Det kan inte sägas att ätten Grijshufvud inte har gjort sitt för kung och fosterland, vår släkt har gett Sverige många av dess främsta officerare genom tiderna. Under deras starka händer har mången lat ynling från allmogen drillats till mandom och disciplin. Inte minst utmärkte vi oss genom att bekämpa de terrorister och separatister som härjade i Skåne efter det svenska övertagandet 1658. Med fast hand så hjälpte flera officerare från ätten Grijshufvud till att slå ned dessa uppror. Som de manliga män de var drog de sig inte heller för att ta till de metoder som behövdes, som till exempel att bränna de byar som vägrade svära Kronan sin trohet.
Flera av mina förfäder fick plikta med sina liv, då till exempel ett banditgäng av småsinta bönder i strid mot alla krigets lagar utförde en gerillaräd mot en officersmäss. Allt sedan dess har vi i vår släkt haft lite svårt för skåningar, någonting som pågår än i vår tid. Samtidigt som Slussen och andra välbehövliga infrastruktursatsningar i huvudstaden dras i långbänk och ifrågasätts blir skåningarna överösta med citytunnlar och Öresundsbroar som i grund och botten inte behövs - varför kan de inte ta färjan istället som de alltid gjort? Inte är de nöjda heller, nu vill de tydligen få ännu en tunnel till Sveriges arvfiende Danmark!
När jag idag läste om skåningar som drabbas av grönt hår så skrattade jag därför mitt böljande skratt både länge och väl. Orsaken till fenomenet förefaller mig självklar, de blir gröna av avund gentemot oss av börd, klass och stil!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar