Kooperationen har i över hundra år försökt konkurrera ut de hårt arbetande specerihandlarna i sin envisa naivistiska strävan att bevisa de socialistiska teoriernas ekonomiska riktighet. Till en början skedde detta i regelrätta konsumentstrejker, där socialistiska arbetare med tveksam moral sökte försätta de riktiga specerihandlare som i alla år tjänat dem så väl i konkurs, via juridiskt och etiskt högst tvivelaktiga bojkotter.
När därefter den socialistiska revolutionen i Sverige hade fullbordats utgick ett dekret om massivt stöd till kooperationen, samtidigt som lagar, förordningar och skatter med det uttalade målet att krossa de privata specerihandlarna klubbades i Riksdagen. Under en tid gick det tack vare denna snedvridning av konkurrenser bra för kooperationen. Med tiden visade det sig emellertid att det inte ens med massiva statliga subventioner gick att bedriva kooperativ handel. Den osynliga handens grepp kunde inte neutraliseras ens av den mest socialistiska av regeringar väster om järnridån - de privata alternativen visade sig vara överlägsna!
Bankmannen - som i sin yrkesroll är van vid att verka utan stöd eller påverkan från samhället - upplyste mig idag över vår lunch bestående av cognacsflamberad kobebiff i tryffelsås att kooperationen idag står vid konkursens brant. En god nyhet för landets i motvind kämpande specerihandlare såklart, men också en tragisk nyhet för de arbetare som med löften om guld och gröna skogar lurats till att investera i kooperationen. Socialisternas ohållbara löften om återbäring riskerar att lämna en bitter eftersmak i munnen, då kooperationen inom kort tvingas krypa till konkursförvaltaren med bössan i hand.
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
SvD
Visar inlägg med etikett Bankmannen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bankmannen. Visa alla inlägg
måndag 25 juni 2012
söndag 24 juni 2012
Alla behöver en Medelhavsvilla
Hade en pratstund med Mäklarens son över cigarr och cognac häromdagen, under det nationalromatiska midsommarfirandet hemma hos Bankmannen. Han berättade hur hans fader Mäklaren just nu håller på att avsluta ett köp i Spanien. Går allting bara väl är Mäklarens son snart stolt ägare till en alldeles nybyggd strandvilla i i södra Spanien.
Själv har jag ju min villa på Rivieran och är för egen del inte så värst intresserad av någon sommarvilla i Spanien, men för en fattig Handelsstudent som Mäklarens son är en villa i Spanien det perfekta alternativet. Det rapporteras ju så deprimerande om krisen därnere, men man får inte glömma att den också är en möjlighet. Huspriserna är ytterst förmånliga idag!
Mäklaren har också förklarat att även om läget ser mörkt ut idag, så har fastighetsbranschen framtiden för sig - folk måste ju alltid ha någonstans att bo! Får klimatfundamentalisterna rätt i sina förutsägelser om att det blir regnigare i Sverige framöver kommer dessutom behovet av villor i soliga länder att öka exponetiellt. Mäklaren gick till och med så långt som att förutspå att det är fastighetsbranschen som kommer att lyfta Europa ur den ekonomiska kris som förlamar vår kontinent idag, med krismöten som avlöser varandra!
Får han rätt utnyttjar i så fall inte bara Mäklarens son dagens låga prisnivåer för att göra en god affär, utan han gör också en hjältemodig insats för att återställa vår kontinents ekonomiska kompass. Med dagens prisnivåer kan även samhällets mindre bemedlade få denna möjlighet - när regnet öser ned över Fäderneslandet tar man helt enkelt bara flyget ned till solskenet vid strandvillan!
Jag tror att Mäklarens son kommer att stortrivas med sin spanska villa. Känner jag honom rätt så kommer han ägna dagarna åt poolpartyn med stiliga damer och sådant där colombianskt luktsnus han är så förtjust i. Jag hoppas bara att han inte trivs så bra att han inte hinner komma och besöker mig och Grevinnan på Rivieran en weekend eller två. Vi brukar alltid tycka det är så trevligt när den käcke gossen kommer på besök.
DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SR
Själv har jag ju min villa på Rivieran och är för egen del inte så värst intresserad av någon sommarvilla i Spanien, men för en fattig Handelsstudent som Mäklarens son är en villa i Spanien det perfekta alternativet. Det rapporteras ju så deprimerande om krisen därnere, men man får inte glömma att den också är en möjlighet. Huspriserna är ytterst förmånliga idag!
Mäklaren har också förklarat att även om läget ser mörkt ut idag, så har fastighetsbranschen framtiden för sig - folk måste ju alltid ha någonstans att bo! Får klimatfundamentalisterna rätt i sina förutsägelser om att det blir regnigare i Sverige framöver kommer dessutom behovet av villor i soliga länder att öka exponetiellt. Mäklaren gick till och med så långt som att förutspå att det är fastighetsbranschen som kommer att lyfta Europa ur den ekonomiska kris som förlamar vår kontinent idag, med krismöten som avlöser varandra!
Får han rätt utnyttjar i så fall inte bara Mäklarens son dagens låga prisnivåer för att göra en god affär, utan han gör också en hjältemodig insats för att återställa vår kontinents ekonomiska kompass. Med dagens prisnivåer kan även samhällets mindre bemedlade få denna möjlighet - när regnet öser ned över Fäderneslandet tar man helt enkelt bara flyget ned till solskenet vid strandvillan!
Jag tror att Mäklarens son kommer att stortrivas med sin spanska villa. Känner jag honom rätt så kommer han ägna dagarna åt poolpartyn med stiliga damer och sådant där colombianskt luktsnus han är så förtjust i. Jag hoppas bara att han inte trivs så bra att han inte hinner komma och besöker mig och Grevinnan på Rivieran en weekend eller två. Vi brukar alltid tycka det är så trevligt när den käcke gossen kommer på besök.
DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SR
tisdag 12 juni 2012
Därför får överklassen välskapta barn
Träffade Bankmannen, Diplomaten och Mäklaren över en tallrik utsökt hajfensoppa på lunchen idag. Under vårt samtal, som så ofta rörde sig kring vetenskapliga frågor, så informerade Diplomaten oss om en mycket spännande medicinsk upptäckt. Ett forskarlag har tydligen bevisat att män bör vänta tills de har kommit lite längre upp i livet med att skaffa barn, för barnens hälsas skull. Men, som Mäklaren så klokt påpekade, detta kom egentligen inte som en överraskning för någon av oss.
Som män av börd och klass hade vi alla tre glada och aktiva ungdomsår, då vi efter de vilda Sigtunaåren såg oss om i världen och bekantade oss med såväl det norra som det södra halvklotets lyxhotell och gourmetrestauranger. Jag minns särskilt en fantastisk resort på den Sydafrikanska atlantkusten från vilken jag har fantastiska minnen, dessvärre berättade Advokaten häromåret att den nya regimens repressiva lagar gjorde vidare drift omöjlig och denna klassiska gentlemannainstitution tvingades slå igen portarna.
Nåväl, nog av gamla minnen. Hur som helst fann vi oss alla till slut några år äldre, vi hade spridit vår vildhavre och nu var det dags att göra vår plikt för våra ätters fortlevnad. När vi så till slut stadgade oss föll det sig såklart naturligt att dett skedde tillsammans med yngre och tjusiga fruar värdiga våra efternamn, till exempel några av de flygvärdinnor vi hade träffat under våra resor. Och se - vi har alla avlat synnerligen välskapta barn, liksom alla våra övriga bekanta av betydelse har. Att det nu även vetenskapligt har bevisats att detta leverne garanterar en frisk och sund avkomma är därför bara en bekräftelse på vad vi egentligen redan visste.
I bjärt kontrast till detta står dessvärre arbetarklassens dekadenta leverne, där det inte är ovanligt att karlarna har hunnit avla flera barn - i regel oäkta sådana dessutom - redan i den tidiga tjugoårsåldern. Därför är det heller inte konstigt att individer från denna samhällsklass får det så svårt att ta sig uppåt i tillvaron. Deras ansvarslösa föräldrar sköt helt enkelt deras strävanden i sank redan före de föddes!
DN
Som män av börd och klass hade vi alla tre glada och aktiva ungdomsår, då vi efter de vilda Sigtunaåren såg oss om i världen och bekantade oss med såväl det norra som det södra halvklotets lyxhotell och gourmetrestauranger. Jag minns särskilt en fantastisk resort på den Sydafrikanska atlantkusten från vilken jag har fantastiska minnen, dessvärre berättade Advokaten häromåret att den nya regimens repressiva lagar gjorde vidare drift omöjlig och denna klassiska gentlemannainstitution tvingades slå igen portarna.
Nåväl, nog av gamla minnen. Hur som helst fann vi oss alla till slut några år äldre, vi hade spridit vår vildhavre och nu var det dags att göra vår plikt för våra ätters fortlevnad. När vi så till slut stadgade oss föll det sig såklart naturligt att dett skedde tillsammans med yngre och tjusiga fruar värdiga våra efternamn, till exempel några av de flygvärdinnor vi hade träffat under våra resor. Och se - vi har alla avlat synnerligen välskapta barn, liksom alla våra övriga bekanta av betydelse har. Att det nu även vetenskapligt har bevisats att detta leverne garanterar en frisk och sund avkomma är därför bara en bekräftelse på vad vi egentligen redan visste.
I bjärt kontrast till detta står dessvärre arbetarklassens dekadenta leverne, där det inte är ovanligt att karlarna har hunnit avla flera barn - i regel oäkta sådana dessutom - redan i den tidiga tjugoårsåldern. Därför är det heller inte konstigt att individer från denna samhällsklass får det så svårt att ta sig uppåt i tillvaron. Deras ansvarslösa föräldrar sköt helt enkelt deras strävanden i sank redan före de föddes!
DN
torsdag 7 juni 2012
Spanjorerna vilse efter Francos död
Träffade Diplomaten och Bankmannen på lunchen idag över hummer och gåsleverpaté, och ämnet för dagen var såklart Spanien. Med Diplomatens utrikeskunskaper, Bankmannens ekonomiska expertis och min stora allmänbildning så tog det oss inte lång tid att sätta fingret på de verkliga orsakerna till Spaniens kris.
Glöm alla pseudovetenskapliga teorier som sprids av kryptosocialistiska amatörekonomer som SvD:s Cervenka. Dessa uppkomlingar bortser totalt från en månghundraårig ekonomisk-filosofisk tradition då de gör sina analyser, och pratar självupptaget om inbillade bostadsbubblor och en påstådd bristfällig kapitalisering av banksystemet. Problemets orsaker finns istället att finna någon helt annanstans.
I Spaniens fall så beror den uppkomna situationen på den ideologiska vilsenhet som följde på den store Francisco Francos död, och de farliga socialistiska experiment som detta ledde till. Århundraden av stolta värderingar och traditioner kastades överbord på en natt, och i stället så skulle ett "progressivt samhälle" byggas. Resultatet av detta ser vi idag: Spanien är på väg att ställa in betalningarna, landets en gång så stolta folk får tigga om nödlån och som om detta inte vore illa nog i sig så har idag det spanska folket fått se sin stolthet sargats ännu mer, eftersom landets kreditbetyg nu har sänkts.
Jag hoppas verkligen att resten av världen lär sig läxan av det spanska misslyckandet, och upphör med de så kallade "progressiva experimenten" som slagit sönder såväl moralen som de sociala stratifieringarna och hierarkierna. Det stolta land som en gång inspirerade Hemingway till Den gamle och havet finns inte längre. Folk känner helt enkelt inte längre sin plats, och resultaten har inte låtit vänta på sig. Den spanska radikala urholkningen av de socialkonservativa värderingarna är ett varnande exempel för oss alla!
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6, SR7, GP1, DI1, DI2, Di3, DI4, DI5, Exp
Glöm alla pseudovetenskapliga teorier som sprids av kryptosocialistiska amatörekonomer som SvD:s Cervenka. Dessa uppkomlingar bortser totalt från en månghundraårig ekonomisk-filosofisk tradition då de gör sina analyser, och pratar självupptaget om inbillade bostadsbubblor och en påstådd bristfällig kapitalisering av banksystemet. Problemets orsaker finns istället att finna någon helt annanstans.
I Spaniens fall så beror den uppkomna situationen på den ideologiska vilsenhet som följde på den store Francisco Francos död, och de farliga socialistiska experiment som detta ledde till. Århundraden av stolta värderingar och traditioner kastades överbord på en natt, och i stället så skulle ett "progressivt samhälle" byggas. Resultatet av detta ser vi idag: Spanien är på väg att ställa in betalningarna, landets en gång så stolta folk får tigga om nödlån och som om detta inte vore illa nog i sig så har idag det spanska folket fått se sin stolthet sargats ännu mer, eftersom landets kreditbetyg nu har sänkts.
Jag hoppas verkligen att resten av världen lär sig läxan av det spanska misslyckandet, och upphör med de så kallade "progressiva experimenten" som slagit sönder såväl moralen som de sociala stratifieringarna och hierarkierna. Det stolta land som en gång inspirerade Hemingway till Den gamle och havet finns inte längre. Folk känner helt enkelt inte längre sin plats, och resultaten har inte låtit vänta på sig. Den spanska radikala urholkningen av de socialkonservativa värderingarna är ett varnande exempel för oss alla!
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6, SR7, GP1, DI1, DI2, Di3, DI4, DI5, Exp
onsdag 6 juni 2012
Den populistiska retoriken får kapitalet att fly Europa
Efter nationaldagsfirandet så bjöd jag in Mäklarens son och Bankmannen för en liten champagnekvällsvard i bästa nationaldagsanda. Över en mer än 60 år gammal Veuve Clicquot, cigarrer och kallskuret så diskuterade vi de rådande finansiella problemen, gentlemän emellan.
Mäklarens son - fortfarande iförd karolinuniform - berättade om hur hans far Mäklaren trivs väldigt bra i Schweiz, där han befunnit sig sedan en tid för att expandera sin internationella verksamhet. Han överväger tydligen att bli kvar i detta upplysta vackra land på grund av dess förmånliga beskattningsregler, någonting som blir allt vanligare bland oss i eliten. Inte minst då effekterna av den slarvigt hanterade eurokrisen tar sig uttryck i allt mer populistisk och kapitalfientlig retorik från de ledande europeiska politikernas sida. Någonting som, enligt Mäklarens son, är en växande källa till oro bland hans kamrater på Handels, dessa käcka gossar som utgör vårt konungarikes framtid och borde veta bättre än några andra.
Bankmannen instämde till fullo, och berättade för oss om EU:s senaste påfund. I korthet går detta ut på att de europeiska skattebetalana skall befrias från sin solidariska plikt att hjälpa kontinentens krisande banker. EU:s senaste påfund går tydligen ut på att bankerna själva skall finansiera de räddningsfonder snarare än att hjälpas av skattebetalarna. Ett populistiskt påfund som endast tjänar till att ge de populistiska politikerna billiga poänger, snarare än att ta ansvar för vår gemensamma framtid. För att inte tala om vilket svek det är mot våra fina banker, som i så många år självuppoffrande slitit för det allmännas bästa.
Bankerna, förklarade Bankmannen observant, är källan till vårt välstånd, de har i århundraden tillhandahållit såväl riskkapital till våra flitiga företagare som generösa lån till de mindre bemedlade klasserna i samhället som ej haft råd att betala sina bostäder kontant. Men efter att i alla år på detta sätt ha tjänat samhällets bästa har bankerna i spåren av kriser blivit ett lätt mål för vänsterjournalister och populistiska politiker. De har således i krisens spår under år efter år fått finna sig i att utpekas som syndabockar för allt som är dåligt i samhället. En ytterst skrämmande anledning, med ytterst obehagliga historiska paralleller!
Efter en så oroväckande diskussion kanske du, gode läsare, tror att kvällen slutade med dyster stämning, men om det är något jag är känd för så är det att alltid kunna se det positiva i varje given situation. Efter alla dystra ord så utbrast jag till slut i sann optimistisk anda att jag trots allt trodde att allting skulle lösa sig till det bästa. Innan någon hann protestera kallade jag därefter genast in min butler, sade till honom att spela upp Jussi Björlings klassiska tolkning av Kungssången för oss och därefter komma in till oss med mer champagne, cognac och löjromssnittar. Stämningen förändrades därefter snabbt till en anda av optimism och patriotism, och resten av kvällen förlöpte i en väldigt angenäm anda!
DN1, DN2, DN3, SvD, SR
Mäklarens son - fortfarande iförd karolinuniform - berättade om hur hans far Mäklaren trivs väldigt bra i Schweiz, där han befunnit sig sedan en tid för att expandera sin internationella verksamhet. Han överväger tydligen att bli kvar i detta upplysta vackra land på grund av dess förmånliga beskattningsregler, någonting som blir allt vanligare bland oss i eliten. Inte minst då effekterna av den slarvigt hanterade eurokrisen tar sig uttryck i allt mer populistisk och kapitalfientlig retorik från de ledande europeiska politikernas sida. Någonting som, enligt Mäklarens son, är en växande källa till oro bland hans kamrater på Handels, dessa käcka gossar som utgör vårt konungarikes framtid och borde veta bättre än några andra.
Bankmannen instämde till fullo, och berättade för oss om EU:s senaste påfund. I korthet går detta ut på att de europeiska skattebetalana skall befrias från sin solidariska plikt att hjälpa kontinentens krisande banker. EU:s senaste påfund går tydligen ut på att bankerna själva skall finansiera de räddningsfonder snarare än att hjälpas av skattebetalarna. Ett populistiskt påfund som endast tjänar till att ge de populistiska politikerna billiga poänger, snarare än att ta ansvar för vår gemensamma framtid. För att inte tala om vilket svek det är mot våra fina banker, som i så många år självuppoffrande slitit för det allmännas bästa.
Bankerna, förklarade Bankmannen observant, är källan till vårt välstånd, de har i århundraden tillhandahållit såväl riskkapital till våra flitiga företagare som generösa lån till de mindre bemedlade klasserna i samhället som ej haft råd att betala sina bostäder kontant. Men efter att i alla år på detta sätt ha tjänat samhällets bästa har bankerna i spåren av kriser blivit ett lätt mål för vänsterjournalister och populistiska politiker. De har således i krisens spår under år efter år fått finna sig i att utpekas som syndabockar för allt som är dåligt i samhället. En ytterst skrämmande anledning, med ytterst obehagliga historiska paralleller!
Efter en så oroväckande diskussion kanske du, gode läsare, tror att kvällen slutade med dyster stämning, men om det är något jag är känd för så är det att alltid kunna se det positiva i varje given situation. Efter alla dystra ord så utbrast jag till slut i sann optimistisk anda att jag trots allt trodde att allting skulle lösa sig till det bästa. Innan någon hann protestera kallade jag därefter genast in min butler, sade till honom att spela upp Jussi Björlings klassiska tolkning av Kungssången för oss och därefter komma in till oss med mer champagne, cognac och löjromssnittar. Stämningen förändrades därefter snabbt till en anda av optimism och patriotism, och resten av kvällen förlöpte i en väldigt angenäm anda!
