser runt om i världen. Hur kan någon som vill lämna Europa oskyddat för kommunistisk agression, frågade sig Revisorn retorisk, vara rätt man på posten som problemlösare?
Att min sympati för landsortstidningsreportern Juholt blev kortvarig kommer därför knappast få någon av mina trogna läsare att rynka på ögonbrynen.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, SVT1, SVT2, SVT3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5
Jag förklarade skrockande hur ryktet om mitt klassförräderi var kraftigt överdrivet. Vad jag hade menat med mitt inlägg, förklarade jag tålmodigt, var bara att offentligt luftade min starka oro över vad värnpliktssystemet avskaffande skulle leda till. Både landets och de unga männens framtid äventyras som bekant å det grövsta av den här sortens liberala samhällsexperiment, och landsortstidningsreportern Juholt tycktes i sitt tal igår dela min oro.
Vid dagens frukost var det därför nära att jag satte mitt frukostkaffe (en kopp exklusivt Kopi Luwak) i vrångstrupen, när jag i tidningen kunde läsa om hur landsortstidningsreportern hade ljugit för att vinna min och andra försvarsintresserades sympati. Talet om ett underfinansierat försvar visade sig nämligen endast vara spel för gallerierna. Inte nog med att Juholt inte verkar ha några som helst planer på att återinföra den fina gamla traditionen med värnplikt, han vill tydligen inte ens tillföra försvaret några nya resurser.
Jag kom överens med Bankmannen, Revisorn och Diplomaten i går kväll om att träffas på lunchen idag, så att vi i lugn och ro skulle kunna utreda gårdagens missförstånd över en bit cognacsflamberad kobebiff och ett glass rött årgångsvin eller två. Gårdagens spända stämning kom dock helt av sig när jag berättade om min uppenbarelse vid frukostbordet, och vi kunde i bästa vänskap skratta åt det inträffade.
Diplomaten som genom sin yrkesroll utvecklat en träffsäker fingertoppskänsla för politikens subtiliteter påpekade dessutom någonting mycket intressant, över cognacen vi unnade oss efter maten var uppäten. Att landsortstidningsreportern Juholt nu har anlitat den här landsortslektorn Urban Ahlin som problemlösare, förklarade Diplomaten, är ett tecken på att till och med Juholt själv inser hur han gick för långt den här gången.
Detta fick dock i sin tur den annars så försynte Revisorn att gå igång på alla tolv cylindrarna. Urban Ahlin, påminde Revisorn oss, var mannen bakom de rödgrönas närmast bolsjevikiska vallöfte att kräva att USA skulle lämna alla sina baser runt om i världen. Hur kan någon som vill lämna Europa oskyddat för kommunistisk agression, frågade sig Revisorn retorisk, vara rätt man på posten som problemlösare?
Att min sympati för landsortstidningsreportern Juholt blev kortvarig kommer därför knappast få någon av mina trogna läsare att rynka på ögonbrynen.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, SVT1, SVT2, SVT3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5
måndag 16 januari 2012
Landsortstidningsreportern Juholt har en poäng!
Mäklaren ringde mig i förmiddags på min lilla käcka iPhone-manick och föreslog att vi skulle äta hummer på lunchen. Eftersom det var måndag och jag vid ett flertal tidigare tillfällen praktiserat den här nya traditionen med köttfria måndagar tyckte jag detta var en utmärkt idé. Vi bjöd även in Friherren och Mäklarens son, som också gärna ville passa på att låta sig väl smaka av havets vegetariska läckerheter.
Ett givet samtalsämne var såklart hur landsortstidningsreportern Håkan Juholt bara någon dag efter sin återkomst till Sverige lyckades med konststycket att ånyo göra bort sig rejält idag. Jag försöker dock i regel inta en nyanserad syn på vad som skrivs i tidningarna, och påpekade att för ovanlighetens skull så höll jag här med landsortstidningsreportern. Att Sverige inte bara närmast har avskaffat sitt försvar, utan dessutom avskaffat den fina traditionen med värnplikt är inget annat än skandal!
