Vi låter oss inte skrämmas av kommunismen!

Jag har i sann gentlemannaanda tillbringat förmiddagen med att spela tennis tillsammans med Revisorn. Vi finner båda stort nöje i att i sann sportsligt anda utöva denna klassiska sport mot varandra, men tyvärr "förlorade" jag efter att ännu en gång ha råkat ut för defekt utrustning. Ett högt pris är tyvärr ingen garanti för ett välbalanserat racket nu för tiden, och tack vare detta problem har jag tvingats genomlida den ena förnedrande "förlusten" efter den andra.

Efter matchen så satte jag på min lilla käcka iPhone-manick med diamantinlägg som Grevinnan köpte till mig i Dubai, och skummade igenom nyhetsflödet. Den här gossen Sjöstedt har tydligen blivit vald till kommunisternas partiledare nu, och jag börjar undra om jag kanske inte tog ut glädjen i förskott när jag skålade i cognac för tågkonduktören Ohlys avgång igår.

Sjöstedt verkar vara ännu en farlig motståndare till det svenska näringslivet. Att han är en rabiat EU-motståndare har inte hindrat honom från att i flera år jobba för EU med alla de löneförmåner detta innebär. Han vill också förbjuda friskolorna från att ta ut vinster(!) och har uppenbarligen inte funderat över vem som skulle vilja bedriva skolverksamhet under så ofördelaktiga omständigheter.

Därtill är han inte bara en klimatfundamentalist som vill minska kolmonoxidutsläppen, utan har också kokat ihop någon förvirrad teori om att dessa utsläpp hör samman med "internationell solidaritet och rättvisa". Utifrån denna förvirrade tes argumenterar han sedan för att järnvägen skall byggas ut, trots att den idag så tydligt visat sig vara en teknisk återvändsgränd.

"Han kan skrämma skiten ur borgarna" sades tydligen på kommunistkongressen, vilket säkerligen var ett tungt vägande skäl till att han valdes. Vi låter oss dock inte skrämmas! Tror ett gäng rabulister, anarkister och uppviglare att de kan hota den svenska överklassens ställning så har de allvarligt underskattat vår makt! I värsta fall flyttar jag helt enkelt till villan på Rivieran, och tar mina pengar med mig. Därefter kan ju herr Sjöstedt försöka beskatta dem bäst han vill.

Kommunisten Ohlys avgång - en anledning att fira

Att kommunisten Lars Ohly nu försvinner från den politiska scenen är en synnerligen god nyhet för Kungariket Sverige. Risken för höjda skatter och bidrag, exproprieringar och annan bakåtsträvande sovjetliknande politik minskar nu avsevärt. Utbildningsväsendet kan också andas ut, inte bara för att risken för avskaffade av betyg och skolkredovisning nu minskar, utan även för att våra svenska toppuniversitet nu lämnas i fred. Mäklarens son som är en mycket flitig och engagerad Handelsstudent säger att Lars Ohly i sin iver att förstöra det svenska näringslivet helst skulle vilja se att denna viktiga svenska nationalklenod stängdes.

Kanske kan kommunisten Ohly nu ägna sin tid åt något konstruktivt, istället för att försöka förstöra för det svenska näringslivet. Vem vet, han kanske till och med återgår till sitt gamla arbete som tågkonduktör? Det finns fortfarande många svenskar som inte har råd att köpa bil och därför tvingas åka kollektivt. Där tror jag att järnvägen fortfarande har en funktion att fylla, i synnerhet med tanke på dagens höga bensinpriser.

Att priset på olja ökar har emellertid inte bara dåliga konsekvenser. Om det får fler att åka kollektivt så minskar trafikköerna och vi som verkligen behöver åka bil slipper ägna en så stor del av vår värdefulla tid åt att att ta oss till och från kontoret.

Jag vill här dock passa på att jag inte för ett ögonblick tror på teorierna om att de höga oljepriserna skulle bero på att oljan är på väg att ta slut! Detta är någonting som har hävdats snart i hundra år, men ändå producerar vi bara mer och mer för varje år som går. Om oljan är på väg att ta slut, frågar jag mig retoriskt, hur kommer det sig då att produktionen ändå ständigt ökas?

Personligen tror jag att det mest handlar om ett rykte som sprids av miljöfundamentalisterna, deras ovetenskapliga tro på att utsläppen av kolmonoxid påverkar klimatet gör att de inte längre skyr några medel för att förstöra för vår fina och viktiga oljeindustri.

Vad vet egentligen Lars Ohly om fin cognac?

Anders Lettström tar idag bladet från munnen och friar en gång för alla Hans Majestät Konungen från alla anklagelser om umgänge med kriminella. Lettström är en sann patriot som osjälviskt försvarar Konungen i vått och torrt, och avslöjar samtidigt vänstermedias hyckleri.

Nu när saken är utredd kan vi väl upphöra med förföljelserna Hans Majestät Konungen och, som han själv så filosofiskt sade, vända blad? När Lettström nu en gång för alla har bevisat Konungens oskuld kan väl Riksdagen ta tillbaka gårdagens beslut om ökad insyn i Konungens privatliv, och låta honom dricka sin cognac i fred, utan att Lars Ohly och hans kommunister skall sitta och lusläsa Konungens kvitton och lämna synpunkter på cognacens årgång, märke och pris? För när det kommer till kritan, vad vet egentligen en grovarbetare som Lars Ohly om fin cognac ändå?

Skall kungen inte få unna sig en cognac längre?

Kungen är i tjänst dygnet runt, året om, ständigt beredd att rycka in för det svenska näringslivets bästa. Ständigt beredd att inviga en järnvägslinje eller ambassad, ständigt beredd att dela ut en medalj eller sprida ett kungligt skimmer över utrikesministerns utlandsresor.

Nu har socialisterna i Riksdagen röstat igenom att hovets ekonomi skall granskas hårdare. Socialister och kommunister skall sitta i något utskott och granska kungens inköp. Snart kanske Hans Majestät Konungen inte längre vågar unna sig en cognac efter en hård dag på jobbet, smärtsamt medveten om att Lars Ohly kommer lusläsa hans kvitton och ifrågasätta hans val av märke och årgång. Är det så vi vill belöna rikets statschef, efter att han gjort allt för sina undersåtar?

För att visa min sympati så skall jag själv dricka en rejäl cognac till Konungens ära ikväll, tillsammans med Friherren, Diplomaten, Advokaten och Bankmannen. Advokaten uttryckte viss tveksamhet till att röka cigarr till cognacen, gårdagens eldsvåda tycks ha skakat om honom en aning. Jag förklarade emellertid för honom att, precis som min framlidne fader Greven alltid brukade säga, så måste han fort komma upp i sadeln igen, annars tar rädslan överhanden! Vi träffades som hastigast i eftermiddags, han hade tagit på sig en lösmustasch i väntan på att den riktiga skall växa ut igen.