DN1, DN2, DN3, SvD, SR
tisdag 14 februari 2012
Snart öppnar de socialkonservativa daghemmen sina portar
Att Ylva Myrdals socialistiska projekt med storbarnkammare har slagit fullständigt slint torde idag stå klart för varje tänkande människa. Över en lunch bestående av hummer garnerad med rysk kaviar uppmärksammade Friherren idag mig och Bankmannen på förskolan Egalia. På denna förskola tvingas tydligen barnen i något slags radikalfeministiskt försök till hjärntvätt att säga "hen" istället för "han" eller "hon".
Att storbarnkamrarna fullständigt slagit sönder kärnfamiljens vardag är ett väletablerat faktum. Barnen förvägras under sina viktiga uppväxtår sina mödrars omsorg, och mödrarna själva tvingas i sin tur ut i arbetslivet för att göra allehanda manssysslor. Det är inte långsökt att förmoda att detta är en av de främsta orsakerna till att skilsmässor blir allt vanligare, men de radikala grupperna har nu uppenbarligen bestämt sig för att trots detta ta det hela ett steg längre. Barnens könstillhörighet skall nu uppenbarligen helt utplånas, och jag vågar knappt tänka på vad som kommer att ske när dessa osäkra och förvirrade människor en dag skall gå ut i arbetslivet.
Själva lät jag och Grevinnan våra barn inte komma i närheten av något daghem. Som hemmafru lade Grevinnan stor möda vid att fostra barnen i sunda värderingar, och som hjälp vid lek och blöjbyte hade vi självfallet barnflickor. Som den socialt engagerade man jag är är jag emellertid fullt medveten om att delar av arbetarklassen inte har råd att anställa en barnflicka, men jag tror att de finns en lösning även för dessa. Jag är nämligen övertygad om att en motreaktion i form av socialkonservativa daghem snart kommer att bli verklighet.
På "Cajsa Wargs förskola" skulle flickorna såväl kunna få leka med sina dockor som lära sig grunderna i hushållsarbete. Pojkarna på "Förskolan Christopher Polhem" å sin sida skulle, utan att störas av feministiska galningar, få leka med sina modellbilar och lära sig grunderna i mer manliga sysselsättningar som mekanik och fabriksarbete.
DN 1, 2, 3, 4
Att storbarnkamrarna fullständigt slagit sönder kärnfamiljens vardag är ett väletablerat faktum. Barnen förvägras under sina viktiga uppväxtår sina mödrars omsorg, och mödrarna själva tvingas i sin tur ut i arbetslivet för att göra allehanda manssysslor. Det är inte långsökt att förmoda att detta är en av de främsta orsakerna till att skilsmässor blir allt vanligare, men de radikala grupperna har nu uppenbarligen bestämt sig för att trots detta ta det hela ett steg längre. Barnens könstillhörighet skall nu uppenbarligen helt utplånas, och jag vågar knappt tänka på vad som kommer att ske när dessa osäkra och förvirrade människor en dag skall gå ut i arbetslivet.
Själva lät jag och Grevinnan våra barn inte komma i närheten av något daghem. Som hemmafru lade Grevinnan stor möda vid att fostra barnen i sunda värderingar, och som hjälp vid lek och blöjbyte hade vi självfallet barnflickor. Som den socialt engagerade man jag är är jag emellertid fullt medveten om att delar av arbetarklassen inte har råd att anställa en barnflicka, men jag tror att de finns en lösning även för dessa. Jag är nämligen övertygad om att en motreaktion i form av socialkonservativa daghem snart kommer att bli verklighet.
På "Cajsa Wargs förskola" skulle flickorna såväl kunna få leka med sina dockor som lära sig grunderna i hushållsarbete. Pojkarna på "Förskolan Christopher Polhem" å sin sida skulle, utan att störas av feministiska galningar, få leka med sina modellbilar och lära sig grunderna i mer manliga sysselsättningar som mekanik och fabriksarbete.
DN 1, 2, 3, 4
lördag 4 februari 2012
Dags att avskaffa järnvägen!
Jag är av den starka övertygelsen att uppfriskande vinterkyla har en sund och härdande effekt på arbetarklassen. För oss män av börd kan den vara emellertid vara direkt skadlig i längden, våra finlemmade finanshänder riskerar till exempel att förfrysa i den stränga kylan. "Något måste göras!", tänkte jag i veckan för mig själv, och bjöd därför in Friherren, Mäklaren, Advokaten, Bankmannen och Mäklarens son på en av mina traditionsenliga "värmekvällar".
Grevens värmekvällar är alltid väldigt uppskattade tillställningar i vinterkylan, vi samlas i jaktstugan där tjänstefolket har tänt en värmande brasa i öppna spisen. Där sitter vi i varsin sekelskiftesfåtölj och värmer oss med cognac och exklusivt schweizisk glühwein, och diskuterar världsläget gentlemen emellan. "Bros before hoes" som Mäklarens son brukar säga, jag är inte helt på det klara med vad det betyder men jag tror det är en broderskapsfras som härstammar från brittiska internatskolor.
Igår diskuterade vi såklart den här svetsaren Löfven som tagit över ledningen för socialisterna efter landsortstidningsreportern Juholt. Vi var alla överens om att han kan bli en farlig motståndare, men han är kärnkraftsanhängare och antifeminist vilket åtminstone är positiva tecken. Därefter gled diskussionen för en stund in på min Jaeger-LeCoultre, fruarnas kläder och pälsar, men det var när vårt samtal kom in på järnvägen som det blev riktigt intressant.
Efter att ha diskuterat för- och nackdelar med detta föråldrade transportmedel så kom vi fram till att det inte har någon framtid i vår moderna värld. Järnvägen var en fantastisk uppfinning under den tidiga industriella revolutionen, men teknikutvecklingen har idag sprungit ifrån denna en gång så viktiga innovation. Järnvägen kan kanske för en tid fortsätta att spela en mindre roll i varma länders transportsystem. Där växlar inte kan frysa och spår inte snöa igen kan måhända tågen fortsätta att rulla i ytterligare några årtionden, men i Sverige är järnvägen idag ingenting annat än en teknisk återvändsgränd.
Lastbilar, supertankers och flygplan är framtiden, konstaterade vi enhälligt. Dessa pålitliga maskiner låter sig inte stoppas av lite snö, utan gör vad de är byggda för oavsett årstid och är inte beroende av opålitlig infrastruktur. Tack vare Kanadas fantastiska oljesandstillgångar är inte heller drivmedelsförsörjningen hotad, utan vi kan hålla dem rullande för evigt.
Som en passionerad naturvän är jag heller inte sen med att se de miljömässiga fördelarna med detta, de stora ingrepp i naturen som järnvägarnas framfart har inneburit kan med järnvägens avskaffande bli ett minne blott. Och glöm inte heller de stora mängder järn som kommer att frigöras då rälsen bryts upp. Banverket kan bli ett nytt Kiruna!
DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Ab, SR, SR, SVT, SVT
Grevens värmekvällar är alltid väldigt uppskattade tillställningar i vinterkylan, vi samlas i jaktstugan där tjänstefolket har tänt en värmande brasa i öppna spisen. Där sitter vi i varsin sekelskiftesfåtölj och värmer oss med cognac och exklusivt schweizisk glühwein, och diskuterar världsläget gentlemen emellan. "Bros before hoes" som Mäklarens son brukar säga, jag är inte helt på det klara med vad det betyder men jag tror det är en broderskapsfras som härstammar från brittiska internatskolor.
Igår diskuterade vi såklart den här svetsaren Löfven som tagit över ledningen för socialisterna efter landsortstidningsreportern Juholt. Vi var alla överens om att han kan bli en farlig motståndare, men han är kärnkraftsanhängare och antifeminist vilket åtminstone är positiva tecken. Därefter gled diskussionen för en stund in på min Jaeger-LeCoultre, fruarnas kläder och pälsar, men det var när vårt samtal kom in på järnvägen som det blev riktigt intressant.
Efter att ha diskuterat för- och nackdelar med detta föråldrade transportmedel så kom vi fram till att det inte har någon framtid i vår moderna värld. Järnvägen var en fantastisk uppfinning under den tidiga industriella revolutionen, men teknikutvecklingen har idag sprungit ifrån denna en gång så viktiga innovation. Järnvägen kan kanske för en tid fortsätta att spela en mindre roll i varma länders transportsystem. Där växlar inte kan frysa och spår inte snöa igen kan måhända tågen fortsätta att rulla i ytterligare några årtionden, men i Sverige är järnvägen idag ingenting annat än en teknisk återvändsgränd.
Lastbilar, supertankers och flygplan är framtiden, konstaterade vi enhälligt. Dessa pålitliga maskiner låter sig inte stoppas av lite snö, utan gör vad de är byggda för oavsett årstid och är inte beroende av opålitlig infrastruktur. Tack vare Kanadas fantastiska oljesandstillgångar är inte heller drivmedelsförsörjningen hotad, utan vi kan hålla dem rullande för evigt.
Som en passionerad naturvän är jag heller inte sen med att se de miljömässiga fördelarna med detta, de stora ingrepp i naturen som järnvägarnas framfart har inneburit kan med järnvägens avskaffande bli ett minne blott. Och glöm inte heller de stora mängder järn som kommer att frigöras då rälsen bryts upp. Banverket kan bli ett nytt Kiruna!
DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Ab, SR, SR, SVT, SVT
lördag 21 januari 2012
Landsortstidningsreporterns fall
Vi hade samlats hemma hos Friherren - Mäklaren, Bankmannen, Diplomaten, Mäklarens son, Friherren själv och jag. Vi hade laddat upp med cognac och gåsleversnittar, men vi var alla för nervösa för att annat än att smutta förstött på cognacen. Jag höll nervöst blicken på min Jaeger-LeCoultre och räknade ned sekunderna som återstod till vi skulle få besked om landsortstidningsreporterns framtid.
Vi undvek som vanligt det statliga organet för socialistisk etermediepropaganda och därför dök Juholt upp i rutan på utsatt tid, punktlig som ett schweiziskt armbandsur. När han meddelade sin avgång var det inte bara landsortsborna i Oskarshamn som ropade "nej!", även hemma hos Friherren hördes de besvikna utropen i kör, och Friherrens tjänare tittade förundrat på oss.
Vi var alldeles för sent ute då vi i torsdags inledde operation Rädda Landsortstidningsreportern. Jag är rädd att inte bara vi utan hela Sverige nu kan få betala dyrt för denna vår senfärdighet, om inte förr så i 2014 års val. Vi kom därför överens om att genast påbörja arbetet med att få den okarismatiske Sven-Erik Österberg vald till hans efterträdare, så att vi även fortsättningsvis kan slippa oroa oss för fler bakåtsträvande återsocialiseringar inom till exempel vård och skola.
Ab, Ab, Ab, Ab, Exp, Exp, Exp, SvD, Exp, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SR, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD
Vi undvek som vanligt det statliga organet för socialistisk etermediepropaganda och därför dök Juholt upp i rutan på utsatt tid, punktlig som ett schweiziskt armbandsur. När han meddelade sin avgång var det inte bara landsortsborna i Oskarshamn som ropade "nej!", även hemma hos Friherren hördes de besvikna utropen i kör, och Friherrens tjänare tittade förundrat på oss.
Vi var alldeles för sent ute då vi i torsdags inledde operation Rädda Landsortstidningsreportern. Jag är rädd att inte bara vi utan hela Sverige nu kan få betala dyrt för denna vår senfärdighet, om inte förr så i 2014 års val. Vi kom därför överens om att genast påbörja arbetet med att få den okarismatiske Sven-Erik Österberg vald till hans efterträdare, så att vi även fortsättningsvis kan slippa oroa oss för fler bakåtsträvande återsocialiseringar inom till exempel vård och skola.
Ab, Ab, Ab, Ab, Exp, Exp, Exp, SvD, Exp, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SR, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD
tisdag 17 januari 2012
Kvinnor och barn först tycks inte gälla längre
I min iver att redogöra för dagens diskussioner kring landsortstidningsjournalisten Juholt tycks jag ha glömt bort att upplysa mina läsare om det andra stora samtalsämnet för dagens lunch, nämligen Costa Concordias tragiska förlisning. Efter att jag själv och Diplomaten någonstans halvvägs genom kobebiffen hade uppdaterat Revisorn och Bankmannen om den mindre roll vi själva spelat i dramat, övergick diskussionen till att röra sig kring manskapets bedrövliga beteende.
Vi var alla djupt chockerande över de uppgifter som hade framkommit om att fartygets kapten lämnat fartyget långt före evakueringen av förstaklasspassagerarna var över. Den gamla fina maritima hederskodexen som så kort och koncist sammanfattas i "kvinnor och barn först" tycks i dagens principlösa samhälle ha blivit kastad på historiens sophög. Fartygets kvinnliga passagerare tycks ha fått kämpa sig fram till nödutgångar och livbåtar utan hjälp från fartygets högre befäl.
Kvinnorna i första klass har troligtvis, som så många gånger förr, drabbats hårdast av detta. Ovana vid fysiska strapatser och hårt arbete har de i eleganta högklackade skor och pälsar fått kämpa sig fram genom de panikslagna folkmassorna på egen hand. Flera av de befäl vilkas plikt det var att vara behjälpliga vid denna sorts incidenter hade då uppenbarligen redan lämnat skeppet.
Kaptenen, till synes en kvinnokarl utan börd, hade måhända blivit berusad av den makt och prestige hans titel har gett honom till skänks, och helt enkelt glömt att med den högtidligt klingande kaptenstiteln följer också ett stort ansvar. I ett samhälle i vilket klasstrukturerna bryts ned mer och mer är detta ett växande socialt problem.
DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Ab1, Ab2, SVT1, SVT2, SVT3,
Vi var alla djupt chockerande över de uppgifter som hade framkommit om att fartygets kapten lämnat fartyget långt före evakueringen av förstaklasspassagerarna var över. Den gamla fina maritima hederskodexen som så kort och koncist sammanfattas i "kvinnor och barn först" tycks i dagens principlösa samhälle ha blivit kastad på historiens sophög. Fartygets kvinnliga passagerare tycks ha fått kämpa sig fram till nödutgångar och livbåtar utan hjälp från fartygets högre befäl.
Kvinnorna i första klass har troligtvis, som så många gånger förr, drabbats hårdast av detta. Ovana vid fysiska strapatser och hårt arbete har de i eleganta högklackade skor och pälsar fått kämpa sig fram genom de panikslagna folkmassorna på egen hand. Flera av de befäl vilkas plikt det var att vara behjälpliga vid denna sorts incidenter hade då uppenbarligen redan lämnat skeppet.
Kaptenen, till synes en kvinnokarl utan börd, hade måhända blivit berusad av den makt och prestige hans titel har gett honom till skänks, och helt enkelt glömt att med den högtidligt klingande kaptenstiteln följer också ett stort ansvar. I ett samhälle i vilket klasstrukturerna bryts ned mer och mer är detta ett växande socialt problem.
DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Ab1, Ab2, SVT1, SVT2, SVT3,
Sympatin för landsortstidningsreportern Juholt blev kortvarig
Efter gårdagens inlägg i vilket jag uttryckte en viss sympati för landsortstidningsreportern Juholt så gick telefonerna varma här hemma må ni tro. Revisorn, Bankmannen, Diplomaten och Kamrern ringde samtliga upp och undrade hur det stod till med mig egentligen.
Jag förklarade skrockande hur ryktet om mitt klassförräderi var kraftigt överdrivet. Vad jag hade menat med mitt inlägg, förklarade jag tålmodigt, var bara att offentligt luftade min starka oro över vad värnpliktssystemet avskaffande skulle leda till. Både landets och de unga männens framtid äventyras som bekant å det grövsta av den här sortens liberala samhällsexperiment, och landsortstidningsreportern Juholt tycktes i sitt tal igår dela min oro.
Vid dagens frukost var det därför nära att jag satte mitt frukostkaffe (en kopp exklusivt Kopi Luwak) i vrångstrupen, när jag i tidningen kunde läsa om hur landsortstidningsreportern hade ljugit för att vinna min och andra försvarsintresserades sympati. Talet om ett underfinansierat försvar visade sig nämligen endast vara spel för gallerierna. Inte nog med att Juholt inte verkar ha några som helst planer på att återinföra den fina gamla traditionen med värnplikt, han vill tydligen inte ens tillföra försvaret några nya resurser.
Jag kom överens med Bankmannen, Revisorn och Diplomaten i går kväll om att träffas på lunchen idag, så att vi i lugn och ro skulle kunna utreda gårdagens missförstånd över en bit cognacsflamberad kobebiff och ett glass rött årgångsvin eller två. Gårdagens spända stämning kom dock helt av sig när jag berättade om min uppenbarelse vid frukostbordet, och vi kunde i bästa vänskap skratta åt det inträffade.
Diplomaten som genom sin yrkesroll utvecklat en träffsäker fingertoppskänsla för politikens subtiliteter påpekade dessutom någonting mycket intressant, över cognacen vi unnade oss efter maten var uppäten. Att landsortstidningsreportern Juholt nu har anlitat den här landsortslektorn Urban Ahlin som problemlösare, förklarade Diplomaten, är ett tecken på att till och med Juholt själv inser hur han gick för långt den här gången.
Detta fick dock i sin tur den annars så försynte Revisorn att gå igång på alla tolv cylindrarna. Urban Ahlin, påminde Revisorn oss, var mannen bakom de rödgrönas närmast bolsjevikiska vallöfte att kräva att USA skulle lämna alla sina baser runt om i världen. Hur kan någon som vill lämna Europa oskyddat för kommunistisk agression, frågade sig Revisorn retorisk, vara rätt man på posten som problemlösare?
Att min sympati för landsortstidningsreportern Juholt blev kortvarig kommer därför knappast få någon av mina trogna läsare att rynka på ögonbrynen.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, SVT1, SVT2, SVT3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5
Jag förklarade skrockande hur ryktet om mitt klassförräderi var kraftigt överdrivet. Vad jag hade menat med mitt inlägg, förklarade jag tålmodigt, var bara att offentligt luftade min starka oro över vad värnpliktssystemet avskaffande skulle leda till. Både landets och de unga männens framtid äventyras som bekant å det grövsta av den här sortens liberala samhällsexperiment, och landsortstidningsreportern Juholt tycktes i sitt tal igår dela min oro.
Vid dagens frukost var det därför nära att jag satte mitt frukostkaffe (en kopp exklusivt Kopi Luwak) i vrångstrupen, när jag i tidningen kunde läsa om hur landsortstidningsreportern hade ljugit för att vinna min och andra försvarsintresserades sympati. Talet om ett underfinansierat försvar visade sig nämligen endast vara spel för gallerierna. Inte nog med att Juholt inte verkar ha några som helst planer på att återinföra den fina gamla traditionen med värnplikt, han vill tydligen inte ens tillföra försvaret några nya resurser.