Värnplikten är en fin gammal tradition som i årtionden har såväl garanterat rikets oberoende som gjort pojkar till män. Jag kan bara beklaga att min vid tidpunkten i fråga svaga konstitution förhindrade mig från att själv delta, jag tror jag annars hade kunnat bli ett mycket bra befäl för till exempel ett jägarförband. Att det därtill är under en så kallad "borgerlig" regering som värnplikten har avskaffats gör såklart det hela ännu mer tragiskt. I dessa finansiella orostider är ett starkt försvar viktigare än någonsin, inte minst för att försvara riket mot de uppretade folkmobbar som kan uppstå om till exempel arbetslösheten skulle stiga ytterligare.
Apropå finanskrisen så är det för övrigt inte utan att jag börjar bli lite orolig vad denna skall leda till härnäst. Att krisen nu börjar slå hårt även mot samhällets övre skikt blir allt mer tydligt, inte minst när jag nu läser om hur anrika Cartier introducerar en produktlinje med budgetur. Detta kan med tiden komma att vara förödande för företagets varumärke, men uppenbarligen finner man nu att man inte längre har något val. På lunchen berättade också Mäklarens son apropå armbandsur hur han hade köpt ett Rolexklockor på exekutiv auktion häromdagen, vilket tydligen börjar bli vanligare och vanligare.
Att Mäklarens son som fattig Handelsstudent gladdes åt ett billigt begagnat Rolexur är fullt förståeligt, men personligen fann jag denna utveckling en aning oroande. I mina affärskontakter är det av högsta vikt att utstråla förtroende, och blotta misstanken att jag skulle bära ett begagnat armbandsur kan därför vara förödande i samband med att exempelvis ett kontrakt skall skrivas på. På väg hem från lunchen passade jag därför på att investera i en Jaeger-LeCoultre, bara för att vara på den säkra sidan.
Ett givet samtalsämne var såklart hur landsortstidningsreportern Håkan Juholt bara någon dag efter sin återkomst till Sverige lyckades med konststycket att ånyo göra bort sig rejält idag. Jag försöker dock i regel inta en nyanserad syn på vad som skrivs i tidningarna, och påpekade att för ovanlighetens skull så höll jag här med landsortstidningsreportern. Att Sverige inte bara närmast har avskaffat sitt försvar, utan dessutom avskaffat den fina traditionen med värnplikt är inget annat än skandal!
Värnplikten är en fin gammal tradition som i årtionden har såväl garanterat rikets oberoende som gjort pojkar till män. Jag kan bara beklaga att min vid tidpunkten i fråga svaga konstitution förhindrade mig från att själv delta, jag tror jag annars hade kunnat bli ett mycket bra befäl för till exempel ett jägarförband. Att det därtill är under en så kallad "borgerlig" regering som värnplikten har avskaffats gör såklart det hela ännu mer tragiskt. I dessa finansiella orostider är ett starkt försvar viktigare än någonsin, inte minst för att försvara riket mot de uppretade folkmobbar som kan uppstå om till exempel arbetslösheten skulle stiga ytterligare.
Apropå finanskrisen så är det för övrigt inte utan att jag börjar bli lite orolig vad denna skall leda till härnäst. Att krisen nu börjar slå hårt även mot samhällets övre skikt blir allt mer tydligt, inte minst när jag nu läser om hur anrika Cartier introducerar en produktlinje med budgetur. Detta kan med tiden komma att vara förödande för företagets varumärke, men uppenbarligen finner man nu att man inte längre har något val. På lunchen berättade också Mäklarens son apropå armbandsur hur han hade köpt ett Rolexklockor på exekutiv auktion häromdagen, vilket tydligen börjar bli vanligare och vanligare.
Att Mäklarens son som fattig Handelsstudent gladdes åt ett billigt begagnat Rolexur är fullt förståeligt, men personligen fann jag denna utveckling en aning oroande. I mina affärskontakter är det av högsta vikt att utstråla förtroende, och blotta misstanken att jag skulle bära ett begagnat armbandsur kan därför vara förödande i samband med att exempelvis ett kontrakt skall skrivas på. På väg hem från lunchen passade jag därför på att investera i en Jaeger-LeCoultre, bara för att vara på den säkra sidan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)