Postiljonen Waidelich, prinsessan och rivalen

Jag fick idag veta hur von Wolffhaupt understått sig att polisanmäla mig för den uppdiktade insideraffär han så hatiskt anklagat mig för sedan i november. Att ätten Wolffhaupt i generationer har bedrivit prickskytte mot oss Grijshufvuden är allmänt känt så jag är självfallet ändå inte orolig för utfallet av en eventuell rättegång. Jag köpte såklart aktierna först efter att noga informerat mig om möjligheten till en framtida flygplansförsäljning till schweizarna, så det fanns över huvud taget inga ohederliga avsikter med affären.

von Wolffhaupt verkar dock mena allvar med sina misunsamma avsikter den här gången, inte minst sedan jag lyckades stoppa hans sons försök att bli antagen till såväl Sigtuna som Lundsberg. Ack ljuva minne, jag minns fortfarande som igår det lyckorus jag kände efter att ha iscensatt denna storartade bedrift. Jag firade natten lång med en hel flaska cognac hors d'âge och trots att jag morgonen efter vaknade med en sprängande huvudvärk så vaknade jag ändå lycklig!

Hur som helst verkar von Wolffhaupt som sagt mena allvar den här gången, så jag har under dagen arbetat hårt tillsammans med Advokaten för att kunna bemöta alla anklagelser. Vi har för avsikt att inte bara krossa hans absurda anklagelser, utan att även inleda ett förtalsmål mot honom baserat på såväl dessa plumpa anklagelser som ett flertal andra som jag skrivit om tidigare.

Nåväl, nog om dessa tråkigheter, jag tänker förstås inte låta von Wolffhaupts avundsjuka beröva mina trogna läsare de grevliga samtidsreflektioner de har väntat på hela dagen! Socialisternas Tommy Waidelich gör nu till exempel allt i sin makt för att sabotera den för Sverige så kritiska europakten. Att finanskrisen därmed tillåts fortsätta med oförminskad styrka tycks inte bekymra den plumpe postiljonen Waidelich, vars ekonomiska politik nu allt mer påminner om någonting från Nordkorea. Föga förvånande börjar också konsekvenserna av detta ansvarslösa beteende blir nu allt mer uppenbara.

I år till exempel de svenska kommuner som höjer skattetrycket rekordhöga tio gånger fler än de som sänker det, och allt fler tvingas gå från hus och hem i de sjunkande fastighetsprisernas spår. Jazzsångerskan Pernilla Wahlgren har till exempel tvingats sälja sin bekväma villa med miljonförlust och flytta till ett enkelt radhus som en simpel kassörska. Precis som i Storbritannien under åren före Margaret Thatcher har nu dessutom till och med avfallshanteringen upphört att fungera!

I detta svåra läge hade såklart Kungen kunnat vara en samlande gestalt för svenskarna, men efter vänstermedias karaktärsmord på kungafamiljen betvivlar jag att han längre är upplagd för denna sorts uppoffringar. Kanske önskar han att han istället fötts till Kung i Tyskland, där man uppenbarligen fortfarande har vett att veta sin plats och respektera sina auktoriteter. En ny undersökning visar att det ansvarskännande tyska folket har utsett Victoria till sin favoritprinsessa, vilket bevisar hur vi fortfarande har mycket att lära av detta kulturfolk.