Jag kom överens med Bankmannen, Revisorn och Diplomaten i går kväll om att träffas på lunchen idag, så att vi i lugn och ro skulle kunna utreda gårdagens missförstånd över en bit cognacsflamberad kobebiff och ett glass rött årgångsvin eller två. Gårdagens spända stämning kom dock helt av sig när jag berättade om min uppenbarelse vid frukostbordet, och vi kunde i bästa vänskap skratta åt det inträffade.
Diplomaten som genom sin yrkesroll utvecklat en träffsäker fingertoppskänsla för politikens subtiliteter påpekade dessutom någonting mycket intressant, över cognacen vi unnade oss efter maten var uppäten. Att landsortstidningsreportern Juholt nu har anlitat den här landsortslektorn Urban Ahlin som problemlösare, förklarade Diplomaten, är ett tecken på att till och med Juholt själv inser hur han gick för långt den här gången.
Detta fick dock i sin tur den annars så försynte Revisorn att gå igång på alla tolv cylindrarna. Urban Ahlin, påminde Revisorn oss, var mannen bakom de rödgrönas närmast bolsjevikiska vallöfte att kräva att USA skulle lämna alla sina baser runt om i världen. Hur kan någon som vill lämna Europa oskyddat för kommunistisk agression, frågade sig Revisorn retorisk, vara rätt man på posten som problemlösare?
Att min sympati för landsortstidningsreportern Juholt blev kortvarig kommer därför knappast få någon av mina trogna läsare att rynka på ögonbrynen.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, SVT1, SVT2, SVT3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5
måndag 9 januari 2012
Kärnkraften är framtiden
Jag diskuterade det spännande ämnet energipolitik med Bankmannen och Mäklaren över dagens lunch. Vi kände alla tre att efter julens alla överdådiga måltider och fina flaskor cognac så var det dags att ta det lite försiktigt med ätandet och drickandet. Vi nöjde oss därför med med en tvårätters lunch och att dela en flaska vitt årgångsvin. Till förrätt åt jag en sallad med jätteräkor och löjrom, och till varmrätt lät jag mig väl smaka av smörstekt fasan med vaktelägg och importerad färskpotatis.
Nåväl, vi diskuterade energipolitiken som sagt, och vi var rörande eniga om att med dagens rekordhöga el- och oljepriset så är det av avgörande betydelse att vi bygger ut vår elproduktion. Kärnkraften är såklart det idealiska valet, fusionsreaktorn är en välbeprövad teknik för att producera de stora mängder energi vår svenska basindustri behöver. Bränslet uran finns i rikliga mängder här hemma i Sverige, och kan till glädje för mig som den varma naturvän jag är brytas med endast minimal miljöpåverkan.
Att kärnkraften inte skulle vara säker är en myt som envist biter sig fast, men incidenten i japanska Tofushima häromåret torde ju ha motbevisat även skeptikerna en gång för alla. För det första har inte en enda människa skadats av radioaktiv strålning efter händelsen, för det andra krävdes det såväl en jordbävning som en tsunami för att olyckan skulle kunna ske, och sådana har vi ju som bekant inte här i Sverige.
Tyvärr väljer regeringen att gå den precis motsatta vägen när man nu satsar stora belopp på en utbyggnad av vindkraften istället. Formellt så sker detta såklart genom privata initiativ, men det är naturligtvis endast efter stora subventioner som dessa satsningar blivit möjliga. Som om inte detta vore illa nog så ökar nu stödet för det fundamentalistiska Miljöpartiet, vilket gör att vi riskerar att få se ännu mer slöseri med skattebetalarnas pengar av denna typ framöver.
Nåväl, nog med dystra framtidsvisioner. Efter Carl Bildts framgångsrika år som statsminister tog ju som bekant socialisten Göran Persson över. I sann socialistisk anda förde kommunalpolitikern Persson en marknadsfientlig politik i flera år, ända tills Högern tog över makten igen och Persson blev ersätt av först den här chokladkonfektskvinnan Sahlin och sedan landsortstidningsreportern Juholt.
Persson verkar dock ha blivit omvänd på äldre dagar, härtill måhända inspirerad av sin nya roll som godsägare, och berättar idag om sitt passionerade stöd för euron! Det är uppmuntrande att se att även en socialist på detta sätt kan komma på bättre tankar. Om fler politiker skulle komma till samma insikt som Persson så skulle kanske den kris som idag slår så förödande mot många europeiska näringsidkare redan varit löst!
Nåväl, vi diskuterade energipolitiken som sagt, och vi var rörande eniga om att med dagens rekordhöga el- och oljepriset så är det av avgörande betydelse att vi bygger ut vår elproduktion. Kärnkraften är såklart det idealiska valet, fusionsreaktorn är en välbeprövad teknik för att producera de stora mängder energi vår svenska basindustri behöver. Bränslet uran finns i rikliga mängder här hemma i Sverige, och kan till glädje för mig som den varma naturvän jag är brytas med endast minimal miljöpåverkan.
Att kärnkraften inte skulle vara säker är en myt som envist biter sig fast, men incidenten i japanska Tofushima häromåret torde ju ha motbevisat även skeptikerna en gång för alla. För det första har inte en enda människa skadats av radioaktiv strålning efter händelsen, för det andra krävdes det såväl en jordbävning som en tsunami för att olyckan skulle kunna ske, och sådana har vi ju som bekant inte här i Sverige.
Tyvärr väljer regeringen att gå den precis motsatta vägen när man nu satsar stora belopp på en utbyggnad av vindkraften istället. Formellt så sker detta såklart genom privata initiativ, men det är naturligtvis endast efter stora subventioner som dessa satsningar blivit möjliga. Som om inte detta vore illa nog så ökar nu stödet för det fundamentalistiska Miljöpartiet, vilket gör att vi riskerar att få se ännu mer slöseri med skattebetalarnas pengar av denna typ framöver.
Nåväl, nog med dystra framtidsvisioner. Efter Carl Bildts framgångsrika år som statsminister tog ju som bekant socialisten Göran Persson över. I sann socialistisk anda förde kommunalpolitikern Persson en marknadsfientlig politik i flera år, ända tills Högern tog över makten igen och Persson blev ersätt av först den här chokladkonfektskvinnan Sahlin och sedan landsortstidningsreportern Juholt.
Persson verkar dock ha blivit omvänd på äldre dagar, härtill måhända inspirerad av sin nya roll som godsägare, och berättar idag om sitt passionerade stöd för euron! Det är uppmuntrande att se att även en socialist på detta sätt kan komma på bättre tankar. Om fler politiker skulle komma till samma insikt som Persson så skulle kanske den kris som idag slår så förödande mot många europeiska näringsidkare redan varit löst!
tisdag 3 januari 2012
Mäklarna är vår tids hjältar
Har precis kommit hem efter att ha träffat min goda vänner Mäklaren och Grosshandlare Drygh över en exklusiv flaska after workchampagne. Efter att ha diskuterat min nyårsresa till Thailand, Grosshandlarens planerade prisökningar och Mäklarens senaste arvoden så var det inte utan att vi kände att vi kunde slå oss en smula för bröstet. Det är tack vare män som oss som Sverige kunde överleva under alla år av socialistisk politik. Utan de arbeten vi har skapat, utan de arbetsgivaravgifter vi har betalat in och utan de bolagsskatter vi vi av strategiska skäl vi tvingades bokföra här hemma och inte Liechtenstein eller Caymanöarna hade Sverige aldrig överlevt alla dessa år av radikal och experimentell socialistisk politik.
Ta Mäklaren och Bankmannen till exempel. Mäklarna får ofta klä skott för samhällets avundsjuka, misstänksamhet och kritik, och deras viktiga arbete försvåras ständigt av nya statliga regleringar. Detta har emellertid inte hindrat dem från att utföra sitt viktiga värv med bravur. Med hjälp av lockpriser, aggressiv marknadsföring har fastighetspriserna gått stadigt uppåt, och i samarbete med Bankmannen och hans kollegors genialiska uppfinning med amorteringsfria lån har priserna kunnat pressat uppåt ytterligare. På så sätt har miljoner svenskar fått se sina villor öka i värde, de har kunnat höja sina lån och på så sätt kunnat konsumera mer, vilket skapat mängder med nya arbetstillfällen.
I Amerika skapade en liknande situation en lång och framgångsrik period av högkonjunktur, och så länge bostadspriserna fortsatte att stiga gick allting som på räls. Tyvärr fick den olyckliga finanskrisen priserna att sjunka igen, och det var då som problemen uppstod. Det är därför av avgörande betydelse att vi inte försvårar mäklarnas arbete eller inför fler regleringar av bankernas utlåning; stigande bostadspriser är av nytta för oss alla!
Tänk på det nästa gång du har med en mäklare att göra. Skaka hjärtligt hans hand och kom ihåg att det är en hjälte som står framför dig!
Ta Mäklaren och Bankmannen till exempel. Mäklarna får ofta klä skott för samhällets avundsjuka, misstänksamhet och kritik, och deras viktiga arbete försvåras ständigt av nya statliga regleringar. Detta har emellertid inte hindrat dem från att utföra sitt viktiga värv med bravur. Med hjälp av lockpriser, aggressiv marknadsföring har fastighetspriserna gått stadigt uppåt, och i samarbete med Bankmannen och hans kollegors genialiska uppfinning med amorteringsfria lån har priserna kunnat pressat uppåt ytterligare. På så sätt har miljoner svenskar fått se sina villor öka i värde, de har kunnat höja sina lån och på så sätt kunnat konsumera mer, vilket skapat mängder med nya arbetstillfällen.
