Kvinnor och barn först tycks inte gälla längre

I min iver att redogöra för dagens diskussioner kring landsortstidningsjournalisten Juholt tycks jag ha glömt bort att upplysa mina läsare om det andra stora samtalsämnet för dagens lunch, nämligen Costa Concordias tragiska förlisning. Efter att jag själv och Diplomaten någonstans halvvägs genom kobebiffen hade uppdaterat Revisorn och Bankmannen om den mindre roll vi själva spelat i dramat, övergick diskussionen till att röra sig kring manskapets bedrövliga beteende.

Vi var alla djupt chockerande över de uppgifter som hade framkommit om att fartygets kapten lämnat fartyget långt före evakueringen av förstaklasspassagerarna var över. Den gamla fina maritima hederskodexen som så kort och koncist sammanfattas i "kvinnor och barn först" tycks i dagens principlösa samhälle ha blivit kastad på historiens sophög. Fartygets kvinnliga passagerare tycks ha fått kämpa sig fram till nödutgångar och livbåtar utan hjälp från fartygets högre befäl.

Kvinnorna i första klass har troligtvis, som så många gånger förr, drabbats hårdast av detta. Ovana vid fysiska strapatser och hårt arbete har de i eleganta högklackade skor och pälsar fått kämpa sig fram genom de panikslagna folkmassorna på egen hand. Flera av de befäl vilkas plikt det var att vara behjälpliga vid denna sorts incidenter hade då uppenbarligen redan lämnat skeppet.

Kaptenen, till synes en kvinnokarl utan börd, hade måhända blivit berusad av den makt och prestige hans titel har gett honom till skänks, och helt enkelt glömt att med den högtidligt klingande kaptenstiteln följer också ett stort ansvar. I ett samhälle i vilket klasstrukturerna bryts ned mer och mer är detta ett växande socialt problem.

---

DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Ab1, Ab2, SVT1, SVT2, SVT3,