Sjöstedt och Slussenvänstern hotar demokratin

Det var Friherren som till sist sade de kloka orden jag sent skall glömma. "De här lymlarna hotar ju demokratin!" utbrast han, och slog näven i bordet så att cognacsglasen skallrade och han nästan krossade glaset på sitt nya Rolexur. Men låt mig börja från början.

Vid tiotiden ringde Friherren och frågade om vi skulle äta lunch tillsammans. Jag hade redan kommit överens med Advokaten och Revisorn att träffas över en rejäl bit Kobebiff, men jag förklarade för Friherren att han självklart var välkommen att ansluta sig. Sagt och gjort, vi unnade oss en trerätters lunch bestående av snittar med rysk kaviar, direktinflugen nyslaktad Kobebiff (ingen sån där smaklös variant som har frysts ned och transporterats på något smutsigt fartyg) i tryffelsås och som avslutning en gâteau au chocolat, bakad på finaste grand cru-kakao.

Till efterrätten unnade vi oss varsitt glas cognac och började diskutera den skamlösa behandling av aktiemäklare som nu breder ut sig i spåren av Anders Borgs hets mot bankerna. Så småningom kom diskussionen in på den här nye kommunistordföranden Jonas Sjöstedt. Vi var rörande eniga om att hans idéer är djupt i otakt med vår samtid. Hans förslag om minskad arbetstid är ett steg i helt fel riktning nu när vi behöver jobba mer, inte mindre och han skulle bara få höra vad Grevinnan har att säga om hans krav på delad föräldraledighet!

Hans hets mot riskkapitalbolagen är förstås också en oroväckande utveckling, liksom hans vanvettiga förslag om att förbjuda vinster för vård och skolföretag. "Vem", sade jag retoriskt till de andra kring lunchbordet, "skulle vilja driva våra skolor och ålderdomshem under sådana omständigheter? Är herr Sjöstedts mål att våra gamla och unga skall få klara sig på egen hand, utan vare sig lokaler eller tillsyn?"

Det var dock när diskussionen kom in på motståndet mot ombyggnationen av Slussen som Friherren kände hur han hade fått nog av den vänsterhegemoni som har lagt sig som en kvävande dimma över vårt land. "Beslutet är taget i demokratisk ordning", dundrade Friherren. "Vilka är dessa försupna rödvinspoeter att sätta sig över den svenska demokratin?" Advokaten nämnde då hur den så kallade Kulturslussen nu försöker få till en folkomröstning i frågan, och det var något brast för den vanligtvis så sansade Friherren och han drämde näven i bordet.

Jag fann det såklart en smula komiskt vid tidpunkten, inte minst eftersom hans plötsliga utbrott skrämde en servitris så till den grad att hon tappade ut en silverbricka full med löjromsmousse på golvet och porslinskålarna gick i småbitar. Efter att munterheten lagt sig och jag började fundera på vad Friherren egentligen hade sagt var det dock inte utan att jag fick en klump i halsen. Vilka är egentligen dessa kommunistiska rabulister att sätta sig över demokratiskt tagna beslut, oavsett om de rör våra fina friskolor, Carema eller som i det aktuella fallet Slussen? Efter att under många år ha vant sig vid att få precis som de vill, har de nu börjat anse sig stå över till och med demokratiskt tagna beslut. Det är en skrämmande framtid för Sverige som man skönjas i deras attityd!