I Amerika skapade en liknande situation en lång och framgångsrik period av högkonjunktur, och så länge bostadspriserna fortsatte att stiga gick allting som på räls. Tyvärr fick den olyckliga finanskrisen priserna att sjunka igen, och det var då som problemen uppstod. Det är därför av avgörande betydelse att vi inte försvårar mäklarnas arbete eller inför fler regleringar av bankernas utlåning; stigande bostadspriser är av nytta för oss alla!
Tänk på det nästa gång du har med en mäklare att göra. Skaka hjärtligt hans hand och kom ihåg att det är en hjälte som står framför dig!
Sätt inte det naturliga urvalet ur spel
Har precis varit och lunchat med Friherren, Diplomaten, Kamrern och Bankmannen. Det blev, precis som under den köttfria måndagen direktinflugen Mainehummer med rysk kaviar, och en cognac hors d'âge till avec. Diplomaten berättade om hur det nu i Australien, ett land som han under sin yrkesbana lärt känna väl, uppstår nya nya varianter av hajar. Detta som en följd av att havsvattnet har blivit varmare på grund av den ökade solutstrålningen, och alltså inte som miljöfundamentalisterna försöker göra gällande, på grund av kolmonoxidutsläppen.
Som den store naturvän jag är så kan jag inte låta bli att förundras över naturens fantastiska utvecklingsförmåga och hur evolutionen alltid finner en väg ut ur varje problem. Detta borde de fundamentalistiska vargvännerna fundera över, när de försöker sätta det naturliga urvalet ur spel genom restriktiva jaktkvoter och liknande. Hade naturen velat ha vargar i Sverige hade den funnit en utväg, men istället blir resultatet att till exempel uppfödningen av får nu drabbas hårt av vargarnas härjningar. Detta leder i sin tur till att staten får betala stora belopp i kompensation som följd; ett missbruk av skattemedel av sällan skådat slag!
Jag kan inte heller låta bli att återknyta till mitt resonemang igår, då jag pekade på likheterna mellan marknadskrafterna och det naturliga urvalet, när jag idag läser om hur bidragstagarna på Svenska filminstituetet förespråkar kvotering av kvinnliga regissörer. Personligen förstår jag inte vad kvinnor har i filmbranschen att göra, men om marknaden efterfrågar filmer av kvinnliga regissörer så kommer såklart "problemet" att lösa sig automatiskt. Ändå vill som vanligt radikalfeministerna sätta marknadens mekanismer ur spel även här.
Bankmannen och Kamrern var för övrigt väldigt nyfikna på mitt bloggande, och jag fick svara på många frågor om denna min nya hobby och varifrån jag får all inspiration. Jag svarade så gott jag kunde på deras frågor, och betonade vikten av att använda denna min nya mediala plattform som ett verktyg för att såväl undervisa som underhålla. Det finns så många oseriösa bloggare nu för tiden, och det kan ibland vara svårt att överrösta bruset. Därför tycker jag att landstinget i Örebro gör helt rätt när de censurerar den uppenbart fejkade blogg som "skrivs" av en katt.
Nåväl, efter den långa och magnifika lunchen är jag som sagt tillbaka på kontoret, där vi gör just nu jobbar för högtryck för att att kompensera för det produktionsbortfall den senaste tidens många helger har orsakat oss. Min sekreterare fröken Andersson tog helt spontant det genialiska initiativet att klä sig i kortkort kjol, för att inspirera oss att arbeta hårdare. Hon är framåt, fröken Andersson, jag funderar nästan på att ge henne påökt!
Som den store naturvän jag är så kan jag inte låta bli att förundras över naturens fantastiska utvecklingsförmåga och hur evolutionen alltid finner en väg ut ur varje problem. Detta borde de fundamentalistiska vargvännerna fundera över, när de försöker sätta det naturliga urvalet ur spel genom restriktiva jaktkvoter och liknande. Hade naturen velat ha vargar i Sverige hade den funnit en utväg, men istället blir resultatet att till exempel uppfödningen av får nu drabbas hårt av vargarnas härjningar. Detta leder i sin tur till att staten får betala stora belopp i kompensation som följd; ett missbruk av skattemedel av sällan skådat slag!
Jag kan inte heller låta bli att återknyta till mitt resonemang igår, då jag pekade på likheterna mellan marknadskrafterna och det naturliga urvalet, när jag idag läser om hur bidragstagarna på Svenska filminstituetet förespråkar kvotering av kvinnliga regissörer. Personligen förstår jag inte vad kvinnor har i filmbranschen att göra, men om marknaden efterfrågar filmer av kvinnliga regissörer så kommer såklart "problemet" att lösa sig automatiskt. Ändå vill som vanligt radikalfeministerna sätta marknadens mekanismer ur spel även här.
Bankmannen och Kamrern var för övrigt väldigt nyfikna på mitt bloggande, och jag fick svara på många frågor om denna min nya hobby och varifrån jag får all inspiration. Jag svarade så gott jag kunde på deras frågor, och betonade vikten av att använda denna min nya mediala plattform som ett verktyg för att såväl undervisa som underhålla. Det finns så många oseriösa bloggare nu för tiden, och det kan ibland vara svårt att överrösta bruset. Därför tycker jag att landstinget i Örebro gör helt rätt när de censurerar den uppenbart fejkade blogg som "skrivs" av en katt.
Nåväl, efter den långa och magnifika lunchen är jag som sagt tillbaka på kontoret, där vi gör just nu jobbar för högtryck för att att kompensera för det produktionsbortfall den senaste tidens många helger har orsakat oss. Min sekreterare fröken Andersson tog helt spontant det genialiska initiativet att klä sig i kortkort kjol, för att inspirera oss att arbeta hårdare. Hon är framåt, fröken Andersson, jag funderar nästan på att ge henne påökt!
söndag 1 januari 2012
Mäklarens son drabbades av näsblod
Sitter i VIP-loungen på Bangkoks flygplats, mitt privatflygplan är på service så vi tvingades flyga reguljärt med kreti och pleti den här gången. Mäklarens son sitter och sover bredvid mig, han kom hem med näsblod efter nyårsaftons beach party och sade något osammanhängande om Coca Cola eller liknande, han hade tydligen ramlat och slagit sig under de vilda festligheterna. I väntan på planet så sitter jag här med min lilla käcka iPhone-manick (det heter tydligen inte e-Phone, som Mäklarens son så uppmärksamt påpekade för mig) och läser nyheterna hemifrån.
Det är inte utan att skrocka för mig själv som jag ser hur det tydligen stormar kring landsortstidningsreportern Juholt nu igen. Jag hoppas bara att han inte blir alltför hårt åtgången av sina egna, det vore ju synd om han tvingades avgå före valet 2014.
På tisdag räknar jag med att vara tillbaka på kontoret. Det skall bli väldigt trevligt att se min sekreterare fröken Andersson igen, och jag har lovat Friherren, Diplomaten och Bankmannen att vi skall gå ut och äta hummer på lunchen.
Det är inte utan att skrocka för mig själv som jag ser hur det tydligen stormar kring landsortstidningsreportern Juholt nu igen. Jag hoppas bara att han inte blir alltför hårt åtgången av sina egna, det vore ju synd om han tvingades avgå före valet 2014.
På tisdag räknar jag med att vara tillbaka på kontoret. Det skall bli väldigt trevligt att se min sekreterare fröken Andersson igen, och jag har lovat Friherren, Diplomaten och Bankmannen att vi skall gå ut och äta hummer på lunchen.
onsdag 28 december 2011
Grevens jul - och ett besök i Diplomatens man cave
Årets julfirande i det grevliga residenset var kanske det bästa någonsin. Julklapparna flödade och särskilt barnbarnen blev överförtjusta i alla sina nya leksaker. Grevinnan, som har en klockren känsla för stil, såg till att barnbarnen fick varsin ny garderob med Henri Lloyd-kläder, och både jag och grevinnan fällde en tår eller två när vi fick se dem i sina nya yachting-kostymer.
För min egen del uppskattade jag särskilt mitt nya Rolex-ur som jag fick av Grevinnan, och såklart det exemplar av Caremaspelet som Friherren så generöst gav mig. Jag har ägnat stora delar av julhelgen med att spela det med barnbarnen, samtidigt som jag instruerade dem i hur en modern marknadsekonomi fungerar. Att jag själv vann varenda gång blir en nyttig lektion för dem i hur det gäller att ligga på topp, när man är en spelare på marknaden.
På annandagen var jag på besök hos Diplomaten, och han visade mig den man cave som han har låtit inreda i källaren. Han hade inrett det som en klassisk brittisk herrklubb, med ekpaneler på väggarna och med biljardbord och en bar fulladad med 60-årig whisky, och jag blev djupt imponerad. Jag tror jag skall sätta Arkitekten och Byggmästaren på att ordna till något liknande här hemma.
Det är också med glädje jag har följt utvecklingen kring kungahuset, inte nog med att Kronprinsessan nu väntar barn, Konungen har också blivit helt frikänd från alla anklagelser och kritiska röster höjs nu för att ändra förtalslagen. Kungen har dessvärre i år inte tid att komma på Bankmannens traditionsenliga nyårsfest, men jag skickade honom några flaskor exklusiv cognac för att förgylla hans tillvaro såhär i juletider. Med lite tur kan en flaska exklusiv hors d'âge få honom att för några ögonblick glömma alla obehagligheter från detta hans annus horribilis!
