Mäklarens son drabbades av näsblod

Sitter i VIP-loungen på Bangkoks flygplats, mitt privatflygplan är på service så vi tvingades flyga reguljärt med kreti och pleti den här gången. Mäklarens son sitter och sover bredvid mig, han kom hem med näsblod efter nyårsaftons beach party och sade något osammanhängande om Coca Cola eller liknande, han hade tydligen ramlat och slagit sig under de vilda festligheterna. I väntan på planet så sitter jag här med min lilla käcka iPhone-manick (det heter tydligen inte e-Phone, som Mäklarens son så uppmärksamt påpekade för mig) och läser nyheterna hemifrån.

Det är inte utan att skrocka för mig själv som jag ser hur det tydligen stormar kring landsortstidningsreportern Juholt nu igen. Jag hoppas bara att han inte blir alltför hårt åtgången av sina egna, det vore ju synd om han tvingades avgå före valet 2014.

På tisdag räknar jag med att vara tillbaka på kontoret. Det skall bli väldigt trevligt att se min sekreterare fröken Andersson igen, och jag har lovat Friherren, Diplomaten och Bankmannen att vi skall gå ut och äta hummer på lunchen.

Vi firar nyår i Thailand och hjälper burmeserna

Efter julens alla festligheter bestämde jag och Grevinnan oss för att det vore skönt med lite miljöombyte, inte minst för att komma bort från den svenska avundsjukan, hetsen mot kungahuset och den vänstervridna nyhetsrapporteringen ett tag. Vi funderade först på att åka till villan i Saint-Tropez, men även Rivieran är lite kylig den här tiden på året och det visade sig lättare sagt än gjort att att kalla in den lokalanställda personalen med så kort varsel - de franska fackföreningarna är ju om möjligt ännu värre än de svenska - och vi ville inte behöva riskera att Grevinnan skulle behöva laga till nyårsmaten själv.

Istället beslöt vi oss för att fira nyår i vår lilla thailändska bungalow. Den är på bara tvåhundra kvadratmeter, men det gör egentligen ingenting eftersom man ändå tillbringar så mycket tid utomhus. Att kalla in personalen med kort varsel var heller inga problem, våra driftiga lokalanställda burmeser har både städat, gjort i ordning poolen och lagat till en praktfull nyårsmåltid på nolltid. På så sätt skapar vi arbetstillfällen i tredje världen och hjälper folket här nere att bygga upp sin ekonomi, någonting som socialisterna borde ha i åtanke istället för att klaga på ökande klyftor i samhället. Vem vet, en dag kanske burmeserna kan få råd med en egen bungalow där de blir betjänade av sin egen personal!

Mäklarens son med flickvän följde med oss hit, när han anförtrodde mig hur less han var på solarier så slog det mig att vad han behövde nog var lite riktig sol och jag erbjöd honom direkt att följa med. Vi har gått flera rundor på golfbanan ihop, samtidigt som Grevinnan och hans flickvän instruerade personalen. Nu är han iväg på något beach party och själv sitter jag bekvämt tillbakalutad i en solstol vid poolkanten, och läppjar på ett glas cognac och nyårsbloggar från min käcka lilla e-Phone-manick.

Snö och kyla skapar karaktär

Nu tycks vintern komma till Sverige på allvar. Svenskarna är ju ett folk som under årtusenden har härdats av snö och kyla, vilket formade oss till det modiga folk som en gång gjorde Sverige till en stormakt av modiga karoliner. Jag misstänker att det är centralvärme och treglasfönster som har gjort oss till det land av sjukskrivna gnällspikar vi är idag. I takt med att det svenska folket har förlorat sitt band till den kärva men vackra nordiska naturen har det också förlorat det som en gång gjorde det så starkt.

Själv har jag ju fått lite problem med luftrören på äldre dar, så jag tillbringar gärna någon vintermånad i min bungalow i Thailand. De två senaste vintrarna tvingades jag stanna där i flera månader på grund av den hårda kylan, inte för att jag är vek av mig utan för att Doktorn rekommenderade det. De är ju så trevliga de där thailändarna, de har en utmärkt känsla för service, de är fantastiska caddies och deras kaffeflickor är ju så trevliga och tjusiga!