I övrigt så noterar jag på finansområdet hur våra fina banker nu sänker boräntorna ännu en gång, och därmed en gång för alla överbevisar alla dessa bonunshetsare som påstår att bankerna vara vill sko sig på sina kunder. Därtill ökar nu klyftorna i Sverige, vilket är ett ekonomiskt sundhetstecken och ett bevis för att årtionden av socialistisk politik nu börjar gå mot sitt slut, om än i snigeltakt på grund av Reinfeldts och Borgs feghet och kollektivavtalskramande. Den socialistiska oppositionen med landsortstidningsreporten Juholt i spetsen sägs däremot å sin sida vara oförmögna att hantera öppna partiledarval, vilket kanske förklarar hur såväl landsortstidningsreportern Juholt som den här chokladkonfektskvinnan Sahlin lyckades bli valda.
För min egen del uppskattade jag särskilt mitt nya Rolex-ur som jag fick av Grevinnan, och såklart det exemplar av Caremaspelet som Friherren så generöst gav mig. Jag har ägnat stora delar av julhelgen med att spela det med barnbarnen, samtidigt som jag instruerade dem i hur en modern marknadsekonomi fungerar. Att jag själv vann varenda gång blir en nyttig lektion för dem i hur det gäller att ligga på topp, när man är en spelare på marknaden.
På annandagen var jag på besök hos Diplomaten, och han visade mig den man cave som han har låtit inreda i källaren. Han hade inrett det som en klassisk brittisk herrklubb, med ekpaneler på väggarna och med biljardbord och en bar fulladad med 60-årig whisky, och jag blev djupt imponerad. Jag tror jag skall sätta Arkitekten och Byggmästaren på att ordna till något liknande här hemma.
Det är också med glädje jag har följt utvecklingen kring kungahuset, inte nog med att Kronprinsessan nu väntar barn, Konungen har också blivit helt frikänd från alla anklagelser och kritiska röster höjs nu för att ändra förtalslagen. Kungen har dessvärre i år inte tid att komma på Bankmannens traditionsenliga nyårsfest, men jag skickade honom några flaskor exklusiv cognac för att förgylla hans tillvaro såhär i juletider. Med lite tur kan en flaska exklusiv hors d'âge få honom att för några ögonblick glömma alla obehagligheter från detta hans annus horribilis!
I övrigt så noterar jag på finansområdet hur våra fina banker nu sänker boräntorna ännu en gång, och därmed en gång för alla överbevisar alla dessa bonunshetsare som påstår att bankerna vara vill sko sig på sina kunder. Därtill ökar nu klyftorna i Sverige, vilket är ett ekonomiskt sundhetstecken och ett bevis för att årtionden av socialistisk politik nu börjar gå mot sitt slut, om än i snigeltakt på grund av Reinfeldts och Borgs feghet och kollektivavtalskramande. Den socialistiska oppositionen med landsortstidningsreporten Juholt i spetsen sägs däremot å sin sida vara oförmögna att hantera öppna partiledarval, vilket kanske förklarar hur såväl landsortstidningsreportern Juholt som den här chokladkonfektskvinnan Sahlin lyckades bli valda.
lördag 10 december 2011
Fruarna brukar fälla en tår eller två
Inför omröstningen om EU-medlemskap var ett av vänsterns och de subversivt frikyrkligas starkaste argument att alkoholvanorna skulle förändras ev ett medlemskap. Nu visar en undersökning att samma förändrade alhoholvanor har bidragit positivt till bland annat minskat våld i samhället, precis som jag anade redan från början!
Den människa som ges möjlighet att dricka ett glas vitt årgångsvin till lunchens hummer, ett glas rött årgångsvin till middagens oxfilé och ett glas exklusiv cognac till kvällens cigarr i skinnfåtöljen framför öppna spisen i salongen blir en lyckligare människa! Våld å sin sina kostar samhället förfärliga summor, inte minst genom att arbetsgivarna drabbas av sjukskrivningar och annat elände.
För övrigt vaknade jag med en våldsam huvudvärk efter går gårdagens eskapader av att min lilla käcka e-Phone-manick ringde. Det var Mäklaren som ringde och frågade om jag visste vad som hade hänt hans sportbåt. Han skrattade gott när jag berättade om ekan som sjönk efter att vi körde på den och berättade att polisen hade varit där och förhört någon arbetarslusk i träningsoverall som nu tydligen var misstänkt för grov skadegörelse. Efter att jag hade lagt på tog jag mig en liten återställare, och i takt med att huvudvärken började lätta började jag föreställa sig den dråpliga scenen med polisens ankomst och allt. Det fick mig att börja skrocka förnöjt, vilket jag från och till har gjort hela förmiddagen sedan dess.
Idag är en stor dag för Konungariket Sverige då det är ikväll Nobelfesten går av stapeln. Höjdpunkten i denna ädla tilldragelse är självklart Hans Majestät Konungens medaljutdelning och jag noterar med förskräckelse hyckleriet i hur plötsligt Konungen passar som en symbol för Sverige, efter att blivit hudflängd och dragen i smutsen i flera månader. Egentligen skulle jag applådera Konungen om han protesterade mot denna opportunism genom att ikväll vägra att deltaga, men som den självuppoffrande och pliktskyldige patriot Hans Majestät Konungen är så har detta såklart inte föresvävat honom en sekund.
Tyvärr blev ingen i vårt lilla gäng förutom Bankmannen bjuden i år på grund av platsbrist, så vi firar istället traditionshemligt hemma hos Friherren. När Konungen delar ut medaljerna kommer vi högtidligt ställa oss upp och skåla i cognac. Då prisutdelningen är över stämmer vi män traditionsenligt upp i kungssången, det brukar alltid få fruarna att fälla en tår eller två!
Den människa som ges möjlighet att dricka ett glas vitt årgångsvin till lunchens hummer, ett glas rött årgångsvin till middagens oxfilé och ett glas exklusiv cognac till kvällens cigarr i skinnfåtöljen framför öppna spisen i salongen blir en lyckligare människa! Våld å sin sina kostar samhället förfärliga summor, inte minst genom att arbetsgivarna drabbas av sjukskrivningar och annat elände.
För övrigt vaknade jag med en våldsam huvudvärk efter går gårdagens eskapader av att min lilla käcka e-Phone-manick ringde. Det var Mäklaren som ringde och frågade om jag visste vad som hade hänt hans sportbåt. Han skrattade gott när jag berättade om ekan som sjönk efter att vi körde på den och berättade att polisen hade varit där och förhört någon arbetarslusk i träningsoverall som nu tydligen var misstänkt för grov skadegörelse. Efter att jag hade lagt på tog jag mig en liten återställare, och i takt med att huvudvärken började lätta började jag föreställa sig den dråpliga scenen med polisens ankomst och allt. Det fick mig att börja skrocka förnöjt, vilket jag från och till har gjort hela förmiddagen sedan dess.
Idag är en stor dag för Konungariket Sverige då det är ikväll Nobelfesten går av stapeln. Höjdpunkten i denna ädla tilldragelse är självklart Hans Majestät Konungens medaljutdelning och jag noterar med förskräckelse hyckleriet i hur plötsligt Konungen passar som en symbol för Sverige, efter att blivit hudflängd och dragen i smutsen i flera månader. Egentligen skulle jag applådera Konungen om han protesterade mot denna opportunism genom att ikväll vägra att deltaga, men som den självuppoffrande och pliktskyldige patriot Hans Majestät Konungen är så har detta såklart inte föresvävat honom en sekund.
Tyvärr blev ingen i vårt lilla gäng förutom Bankmannen bjuden i år på grund av platsbrist, så vi firar istället traditionshemligt hemma hos Friherren. När Konungen delar ut medaljerna kommer vi högtidligt ställa oss upp och skåla i cognac. Då prisutdelningen är över stämmer vi män traditionsenligt upp i kungssången, det brukar alltid få fruarna att fälla en tår eller två!
torsdag 8 december 2011
Lurkarna i Bondeförbundet äventyrar demokratin
Graverande uppgifter har idag framkommit som utpekar hemmansägaren Per Åsling från Bondeförbundet som den överlöpare som möjliggjorde onsdagens vänsterseger i Riksdagsomröstningen om "ökad insyn" i kungens privatekonomi.
Resultatet av denna votering - "cognacslagen" som jag, Advokaten, Bankmannen och Friherren har börjat kalla den för - utger sig för att ha de ädlaste av demokratiska syften. I själva handlar det såklart en republikansk komplott, påivrad av vänstervridna skvallerjournalister, för att undergräva monarkins ställning i Sverige. Att Bondeförbundets företrädare är opålitliga är ju allmänt känt, sedan deras svek i kärnkrafts- och EMU-frågorna, för att inte tala om Fälldins oförmåga att leda en borgerlig regering, men när de nu ger sig på självaste Konungen så har de passerat anständighetens gräns!
Hemmansägaren Per Åsling hävdar att det skulle röra sig om ett misstag från hans sida, men dessa floskler genomskådar jag med mitt skarpa intellekt direkt. Det hela var säkert sanktionerat av den här unga tösen Annie Lööf, bönderna har ju haft ett horn i sidan till monarkin i århundraden. Vi i överklassen överger dock inte vår vän Konungen bara för att det blåser revolutionära vindar, i värsta fall får jag hålla honom med kvalitetscognac och kaffeflickor på egen bekostnad. Lars Ohly och hans kommunistgäng kan få snoka i Kungens kvitton hur mycket de vill, vi kommer att ta hand om vår vän!
För övrigt så kan jag lugna alla som varit oroade för Advokaten att efter några glas cognac och lite övertalning så överkom han sin rädsla för cigarrer igår. Däremot så tycktes hans lösmustasch vara en smula opålitlig, för den började sitta betänksamt snett någon gång efter det andra glaset cognac. Som de skämtare vi är så sade varken jag, Friherren, Bankmannen eller Diplomaten någonting, och jag hann ta flera dråpliga bilder på den sneda mustaschen med min lilla käcka e-Phone-manick!
Efteråt fick jag höra att Advokaten själv inte hade märkt någonting förrän han kom hem. Han hade tydligen inte berättat någonting om eldsvådan eller att han bar en lösmustasch för sin hustru, som är en rejäl madame men kanske lite väl bestämd mot Advokaten ibland. Hon hade tydligen skrikit i högan sky då hon såg honom med mustaschen på sniskan och Advokaten blev så illa tvungen att berätta hela sanningen om olyckan med cigarren. Jag grymtade gott när Advokaten berättade om detta, men själv såg den gamle rackaren en smula besvärad ut.
Resultatet av denna votering - "cognacslagen" som jag, Advokaten, Bankmannen och Friherren har börjat kalla den för - utger sig för att ha de ädlaste av demokratiska syften. I själva handlar det såklart en republikansk komplott, påivrad av vänstervridna skvallerjournalister, för att undergräva monarkins ställning i Sverige. Att Bondeförbundets företrädare är opålitliga är ju allmänt känt, sedan deras svek i kärnkrafts- och EMU-frågorna, för att inte tala om Fälldins oförmåga att leda en borgerlig regering, men när de nu ger sig på självaste Konungen så har de passerat anständighetens gräns!
Hemmansägaren Per Åsling hävdar att det skulle röra sig om ett misstag från hans sida, men dessa floskler genomskådar jag med mitt skarpa intellekt direkt. Det hela var säkert sanktionerat av den här unga tösen Annie Lööf, bönderna har ju haft ett horn i sidan till monarkin i århundraden. Vi i överklassen överger dock inte vår vän Konungen bara för att det blåser revolutionära vindar, i värsta fall får jag hålla honom med kvalitetscognac och kaffeflickor på egen bekostnad. Lars Ohly och hans kommunistgäng kan få snoka i Kungens kvitton hur mycket de vill, vi kommer att ta hand om vår vän!
För övrigt så kan jag lugna alla som varit oroade för Advokaten att efter några glas cognac och lite övertalning så överkom han sin rädsla för cigarrer igår. Däremot så tycktes hans lösmustasch vara en smula opålitlig, för den började sitta betänksamt snett någon gång efter det andra glaset cognac. Som de skämtare vi är så sade varken jag, Friherren, Bankmannen eller Diplomaten någonting, och jag hann ta flera dråpliga bilder på den sneda mustaschen med min lilla käcka e-Phone-manick!
Efteråt fick jag höra att Advokaten själv inte hade märkt någonting förrän han kom hem. Han hade tydligen inte berättat någonting om eldsvådan eller att han bar en lösmustasch för sin hustru, som är en rejäl madame men kanske lite väl bestämd mot Advokaten ibland. Hon hade tydligen skrikit i högan sky då hon såg honom med mustaschen på sniskan och Advokaten blev så illa tvungen att berätta hela sanningen om olyckan med cigarren. Jag grymtade gott när Advokaten berättade om detta, men själv såg den gamle rackaren en smula besvärad ut.
onsdag 7 december 2011
Skall kungen inte få unna sig en cognac längre?
Kungen är i tjänst dygnet runt, året om, ständigt beredd att rycka in för det svenska näringslivets bästa. Ständigt beredd att inviga en järnvägslinje eller ambassad, ständigt beredd att dela ut en medalj eller sprida ett kungligt skimmer över utrikesministerns utlandsresor.
Nu har socialisterna i Riksdagen röstat igenom att hovets ekonomi skall granskas hårdare. Socialister och kommunister skall sitta i något utskott och granska kungens inköp. Snart kanske Hans Majestät Konungen inte längre vågar unna sig en cognac efter en hård dag på jobbet, smärtsamt medveten om att Lars Ohly kommer lusläsa hans kvitton och ifrågasätta hans val av märke och årgång. Är det så vi vill belöna rikets statschef, efter att han gjort allt för sina undersåtar?
För att visa min sympati så skall jag själv dricka en rejäl cognac till Konungens ära ikväll, tillsammans med Friherren, Diplomaten, Advokaten och Bankmannen. Advokaten uttryckte viss tveksamhet till att röka cigarr till cognacen, gårdagens eldsvåda tycks ha skakat om honom en aning. Jag förklarade emellertid för honom att, precis som min framlidne fader Greven alltid brukade säga, så måste han fort komma upp i sadeln igen, annars tar rädslan överhanden! Vi träffades som hastigast i eftermiddags, han hade tagit på sig en lösmustasch i väntan på att den riktiga skall växa ut igen.
Nu har socialisterna i Riksdagen röstat igenom att hovets ekonomi skall granskas hårdare. Socialister och kommunister skall sitta i något utskott och granska kungens inköp. Snart kanske Hans Majestät Konungen inte längre vågar unna sig en cognac efter en hård dag på jobbet, smärtsamt medveten om att Lars Ohly kommer lusläsa hans kvitton och ifrågasätta hans val av märke och årgång. Är det så vi vill belöna rikets statschef, efter att han gjort allt för sina undersåtar?
För att visa min sympati så skall jag själv dricka en rejäl cognac till Konungens ära ikväll, tillsammans med Friherren, Diplomaten, Advokaten och Bankmannen. Advokaten uttryckte viss tveksamhet till att röka cigarr till cognacen, gårdagens eldsvåda tycks ha skakat om honom en aning. Jag förklarade emellertid för honom att, precis som min framlidne fader Greven alltid brukade säga, så måste han fort komma upp i sadeln igen, annars tar rädslan överhanden! Vi träffades som hastigast i eftermiddags, han hade tagit på sig en lösmustasch i väntan på att den riktiga skall växa ut igen.
En bra dag att vara överklass
Även en hårt arbetande greve behöver ibland en paus från börsaffärerna. Jag tog precis fram min lilla käcka e-Phone-manick för att skumma igenom rubrikerna och konstaterade att onsdagen har alla utsikter till att att bli en förträfflig dag!
Stödet för socialisternas sovjetpolitik fortsätter att rasa. Landsortstidningsreportern Juholt försöker tydligen nu möta detta genom att surra som ett bi om någon sorts fjärilar. Jag hänger inte riktigt med i hans surrande, men det bådar gott inför valet 2014!
Samtidigt följer allt fler min uppmaning att komma med motbilder till det av avundsjuka präglade förtalet av riksinternaten. Som grädde på moset så läser jag också om hur vapenförsäljningen slår alla rekord. Som av en händelse skriver DN också idag om några av de svenska hjältar som har skapat anställningstillfällen och börsvärden till glädje för så många.
Idag är en bra dag att vara överklass! Nu skall jag telefonera Friherren och Bankmannen för att föreslå att vi firar med rysk kaviar och exklusiv utrotningshotad svärdfisk på lunchen! Det är något visst med att äta utrotningshotade arter, jag brukar med stort välbehag spisa hajfenssoppa varje gång jag är affärsresa i Asien för att utlokalisera någon fabrik, och varje gång jag är på besök i Norge brukar jag bjuda mina hundar på valbiff.
Stödet för socialisternas sovjetpolitik fortsätter att rasa. Landsortstidningsreportern Juholt försöker tydligen nu möta detta genom att surra som ett bi om någon sorts fjärilar. Jag hänger inte riktigt med i hans surrande, men det bådar gott inför valet 2014!
Samtidigt följer allt fler min uppmaning att komma med motbilder till det av avundsjuka präglade förtalet av riksinternaten. Som grädde på moset så läser jag också om hur vapenförsäljningen slår alla rekord. Som av en händelse skriver DN också idag om några av de svenska hjältar som har skapat anställningstillfällen och börsvärden till glädje för så många.
Idag är en bra dag att vara överklass! Nu skall jag telefonera Friherren och Bankmannen för att föreslå att vi firar med rysk kaviar och exklusiv utrotningshotad svärdfisk på lunchen! Det är något visst med att äta utrotningshotade arter, jag brukar med stort välbehag spisa hajfenssoppa varje gång jag är affärsresa i Asien för att utlokalisera någon fabrik, och varje gång jag är på besök i Norge brukar jag bjuda mina hundar på valbiff.
tisdag 6 december 2011
1917 upprepar sig
Jag trodde att en stark ledare som Putin var det rätta för Ryssland, men dagens händelser i Moskva är som en upprepning av 1917. När Putin nu fängslar hederliga marknadsliberaler som Nemtsov blir parallellen till hur Stalin konfiskerande Bankmannens båda lettiska familjeslott skrämmande!
När detta frihetsberövande dessutom sker samtidigt som han låter kommunisterna hållas blir hans agenda kusligt tydlig - han vill upprätta ett nytt Ondskans Imperium på rysk mark. Vi får hoppas på att Amerikas förenta stater räddas oss ännu en gång. För Sveriges del är detta ett tydligt tecken på att vi bör ansöka om medlemskap i Nato fortast möjligt!
När detta frihetsberövande dessutom sker samtidigt som han låter kommunisterna hållas blir hans agenda kusligt tydlig - han vill upprätta ett nytt Ondskans Imperium på rysk mark. Vi får hoppas på att Amerikas förenta stater räddas oss ännu en gång. För Sveriges del är detta ett tydligt tecken på att vi bör ansöka om medlemskap i Nato fortast möjligt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)